"Jag söker inga brevvänner" är ju nåt som ofta sägs i dejtsammanhang, men är det fler än jag som faktiskt råkat skaffa sig "brevvänner" genom dejtappar? Trots att jag hör till dom som inte är så förtjust i att hålla på och skriva en massa så har jag två stycken nu. Dels norrmannen jag nämnt, som bor nånstans långt åt helvete, men är rolig och har mycket gemensamt med mig. Vi hörs ganska sporadiskt, men har roliga chatsamtal när vi väl gör det. Och så har jag nu skrivit ganska intensivt i snart två veckor med en kille jag matchade med när jag firade nyår hos min pappa. Han bor 70 mil bort och har småbarn, så det finns ingen potential för nåt annat än tillfälligt häng nån gång, och det var väl så jag tänkte, att vi skulle höras igen och ta en öl nästa gång jag är i krokarna. Men så gick vi över till messenger och har bara fortsatt skriva. Nu känns det som att vi är kompisar (fast vi aldrig setts alltså) och vi skriver om både vardag och mer personliga tankar, det känns lätt och enkelt att skriva med honom (annars hade jag aldrig orkat fortsätta) och han är väldigt rolig. Vi får väl se om vi lessnar på sikt, och vart det tar vägen om vi träffas. Både norrmannen och denna killen matchade jag med delvis genom att vi gillar samma ganska okända band som jag har som anthem på tinder.
Annars står det ganska stilla för mig. Svept mycket på Tinder men inte matchat med nån sen jag kom hem från semestern för en vecka sen. Och HP har inte levererat hittills. Har skrivit till lika många som skrivit till mig, ingen jag skrivit till svarar. De som skrivit till mig är ointressanta personer som t.ex. denna:
Han: "Hej, det finns fler bilder i mitt album om du vill se, hur är läget?"
Jag: "Jag bryr mig inte så mycket om bilder, men det står inte så mycket om dig, är nyfiken på vad vi har gemensamt som fick dig att skriva till mig"
Han: "Jag gick enbart på bilden och att jag hamnar inom åldersspannet du söker"
Ok, bra att han var ärlig i alla fall.
Har skrivit lite med en som verkade intressant men visade sig att han var i monogam relation och ville sexchatta i smyg.
Jag gillar nog Tinders format och funktioner bättre än HP. Känns som att det blir en ytligare användning på HP för mig. Jag sveper ju främst utifrån presentationer, och på Tinder är det enkelt att klicka upp infon på varenda en och sen svepa vidare, men jag orkar inte klicka in mig på varenda en på HP utan då blir det bara på vissa bilder som fångar intresset. Och sen är det lite omställning att behöva skriva till folk man inte redan matchat med, känns jobbigare och påflugnare. Och att vem som helst kan skriva till mig, och att de ser när jag är online och tjatar när de inte får svar. Men får väl ge HP en chans i alla fall, kan ju dyka upp nån spännande.
Jag och den nyskilde (dåligt smeknamn, så från och med nu får han heta Nils i stället) har hörts lite sen vi sågs, och på mitt initiativ bestämt att vi ska ses på nåt slags hemmaplan nästa gång. Fortfarande mycket pirr där, och han verkar intresserad, men det är lite frustrerat att inte veta när vi kan ses och att han inte har kunnat föreslå nåt. Tror mest det är av praktiska skäl då han har barnen nästan heltid ett tag framåt, men jag vet ju inte heller hur han prioriterar och om han har fler dejter på g, så jag håller förväntningarna låga.