Dejtingtråden 34

[Modest]

Välkomna, både nya och gamla användare! Här diskuteras högt och lågt om dejting.

 

[Nahar]

En fundering: Var går gränsen mellan att vilja träffa någon som tar fram ens bästa sidor, eller att vilja träffa någon som ska göra en till någon en inte är? Jag tänker att vi alla vill träffa någon som lyfter fram det bästa i en, men samtidigt ska det ju inte vara så att en behöver en partner för att vara en bra version av sig själv. Tankar?

 

[MidnightSoul]

En fundering: Var går gränsen mellan att vilja träffa någon som tar fram ens bästa sidor, eller att vilja träffa någon som ska göra en till någon en inte är? Jag tänker att vi alla vill träffa någon som lyfter fram det bästa i en, men samtidigt ska det ju inte vara så att en behöver en partner för att vara en bra version av sig själv. Tankar?

Personligen vill jag ha någon som accepterar mig som den jag är och iaf lyssnar på hur jag fungerar och inte skiter i det och kör rakt över mig.

 

[sorbifolia]

En fundering: Var går gränsen mellan att vilja träffa någon som tar fram ens bästa sidor, eller att vilja träffa någon som ska göra en till någon en inte är? Jag tänker att vi alla vill träffa någon som lyfter fram det bästa i en, men samtidigt ska det ju inte vara så att en behöver en partner för att vara en bra version av sig själv. Tankar?

Jag brukar säga att jag vill vara med någon som får mig att vilja sträva efter att bli en bättre version av mig själv. Men då gäller det småsaker, som att gå upp lite tidigare på morgonen, hitta tillbaks till gamla interessen/våga testa nya saker som jag velat göra, engagera mig djupare i samhällsfrågor, kanske vilja ta bättre hand om mig själv så jag ser bättre ut, etc.

Jag skulle inte vilja vara med någon som har samma "dåliga" sidor som jag, t.ex. var exet ännu mera stökig än mig så vi levde i fullkomligt kaos 99% av tiden - medan DB som jag träffat de sista åren har OCD så han får mig att vilja hålla min lägenhet någorlunda städat för hans skull, och nu har det i princip blivit en vana.

Backar dock snabbt undan om någon t.ex. skriver att de vill ha en partner som "drar upp dom från soffan" eller liknande. Jag tror sällan det är hållbart att en partner ska initiera stora livsstilsändringar hos någon, det kanske funkar ett kort tag, men risken att det skiter sig verkar vara överhängande.

 

[Kiwifrukt]

En fundering: Var går gränsen mellan att vilja träffa någon som tar fram ens bästa sidor, eller att vilja träffa någon som ska göra en till någon en inte är? Jag tänker att vi alla vill träffa någon som lyfter fram det bästa i en, men samtidigt ska det ju inte vara så att en behöver en partner för att vara en bra version av sig själv. Tankar?

Det beror på vad det är tänker jag. Är väldigt enig med @sorbifolia ovan om att det kan vara helt okej om det är någon som är lite mer ordningsam och får den andra att också bli det. Däremot skulle jag slå bakut direkt om någon (partner eller annan person kvittar) hade försökt göra om mig till någon slags träningsnarkoman. Min bror levde ihop i två år med en tjej med ortorexi och hon försökte konstant göra om inte bara honom utan också resten av familjen som att vi var några slags Biggest Loser-projekt. Blev svinsur om hon inte blev åtlydd. Då är vi ändå relativt igång. Finns ju en anledning att jag väljer bort såna som tränar väldigt mycket om man säger så.

Tänker också att om jag behöver en annan person för att bli en bra version av mig själv så är det något som är fel och något jag måste jobba på utanför relationen.

 

[the_connemara]

En fundering: Var går gränsen mellan att vilja träffa någon som tar fram ens bästa sidor, eller att vilja träffa någon som ska göra en till någon en inte är? Jag tänker att vi alla vill träffa någon som lyfter fram det bästa i en, men samtidigt ska det ju inte vara så att en behöver en partner för att vara en bra version av sig själv. Tankar?

Jag tror inte du menade "någon som ska göra en" med att den personen har den önskan va? (För det går ju fetbort) Utan ens egen önskan om att hitta någon som gör en till en bra version av sig själv väl?

Jag trivs i min nuvarande relation där jag själv känner mig peppad på vad jag själv vill ändra. Jag blir både hjälpt och själpt beroende på vilka vanor man syftar på (vissa är han mer åt hållet jag vill o andra mer åt fel håll vad jag vill) men jag har ju inte honom som någon sorts coach så det spelar liksom ingen roll (för mig).

Det beror kanske på hur mottaglig man är för input var gränsen går. Minsta antydan till krav eller press så får jag panik typ så det funkar inte bra alls med en peppig person på det viset. Däremot blir jag glad av att mina små framsteg läggs märke till och att jag får lika mycket eller mer positiv feedback även när det inte alls går som jag vill att det ska.

För mig är det alltså snarare viktigare att ha någon som passar mitt humör typ, som jag alltid blir lugnare, gladare och tryggare av. I det läget får jag personligen bäst möjligheter att ta tag i jobbigare bitar hos mig själv jag vill förändra.

Främsta saken är nog ändå att INTE VARA NEGATIV jag är otroligt positivt och blir förbannad eller less av minsta lilla negativa kommentar. Tror ingen av oss ens kommenterar vädret negativt på 1.5 år tex, trots att vi bor i Skåne och träffats 2 hela vintrar Den förra kollegan jag träffade lärde mig verkligen det, precis vad som helst kan generera något negativt hos vissa insåg jag då

 

[Nahar]

Jag tror inte du menade "någon som ska göra en" med att den personen har den önskan va? (För det går ju fetbort) Utan ens egen önskan om att hitta någon som gör en till en bra version av sig själv väl?

Men precis, menar ens egen önskan om att hitta någon som gör en till en bättre version av sig själv

 

[Ceta]

En fundering: Var går gränsen mellan att vilja träffa någon som tar fram ens bästa sidor, eller att vilja träffa någon som ska göra en till någon en inte är? Jag tänker att vi alla vill träffa någon som lyfter fram det bästa i en, men samtidigt ska det ju inte vara så att en behöver en partner för att vara en bra version av sig själv. Tankar?

Spännande fråga, man ser ju ofta den formuleringen. Nu dejtar jag ju inte aktivt just nu, och kanske har jag hybris men jag ser liksom inte vad jag skulle vilja ändra bara för att jag var i en relation? Eller vad jag skulle göra för att bli en bättre person generellt? Jag siktar väl på att vara en bra person oavsett, men har nog aldrig tänkt att jag behöver en parter för det? Men kanske tänker jag fel..

 

[Ramona]

En fundering: Var går gränsen mellan att vilja träffa någon som tar fram ens bästa sidor, eller att vilja träffa någon som ska göra en till någon en inte är? Jag tänker att vi alla vill träffa någon som lyfter fram det bästa i en, men samtidigt ska det ju inte vara så att en behöver en partner för att vara en bra version av sig själv. Tankar?

Det beror på om det egentligen kommer från mig själv att vilja vara bättre, eller om det kommer från honom att jag ska bli bättre. För jag vill inte vara tillsammans med någon livscoach eller chef, utan man får acceptera läget som det är. Vill däremot jag bli en bättre version av mig själv och sätter krav på mig själv att bli bättre så är det en annan femma. Inget av dem är egentligen positivt eftersom jag är sjukt bra oavsett, men ibland känner man ju att vissa saker som annars bara drabbar en själv också drabbar någon annan om man inte skärper till sig lite.

 

[the_connemara]

Jag är ju väldigt mobilberoende och aktiv på mobilen, så för mig är det viktigt att vi klickar i skrift. Men jag tror ditt problem är att ni inte känner varandra riktigt än. När i känner varandra så blir det inga missförstånd i skrift heller.

Det där var något jag inte hört innan! Jag har bara hört och upplevt motsatsen. Har du lust att utveckla lite? Jag har nog bara upplevt att folk jag funkar ok med irl antingen funkar med i skrift eller så upplever jag dem helt annorlunda i skrift från början och forever typ. Tror mest baserat på att de då inte varit intresserade av att kommunicera via skrift helt enkelt.

 

[Ramona]

Det där var något jag inte hört innan! Jag har bara hört och upplevt motsatsen. Har du lust att utveckla lite? Jag har nog bara upplevt att folk jag funkar ok med irl antingen funkar med i skrift eller så upplever jag dem helt annorlunda i skrift från början och forever typ. Tror mest baserat på att de då inte varit intresserade av att kommunicera via skrift helt enkelt.

Jag tänker att vissa människor har svårare att uttrycka sig i skrift helt enkelt. Och hur man uttrycker sig spelar ju stor roll för hur den andre personen läser meddelandet. Därför smileysarna finns för de ska underlätta att utläsa känslor och stämning.

Känner man en person så vet man ju att den personen inte blev sur för minsta lilla, men känner man inte en person så analyserar man ju mer när man får vad man tycker är ett konstigt svar. Jag har tex en kompis som är jättekommunikativ när man pratar med henne i telefon, smart och genomtänkt. Men i text blir hon kortare och använder så mycket förkortningar att det nästan är svårt att läsa vad hon skriver. I text går vi helt om varandra liksom eftersom vi kommunicerar så olika. Men vi kan sitta och tjöta en hel kväll i telefon eller irl och prata mycket djupa samtal.

Eftersom jag känner henne så vet ju jag hur hon fungerar. Har hon mycket i skolan och på jobbet blir hon ännu värre, utan att för den skull vara sur på mig. Hon har ju bara jättemycket att göra själv. Ringer man till henne då är hon glad och trevlig, men hon kan på mess uppfattas kort och tvär, vilket jag fått förklara för andra gemensamma vänner som inte känner henne så bra. De kan ibland höra av sig till mig och fråga om jag pratat med henne och undra om jag vet om hon är sur på dem, när hon egentligen bara har mycket att göra.

 

[the_connemara]

Då är jag med @Ramona

 

[pepp]

Jag kör på detta nu, haha. Är så less och har väl mer eller mindre gett upp hoppet om att träffa nån (vettig) snubbe.

 

[Cosinus]

Jag kör på detta nu, haha. Är så less och har väl mer eller mindre gett upp hoppet om att träffa nån (vettig) snubbe.
Visa bifogad fil 87800

Jag också. Blir spyfärdig av blotta tanken på att ge mig ut på Tinder igen. Jag får hålla mig till mitt Wow (sämsta arbetsnamnet - måste verkligen hitta ett nytt) och så får jag se längre fram om jag vågar mig på dejta någon ny.

Om något verkar vara för bra för att vara sant är det det också. Så himla trist med den nygamle, han kändes så perfekt och trygg. Kan inte låta bli att fundera på om jag har otur med män eller om jag bara är urusel på att välja rätt.

 

[MidnightSoul]

Jag också. Blir spyfärdig av blotta tanken på att ge mig ut på Tinder igen. Jag får hålla mig till mitt Wow (sämsta arbetsnamnet - måste verkligen hitta ett nytt) och så får jag se längre fram om jag vågar mig på dejta någon ny.

Om något verkar vara för bra för att vara sant är det det också. Så himla trist med den nygamle, han kändes så perfekt och trygg. Kan inte låta bli att fundera på om jag har otur med män eller om jag bara är urusel på att välja rätt.

Ja world of warcraft är väldigt bra sätt att få tiden att gå

 

[QueenLilith]

En fundering: Var går gränsen mellan att vilja träffa någon som tar fram ens bästa sidor, eller att vilja träffa någon som ska göra en till någon en inte är? Jag tänker att vi alla vill träffa någon som lyfter fram det bästa i en, men samtidigt ska det ju inte vara så att en behöver en partner för att vara en bra version av sig själv. Tankar?

Tror man känner det när man träffar rätt. Så kände jag iaf med min kille. Han har verkligen hjälpt med att ta fram dom bästa sidorna i mina relationer till kompisar mm. Detta är svårt att förklara men typ vid konflikter varit ett stöd och kunnat snacka ut det och även kunnat säga på att bra sätt jag varit ute och cyklar. Det hjälper mycket med någon som kan säga åt en när man gör fel och jag likadant med honom. Detta utan att jag en enda gång har känd att han "inte är på min sida"- för det känner jag alltid. Det betyder mycket. Sedan kan vi prata om allt, så saker den andra råker göra som är problem kan man snacka om utan det leder till konflikter vilket är så skönt efter tidigare förhållande vart det blev världens bråk över små skit saker. Sedan att peppa på varandra när saker är tuffa och även han drog igång mig med gymmande men utan någon hets. Även om vi kan tycka olika om vissa saker, så går det alltid prata om och föra fram sina åsikter.

Jag hade ett långt tidigare förhållande vart min partner verkligen höll mig tillbaka, typ han trodde inte jag kunna det ena och det andra, väldigt pessimistisk. Jag gjorde slut då jag kände mig kvävd i det. Så det är sån jävla skillnad när man träffar någon som stödjer en och drömmarna man har, tex nu som att köpa häst. Min förre bara målade på om al elände och pengar, medan min sambo nu är helt otroligt stöd, som jag vet hade 100% ställt upp vid tex en jätte dyr veterinär räkning om der behövs (jag hqr själv buffert) men aå skönt att veta att man har stöd till sina drömmar.

 

[_Taggis_]

Tror man känner det när man träffar rätt. Så kände jag iaf med min kille. Han har verkligen hjälpt med att ta fram dom bästa sidorna i mina relationer till kompisar mm. Detta är svårt att förklara men typ vid konflikter varit ett stöd och kunnat snacka ut det och även kunnat säga på att bra sätt jag varit ute och cyklar. Det hjälper mycket med någon som kan säga åt en när man gör fel och jag likadant med honom. Detta utan att jag en enda gång har känd att han "inte är på min sida"- för det känner jag alltid. Det betyder mycket. Sedan kan vi prata om allt, så saker den andra råker göra som är problem kan man snacka om utan det leder till konflikter vilket är så skönt efter tidigare förhållande vart det blev världens bråk över små skit saker. Sedan att peppa på varandra när saker är tuffa och även han drog igång mig med gymmande men utan någon hets. Även om vi kan tycka olika om vissa saker, så går det alltid prata om och föra fram sina åsikter.

Jag hade ett långt tidigare förhållande vart min partner verkligen höll mig tillbaka, typ han trodde inte jag kunna det ena och det andra, väldigt pessimistisk. Jag gjorde slut då jag kände mig kvävd i det. Så det är sån jävla skillnad när man träffar någon som stödjer en och drömmarna man har, tex nu som att köpa häst. Min förre bara målade på om al elände och pengar, medan min sambo nu är helt otroligt stöd, som jag vet hade 100% ställt upp vid tex en jätte dyr veterinär räkning om der behövs (jag hqr själv buffert) men aå skönt att veta att man har stöd till sina drömmar.

Wow. Det är sånt där jag bara hört talas om, men aldrig upplevt i praktiken. Inte för att alla pojkvänner varit negativa till mitt hästeri men det kan vara tillräckligt motigt bara att nån har inställningen om att häst är nåt som snabbt ska klaras av så man kan göra andra saker (som han vill göra). Har faktiskt aldrig haft nåt stöd från nån pojkvän. Och då menar jag inte bara stöd i form av medhjälpare i stallet (det skulle liksom aldrig ha kommit på tal med nån av dom) utan jag menar mer ett stöd i form av uppmuntran och förståelse för ens passion. Fattar inte hur svårt det kan vara att "träffa rätt" liksom

 

[Bison]

Wow. Det är sånt där jag bara hört talas om, men aldrig upplevt i praktiken. Inte för att alla pojkvänner varit negativa till mitt hästeri men det kan vara tillräckligt motigt bara att nån har inställningen om att häst är nåt som snabbt ska klaras av så man kan göra andra saker (som han vill göra). Har faktiskt aldrig haft nåt stöd från nån pojkvän. Och då menar jag inte bara stöd i form av medhjälpare i stallet (det skulle liksom aldrig ha kommit på tal med nån av dom) utan jag menar mer ett stöd i form av uppmuntran och förståelse för ens passion. Fattar inte hur svårt det kan vara att "träffa rätt" liksom

Då måste du haft rejält oflyt. Alla mina killar har varit mer eller mindre engagerade i mitt hästeri. Det har jag som ett krav faktiskt
Nuvarande har noll intresse av hästar men trots att jag inte har egen häst utan bara jobbar extra i stall så följer han med och hjälper till med insläpp. Leder ystra unghästar och 175 + hästar utan gnäll

 

[Cosinus]

Vad gick du för reaktion från den nygamle?

Han blev väldigt, väldigt otrevlig varvat med offerkofta och smicker.

Sedan ett par dagar har jag fått något enstaka sms med normalt innehåll men jag har inte besvarat dem. Ärligt talat vet jag inte om jag ska oroa mig eller om han verkar ha släppt allt och gått vidare med livet. Det lär jag dock märka i helgen för vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle ses då.

Jag känner mig faktiskt lite bitter. När jag väl träffade någon som kändes så fantastisk och helt rätt, och som jag kände mig otroligt trygg med, så visade han sig vara något helt annat.

 

[Kiwifrukt]

Han blev väldigt, väldigt otrevlig varvat med offerkofta och smicker.

Sedan ett par dagar har jag fått något enstaka sms med normalt innehåll men jag har inte besvarat dem. Ärligt talat vet jag inte om jag ska oroa mig eller om han verkar ha släppt allt och gått vidare med livet. Det lär jag dock märka i helgen för vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle ses då.

Jag känner mig faktiskt lite bitter. När jag väl träffade någon som kändes så fantastisk och helt rätt, och som jag kände mig otroligt trygg med, så visade han sig vara något helt annat.

Måste du träffa honom? Kommer det vara andra personer där eller är det enbart ni två? Jag blir på riktigt orolig om du tänker träffa honom ensam, han känns väldigt, väldigt otrevlig och obehaglig när han inte får som han vill utifrån det du beskrivit.