Visst, men det är ju dejtingsammanhang vi diskuterarJag tänker att det framför allt är i dejtingsammanhang/profiler som ordet får en något osmaklig klang. Sker det mer allmänt eller om någon beskriver någon annan låter det inte alls likadant i mina öron. Min hund är en ungdomlig tant. Liksom pigg och kry och fri från stela ben.
Håller inte med där. Min granne är ett helt år yngre än mig 3 katter 1 hund och inga barn, vi hänger nästan jämt. Hon är 65
Menar du således att du är en av de män som kallats sig ungdomlig på dejtingsidor?Håller inte med där. Min granne är ett helt år yngre än mig 3 katter 1 hund och inga barn, vi hänger nästan jämt. Hon är 65
Jag förstår inte alls?Håller inte med där. Min granne är ett helt år yngre än mig 3 katter 1 hund och inga barn, vi hänger nästan jämt. Hon är 65
Jag förstår fortfarande inte. Är du en man som beskriver dig sjäv som ungdomlig på dejtingsiter?Om man är 66 resp 65 är man ungdomlig då?
Yaaaay jag är ungdomlig
Nix. jag finns inte på dejtingsidor öht. Tämligen meningslöst . Dejting är för yngre. Vi umgås, kortspel, brädspel, mycket snack ....
Då förstår jag ännu mindre.
Okej. Så du beskriver dig som ungdomlig.Om man är 66 resp 65 är man ungdomlig då?
Yaaaay jag är ungdomlig
Svårt att andas har jag också - och att koncentrera migHjälp, jag har börjat dejta
Via bekanta gick jag på blinddate med en man som visade sig vara riktigt trevlig. Vi träffades för 4 dagar sedan för lite mat efter jobbet. Vi bestämde att ses igen, och i förrgår var vi på en liten utflykt/promenad, middag och sen te hos mig. Han åkte hem till natten. Två små pussar då vi skildes åt.
I övermorgon ska vi ses på en lunchdate. ...men det känns alldeles för långt dit...
Tänk att en 55-åring kan ha så mycket fjortispirr i kroppen. Njuter och lider...och måste erkänna att jag längtar. Lite rädd är jag också.
Vad härligtHjälp, jag har börjat dejta
Via bekanta gick jag på blinddate med en man som visade sig vara riktigt trevlig. Vi träffades för 4 dagar sedan för lite mat efter jobbet. Vi bestämde att ses igen, och i förrgår var vi på en liten utflykt/promenad, middag och sen te hos mig. Han åkte hem till natten. Två små pussar då vi skildes åt.
I övermorgon ska vi ses på en lunchdate. ...men det känns alldeles för långt dit...
Tänk att en 55-åring kan ha så mycket fjortispirr i kroppen. Njuter och lider...och måste erkänna att jag längtar. Lite rädd är jag också.
Där sprack det. Jag fixar ju inte närhet och sex just nu så då ville han inte gå vidare.
Då är han inte mycket att ha kan jag tycka och då är det väl lika gott det att han sålla ut sig själv tidigt? Visst att närhet och sex är viktigt i ett förhållande- absolut men man kan också få vänta till en början och visa att det inte är det enda man vill ha tycker jag, speciellt om det faktiskt är så att det inte är möjligt "med en gång"...
). Ganska rapp kommunikation och ganska lik hjärna. Bor dock krångligt till 
