Debatten om curlingföräldrar är direkt skrattretande

[Skorpion76]

Kan du inte säga ifrån?

Mamma har blivit bättre på att förstå, men pappa vill inte lyssna. Han tycker bara att jag tjafsar om jag säger ifrån.

Diamond Pethead

 

[Amha]

Mamma har blivit bättre på att förstå, men pappa vill inte lyssna. Han tycker bara att jag tjafsar om jag säger ifrån.

Diamond Pethead

OK. Jag är inte mästare på att hantera sådant. Jag tillhör den där surskalliga typen som fimpar kontakten med personer som omyndigförklarar mig eller liknande trots tillsägelse men du måste ju själv kunna säga till boendestöd eller vem mötet nu är med att du har en egen röst?

 

[Hyacinth]

Ja och samtidigt är det här ett gsnska vanligt problem just när det gäller funktionsnedsatta personer.
Det är möjligt att jag har blandat ihop begreppen, men jag tycker ändå att det är både konstogt och rejält beklagligt att omgivningen bara står ovh tittar på när det sker.

Diamond Pethead

Jag har sett det hända att föräldrar pratar över huvudet på sina vuxna barn, det är en släkting till mig som råkat ut för detta.
Det är svårt att bemöta eftersom jag i alla fall satte kaffet i fel strupe när det hände.
Jag bytte snabbt samtalsämne och vände mig direkt till min släkting och reste mig så fort jag kunde.
Bor du själv eller med dina föräldrar?
Jag tänker att det kan ju bero på oro och en oförmåga att se dig som vuxen, men det är väldigt gränslöst.
Jag tror enda sättet du kan hantera det på är att antingen säga till själv eller be din kontaktperson om hjälp med det.
Kan du föra din egen talan (vilket du verkar kunna bra i skrift) ska du givetvis göra så.
Jag tror på missriktad omtanke, det är inte så de flesta föräldrar agerar. Jag tror det är lättare hänt om man är van vid att behöva stå upp för sitt barn mer än normalt. En av mina bästa vänner har en CP-skada, till slut fick hen be sin mamma backa i den frågan för hon agerade fortfarande som om min vän behövde hjälp i skolan mm vilket var långt från fallet.
Hon brydde sig och agerade som hon brukade trots att det inte längre behövdes.
Kan det vara något som stämmer in på er relation?
Det kan ju vara på helt andra sätt.

 

[Skorpion76]

Jag har sett det hända att föräldrar pratar över huvudet på sina vuxna barn, det är en släkting till mig som råkat ut för detta.
Det är svårt att bemöta eftersom jag i alla fall satte kaffet i fel strupe när det hände.
Jag bytte snabbt samtalsämne och vände mig direkt till min släkting och reste mig så fort jag kunde.
Bor du själv eller med dina föräldrar?
Jag tänker att det kan ju bero på oro och en oförmåga att se dig som vuxen, men det är väldigt gränslöst.
Jag tror enda sättet du kan hantera det på är att antingen säga till själv eller be din kontaktperson om hjälp med det.
Kan du föra din egen talan (vilket du verkar kunna bra i skrift) ska du givetvis göra så.
Jag tror på missriktad omtanke, det är inte så de flesta föräldrar agerar. Jag tror det är lättare hänt om man är van vid att behöva stå upp för sitt barn mer än normalt. En av mina bästa vänner har en CP-skada, till slut fick hen be sin mamma backa i den frågan för hon agerade fortfarande som om min vän behövde hjälp i skolan mm vilket var långt från fallet.
Hon brydde sig och agerade som hon brukade trots att det inte längre behövdes.
Kan det vara något som stämmer in på er relation?
Det kan ju vara på helt andra sätt.

Det kan myvcket väl vara som du skriver och om det är en missriktad omtanke som du skriver tycker jag att det är mycket konstigt att man inte ber föräldrar som bryr sig på fel sätt att söka professionell hjällp för det. Det skulle verkligen behövas öäven om jag givetvis förstår att det måte till ett erkännande från personen själv för att över huvud taget kunna ta emot hjälpen.

Emporium Pethead

 

[Skorpion76]

OK. Jag är inte mästare på att hantera sådant. Jag tillhör den där surskalliga typen som fimpar kontakten med personer som omyndigförklarar mig eller liknande trots tillsägelse men du måste ju själv kunna säga till boendestöd eller vem mötet nu är med att du har en egen röst?

Till slut förstod mamma och pappa själva att det var bättre att de gick därifrån, men sedan har de aldrig mer begärt att få vara med på den sortens möten. Jag tycker fortfarande att föräldrar som bryr sig på fel sätt måste få veta det. Man måste kunna ställa dem till svars och fråga dem vad de egentligen sysslar med och om de verkligen har förstått konsekvenserna av sitt handlande. Där tyvcker inte jag att man ska förstå och förlåta bara för att det är ens föräldrar, utan de är vuxna människor och kan de inte förstå konsekvenserna av sitt eget handlande bör de rekommenderas professionell hjälp. Sedan begriper jag att det inte är roligt att bli ställd emot väggen eftersom den som frågar ut dig verkligen vill ha ett ärligt svar. Det betyder att du absolut inte får titta bort eller slå ner blicken för att undvika att se på personen som pratar med dig. Om du tittar bort betyder det att du försöker fuska dig ur situationen och inte riktigt kan stå upp för vad du har gjort dig skyldig till.

Platinum Pethead

 

[TinyWiny]

Till slut förstod mamma och pappa själva att det var bättre att de gick därifrån, men sedan har de aldrig mer begärt att få vara med på den sortens möten. Jag tycker fortfarande att föräldrar som bryr sig på fel sätt måste få veta det. Man måste kunna ställa dem till svars och fråga dem vad de egentligen sysslar med och om de verkligen har förstått konsekvenserna av sitt handlande. Där tyvcker inte jag att man ska förstå och förlåta bara för att det är ens föräldrar, utan de är vuxna människor och kan de inte förstå konsekvenserna av sitt eget handlande bör de rekommenderas professionell hjälp. Sedan begriper jag att det inte är roligt att bli ställd emot väggen eftersom den som frågar ut dig verkligen vill ha ett ärligt svar. Det betyder att du absolut inte får titta bort eller slå ner blicken för att undvika att se på personen som pratar med dig. Om du tittar bort betyder det att du försöker fuska dig ur situationen och inte riktigt kan stå upp för vad du har gjort dig skyldig till.

Platinum Pethead

Men vem ska ställa dina föräldrar till svars? Ingen annan än du kan ju veta om det de säger är fel så det är ju bara du som kan säga ifrån. Visst kan man som utomstående be att man får höra åsikter från den det berör men känner man inte varandra så kan det vara svårt och ibland helt omöjligt att veta om föräldrar/ledsagare/PA faktiskt framför åsikten som personen det berör har om personen själv inte säger ifrån.

Sedan håller jag helt med dig om att ingen ska prata över huvudet på någon annan och det oavsett om hen har funktionshinder eller är ett barn men som utomstående kan det vara svårt att veta om föräldern/ledsagaren/PA gör som hen och den det berör har kommit överens om och det kan bli en väldigt jobbig situation om den som är utomstående då trycker på att rätt person ska svara. Det kan ju finnas massor av anledningar till att den det berör inte vill eller kan svara.

Däremot, om personen med funktionshinder är den som frågar något är det helt vidrigt när svaren går till den som är med. Jag har själv suttit i rullstol i nästan sju år och har sagt ifrån med ganska skarpa ordalag när folk har betett sig så. Jag har också gjort klart för den som ska hjälpa mig att hen bara ska vända sig om och se ointresserad ut om någon beter sig så. Hen har varit med för att köra mig, inte för att föra min talan.

Du uttrycker dig så bra i skrift så kanske kan du skriva till dina föräldrar och förklara för dem hur det känns i dig när de gör så? Ofta kan det vara lättare att skriva så att man kan läsa igenom och kanske ändra formuleringar så att man verkligen får fram det man vill ha sagt. Då kan du inte bli avbruten och du slipper riskera att inte komma fram till poängen.

 

[Amha]

@Skorpion76 jag känner en grupp människor bestående av förälder och vuxna barn där föräldern är välkommen att sköta mycket av "vuxensakerna". Jag tror dock inte att denne pratar över huvudet på någon som försöker säga något, det har jag mycket svårt att tro då hen inte alls är sådan, så det är väl där skillnaden är.

Saken är den att det där är deras relation. Jag håller mig utanför den. Jag själv förstår inte och säger ifrån vid sådan "hjälp". Hade jag varit mottagare på ett möte med dessa hade jag tänkt att de vill ha det så. Hade en person avbrutit personen det gällde för att själv svara på en fråga hade man varit i ett annat läge.

Nu sitter du i ett läge där du själv är utsatt och inte bekväm med det. Då låter det så självklart för dig att man som mottagare ska säga ifrån men det är inte riktigt så enkelt. Det finns faktiskt vuxna personer som inte gärna sköter vissa samtal.

 

[kryddelydd]

Mina föräldrar har pratat över huvudet på mig. Det har både mamma och pappa gjort och svarat i mitt ställe istället för att hänvisa till att jag faktiskt kan svara för egen del. Både pappa och mamma har tröngt sig fram och svarat i mitt ställe trots att frågorna har ställts till mig, men de behöver verkligen hjälp med att komma tillrätta med detta. En gång när jag hade möte med boendestödet satt både mamma och pappa med. Pappa var inte inbjuden från början, utan det var mamma som tyckte att han av någon anledning skulle vara med trots att jag mycket tydligt sa ifrån. När det ställdes frågpr gick möätet ut på att de svarade åt mig och pappa frågade mig :
- Ska vi säga si och så?
De förutsatte alltså att jag bara skulle bekräfta det som sades, utan att jag hade en chans att säga vad jag själv tyckte. Boendestödet om hörde och spg allt sa inte ifrån.

Diamond Pethead

Jag tycker att det verkar som om du behöver hjälp att hantera och reagera på många saker i din omgivning.
Konkreta råd gällande konkreta situationer.

Jag tror inte att det hjälper med en allmän tråd på Bukefalos.

Har du kontakt med psykiatri? Kanske en egen samtalskontakt kan användas till att prata med dina föräldrar om hur du upplevt deras agerande.

 

[kryddelydd]

Till slut förstod mamma och pappa själva att det var bättre att de gick därifrån, men sedan har de aldrig mer begärt att få vara med på den sortens möten. Jag tycker fortfarande att föräldrar som bryr sig på fel sätt måste få veta det. Man måste kunna ställa dem till svars och fråga dem vad de egentligen sysslar med och om de verkligen har förstått konsekvenserna av sitt handlande. Där tyvcker inte jag att man ska förstå och förlåta bara för att det är ens föräldrar, utan de är vuxna människor och kan de inte förstå konsekvenserna av sitt eget handlande bör de rekommenderas professionell hjälp. Sedan begriper jag att det inte är roligt att bli ställd emot väggen eftersom den som frågar ut dig verkligen vill ha ett ärligt svar. Det betyder att du absolut inte får titta bort eller slå ner blicken för att undvika att se på personen som pratar med dig. Om du tittar bort betyder det att du försöker fuska dig ur situationen och inte riktigt kan stå upp för vad du har gjort dig skyldig till.

Platinum Pethead

...och den som måste uppmärksamma dem på att de bryr sig om på fel sätt, är föremålet för omtanken.
Utomstående kan inte, som redan påpekats, veta att det upplevs som fel sätt.

 

[Mabuse]

Till slut förstod mamma och pappa själva att det var bättre att de gick därifrån, men sedan har de aldrig mer begärt att få vara med på den sortens möten. Jag tycker fortfarande att föräldrar som bryr sig på fel sätt måste få veta det. Man måste kunna ställa dem till svars och fråga dem vad de egentligen sysslar med och om de verkligen har förstått konsekvenserna av sitt handlande. Där tyvcker inte jag att man ska förstå och förlåta bara för att det är ens föräldrar, utan de är vuxna människor och kan de inte förstå konsekvenserna av sitt eget handlande bör de rekommenderas professionell hjälp. Sedan begriper jag att det inte är roligt att bli ställd emot väggen eftersom den som frågar ut dig verkligen vill ha ett ärligt svar. Det betyder att du absolut inte får titta bort eller slå ner blicken för att undvika att se på personen som pratar med dig. Om du tittar bort betyder det att du försöker fuska dig ur situationen och inte riktigt kan stå upp för vad du har gjort dig skyldig till.

Platinum Pethead

Det är ju i så fall de vuxna barnen som ställer föräldrarna till svars. Det är ju en av de sakerna som händer när man blir vuxen, man antas stå upp för sig själv, och ställa dem till svars som man tycker har gjort fel mot en.

Om någon annan skulle kliva in och ställa dina föräldrar till svars för hur de är mot dig, då skulle det ju innebära att man gör samma misstag som du upplever att dina föräldrar gör, beter sig som att du inte var vuxen och för din talan inför andra, istället för att låta dig tala för dig själv.

 

[Amha]

Om någon annan skulle kliva in och ställa dina föräldrar till svars för hur de är mot dig, då skulle det ju innebära att man gör samma misstag som du upplever att dina föräldrar gör, beter sig som att du inte var vuxen och för din talan inför andra, istället för att låta dig tala för dig själv.

Viktig poäng.

 

[Hyacinth]

Till slut förstod mamma och pappa själva att det var bättre att de gick därifrån, men sedan har de aldrig mer begärt att få vara med på den sortens möten. Jag tycker fortfarande att föräldrar som bryr sig på fel sätt måste få veta det. Man måste kunna ställa dem till svars och fråga dem vad de egentligen sysslar med och om de verkligen har förstått konsekvenserna av sitt handlande. Där tyvcker inte jag att man ska förstå och förlåta bara för att det är ens föräldrar, utan de är vuxna människor och kan de inte förstå konsekvenserna av sitt eget handlande bör de rekommenderas professionell hjälp. Sedan begriper jag att det inte är roligt att bli ställd emot väggen eftersom den som frågar ut dig verkligen vill ha ett ärligt svar. Det betyder att du absolut inte får titta bort eller slå ner blicken för att undvika att se på personen som pratar med dig. Om du tittar bort betyder det att du försöker fuska dig ur situationen och inte riktigt kan stå upp för vad du har gjort dig skyldig till.

Platinum Pethead

Om man tycker ens föräldrar bryr sig på fel sätt måste man tyvärr säga det själv. Det finns ingen annan som vet hur du känner.

Det du skriver om blick och titta bort stämmer inte.
Att man tittar bort eller slår ner blicken är en helt naturlig reaktion när något är jobbigt, det innebär inte att man försöker fuska sig ur situationen. Det är jobbigt för de flesta med längre stunder av ögonkontakt, det kan upplevas väldigt konfrontativt. Haka inte upp dig på sånt, lyssna på vad som sägs istället.

 

[Petruska]

Ja och samtidigt är det här ett gsnska vanligt problem just när det gäller funktionsnedsatta personer.
Det är möjligt att jag har blandat ihop begreppen, men jag tycker ändå att det är både konstogt och rejält beklagligt att omgivningen bara står ovh tittar på när det sker.

Men det är ju också så att det vore rejält konstigt om någon oombedd klampade in i relationen mellan föräldrar och i det här fallet ett vuxet barn!

För mig låter det dels rätt gränslöst. Man bör klara av att se andra relatera till varandra utan att lägga sig i hur de relaterar. Dels skulle den som "satte ner foten" ju göra exakt det som du uppfattar att dina föräldrar gör: nämligen agera över ditt huvud.

Jag förstår att det inte "bara" är att säga ifrån till sina föräldrar, ens som vuxen. Sådant är ofta svårt. Men det är ändå svårt att se någon annan väg för dig. En möjlighet kunde naturligtvis vara att du pratar med till exempel boendestödet i enrum och ber hen hjälpa dig att prata med dina föräldrar.

I min familj finns det flera funktionsnedsatta personer, och jag skulle säga att när det gäller funktionsnedsatta så är det särskilt olämpligt att utomstående lägger sig i familjerelationerna oombedda. Funktionsvariationer av alla slag påverkar familjedynamiken på sätt som är väldigt svåra för andra att se och förstå och som dessutom kan vara väldigt känsliga för hela familjen att prata om.

 

[vallhund]

Detta o liknande inlägg har du postat flera ggr på ett annat forum, men då har det handlat om dina erfarenheter från när du var barn. Här o i flera av dina trådar försöker du få det till att det är vanligt, jag kan inte se att du får speciellt många igenkännande svar.
Att det pratas över huvudet på fysiskt handikappade/rullstolsbundna har nog många av oss erfarit men då är det upp till oss att säga ifrån, eller snarare fråga den det berör.
Jag förstår inte vad frågeställningen har med curling att göra.

Det har varit en fascinerande resa att få följa din utveckling de senaste åren allt ifrån dina första vacklande steg till den plats du tar dig idag. från kuvad "hemmadotter" till egen individ. Din språkutveckling o ordförståelse skenar, jag är imponerad.
Du behöver fortsatt utvecklas o befria dig från dina föräldrars mantra. Du är en vuxen, egen individ. Skär av navelsträngen!