Dåligt bordsskick :(

[Oldie]

Jag har ätit lunch på en indisk restaurang på en anställningsintervju en gång. Gick finfint. Var ett jobb med mycket representera-jobbet-utåt-jobb.

Jag har också ätit lunch på en anställningsintervju det gick tydligen bra för jag fick jobbet.

 

[hoppsann]

Att man lär sitt barn ett bra bordskick är ju bra, då kan ju hen välja om hen vill bruka det eller ej. Hen har alltså allternativ. Men att börja fostra vuxna människor som tråden handlar om är ju inte ok. Som vuxen har man ju valet att be om råd om man vill ha dom, att ge oombedda råd hur svårt det än är att låta bli, är både trist och oftast fruktlöst.

Jag håller med, men om man inte verkar veta om det?
Vi har en vi umgåtts med i många år och jag har inte sagt ett pip om hans egenheter (trots att jag har varit ruskigt irriterad) men undrar om det inte är fel av mig? Att det är en björntjänst att inte säga ifrån/fostra?

Nuförtiden är han inte inbjuden till någon när det gäller umgänge vid matbord och är därmed mycket själv.
Alla verkar ha tröttnat och han är ledsen är klart. Och han förstår inte varför...
Hade någon sagt till honom hade han haft en chans att ändra sig? Tänker jag...
Han hade inte blivit så förtvivlat ensam som han är i dag.

Han är riktigt dåligt fostrad på många sätt som har med vett och etikett att göra.
Är det en buffé med vissa saker som det är uppenbart att det skall vara en per person av, tar han glatt fler så några blir helt utan.
Han ligger över sin arm och över tallriken när han äter, så det är svårt att få ögonkontakt.
I och för sig är det bra att han har munnen nära tallriken eftersom han smaskar ordentligt, tuggar med öppen mun, samt pratar glatt med mat i munnen. När han är mätt går han och förser sig från barskåpet innan man har sagt att det är ok.
Nu blir det inte så att han åker med på utflykter heller. Skulle man iväg (30-40 mil ) så ville han åka med.
-Jajamän, vi är inte full bil så det går bra!
Andra frågar om bensinpengar men han studsar ut ur bilen och säger - Tack för att jag fick åka med!
Numera är bilen alltid full... Även om jag åker själv.
Den här killen tror jag hade vunnit massor på att bli fostrad av sina kompisar faktiskt...

 

[hoppsann]

Jag håller med, men om man inte verkar veta om det?
Vi har en vi umgåtts med i många år och jag har inte sagt ett pip om hans egenheter (trots att jag har varit ruskigt irriterad) men undrar om det inte är fel av mig? Att det är en björntjänst att inte säga ifrån/fostra?

Kanske ska tillägga att jag har sagt ifrån en gång ( tycker det är svinäckligt när folk smaskar så att det hoppar mat ur munnen, i riktning mot min tallrik).
Men eftersom det inte är någon nära vän till mig (ungdomskompis till partnern), så upprepades inte det. Hade det varit en nära vän till mig, hade fostran inletts omedelbums.

 

[Lobelia]

Jag håller med, men om man inte verkar veta om det?
Vi har en vi umgåtts med i många år och jag har inte sagt ett pip om hans egenheter (trots att jag har varit ruskigt irriterad) men undrar om det inte är fel av mig? Att det är en björntjänst att inte säga ifrån/fostra?

Nuförtiden är han inte inbjuden till någon när det gäller umgänge vid matbord och är därmed mycket själv.
Alla verkar ha tröttnat och han är ledsen är klart. Och han förstår inte varför...
Hade någon sagt till honom hade han haft en chans att ändra sig? Tänker jag...
Han hade inte blivit så förtvivlat ensam som han är i dag.

Han är riktigt dåligt fostrad på många sätt som har med vett och etikett att göra.
Är det en buffé med vissa saker som det är uppenbart att det skall vara en per person av, tar han glatt fler så några blir helt utan.
Han ligger över sin arm och över tallriken när han äter, så det är svårt att få ögonkontakt.
I och för sig är det bra att han har munnen nära tallriken eftersom han smaskar ordentligt, tuggar med öppen mun, samt pratar glatt med mat i munnen. När han är mätt går han och förser sig från barskåpet innan man har sagt att det är ok.
Nu blir det inte så att han åker med på utflykter heller. Skulle man iväg (30-40 mil ) så ville han åka med.
-Jajamän, vi är inte full bil så det går bra!
Andra frågar om bensinpengar men han studsar ut ur bilen och säger - Tack för att jag fick åka med!
Numera är bilen alltid full... Även om jag åker själv.
Den här killen tror jag hade vunnit massor på att bli fostrad av sina kompisar faktiskt...

Tror du blivit bättre? Jag är tveksam. Det är troligt att många givit hintar utan att det hjälpt.

 

[Umbria]

Tror du blivit bättre? Jag är tveksam. Det är troligt att många givit hintar utan att det hjälpt.

Killen kanske inte förstår hintar? Sån är jag iaf, jag fattar inte hintar, jag behöver att folk pratar i klartext.

 

[Umbria]

Vad tycker ni om när folk dricker med mat i mun då? T ex tar ett bett av kanelbullen, tuggar ett par gånger och sen tar en klunk kaffe och tuggar runt?

 

[Brandgul]

Låt oss leka med tanken att det här är dina svärföräldrar, då hade givetvis din partner pratat med sina föräldrar före ( i enrum) och bett att få servera dryck först eftersom din mat faktiskt hinner bli kall annars,

Alltså jag kan inte låta bli att hoppa tillbaka till detta. Men är ni verkligen så formella med era föräldrar? Vi måste verkligen vara töntar från landet alltså...

 

[Lobelia]

Vad tycker ni om när folk dricker med mat i mun då? T ex tar ett bett av kanelbullen, tuggar ett par gånger och sen tar en klunk kaffe och tuggar runt?

Om det är dåligt bordsskick hindra det det praktiska. Att kunna få in vätska om det är för torrt för att tugga.

I så fall är det höjden av oartighet att servera mat som torra bullar som tvingar folk att ha dåligt bordsskick.

 

[Fan of Bill]

Jag har tidigare sagt saker som "Jag räcker dig gärna vattnet, för nu har du din ärm i min soppa", det fungerade hyfsat, men jag vill bli tydligare, för det togs mer emot som ett skämt.
Jag vill säga det mer konkret att min vän, man tar helst av sig jacka och liknande vid middagsbordet och man sträcker sig inte över halva bordet för att roffa åt sig en skål, tallrik eller vatten.
Jag är bra på att skoja bort saker, sen glöms dom bort till nästa gång.

Egentligen borde jag sagt till för längesedan, men istället har mest tittat bort, eller ner i min tallrik.

Precis.

Om jag tänker på någon som inte hade koll på/bryr sig om var gränser går och personligt space, så vet jag att jag inte velat ha med den personen på någon middag. Det handlar inte bara om att det är snobbigt eller dålig uppfostran eller att man blankt struntar i regler för hur man uppför sig vid ett matbord i sällskap med andra. Det handlar om respekt för andra. Att man kan uppföra sig på ett sådant sätt att det inte får andra människor att känna sig obekväma eller illamående.

 

[Monstermom]

Jag kan självrapportera: i veckan sträckte jag mig över en bordsgranne!
(En bukefalist, dessutom. ) Inte något särskilt formellt tillfälle, men ändock ett etikettsbrott. Jag hade nog vetat om det innan tråden också, men jag hade sannerligen inte genast fått tanken i skallen "undrar vad buke skulle säga!"...

 

[Sar]

Alltså jag kan inte låta bli att hoppa tillbaka till detta. Men är ni verkligen så formella med era föräldrar? Vi måste verkligen vara töntar från landet alltså...

Nej, men eftersom varken du eller din sambo sagt något om detta till ert värdfolk ( det här verkar ju ha pågått ett tag) så var detta ett tips på hur det kunde lösas. Skulle detta ha skett första gången jag träffade mina svärföräldrar hade jag nog bett sambon se till att jag slapp kall mat igen. Efter det hade jag sagt till själv. Såhär knappt 20 år sedan vi träffades hade jag bara ställt in tallriken i mikron