Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...
Du menar alltså att man borde utreda proaktivt? Går det om man inte har mer problem att komma med än några egenheter?
Ibland känns det som om vissa skolor är för dåliga på att ta ansvar, det vore intressant att se hur olika skolor skiljer sig åt i hur de hanterar barn som har mindre problem som är knutna just till skolmiljön. För rimligtvis är det ett mindre problem om det har funkat tidigare och inte är värre än att föräldrarna anpassat sig efter egenheterna utan några större funderingar.
Man kan också undra om det verkligen är mest effektivt och ekonomiskt att gå omvägen via diagnoser. Kommunerna borde kunna se ungefär hur stor procent av barnen som behöver extra hjälp och avsätta resurser där efter. Jag förstår att man som förälder måste vara pragmatisk och anpassa sig till rådande system, men det verkar så dystert att ett barn som inte passar helt i just skolmiljön ska behöva diagnostiseras som funktionsnedsatt.
....och delvis KL
Jag tycker det är självklart att om man ser något som kan komma att bli ett problem för barnet så bör man gå till botten med det i tid så man är förberedd. Framförallt eftersom utredningarna tar sådan tid. "Egenheter" är ju oftast vad de som inte ser problemet ännu kallar det som kan vara tecken på en diagnos. Som anhöriga tex. I vårat fall saknar sonen motor när han ska göra saker och är väldigt drömmande och frånvarande. Inget större problem innan skolstarten. Men nu...när han kanske gör 2 mattetal på en lektion, aldrig hinner klart och sitter och drömmer på lektionerna så har det givetvis blivit ett jätteproblem. Det är inget mindre problem som vi har. Nu lutar utredningen åt ADHD el ADD. Något som hade varit väldigt bra att ha beredskap för innan han började skolan.
En skola som först provat de vanliga trixen för att hjälpa ett barn som visar tecken på ex koncentrationssvårigheter, och sen vill gå vidare för att kunna hjälpa barnet tycker jag är en ansvarfull skola. Utredda barn kostar skolan pengar i form av tid och resurser så jag tror knappast att det är ekonomiskt för skolan. Ekonomiskt hade det varit att blunda för problemet som man gjorde när jag växte upp och ist klumpa ihop problembarnen i en obsklass.
Hittills har jag inte träffat på någon förälder med ett utrett barn som gjort det för sin skull. Jag har heller inte träffat på ett barn som blivit utrett i onödan. Samtliga jag känner har haft det riktigt kämpigt. Det börjar med små problem och med åren växer dom allt eftersom kraven på barnet ökar .
Jag tycker det är lika självklart att hålla koll på en ev diagnos "i huvudet" som andra diagnoser tex diabetes, epilepsi, allergier mm. Epilepsi exempelvis kan ligga en i fatet i framtiden när man ska söka vissa jobb ex. En diagnos som det fortfarande finns fördommar runt, skämtas om mm. Jag häpnar än idag när vissa ger respons på att jag har EP. Varför är det fortfarande så att det är helt okej att det finns 7 barn med olika allergier i en klass men inte 3 barn med en bokstavsdiagnos?
Jag tycker det är tråkigt att många ännu ger "de nya diagnoserna" sånt motstånd. Kallar det för etiketter, stämplar "Bokstavsbarnen" mm. Att prata om det på det sättet förstärker rädslan, skammen och fördomarna. Av de vuxna jag har runt mig idag och som anar att de har kämpat med en diagnos under uppväxten vet jag ingen som inte önskar att de fick den hjälpen som dagens barn kan få. Så jag tycker absolut att man ska vara uppmärksam på ev "egenheter" och se vad de kan spela för betydelser för barnet längre fram.
När min särbo fick höra att sonen utreddes så blev han först förvånad och tyckte det var väl onödigt. Men sen när han kunde se att skolproblematiken även fanns i vår vardag men på andra sätt sa han "Jag önskar att jag fick den hjälpen. Men jag fick sitta i obsklassen i källaren och kasta suddgummin i 9 år istället och idag kan man inte ens skriva en kommentar på facebook utan att någon ska göra sig lustig över hur kass jag stavar".
Man ska också veta att långt ifrån alla utredningar resulterar i att det behövs specialresurser i ex skolan. Väldigt ofta räcker det med att BUP tar fram en individuell handlingsplan för hur skolarbetet ska gå till för att barnet ska få bästa möjliga hjälp. Bara för att det kommer ner något på papperet så betyder det inte att barnet är "funktionsnedsatt"
