Jaha, nu befinner jag mig i det här stadiet som jag säger mig älska... våndas-stadiet. Men det är då bannemej en hat-kärlek som heter duga.
Vi har skrivit lite fram och tillbaka, det har känts som om vi båda behövt andas lite efter helgen. Inte sagt något om ny träff, men så imorse kände jag att det var dags, så jag skrev och frågade ifall han vill och kan ses nån vardagskväll då jag är upptagen de kommande helgerna. Inget svar än, fast han är ju på jobbet nu så.
En del av mig säger att varför skulle han inte vilja träffa mig igen?
Medan den andra är en nervös darrande geleklump
.