Sv: Dagstorp
Lördagen var jag uppe med gammel mannen som äntligen verkar vara helt återställd efter sin stora bäckenfraktur, underbart fin och nu funkar äntligen bromsen igen. Ett nedslag men inget jag bryr mig om det viktiga var att känslan var så enormt bra.
Söndagen önskar jag att jag inte åkt dit, du hörde kanske talas om vad som hände ute på parkeringen. Stod i lugn och ro uppe vid bilen och plockade fram sadel odyl när det var dags att lasta ur, ett par bilar bort är det bra låda i ett släp, ser att där står en kille och försöker lugna hästen som höll på, blir mer och mer liv och jag får känslan att den där killen är nog inte så hästvan, ingen som kommer honom till hjälp. Skickar iväg mamma för att fråga om han behöver hjälp, rätt vad det är så brakar det till och hästen går över bommen och ramlar halvt ut genom framdörren, huvud, hals och ett framben ut genom dörren samtidigt som bakkärran hänger kvar över frambommen på tvären, bara att kasta ifrån sig grejorna och springa dit och försöka hjälpa till, fattar inte hur många människor tänker står bara handfallna och tittar på, vrålar ner mot ridhusen så att vi äntligen fick upp lite starka människor som kunde hjälpa till, hästen får ett antal panikanfall och det såg verkligen ut som om den skulle sparka av sig benen när den höll på. Efter många om och men så kommer även veterinären dit och får i den lugnande, vi lyckas få ner frambommen utifrån och i nästa panikanfall så sparkade den ut mellanväggen. En kille som var mkt duktig lyckades vika in frambenet som var utanför så i nästa panikanfall kom framdelen in igen, dock kom han först fortfarande inte upp då han låg så kilad upp i framväggen. Men efter att ha fått ligga och ta igen sig en stund medans vi funderade på hur vi skulle kunna dra honom bakåt i släpet så lyckades han äntligen resa sig. Han backade i alla fall ut stående på alla sina ben, även om han väl ute inte verkade vilja stöda riktigt på ett bakben, hade ett rejält sår på ett framben och tack och lov ett rejält jack ovanför ett öga (såg att han mitt i ett av panikanfallen slog i dörrkanten och sedan sprutade det till med blod från det bortersta ögat så man han tänka att helvete där slog han sönder ögat men så var alltså inte fallet utan det tog ovanför). Autopiloten på nu var hästen i säkerhet vi får skynda oss att ta ut Joy om vi skall hinna. Mamma tyckte att vi kör hem istället, a nej sa jag har vi kört hit bara för detta så skall jag starta. Bort till Joy som såg ganska upprörd ut i transporten han hade ju naturligtvis hört hela cirkusen. Ut med honom och han som normalt gärna är lite småjobbig när man precis lastat ut på ett nytt ställe står som ett ljus rör inte en fena medans vi slänger på sakerna (var precis som han kände att min mamma är inte sig själv så jag får nog vara snäll nu), upp på honom och skrittar ner mot ridhuset samtidigt som jag blir inkallad på framhoppningen, när jag sitter där känner jag hur "chocken" släpper i kroppen och blir helt mör (och lite roligt jag bara längtar efter en cigg...) Rider som en zoombi. Joy var jättefin , börjar hoppa fram har precis flyttat över till oxern när jag blir inkallad på banan. Går in trots att vi inte hoppat färdigt, inte ett spår av de spänningar i Joy som var när han kom in på banan förra helgen utan avslappnad och fin. Och sedan börjar denna krattan att rida (eller rättare sagt att inte rida) har ju innan suttit och kollat på en hel del och sett just hur distanserna var och viste precis hur jag skulle rida men allt var puts väck ur huvudet, redan till tvåan börjar jag att shabbla rider precis som man inte skall göra och kommer på ett halvt galoppsprång fel utifrån varpå Joy säger nähädu och smiter unnan, på det igen vad gör jag då jo lägger honom på exakt samma han försöker då trampa om med följden att han fick med sig nästan varenda bom på hindret total obalans och vi travar mot trean, ny anridning och vi hoppar över det, zoombin tittar upp oj där är kombinationen vi skulle till och tänker nej det här är inte rätt mot hästen varpå jag galopperar ner och hoppar över ettan igen och utgår. Funderar ett tag på att gå in i nästa klass då får jag ju lite tid på mig att samla ihop mig först. Men det stora startfältet i avd A emellan fattade beslutet åt mig så vi packade in lillkillen och körde hem istället.
Skulle vara väldigt skönt att få reda på hur det egentligen gick med hästen, har funderat på det många gånger idag, vet att de körde upp med den till Helsingborg. Så är det någon som vet vem det var och hur det gick så får ni gärna berätta.
