Jag som brukar välja Sverigedemokraterna, tiggare, bröstförstoringar och LCHF som samtalsämnen på finare tillställningar.
Bra val allihop!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag som brukar välja Sverigedemokraterna, tiggare, bröstförstoringar och LCHF som samtalsämnen på finare tillställningar.
Bra val allihop!
Den var bra !Glömde en grej: Jag brukar inleda med Hej, säger du hen eller inte?
Inte? Sånt stör mig något så förskräckligt.Alltså, det finns två delar av problemet här. Att prata med mat i munnen, eller smaska, är saker jag har sjukt svårt för. Likaså vuxna människor som äter som småbarn och har mat i hela ansiktet. Det är ohyfsat.
Övriga saker som klagas på i trådstarten (har inte läst hela tråden) ser jag som icke-problem. Jag skulle inte ens lägga märke till om någon slickade på skeden eller stoppade kniven i munnen?
Det fanns regler för det också i den där guiden!
Jag som brukar välja Sverigedemokraterna, tiggare, bröstförstoringar och LCHF som samtalsämnen på finare tillställningar.
- Bra samtalsämnen är enkla. Vädret, kallt, varmt, höst,vår. Bygden, landskapet, miljön, hemmet, inredning, musik, filmer, teater etc.
Inga lägen alls. Dessutom är det dåligt för tänderna.Det här med gaffeln mot tänderna - i vilka lägen får man det? Man tuggar ju inte på gaffeln och det borde dessutom göra ont?
Nja, jag menade inte I vilka lägen får man ha gaffeln mot tänderna, utan I vilka lägen får man gaffeln mot tänderna. Alltså hur bär man sig åt för att gaffeln ska dras mot tänderna.Inga lägen alls. Dessutom är det dåligt för tänderna.
Inte? Sånt stör mig något så förskräckligt.
Det är otroligt äckligt att se en tunga slicka rent bestick, ibland blir det geggaränder på besticken.
jag har väldigt svårt för sånt och blir illa till mods, tappar matlusten.
Svårt det där. Jag förstår vad du menar och att vid vissa tillfällen är det (hur fånigt många än tycker det är) viktigt med bordsskick. Jag har vänner som har dåligt bordsskick i vanliga fall, men de funkar utmärkt i "kräsna sällskap" eftersom de inte har några problem att uppföra sig när de måst så att säga.Fast det handlar inte om att "uppfostra", utan att hjälpa vännen passa in i gruppen under middagen, då jag är helt säker på att det här inte kommer uppskattas, det är inte passande helt enkelt. När bara jag och "hen" äter så bryr jag mig inte hur bordsskicket ser ut.
I en omvänd situation så hade jag helt klart tackat och tagit emot min väns råd. Jag har inga problem med att ta emot hjälp från vänner som menar väl.
Öht människor som sitter och dissikerar maten och ser allmänt äcklade ut över allt de serveras gör att min aptit försvinner.Det finns två saker som stör mig oerhört när jag äter middag med någon och det är högt smaskande och grisighet. Med grisighet menar jag folk som spiller överallt, maten trillar av tallriken, sånt som inte ska ätas, typ fettkanter osv läggs utanför tallriken rakt på bordet. Har en vuxen bekant som bokstavligen har 1/3 av måltiden på bordet runt tallriken när h*n har ätit klart. Man skulle kunna tro att man haft en 3-åring till bords...
Tack Hur har det gått? Har du berättat för din vän?Vilket bra tips! Kortfattat, okomplicerat, opersonligt och korrekt.
Nu har du säkert redan fått frågan men hur gör man annars? Tänk en köttbit spettad på en gaffel. Snuttar du av den? Eller suger av kanske?Men gör man det? Jag försöker föreställa mig hur det skulle kännas men kommer bara fram till att det skulle kännas obehagligt. Och behöver man verkligen dra av maten?
Man äter utan att skrapa med tänderna, inte svårare än såNu har du säkert redan fått frågan men hur gör man annars? Tänk en köttbit spettad på en gaffel. Snuttar du av den? Eller suger av kanske?
Jag drar av men jag vetetusan om jag skrapar några tänder. Det låter ju som du säger ganska obehagligt.
Jag tog upp det mest väsentliga, gick sådär, tror inte ens hälften nådde framTack Hur har det gått? Har du berättat för din vän?
Ja jag hade blivit skitsur. Och rätt opepp på fortsatt umgänge.Fast, egentligen? En kollega har faktiskt sagt till mig en gång och jag blev inte sur, utan försöker ändra mig (fast generad såklart). Jag hade dragit tänderna mot gaffeln Iofs bryr jag mig faktiskt om mitt bordsskick och vet att i övrigt är det bra så det kanske är därför jag inte blev sur. Men sedan visste jag ju plötsligt någonting jag varit helt omedveten om och kunde ändra det.
Kn: I övrigt äter jag normalt, med kniv och gaffel och spetsar nedåt osv. Det har ibland praktiskt funktion också har jag sett. En gång satt jag bredvid en kille som försökte ta sig an en förrätt med alla bestick bakvända och han kunde inte få upp den på efterrättsskeden heller för den var för stor. Den föll av gaffeln när han skulle spetsa och ta tuggor och kunde inte balansera upp på gaffeln i skyffelmode. En frasig korg av smördeg med svamp i, stor som en handflata. Så jo jag ska väl skämmas, när jag såg att han sneglade på mig så visade jag händerna och hur jag höll besticken och hur jag skar och han tog efter och lyckades få i sig förrätten. Han verkade inte ett dugg sur utan lite lättad.
Om någon håller besticken i fel hand ser jag det inte ens, om det inte är mitt barn .
Skitsur för att någon ber dig sluta skrapa tänderna mot besticken?Ja jag hade blivit skitsur. Och rätt opepp på fortsatt umgänge.