danmark - inseminering

[Björk]

Sv: danmark - inseminering

Förresten Hiddeous:
Du har intressanta synpunkter och jag förstår dina tankar. Å andra sidan handlar ju dina invändningar mer om utnyttjande av fattiga människor generellt än om just surrogatmödraskap, eller?

Jag menar: det är väl inte bättre att mattor knutna av 10åringar säljs på IKEA än att en fattig surrogatmamma i Indien får pengar för att bära ett barn åt ett gaypar i sverige?

Själv tycker jag ju att alla situationer där människors utsatthet utnyttjas är hemskt. Men; gränsdragningen för när människor utnyttjas är svår att sätta.

Man skulle ju kunna ha ett regelverk som säger att surrogatmödrar inte får erhålla betalning med mer än x kronor (och de x kronorna skulle kunna vara en normgivande siffra som baseras på själva "omaket" att gå gravid i 9 månader samt omkostnader som uppstår). Är det lika stinkande och omoraliskt då?

(att adoptera kostar ju också en hel del....)

 

[No1]

Sv: danmark - inseminering

Vad tycker ni om det?

No issues.

Om jag utgår från att relationen med barnets fader inte skulle hålla ser jag dessutom många fördelar med inseminationsalternativet.

Att skaffa barn på egen hand är tufft MEN man är antagligen bättre rustad/förberedd än den som lever i parrelation och plötstligt blir ensamstående förälder pga olika orsaker.

 

[Messy]

Sv: danmark - inseminering

Om man blir ihop med en karl som man vet är infertil då? Borde man inte berättiga någon hjälp då heller?

alla eller ingen tycker jag...

varför ska man-kvinna få hjälp men inte kvinna-kvinna, singel?

 

[Hiddeous]

Sv: danmark - inseminering

alla eller ingen tycker jag...

varför ska man-kvinna få hjälp men inte kvinna-kvinna, singel?

Det är långt ifrån alla heteropar som behöver och får hjälp. Hade det varit den stora majoriteten hade den typen av vård knappast varit statligt finansierad.

Jag tycker hela resonemanget som du och vissa andra för i denna tråd saknar nyanser och viljan att se saker från ett annat perspektiv. Du verkar bara vilja ta hänsyn till ditt eget behov.

 

[Björk]

Sv: danmark - inseminering

Det är långt ifrån alla heteropar som behöver och får hjälp. Hade det varit den stora majoriteten hade den typen av vård knappast varit statligt finansierad.

Jag funderar vidare...
Nej, det hade det nog inte varit. Å andra sidan: måste just finansiering från staten hänga ihop med att tillåta vissa åtgärder?

De som idag vill ha surrogatmödrar får ju (vad jag förstått) inte hjälp även om de skulle betala för det på en privatklinik. Eftersom det inte riktigt finns reglerat i svensk lag (på vissa ställen står det att det är förbjudet, på andra att det inte är reglerat) så spelar det liksom ingen roll om man har en frivillig surrogatmoder och åker till en privatklinik; man får ändå inte hjälp. Sen har vi (som sagt) problemet med att låta en surrogatmamma föda ens barn här i Sverige. Hon blir skriven som förälder, även om hon inte alls ÄR biologisk förälder alls till barnet.

Vad jag förstått klassas ofrivillig barnlöshet som en sjukdom här i Sverige? De heteropar som faller i den kategorin har väl rätt att få hjälp med IVF (om de vill)? Eller menar du att vissa nekas den hjälpen? (Ja, förutom att de som man hittar något medicinskt fel på naturligtvis inte kan få den hjälpen.)

För kvinnor som är födda utan livmoder, fått den borttagen pga sjukdom eller annat så finns ingen hjälp alls idag; oavsett om man är i en hetero eller homorelation. Sådana människor kan ju bara bli hjälpta via surrogatmamma.

Kvinnor som lever i en homorelation kan ju få hjälp via insemination.

Män i en homorelation kan få hjälp via surrogatmamma.

Nu talar jag ju om just biologiska barn. Och man kan ju fundera över hur viktigt DET är egentligen. Men; det kanske måste få avgöras av paret ifråga? Som det ju får när det gäller ofrivilligt barnlösa i en heterorelation där IVF är en reell möjlighet. För oss andra finns inte det alternativet alls.

Jag tycker hela resonemanget som du och vissa andra för i denna tråd saknar nyanser och viljan att se saker från ett annat perspektiv. Du verkar bara vilja ta hänsyn till ditt eget behov.

Det är väl inte så konstigt att människor utgår från sina egna behov? Det är förhoppningsvis det egna behovet som någonstans är grunden till viljan att bli förälder.

Det är en jättesvår fråga. Jag är inte helt hundra på exakt var jag står. Men, jag kan säga att det känns som att det är ganska lätt att hålla ett "nyanserat perspektiv" när det inte rör en själv.... Jag har insett att jag förmodligen inte kan bära ett till barn i min livmoder. Det är sorgligt, men jag kommer troligen acceptera det faktumet och är enormt tacksam över de barn jag faktiskt redan HAR. Däremot så inser jag också att för de som INTE fått det privilegiet att ha ett barn och har en barnlängtan (vare sig det handlar om homosexuella, ensamstående eller sådana som saknar en livmoder osv) så är det inte så himla enkelt längre... När man nu vet att andra sätt att få biologiska barn faktiskt FINNS; även om de inte är godkända i Sverige. Hur lätt är det då att bara rakt av utesluta dem som alternativ i sitt eget liv?

 

[Messy]

Sv: danmark - inseminering

Det är långt ifrån alla heteropar som behöver och får hjälp. Hade det varit den stora majoriteten hade den typen av vård knappast varit statligt finansierad.

Jag tycker hela resonemanget som du och vissa andra för i denna tråd saknar nyanser och viljan att se saker från ett annat perspektiv. Du verkar bara vilja ta hänsyn till ditt eget behov.

jag tycker det verkar vara du som inte kan läsa och förstå vad någon annan skriver.

Du verkar bara vilja ta hänsyn till ditt eget behov

Det gör väl ALLA i den här frågan???

 

[Hiddeous]

Sv: danmark - inseminering

Det gör väl ALLA i den här frågan???

Nej, verkligen inte! Jag hoppas innerligt att de utskott och remissinstanser tex som utreder ärenden kring lagstiftning, budgetar och vård tänker lite längre än på sina egna fertilitetsproblem när de ger sina utlåtanden!

Jag förstår mycket väl vad du har skrivit, det är inte rocket science precis, men jag håller inte med dig.

 

[Björk]

Sv: danmark - inseminering

Hiddeous> *vinkar* Hallå? Har du sett mig?

Jag är väldigt förvirrad... jag har skrivit ett flertal inlägg nu till dig. Uppenbarligen är du inne i tråden, men just jag får inga kommentarer eller svar från dig..?! Har du något problem med mig?

 

[No1]

Sv: danmark - inseminering

Jag förstår inte varför det inte finns möjlighet till detta i Sverige. Det GÅR att ordna lagar kring saken. )

Jag är för surrogatlösningen.
Men jag ogillar risken att utsatta kvinnor tvingas till något de egentligen inte vill gå igenom.
Trygga kvinnor med stabil ekonomi vilka ställer upp som surrogatmödrar kan antas göra det av andra anledningar än ren överlevnad.
Då är det ok för min del.
Sedan kan de göra affär av det genom att begära rejäla summor, det känns skäligt, graviditeter sliter och utgör en risk.
Huvudsaken är att surrogatkvinnorna från början inte är utsatta.

Jag skulle gladeligen låta en annan kvinna bära och föda mitt barn - tveklöst.

 

[Hiddeous]

Sv: danmark - inseminering

Hiddeous> *vinkar* Hallå? Har du sett mig?

Jag är väldigt förvirrad... jag har skrivit ett flertal inlägg nu till dig. Uppenbarligen är du inne i tråden, men just jag får inga kommentarer eller svar från dig..?! Har du något problem med mig?

Hiddeous här, jag har sett dig och har läst med stort intresse! Men jag har inte riktigt haft tid att tänka ut några bra svar till dina välformulerade inlägg, därav ingen replik. Kan jag återkomma i kväll? Det var inget personligt, jag lovar!

 

[Björk]

Sv: danmark - inseminering

Jag är för surrogatlösningen.
Men jag ogillar risken att utsatta kvinnor tvingas till något de egentligen inte vill gå igenom.
Trygga kvinnor med stabil ekonomi vilka ställer upp som surrogatmödrar kan antas göra det av andra anledningar än ren överlevnad.
Då är det ok för min del.
Sedan kan de göra affär av det genom att begära rejäla summor, det känns skäligt, graviditeter sliter och utgör en risk.
Huvudsaken är att surrogatkvinnorna från början inte är utsatta.

Jag skulle gladeligen låta en annan kvinna bära och föda mitt barn - tveklöst.

Instämmer med vartenda ord!

 

[Björk]

Sv: danmark - inseminering

Hiddeous här, jag har sett dig och har läst med stort intresse! Men jag har inte riktigt haft tid att tänka ut några bra svar till dina välformulerade inlägg, därav ingen replik. Kan jag återkomma i kväll? Det var inget personligt, jag lovar!

Absolut! Jag blev bara fundersam.
(och tycker, vilket säkerligen märks, att diskussionsämnet är väldigt intressant)

 

[Hiddeous]

Sv: danmark - inseminering

De som idag vill ha surrogatmödrar får ju (vad jag förstått) inte hjälp även om de skulle betala för det på en privatklinik. Eftersom det inte riktigt finns reglerat i svensk lag (på vissa ställen står det att det är förbjudet, på andra att det inte är reglerat) så spelar det liksom ingen roll om man har en frivillig surrogatmoder och åker till en privatklinik; man får ändå inte hjälp. Sen har vi (som sagt) problemet med att låta en surrogatmamma föda ens barn här i Sverige. Hon blir skriven som förälder, även om hon inte alls ÄR biologisk förälder alls till barnet.

Sorry för sent svar - jag jobbar över denna vecka och hinner inte riktigt låta mig uppslukas i intressanta buke-diskussioner

jag tror att det sista beror på att kvinnor som tar emot andras ägg då inte per automatik skulle bli mödrar till sina barn. Alltså omvänd ordning. Det går säkert att fixa till på något smart sätt, även om jag inte riktigt vet hur...

Vad jag förstått klassas ofrivillig barnlöshet som en sjukdom här i Sverige.De heteropar som faller i den kategorin har väl rätt att få hjälp med IVF (om de vill)? Eller menar du att vissa nekas den hjälpen? (Ja, förutom att de som man hittar något medicinskt fel på naturligtvis inte kan få den hjälpen.)

Jag tror det beror på vad som felas. Det finns gräns för ålder och övervikt, till exempel. Sedan är det barockt långa köer så även om man är berättigad hjälp funderar nog många på att gå privat... (jag har själv varit inne i den svängen lite grann och landstingen har inte resurser nog att ge adekvat hjälp, så för mig slutade det med att jag fick slanta upp ändå.)

Det är väl inte så konstigt att människor utgår från sina egna behov? Det är förhoppningsvis det egna behovet som någonstans är grunden till viljan att bli förälder.

Nej, det är förstås inte konstigt. Men jag vet som sagt var par som åkt och köpt, mer eller mindre, en fattig kvinna i ett u-land, låtit henne föda deras barn och sedan hämtat det. Det är en så grov exploatering att det bara inte borde få förekomma - ens om motivet är att få ett biologiskt barn. Jag kan inte ens föreställa mig hur förnedrande, riskabelt och känslomässigt förfärligt det skulle vara - för att komma upp sig en liten bit från fattigdomen. Då hade jag som barnlös man hellre bitit i det sura äpplet och delat vårdnaden med någon annan kvinna. Där har det egna behovet gått över alla gränser. Lika osjälvisk som den person som bär ett barn åt någon annan måste vara, lika omtänksam måste den som tar emot barnet vara för givarens väl och ve. Om lagen kan skrivas på ett sätt att sådan handel inte uppstår är jag betydligt mer positiv.

 

[Björk]

Sv: danmark - inseminering

jag tror att det sista beror på att kvinnor som tar emot andras ägg då inte per automatik skulle bli mödrar till sina barn. Alltså omvänd ordning. Det går säkert att fixa till på något smart sätt, även om jag inte riktigt vet hur...

Aha! Ja, just det. Så då skulle man ju inte kunna skriva att det är det biologiska som är avgörande. Jag tänker mig att man istället skulle kunna skriva att i fall med surrogatmödrar krävs avtal och att hon där skriver under på att barnet är någon annans redan när ägget inplanteras eller något?

Jag tror det beror på vad som felas. Det finns gräns för ålder och övervikt, till exempel.

Ja, det är ju inte orimligt. Och det finns ju även regler och krav man måste uppfylla om man vill adoptera. Att det finns vissa krav och regler tycker jag är både nödvändigt och bra.

Lika osjälvisk som den person som bär ett barn åt någon annan måste vara, lika omtänksam måste den som tar emot barnet vara för givarens väl och ve. Om lagen kan skrivas på ett sätt att sådan handel inte uppstår är jag betydligt mer positiv.

Och då har jag också uppfattat dig rätt. Det är egentligen inte surrogatmödrar eller insemination i sig du är emot principiellt. Men du är emot riskerna att någon/några blir utnyttjade i en sådan process. Jag håller med om att såna risker måste minimeras!

 

[tosen]

Sv: danmark - inseminering

Såg att det var många som det väckte starka känslor i detta ämne. Vill bara lägga in min historia här och kanske ge någon en liten bild av min verklighet.

Jag har 2 st barn som är helt underbar med en kille som jag bodde ihop med i 8 års tid. Vårat första barn var inte planerat och jag fick veta att jag var gravid i 6:e månaden efter flera rundor till sjukhuset. När jag fick reda på detta hade jag och pappan till barnet precis separerat efter 4 år tillsammas. Dett pga att killen i fråga hade lite problem med att sköta sig och att jag fått reda på att han använde droger. Jag visste ju att han var pappa till barnet och vi bestämde oss för att göra ett försök att bo tillsammans. Delen var att han skulle sluta med droger. Detta funkade super till en början. När vi fått vårat förstabarn var allt frid och fröjd och när jag var gravid med barn nr 2 började problemen. Jag fick helt ensamt ansvar för vårat barn som var fött och ett till på gång. Pappan började vara borta mycket ibland kunde han försvinna och komma hem efter 2-3 dagar. Blev allt större slitningar i vårat förhållande. När vårat andra barn fötts kom det fram att pappan i fråga börjat med droger igen. Jag försökte hålla ihop och räta ut situationen så gått det gick, fick hjälp av mina föräldrar men pappans föräldrar vägrade tro att deras son hade problem. Det bar iväg och blev bara värre och värre. När min yngsta son var 7 månader gick det inte mera. Jag hittade knark i våran lägenhet som våra barn skulle kunnat få tag i. Jag gav upp alla mina försök att få in honom på behandling mm och sa att nu är det över. 1 vecka innan detta hade han hotat att slå ner mig. Nu började helvetet kan jag säga.

Han hotade att sparka in dörrar, han försökte rycka vagnen med barnen av mig och dra en dag när jag var ute och gick. Han ringde flera gånger per dag och skrek och kallade mig saker amt hotade mg. Hans föräldrar insåg fortfarnade inte problemet. Deras son knarkade inte. Det blev 4 år av helvete där mina barn fick vara med om så mycket jag önskar att dom aldrig fått se. Han skulle ha barnen och socialen tvingade mig att lämna dom dit. Det spelade ingen roll att jag visade sms där han hotade mig och berättade hur han betedde sig. Barnen blev utkastade hemifrån han flera gånger. Han ringde till mig och sa du har 5 minuter på dig att hämta barnen. Han kastade ut deras saker genom fönstrena när han blev arg och han var riktigt elak mot min älsta son ibland. Han lovade dom saker sedan för att släta över men höll aldrig dom. När barnen var där satt han ibland och festade med sina polare, han lämnade baranen då 4 och 2 år hemma själv och gick till kompisar. Han borstade inte tänderna på barnen, matade dom inte ordentligt, tvättade inte deras kläder, duschade dom inte, glömde dom på dagis osv. Min älsta son försökte skydda pappa så mycket han kunde och berättade mycket lite. Men allt kröp fram eftersom. Socialen trodde jag var något rabiat ex som bara vill hämnas. När mina barn blivit 6 och 4 så öppnades äntligen farfars ögon och han anmälde sin son till socialen (då hade det börjat lugna ner sig ändå). Vi blev kallad dit för tusende gången och pappan till barnen blev tvungen att lägga in sig på behandlingshem. Socialen tyckte dock fortfarande att barnen skulle fortsätta att tillbringa tid med pappa. Nu har mina barn idag en hyfsat funngerande situation hos sin pappa som nu flyttat hem till sina föräldrar igen och får hjälp av dom att sköta barnen. Men vilket helvete dom fick genom lida under nästan 4 år. Min älsta sons största farhåga här i livet är att mamma ska dö.Jag kan inte änns gå ut till sophuset och lämna honom i lägenheten utan att han bryter ihop. Han är idag 7 år gammal. Genom allt detta har jag fått noll stöd av socialen och mina barn har inte fått någon hjälp heller. Deras pappa är inte helt lätt nu heller men betydligt mer normal. Dock så så tar han ju inte mycket ansvar för dom eller ställer upp på dom. Men dom kan träffa honom och tillbringar vissa helger där nu. Men vad är priset ????
Är det värt alla dom känslomässiga sår som mina söner bär på? Speciellt min älsta son har haft och har fortfarande stora problem pga denna behandling han blivit utsatt för. Är att ha en pappa värt allt det? Det finns andra manliga förebilder i hans liv och ibland undrar man är inte det det viktigaste. Sen ska barn självklart ha rätt att veta vem deras pappa eller mamma är. Men ibland undrar jag om inte mina barn varit helare utan sin pappas närvaro.

Man ska komma ihåg att det är inte bara den känslomässiga misshandeln av barnet utan även det faktum att dom älskar sina föräldrar och tar ett ansvar att skydda dom. Min söner vill skydda pappa och inte göra så han får problem. Vilket pappa gärna talar om för dom att dom gjort, om dom tex sagt något han gjort som inte varit lämpligt. Barnen får alltså dåligt samvete och mår dåligt i grunden sen utan på det vet dom att det pappa gör är fel. Hemskt att se sina barn i den situationen kan jag säga.

Om jag ska ha barn igen vilket jag gärna vill så kommer jag använda mig av donator. Kommer att välja öppen i så fall så barnet i fråga kan få reda på vem som är pappa. Men skulle aldrig komma på tanken att ev sätt ett till barn i den situation mina barn varit i. Kanske är det egoistiskt att tänka på att skaffa ett barn till när jag redan har 2, men då är jag nog egoistisk. Jag har et fantastiskt skyddsnät av släktingar runt mig och massor av folk som gladeligen skulle ta mina barn om jag dog. Sen måste jag säga att det är ett otroligt krävande jobb att vara ensamstående men värt var enda ögonblick. Jag älskar mina barn och gör allt för dom.

 

[Kiwifrukt]

Sv: danmark - inseminering

Jag skulle kunna göra det, absolut. Jag vill ha barn, jag vill egentligen allra helst ha de barnen ihop med en man som jag älskar och vill leva tillsammans med, men skulle han lysa med sin frånvaro så tar jag mycket hellre och blir ensam mamma än inte har något barn alls.

Däremot tror jag på det som skrevs tidigt i tråden, att det är viktigt att ha ett bra nätverk runt sig med familj eller vänner, som kan rycka in om det krisar, just eftersom man blir ensam om precis allting.

Jag håller även med om att det kan vara vettigare att åka till klinik i Danmark än gå ut en kväll på krogen och välja ut en potentiell "avelshingst" på måfå.

Angående manliga förebilder, så skulle det i mitt fall egentligen inte vara något problem. Barnet skulle ha sin morfar och sina morbröder nära, då min familj står mig väldigt nära, och det finns gott om män i övriga familjen som barnet skulle kunna se upp till.

Flera, flera av mina vänner (både tjejer och killar) har blivit lämnade av barnet/barnens andra förälder av olika skäl, så de barnen har antingen bara en mamma eller en pappa. Och det går ju för dem, så varför skulle det inte gå om det inte finns en pappa alls? Egentligen?

 

[Jadzia]

Sv: danmark - inseminering

Så för att du gjorde misstaget att skaffa två barn med ett pucko, så ska nästa barn berövas rätten till en far?

Ursäkta, men hur tänkte du nu?
Att alla män är puckon?

Välj bättre pappamaterial nästa gång istället.

 

[Hiddeous]

Sv: danmark - inseminering

Flera, flera av mina vänner (både tjejer och killar) har blivit lämnade av barnet/barnens andra förälder av olika skäl, så de barnen har antingen bara en mamma eller en pappa. Och det går ju för dem, så varför skulle det inte gå om det inte finns en pappa alls? Egentligen?

Går gör det väl - och gör det inte det, griper samhället förhoppningsvis in. Men är det önskvärt?

Jag antar för övrigt att barnen kan ta kontakt med båda föräldrarna i de fall där separation skett, och den chansen finns ju inte alls ens i teorin när ingen pappa varit med från början.

 

[Kiwifrukt]

Sv: danmark - inseminering

I de fall jag syftade på är det ungefär samma sak, eftersom den föräldern som stuckit helt har brutit kontakten. Visst, den finns ju att få tag på om man anstränger sig, men den vill ju uppenbart inte ha med barnet att göra.

Men jag förstår hur du menar. Och för min del (vilket jag också skrev i mitt första inlägg) så skulle inseminering vara den absoluta sista utvägen. Jag vill givetvis att mitt barn ska ha en pappa i första hand. Men hellre ingen alls, än en som inte vill veta av barnet och bara sårar barnet.