Sv: Dansa med hästar
Jag läste den för flera år sedan och har sen gått tillbaka vid tillfällen och läst enstaka kapitel. Jag lånade den av en kompis efter att ha sett Body language.
Fördelen med Hempfling tycker jag är bla. att han sällan nyttjar sig direkt mycket av "övningar". Han har insett att hästar är olika och ska bemötas på olika sätt. Men samtidigt ger han en en bild av hur man ska tänka för att själv kunna utveckla tillvägagångssätt för just den hästen man ska möta.
Något som verkligen gått upp för mig tack vare Hempfling, är att det inte behöver vara självklart att jag som människa har ledarskapet. För det första är jag inte kunnig nog att befästa ett 100%igt ledaskep än. Och dessutom kan jag lära mig extremt mycket av att ge hästen kommandot för en stund och studera, och agera på hans villkor. Om inte annat bygger det självförtroende hos en osäker häst. Ödmjukhet gentemot ledarskepsrollen, respekt för den, är extemt viktigt. Ingen kan påstå att du är en ledare förrän du förtjänar den platsen. Och det gör du bara när du har den kommunikationen med hästen. Och för att komma dit behöver du acceptera att du ännu inte hunnit ända fram och därav troligen inte heller är en kapabel ledare - än! Även om ni har en bra kommunikation.
Hempfling beskriver att hästen är din spegel. Detta kunde jag inte för en sekund förstå eller hålla med om förrän jag hamnade i en situation med en häst där jag plötsligt försatte mig i hästens situation och lät honom kommendera mig, och jag verkligen insåg vad han menade. Att vara hästens spegel handlar om att imitera hans rörelser, att svara på hans signaler och helt enkelt att följa. Det var första gången jag följde en häst och det gav mig stor insikt och dessutom ett fantastiskt resultat.
Hästens Själ är ngt mer flummig och därav mer tungläst enligt min mening.
Jag är iof ganska flummig av mig själv, men vill gärna ha ren fakta och logik. Det kan innebära att jag behöver bearbeta det han skriver i många fall, precis som påståendet med spegelbilden. VAD är det egentligen han menar och varför är det en sanning?
Så den boken är jag inte "klar" med än. Karraktärerna är en sak som återigen känns som att man börjar placera, generallisera och skapa "ramar". Precis som när folk skaffar sig "övningar" och "metoder" som ska användas på "olydiga" hästar. Det är inte så "enkelt" enligt min mening att man kan placera alla världens hästar under någon av 26 alternativ. Säkert är Hempflings tanke med dessa inte heller att det ska vara så, utan snarare en möjlighet att underlätta i sin fundering kring vad för häst man har framför sig. Något som jag tror med tiden och erfarenheten kommer av sig självt, inifrån. Man lär sig läsa individens karraktär utan riktlinjer. Men det jag upplever är att människor tar till sig detta som en sanning, en ram att utgå ifrån, och det kan bli väldigt fel.
Jag håller med Hempfling mer än någon annan människa när det gäller hästar, jag satt överväldigad på hans clinic och stod hängivet i kö för att få boken signerad
, men jag är fortfarande kritisk i min läsning och är mycket granskande i hans uttalande, precis som med alla andra, och ibland håller jag inte med. Men det är ju naturligt. Man behöver inte hålla med om allt.
