Dagis vill att vi pratar med bup...

[Ginne]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Men jag tycker inte om att alla barn ska stöpas i samma fort och de som inte passar i den formen betraktas som "problem".

Bra talat!

 

[Lillagoajag]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

*KL*

En spontan tanke: det som TS beskriver, att barnet är lite tankspridd och "glömmer" hur en rutin går till - är inte det ganska vanligt, även bland vuxna? Det är väl inte jätteunikt att man gör något tokigt för att man är någon annanstans i tanken? Är det verkligen ett problem?

 

[Ginne]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Det tycker jag med, speciellt om rutinen kanske inte är så speciellt intressant och om det vanligtvis finns de som ser till att rutinen följs utan att jag själv behöver vara aktiv.

 

[Rumpnissen]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

*KL*

En spontan tanke: det som TS beskriver, att barnet är lite tankspridd och "glömmer" hur en rutin går till - är inte det ganska vanligt, även bland vuxna? Det är väl inte jätteunikt att man gör något tokigt för att man är någon annanstans i tanken? Är det verkligen ett problem?

Jo, men precis. Det är det jag tycker. Herregud, i morse ställde jag in oboyen i kylskåpet och igår glömde jag ta på min son cykelhjälmen när vi skulle cykla till förskolan (vilket jag som tur var såg när jag stannade för att plocka upp hans snutte som han tappat på trappen utan att jag märkte det).

Speciellt barn som utvecklas i en vansinnig takt och hela tiden lär sig nya saker, borde få lov att vara lite tankspridda och disträa ibland.

 

[Mabuse]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

*KL*

En spontan tanke: det som TS beskriver, att barnet är lite tankspridd och "glömmer" hur en rutin går till - är inte det ganska vanligt, även bland vuxna? Det är väl inte jätteunikt att man gör något tokigt för att man är någon annanstans i tanken? Är det verkligen ett problem?

Det beror väl på i vilken omfattning man glömmer rutiner - om man lite tankspritt glömmer att ta på sig vantarna, så är det ju inte hela världen. Om man inte kan ta på sig kläderna och gå ut fast man försöker, för att man sätter på sig skorna först och inte får på sig overallen, och inte inser att det är för att skorna är i vägen, och sen försöker sätta på sig jackan uppochner, då är det ju något annat.

Är man bara tankspridd så brukar man ju göra rätt om någon påminner en eller när man märker det själv, men om det är så att man inte kan göra rätt fast man försöker, då är ju problemet ett annat.

Det är ju också en sak att någon gång glömma vantarna, eller om man nästan jämt är omedveten om vad andra i ens omgivning gör, och helt missar att alla andra äter eller går ut, t ex, för att man går i sin egen värld hela tiden.

 

[Majkem]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Troligtvis glömmer alla barn rutiner, kanske hela och ibland delar. Men jag tror inte personalen på förskolan pratar med föräldrarna om att kontakta bup för att hon är "lite tankspridd och disträ ibland". Men vad vet jag, det är bara TS och barnets förskolepersonal som vet hur läget egentligen ser ut och för min del så ser jag det som att vilja hjälpa barnet medans många andra här tycker det är katastrof...

Alla är vi olika, det enda jag vet är att alla barn vid 6 års ålder bör kunna vissa saker för att kunna klara skolstart - annars behöver barnet gå längre i förskolan och/eller få hjälp! Upp till förskola att säga till om det men sen upp till föräldrar om man vill tacka ja till den hjälpen eller inte!

 

[Thera]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Men som flera har sagt, så är det inte ovanligt att barn är disträ, tankspridda eller i drömmarnas värld. Det brukar heller inte ses som ett problem utan mer att man konstaterar det och kanske försöker få med barnet på mer uppstyrda lekar ibland eller är mer tydlig i vad som ska göras.

Men tro mig, att komma dragande med BUP är inget man som pedagog gör utan fog. Förutsatt att personalen har någon form av kompetens bör man ta det på allvar.

Jag vågar knappt tänka tanken på att alla föräldrar endast skulle "lyssna på sin egen känsla" istället för på professionellt utbildad personal.

 

[Ginne]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Jag vågar knappt tänka tanken på att alla föräldrar endast skulle "lyssna på sin egen känsla" istället för på professionellt utbildad personal.

Kanske inte endast, självklart behöver de lyssna på pedagogerna också, men ibland kan jag se att det finns föräldrar som inte riktigt vågar lita på sig själva och på sin kunskap om sitt eget barn (och då handlar det oftast om mycket kompetenta människor). Vi får inte heller glömma att det förskolepersonal ser är den del av barnets liv som utspelar sig på förskolan, och att förskolan har som uppgift att utgå från varje barn. Ibland är det svårt att som förskolepersonal att se sin egen och omgivningens roll i ett "problem", och då kan det vara lätt att vilja lägga problemet hos individen. Nu är saken den att ingen av oss egentligen vet (antar jag) vad förskolepersonalen grundar sina funderingar i, det är naturligtvis möjligt att TS inte alls har förstått (eller väljer att se) att barnet verkligen har stora problem som behöver utredas av BUP, men av det TS skriver kan åtminstone inte jag utläsa att så skulle vara fallet.

 

[Rumpnissen]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Men tro mig, att komma dragande med BUP är inget man som pedagog gör utan fog. Förutsatt att personalen har någon form av kompetens bör man ta det på allvar.

Jag vågar knappt tänka tanken på att alla föräldrar endast skulle "lyssna på sin egen känsla" istället för på professionellt utbildad personal.

Men då har ju knappast personalen varit tillräckligt tydliga till ts, eftersom hon fortfarande inte förstår vad problemet är. Jag hoppas att det är som du säger men jag träffar också förskolepersonal i mitt jobb ibland och jag har vid något tillfälle tyckt att de ser problem där varken föräldrar eller jag förstår.

 

[Dumbo]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Kl
Tack för att ni tar er tid att svara, det betyder jättemycket för mig . Jag skall svara mer utförligt på alla frågor när jag kommit hem från jobbet.

Jag ringde BVC, sköterskan där är underbar, och har ju träffat barnet sedan det föddes. Hon tyckte inte det var läge för bup (dessutom skulle det prioriteras så lågt att det skulle ta lång tid) utan hon tyckte dagis skulle ringa skolserviceenheten, så att personalen kunde få hjälp med hur de skall stötta min tjej. Jag vet inte riktigt skillnaden men dagis protesterade inte iallafall när jag sa det sen... Vi har en bra dialog med dagis i övrigt, jag är inte sur på dem på något sätt, har bara svårt att veta vad jag ska göra, vad som är bäst för barnet.

Angående klä på sig fel, kan hon just ta på sig skorna före byxorna, så säger personalen att det där är ju fel ordning, och då klär hon av sig och klär om sig. Jag har skrivit alla beskrivningar vi fått från dagis, så är det något "mer" så är det inget jag vet om.

Jag har känslan av att hon är understimulerad och smiter in i fantasin (jag är precis likadan...) men jag vågar inte helt lita på mina egna känslor i det hela, de är ju inte helt objektiva när det kommer till mitt gryn .

 

[Dumbo]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Du kanske ska gå till dagis och vara där en dag eller flera dagar så att du lär känna dagispersonalen lite mer och försöker att förstå vad det är de försöker att förklara för dig.

Dagispersonal har ju fått mycket skit genom åren för att de inte säger till om problem som de ser redan i dagis så var inte sura på dem. De ser ett problem, de tar ansvar.

Försök ta det positivt, de ser ett problem de inte förstår eller är van vid, det är väl toppen att få hjälp och stöttning tidigt. Vi ska kunna gå till sjukhuset och få hjälp i Sverige utan att bli noterade någonstans alltså så skadar det inte överhuvudtaget.

Både jag och min man har spenderat varsin dag på dagis i våras för att se hur allt går till... Men vi såg inget avvikande, för som dagis också säger - det händer ju inte varje dag, bara ibland.

 

[Ginne]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Jag har känslan av att hon är understimulerad och smiter in i fantasin (jag är precis likadan...) men jag vågar inte helt lita på mina egna känslor i det hela, de är ju inte helt objektiva när det kommer till mitt gryn .

Jag tror du kan lita på dina känslor, det är ju du som är expert på ditt barn!

 

[Mammas]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

För mig är det självklart att vi i tråden diskuterade ts barn som exempel. Och jag står fast vid att jag tycker att det i det här fallet verkar som om förskolepersonalen letar fel på ts barn eftersom de uttrycker "problem" som egentligen inte verkar vara några problem (om de eller ts inte är extremt otydliga).

Min erfarenhet är att ts inte är ensam i den här situationen (jobbar med barn och vuxna med funktionshinder).

Jag förutsatte att du inte talade om TS förskola eftersom hon inte skrivit något som berättar hur mallen ser ut på hennes förskola, eller att personalen ville att bup skulle göra något för att "bota" TS barn. Därför förutsatte jag att du med det jag citerar nedan pratade generellt och inte om just TS.

Mallen är så förbannat snäv idag, går du något utanför mallen blir det ett jäkla liv. Att vara "lite egen" är felaktigt idag och något man ska försöka råda bot på till varje pris.

 

[Rumpnissen]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Jag skrev det med ts dotter som exempel på att gå utanför mallen.

 

[labb]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Jag har känslan av att hon är understimulerad och smiter in i fantasin (jag är precis likadan...) men jag vågar inte helt lita på mina egna känslor i det hela, de är ju inte helt objektiva när det kommer till mitt gryn .

Det är väl här en del av problemet ligger? Som (biologisk) förälder har du helt andra förutsättningar att göra en riktigt och sund bedömning utifrån era värderingar än vad en utomstående person har.

 

[Mitten]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Vi har varit på BUP med våran femåring då dagis insisterat på det. I vårt fall är barnet mycket självständigt och vill inte göra som de andra så det skapar problem när han inte följer gruppen. Inte heller vi har problem hemma även om vi kan se tendenserna att han gärna pysslar med sitt och kan ha svårt att avbryta något han påbörjat, men inget som inte går att hantera. Har alltid legat före sin grupp med att se och konstruera symmetriska former, räkna etc så han blir väl nån ingenjör med hög iQ (och sämre social kompetens... ), men såna behövs ju oxå.

Nåväl, vi bokar tid på BUP eftersom dagis tjatar. Väl där får vi höra att BUP är till för oss föräldrar om vi har problem hemma, vilket vi ju inte har. Problem på dagis kan inte lösas genom BUP, det är dagis ansvar genom t.ex handledning eller extra resurs om det behövs. Det BUP kan göra är att utreda om man misstänker en diagnos men det ska vara föräldrarnas uttryckliga vilja och i vårt fall var det för lite underlag att gå på för att motivera en utredning.

Om det skulle behövas extra stöd i förskoleklass kan man söka resurstimmar (extra stöd) redan nu på dagis (det görs från dagis) och utvärdera därifrån om det blivit någon skillnad med/utan resurs.

Det var inte farligt att gå till BUP, de var jättetrevliga och vi fick lite mer kött på benen om vad som gäller, vilka skyldigheter dagis resp BUP har och hur man kan gå vidare i framtiden om det skulle behövas stöd i förskoleklass. Var inte rädd för att gå dit, om inte annat för att ni iallafall har tillmötesgått dagis vilja och har mer att diskutera på nästa möte.

Vi har pratat med BVC/BUP om vår dotter, men de sa att det hade för låg prio. Detta även fast dagis tyckte att vi skulle prata med dem. Så vilken roll BUP har är verkligen otydligt för mig.

 

[Petruska]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Det är väl här en del av problemet ligger? Som (biologisk) förälder har du helt andra förutsättningar att göra en riktigt och sund bedömning utifrån era värderingar än vad en utomstående person har.

Så du menar att allt sådant som specialpedagoger, barnpsykologer osv är helt överflödigt, eftersom föräldrar är så kompetenta att se och "bedöma" sina barn?

Du antyder rentav att det på något särskilt vis skulle gälla just för biologiska föräldrar, vilket gör det hela än mer besynnerligt.

 

[mino]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Har man haft barn på några olika dagis så konstaterar man snabbt att det skiljer enormt mellan engagemangsnivån hos olika personalgrupper. En del vill snabbt dumpa över varje problem på föräldrarna, andra anstränger sig verkligen för att hitta lösningar och prova saker. Det vore, tycker jag, det första de borde diskutera med föräldrarna, blir det tex bättre om barnet sitter bredvid bästa kompisen som hon kan ta efter, eller kanske en vuxen som påminner vid matbordet? Har personalen testat att förbereda barnet kort inför de ska sätta sig och äta? Kan de använda ett ord för att påminna att hon glömmer bort sig?
Utifrån det lilla vi hört låter det som de inte har försökt göra något öht.

 

[Dumbo]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Någon som vet vad familjeserviceenheten gör? Jag blev hänvisad dit.

 

[Brandgul]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

1. Till BUP vänder man sig till som förälder. Man blir inbokad på ett samtal utan barn så klart. Sen behöver man inte gå dit mer om man inte vill.

2. Vad har deras specialpedagog gjort? Be att få ett samtal med hen.

3. Om jag bara plockar två ord av det du skriver så läste jag ett inlägg om ADD igår och de gemensamma orden är "Dagdrömmare" och "flicka".

4. Tar jag det ett steg längre så har barnet kanske en eller två högpresterande föräldrar? Då är vi ju inne på helt andra saker som uttråkad, högpresterande, behöver mer utmaningar osv. Någon av er föräldrar kanske känner igen sig i det?

Vi är väl många som ligger inom något slags spektrum av diagnoser. Men en diagnos är något när det blir ett handikapp. När det begränsar ens liv.

Min sambo skulle jag säga är hyperaktiv och jag med mina specialintressen och icke sociala sida skulle säkert kunna vara något annat, men det är inget som begränsar våra liv, så det är absolut inga diagnoser av det. (Nu skriver jag från mobilen och detta blir väldigt korthugget, hoppas ni läser det på rätt sätt)

De tankar som rör oss i vår familj och där barnen ärvt både våra svaga och starka sidor är ju om de kommer klara sig självständigt i skolan. Utan förskolans omsorg och "ramar" kring barnen. På förskolan är de ju väldigt omhändertagna.

Men alla barn kommer inte och ska inte följa mallen och de ska absolut inte ses som något fel för det. Jag tror vilda och självständiga tjejer ofta kan ses som "problem". Det måste ju vara fel på en tjej som far runt och inte bara sitter och ritar... Det har jag tyvärr sett flera exempel på :-(