Dålig chef? utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 22

[Zinfernia]

Det kan ju vara så att det ingår i din chefs arbetsuppgifter att sätta mål för personalen. Inte direkt alltid man har så mycket att säga till om när det gäller sånt som mellanchef, speciellt inte om det är ett större företag. För min del skulle det tex antagligen räknas som arbetsvägran om jag inte försökte sätta mätbara mål för min personal och sen dokumenterade och följde upp hur det gick med dem. Visst finns det fall där någon verkligen inte velat men då måste jag be att de lämnar in något skriftligt om att de avsäger sig utvecklingsmål och också förstår att det kan påverka vid lönerevisioner. Med tanke på hur kollektivavtal/lokala avtal är skrivna så har personalen dessutom ofta rätt till den typen av samtal och tydliga mål så man kan hamna i skiten ordentligt om man inte gör det som chef.

Nej, biten med personliga mål kommer från honom. Han pratar ofta om att bryta ner ledningens övergripande mål och att han vill sätta egna mål på var och en av oss. Ledningen vill att vi sätter gemensamma mål för kontoret och det är jag gladeligen med på.

Han vill däremot sätta personliga mål som är mätbara vilket för mig är helt ointressant. För mig är kontorets mål det viktiga, att vi når vår budget och lite till, gör bra projekteringar och har nöjda och återkommande kunder. Lyckas vi med det har jag gjort ett bra jobb, personliga mål eller ej.

 

[em-pirre]

Man kan ju sätta andra sorters mål om man tycker att man inte kan bli bättre än vad man är (här tycker jag att man kanske behöver byta jobb om man känner att man inte kan utvecklas längre).

Mål kan ju vara att gå någon vidareutbildning, att göra någon annan ny uppgift vid sidan om sin gamla osv osv

 

[escodobe]

Jag har full sympati över frustrationen att behöva ha en chef som man varken har förtroende för eller respekterar, det suger verkligen (jag har den Thirten) men jag tror att om ditt inte har fått rätt gehör så kanske den här striden är en där man gnisslar tänder bakom stängda dörrar (möjligen slipar nåt svärd eller två) och "Smile and wawe"... Jag tror inte att du vinner något på att ta en strid om mätbara mål tyvärr

 

[Zinfernia]

Jag har full sympati över frustrationen att behöva ha en chef som man varken har förtroende för eller respekterar, det suger verkligen (jag har den Thirten) men jag tror att om ditt inte har fått rätt gehör så kanske den här striden är en där man gnisslar tänder bakom stängda dörrar (möjligen slipar nåt svärd eller två) och "Smile and wawe"... Jag tror inte att du vinner något på att ta en strid om mätbara mål tyvärr

Jag tror inte att jag behöver vinna något på det heller. Efter att ha pratat med min närmaste kollega idag samt hört vad han i sin tur fått höra av resterande kollegor om chefen så känns det mest som att alla väntar på att chefen antingen ska säga upp sig själv eller bara inte få fortsatt förtroende efter prövotiden.
Jag är tydligen inte den enda som tycker att han är kass min närmaste kollega är helt enig med mig om att chefen är tråkig, mesig och inte ett dugg inspirerande som ledare och övriga kollegor verkar tycka ungefär samma.

Jag har också ett bra rykte i organisationen. Vår vice vd som jag har haft mest kontakt med har också varit den som gett mig bra löneökningar och öst beröm över min insats så om han plötsligt skulle få höra av vår nya chef att jag är besvärlig skulle han nog bli väldigt förvånad och undra vad som hänt. Jag ska prata med honom lite längre fram, just nu är jag fortfarande kvar i semestermoodet och behöver sätta mig in i vad som hänt i projekten under min frånvaro.

 

[manda]

Oavsett hur bra eller dålig chefen är (kanske extra mycket om den är dålig) finns det en personlig vinning att hitta en egen formulering och definition som chefen kan godta som mål och som samtidigt ger en själv all den frihet en upplever sig behöva för att kunna prestera på sitt eget kapabla sätt. Ur mitt perspektiv kan det vara en rätt liten uppoffring eftersom det innehåller en möjlighet att skapa en av chefen önskad form som samtidigt tydliggör den frihet och det ansvar som den anställde är van vid och definierar dessa som en del av målbilden. Alltså hitta på ett mål som ”keeps him off your back”.

 

[escodobe]

Jag tror inte att jag behöver vinna något på det heller. Efter att ha pratat med min närmaste kollega idag samt hört vad han i sin tur fått höra av resterande kollegor om chefen så känns det mest som att alla väntar på att chefen antingen ska säga upp sig själv eller bara inte få fortsatt förtroende efter prövotiden.
Jag är tydligen inte den enda som tycker att han är kass min närmaste kollega är helt enig med mig om att chefen är tråkig, mesig och inte ett dugg inspirerande som ledare och övriga kollegor verkar tycka ungefär samma.

Jag har också ett bra rykte i organisationen. Vår vice vd som jag har haft mest kontakt med har också varit den som gett mig bra löneökningar och öst beröm över min insats så om han plötsligt skulle få höra av vår nya chef att jag är besvärlig skulle han nog bli väldigt förvånad och undra vad som hänt. Jag ska prata med honom lite längre fram, just nu är jag fortfarande kvar i semestermoodet och behöver sätta mig in i vad som hänt i projekten under min frånvaro.

Det värsta är att man kan blir sjukt förvånad över att folk lyckas vara kvar på platser de absolut inte borde vara kvar på. År efter år.

 

[escodobe]

Oavsett hur bra eller dålig chefen är (kanske extra mycket om den är dålig) finns det en personlig vinning att hitta en egen formulering och definition som chefen kan godta som mål och som samtidigt ger en själv all den frihet en upplever sig behöva för att kunna prestera på sitt eget kapabla sätt. Ur mitt perspektiv kan det vara en rätt liten uppoffring eftersom det innehåller en möjlighet att skapa en av chefen önskad form som samtidigt tydliggör den frihet och det ansvar som den anställde är van vid och definierar dessa som en del av målbilden. Alltså hitta på ett mål som ”keeps him off your back”.

Typ så ja.

 

[Thaliaste]

Vill man inte ha någon chef ska man vara egenföretagare, brukar man säga. Annars är man en del av företaget och får räkna med att ibland behöva inordna sig i saker man inte valt själv. Även om tidigare ledning låtit frifräsare köra på så kan ju sådant ändras med tiden, av olika skäl.

Att ha mål och årlig uppföljning låter som ett helt vanligt förfarande i min värld, och att sätta sig på tvären med motiveringen "jag gör som jag själv vill" låter rätt kinkigt faktiskt.

 

[Enya]

Vill man inte ha någon chef ska man vara egenföretagare, brukar man säga. Annars är man en del av företaget och får räkna med att ibland behöva inordna sig i saker man inte valt själv. Även om tidigare ledning låtit frifräsare köra på så kan ju sådant ändras med tiden, av olika skäl.

Att ha mål och årlig uppföljning låter som ett helt vanligt förfarande i min värld, och att sätta sig på tvären med motiveringen "jag gör som jag själv vill" låter rätt kinkigt faktiskt.

Jag försöker lära mina barn att en chef är en chef. En sådan är C-H-E-F, man säger ja på rätt ställe och göra vad man kommer överens om, byter jobb om det inte passar, för till syvende och sist- att sätta sig på tvären som en trotsig tonåring kommer INTE att ge en goda referenser, och det är trots allt vad man vill ha. Den tiden i ens liv är över liksom, når man inte chefen med ett normalt trevligt samtal så får man antingen göra som chefen säger eller byta jobb, om man inte vill att man själv ska drabbas.

 

[Jenka]

Att en chef är chef och har sista ordet ligger ju liksom i sakens natur... Likaså i att hen har sista ordet kring hur arbetet ska bedrivas.

Att mål ligger till grund för lönesamtal är nog strategin på de flesta arbetsplatser. På mitt jobb handlar inte målen om huruvida jag ska sköta mitt jobb eller hur många projekt som ska avslutas utan om hur strategierna ska utvecklas och hur jag ska utvecklas.

Det finns definitivt bra och dåliga chefer och de som förtjänar mer eller mindre respekt, men argumenterar man emot direkt och inte accepterar hierarkin lär det mycket riktigt slå tillbaka mot en själv till slut.

 

[Jenka]

Ja en bra chef är ju guld värd! Jag känner att jag nog hade kunnat acceptera min nuvarande chefs brist på ledarskap för typ 15 år sedan när jag var rätt ny på arbetsmarknaden men nu? Aldrig i livet.

På vårt medarbetarsamtal innan sommaren tjatade han om att han ville att vi tillsammans skulle sätta mål för mig. Jag förklarade att jag inte är intresserad av att sätta några konkreta mål, dels för att han inte har kompetens nog att bedöma mitt arbete och dels för att nedskrivna mål på en lista inte sporrar mig att bli bättre. Jag vill inte ha mål á la "Zinfernia ska ro tre projekt i hamn innan januari 2023" utan jag vill sköta mitt jobb på det sätt jag gör idag där jag själv lägger upp allt arbete utefter vad jag tycker funkar.
Ändå kom han idag (på min första arbetsdag efter semestern!) och började återigen tjata. Jag tycker att han gjorde det så jävla fult eftersom han inte bara försökte köra över min egna vilja utan dessutom la in förtäckta hot om att målen också är ett underlag för kommande löneförhandlingar då han kan se att jag uppnått det vi kommit överens om. Underförstått, om jag inte går med på att skriva ner en massa mål så kan jag inte räkna med en bra löneförhöjning


Jag blev till sist vansinnig och sa åt honom att han fick sätta vilka mål han ville på mig men att jag faktiskt skiter fullständigt i vilka mål han sätter och varför, samt att jag inte kommer att vara med på det tåget. Nästa gång han börjar mala på om mål ska jag tala om för honom att nedskrivna mål på papper inte kommer att motivera mig ett dugg men att jag däremot blir riktigt taggad av någon med ett bra ledarskap och vettiga prioriteringar.

Så han får inte utföra sin arbetsuppgift (sätta/dokumentera mål) för att du inte vill samarbeta men blir upprörd om han ska formulera dem själv?

 

[Mearas]

Jag har full förståelse för frustrationen du känner kring att chefen inte inspirerar eller i dina ögon har ett gott ledarskap gott nog för dig. Uppenbarligen behöver du inte sätta produktions/prestationsmål för att utvecklas. gott så. Nu kan jag inte din branch men nog finns det andra mål som gör nytta för företaget?
En enkelt mål kan ju vara är att få till en mer konstruktiv dialog i era samtal.

För så som du beskriver din attityd och ditt sätt att bemöta hen så låter det i mina ögon som rena mobbingen. Finns nog ingen chef som kan prestera bra i en sådan situation. Värst tycker jag nog ändå är ni verkar grupperar er mot denne. Ren härskarteknik.
Men skrift är svårt, kanske läser jag in en hårdare attityd från dig än vad du avser?

Är chef över ett gäng högpresterande, välutbildade personer med lång erfarenhet som (äger marknaden dessutom) och det är inte knappast deras yrkeskunskap som behöver värderas, de är redan experter. Däremot om de är lagspelare, är justa kollegor, tar hand om nya oerfarna medarbetare viktigt att värdera. Liksom om de kan arbeta för och se utanför sin egen prestation och samverka för att förbättra systemprestationen även om det för stunden inte gynner dem enskilt. Se den större bilden helt enkelt.

 

[Enya]

Jag har full förståelse för frustrationen du känner kring att chefen inte inspirerar eller i dina ögon har ett gott ledarskap gott nog för dig. Uppenbarligen behöver du inte sätta produktions/prestationsmål för att utvecklas. gott så. Nu kan jag inte din branch men nog finns det andra mål som gör nytta för företaget?
En enkelt mål kan ju vara är att få till en mer konstruktiv dialog i era samtal.

För så som du beskriver din attityd och ditt sätt att bemöta hen så låter det i mina ögon som rena mobbingen. Finns nog ingen chef som kan prestera bra i en sådan situation. Värst tycker jag nog ändå är ni verkar grupperar er mot denne. Ren härskarteknik.
Men skrift är svårt, kanske läser jag in en hårdare attityd från dig än vad du avser?

Är chef över ett gäng högpresterande, välutbildade personer med lång erfarenhet som (äger marknaden dessutom) och det är inte knappast deras yrkeskunskap som behöver värderas, de är redan experter. Däremot om de är lagspelare, är justa kollegor, tar hand om nya oerfarna medarbetare viktigt att värdera. Liksom om de kan arbeta för och se utanför sin egen prestation och samverka för att förbättra systemprestationen även om det för stunden inte gynner dem enskilt. Se den större bilden helt enkelt.

Precis så!

 

[hastflicka]

Har ar en bra chef inte en chef, Han/Hon ar en ledare som kan lyssna pa de anstallda.

 

[hastflicka]

Jag berattade om @Zinfernia s chef for Maken som var chef for en storre organisation i manga ar. Han's kommentar var, "En riktig chef kommer in pa det nya foretaget och fragar vad han/hon kan gora for att gora livet enklare for de anstallda".

 

[Sel]

Jag berattade om @Zinfernia s chef for Maken som var chef for en storre organisation i manga ar. Han's kommentar var, "En riktig chef kommer in pa det nya foretaget och fragar vad han/hon kan gora for att gora livet enklare for de anstallda".

Mest kl egentligen. *
Jag har aldrig tänkt på en chef som någon som är där för att "bossa" över mig heller, utan det är en arbetsledare helt enkelt. Inte någon som vet bättre än mig i det jobb Jag utför men som givetvis har direktiv utanför min arbetsuppgift som hela företaget måste uppfylla. Det måste ju finnas en balans där någonstans och jag tror inte att en gör det lättare för någon genom att göra det hela till en konflikt. Vi bör lyssna på varandra.

 

[Sel]

Tillägg: därför behöver min chef inte ha jättepondus heller, hen är ju inte där för att bossa med mig. Däremot vill jag förstås att den som har större ansvar än jag har, också vet mer än mig och TAR det ansvaret. Det är liksom det som är löneskillnaden.

 

[Angel]

Har ar en bra chef inte en chef, Han/Hon ar en ledare som kan lyssna pa de anstallda.

Man behöver kunna vara både ledare och chef beroende på situationen. Självklart ska man alltid lyssna på personalen och lägga tid på att de ska trivas och vara nöjda, stötta och coacha, men samtidigt så måste man ibland ta och driva igenom beslut och kan inte göra som alla andra tycker jämt. Speciellt eftersom många ofta tycker helt inkompatibla saker som leder till konflikter om man inte vågar stå för sina beslut. Konflikträdda chefer som är ja-sägare åt alla är ännu värre än någon som är för auktoritär, även om det förstås inte är bra heller.

 

[Bubbla]

Jag har full förståelse för frustrationen du känner kring att chefen inte inspirerar eller i dina ögon har ett gott ledarskap gott nog för dig. Uppenbarligen behöver du inte sätta produktions/prestationsmål för att utvecklas. gott så. Nu kan jag inte din branch men nog finns det andra mål som gör nytta för företaget?
En enkelt mål kan ju vara är att få till en mer konstruktiv dialog i era samtal.

För så som du beskriver din attityd och ditt sätt att bemöta hen så låter det i mina ögon som rena mobbingen. Finns nog ingen chef som kan prestera bra i en sådan situation. Värst tycker jag nog ändå är ni verkar grupperar er mot denne. Ren härskarteknik.
Men skrift är svårt, kanske läser jag in en hårdare attityd från dig än vad du avser?

Är chef över ett gäng högpresterande, välutbildade personer med lång erfarenhet som (äger marknaden dessutom) och det är inte knappast deras yrkeskunskap som behöver värderas, de är redan experter. Däremot om de är lagspelare, är justa kollegor, tar hand om nya oerfarna medarbetare viktigt att värdera. Liksom om de kan arbeta för och se utanför sin egen prestation och samverka för att förbättra systemprestationen även om det för stunden inte gynner dem enskilt. Se den större bilden helt enkelt.

Vill bara instämma så helt och fullt

 

[gulakatten]

Jag läste din dagbokstråd förut angående chefen och jag tycker bara att du låter som en taskig tonåring som inte gillar nya läraren. Du hackar på hans humor, att han inte passar i ert gäng, hans sätt att vara och du har bestämt dig för att du inte kan respektera honom. Hur ska det då vara möjligt för honom att göra ett bra jobb som chef för dig? Du vägrar gå på ett möte med honom för att diskutera utveckling etc (eller vad det nu var) och du vägrar sätta upp mål för ditt arbete - något som är jättevanligt och fullkomligt okontroversiellt.

Du skriver att du är jättebra på ditt jobb och levererar bra. Super! Men för att vara en bra medarbetare ska man även bidra till en positiv arbetsmiljö och det gör du ju de facto inte. Tvärtom. Du bestämde dig efter en månads arbete med den ny chefen att du vägrar acceptera honom som chef. Det är allvarligt och framstår som omoget i min mening. På min arbetsplats hade det aldrig accepterats och jag tycker att det låter som att han haft mer än generöst med tålamod med dig.

Om du har seriösa bekymmer med hans sätt att leda - ta upp det på ett vuxet, moget och konkret sätt. Men gå på möten han kallar till och sluta vägra att göra saker bara för att.

Och slutligen: med tanke på att du inte är anonym på forumet bör du kanske vara lite mer försiktig med vad du skriver. Vore jag du skulle jag vara orolig för att det här nådde chefen eller en medarbetare.