Spenderade några timmar hos Köpenhamn med sonen igår. Vi gick en tur i skogen och grillade korv, och sedan gick vi till en lekplats och hängde där ett tag. Köpenhamn var supergullig som vanligt men sonen var ganska svartsjuk och svårflirtad. Han har märkt att Köpenhamn inte är en vanlig kompis... Men om Köpenhamn blir sårad så visar han i alla fall inget utan fortsätter vara väldigt söt och rar, och försöker precis lagom mycket. Och så verkar han tycka att det är roligt på riktigt med den typen av aktiviteter. Vilket är jätteskönt för mig, för då behöver jag inte ta hänsyn till båda utan kan välja aktiviterer som jag tror att sonen uppskattar mest.
Idag fick jag ett litet utdrag ur en konversation han hade haft med en bekant och hans bekanta refererade till mig som hans käresta. Jag vet inte om det var meningen att den raden skulle komma med men... Det går ju jättebra det här med att inte definiera något
![Wink ;) ;)]()
. Tog upp det här med onsdagens eventuella dejt också och det gick helt smärtfritt. Inga konstigheter alls. Skönt! Det var ju ett tag sedan jag träffade någon annan än honom.