Känner med dig , har dåliga-chefs-t-shirten i många årsmodeller och storlekar.Första arbetsdagen efter semestern. Jag har jobbat i mindre än 1½ timme och jag och vår så kallade chef har redan haft en diskussion. Eller rättare sagt, han försöker visa någon slags pondus som han definitivt inte besitter och jag säger åt honom att han kan göra precis som han vill men att jag ändå skiter i resultatet.
Det här blir en jättekul höst
Ja en bra chef är ju guld värd! Jag känner att jag nog hade kunnat acceptera min nuvarande chefs brist på ledarskap för typ 15 år sedan när jag var rätt ny på arbetsmarknaden men nu? Aldrig i livet.
Nu förstår jag absolut att du tycker att din chef är undermålig. Men att ha en mål/utvecklingsplan är rätt basic och att också följa upp den inget konstigt heller. Det är normalt sett ett bra grundverktyg för att vara överens om att vara på väg åt samma håll. Tycker kanske inte ens att det har med ledarskap att göra utan mer hur jobbar företaget med mål och utveckling. Sen förstår jag att du går i taket av allt din chef gör för att det saknas ett grundförtroende och därmed förutsättningar för ett bra samarbete.Ja en bra chef är ju guld värd! Jag känner att jag nog hade kunnat acceptera min nuvarande chefs brist på ledarskap för typ 15 år sedan när jag var rätt ny på arbetsmarknaden men nu? Aldrig i livet.
På vårt medarbetarsamtal innan sommaren tjatade han om att han ville att vi tillsammans skulle sätta mål för mig. Jag förklarade att jag inte är intresserad av att sätta några konkreta mål, dels för att han inte har kompetens nog att bedöma mitt arbete och dels för att nedskrivna mål på en lista inte sporrar mig att bli bättre. Jag vill inte ha mål á la "Zinfernia ska ro tre projekt i hamn innan januari 2023" utan jag vill sköta mitt jobb på det sätt jag gör idag där jag själv lägger upp allt arbete utefter vad jag tycker funkar.
Ändå kom han idag (på min första arbetsdag efter semestern!) och började återigen tjata. Jag tycker att han gjorde det så jävla fult eftersom han inte bara försökte köra över min egna vilja utan dessutom la in förtäckta hot om att målen också är ett underlag för kommande löneförhandlingar då han kan se att jag uppnått det vi kommit överens om. Underförstått, om jag inte går med på att skriva ner en massa mål så kan jag inte räkna med en bra löneförhöjning
Jag blev till sist vansinnig och sa åt honom att han fick sätta vilka mål han ville på mig men att jag faktiskt skiter fullständigt i vilka mål han sätter och varför, samt att jag inte kommer att vara med på det tåget. Nästa gång han börjar mala på om mål ska jag tala om för honom att nedskrivna mål på papper inte kommer att motivera mig ett dugg men att jag däremot blir riktigt taggad av någon med ett bra ledarskap och vettiga prioriteringar.
Jag är helt med på det men jag har också varit här längst av alla på kontorsdelen, jag kan min tjänst överlägset bäst och jag tycker att han som är helt ny och inte kan vår bransch överhuvudtaget ska sätta sig ner i båten och lyssna när jag ryter ifrån att det han har tänkt sig inte passar mig.
Missförstå mig rätt. Jag förstår din inställning. Din mål/utvecklingsplan bör ju sättas i samförstånd med dig. Tex kan den handla mer om vad du behöver för utveckling för att nå mål (alltså mål som ger dig nåt också) utbildning/nya program mm. Att sätta självklara mål som du redan uppnår är rätt meningslöst. Och dialogen är superviktig.
"När det han tänkt inte passar mig", alltså... Är det inte lite ditt ansvar att faktiskt lyssna på din chef istället för att "ryta ifrån"? Min chef skulle aldrig kunna hoppa in och göra mitt jobb, jag gör mitt arbete allra bäst, men samtidigt är det ju min chef som har ansvar att leda mig och mina kollegor, och då krävs det ju ibland av mig att göra saker som tar emot eller försöka förklara varför x kanske är bättre att göra än y.
Varför ska han inte behöva respektera mina synpunkter bara för att han är chef? Gör det honom automatiskt till en envåldshärskare?
Ja, den dialogen är svår att få till på ett bra plan. Jag känner ingen som helst respekt för honom och han har alldeles för lite pondus för att kunna handskas med mig så det skär sig rejält. Om jag ska ha en chef över mig behöver han eller hon ha ett tydligt ledarskap och något att tillföra (erfarenhet, kunskap, engagemang, etc) och han har dessvärre inte något av det.
Jag säger inte att du har fel. Men helt beroende på vad du jobbar på för företag/organisation så riskerar den inställningen att slå tillbaka rätt hårt på dig själv. Företaget har bestämt att du ska ha en chef och anställt den chef du har. Denne chef är troligt den som har mest tillgång till nästa chef/ledning och förstahandsingång till att sprida sin info.
Det är skitsvårt att sitta i en situation som chef vid lönerevisioner och försöka fördela de pengar man haft om anställda inte har haft mätbara mål med sitt arbete. Det är superviktigt att det är både konkret och mätbart för hur ska både chefen och personalen annars veta vad som värderas i lönerevisionen eller vid utvecklings/utvärderingssamtal osv. Är det en arbetsplats där det viktigaste är att prestera X, Y eller Z. Eller är det viktigaste att lära sig A eller B? Eller är det viktigaste att man är trevlig mot alla eller vad det nu kan vara. Är man för specifik och snor ihop något om att "du har presterat bra, här får du lite pengar" så kommer det snabbt bli diskussioner kring varför någon annan med precis lika ospecifikt bra eller dålig utvärdering fick X antal kronor mer eller mindre.
Fast det är inte värt att gå emot sina egna värderingar för att göra nån i en påhittad högre hierarki nöjd. Så länge @Zinfernia kan redovisa vad hon uppnått och hur hon bidrar till företaget borde chefen bara hålla sig undan, tycker jag. Mål kan absolut behövas - om man har personal som vill ha det för att konkretisera sitt arbete. Inte för att kunna ha en checklista på lönesamtalet.
Fast påhittad är ju inte hierakin. Alla har en chef är ett vedertaget uttryck med stor sanning i. Sen är det ju så att chefen leder och fördelar arbetet och det är det en som arbetstagare har att förhålla sig till. Mål behövs på något sätt på alla arbetsplatser. Annars är det svårt att hålla en riktning. En bra chef lyssnar och tar in sina medarbetares input självklart. Men man kan ändå hamna i lägen där en inte är överens. Och då är chefen…chef. Självklart ska en inte gå emot sina värderingar eller egna känslor, och då kan läget vara att en får byta arbetsplats. Jag säger som sagt inte att @Zinfernia gör fel. För jag har inte hela bilden. Bara att det finns en risk.
Precis. Jag vet redan vad jag ska göra och jag kan ändå inte se att han på något sätt kan hjälpa mig framåt.
Det kan ju vara så att det ingår i din chefs arbetsuppgifter att sätta mål för personalen. Inte direkt alltid man har så mycket att säga till om när det gäller sånt som mellanchef, speciellt inte om det är ett större företag. För min del skulle det tex antagligen räknas som arbetsvägran om jag inte försökte sätta mätbara mål för min personal och sen dokumenterade och följde upp hur det gick med dem. Visst finns det fall där någon verkligen inte velat men då måste jag be att de lämnar in något skriftligt om att de avsäger sig utvecklingsmål och också förstår att det kan påverka vid lönerevisioner. Med tanke på hur kollektivavtal/lokala avtal är skrivna så har personalen dessutom ofta rätt till den typen av samtal och tydliga mål så man kan hamna i skiten ordentligt om man inte gör det som chef.Precis. Jag vet redan vad jag ska göra och jag kan ändå inte se att han på något sätt kan hjälpa mig framåt.
De senaste två åren när jag inte haft några uttalade mål på mig har jag dessutom fått den största löneökningen av alla på kontoret så uppenbarligen går det att bedöma och värdesätta min prestation ändå
Ungefär så verkar det vara för oss också. Jag har ändå lyckats slippa utvecklingsmål på vissa punkter, det för att chefen konstaterat att jag redan är såpass bra att det faktiskt inte finns något att utveckla där och då skrivit just det. (Mitt jobb består av flera olika "delmoment" och på medarbetarsamtalen ska vi prata om hur vi ska förbättra oss på varje sådant delmoment.)
