Dagis vill att vi pratar med bup...

[Raderad medlem 94602]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Stort tack för länken

Och ja...tydligen kan det variera från olika skolor för så individanpassat är det tyvärr inte på sonens skola

 

[Brandgul]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

om man ser stödet som något man bara kan ge till vissa så är det säkert så, men det finns också saker man kan göra för att underlätta för vissa barn som också är bra för alla barn, och då behöver det inte alltid betyda att några barn får mer och andra mindre.

Det är precis det där snacket som gör att skolan och resurserna (frånvaron av dem) ser ut som de gör idag. För det ÄR bara personalen som är lata och inkompetenta som inte kan ge alla barn lika mycket tid oavsett behov. En människa har bara två armar, om något barn behöver hjälp med påklädning i 20 minuter så kan man omöjligvis vara på ett annat ställe och hjälpa någon annan samtidigt. Det handlar inte om mentalt utrymme utan att man rent fysiskt inte kan vara på alla ställen samtidigt.

Det spelar ingen roll om du är superpedagogen Allan, är det 15 barn i ett klassrum som behöver hjälp mattetal kan man inte vara på 15 ställen samtidigt. osv.

 

[Ginne]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Typiskt missförstånd... det finns andra saker man kan göra som inte nödvändigtvis behöver innebära en vuxen-ett barn...

 

[Brandgul]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Ju yngre barn ju mer handgripligen behöver de hjälp. Jag skulle snarare säga att det är typiskt missförstånd att allt går att lösa med organisation hur få personal man än är. De andra barnen som tex blir klösta eller slagna håller nog inte med. För få personal är för få personal. Det finns en anledning till att vissa vill knyta ett maxtal barn per personal. Det finns också en anledning till att vissa andra inte vill det. Pengar.

 

[Migo]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Jag har känslan av att hon är understimulerad och smiter in i fantasin (jag är precis likadan...) men jag vågar inte helt lita på mina egna känslor i det hela, de är ju inte helt objektiva när det kommer till mitt gryn .

Det här kan vara en anledning så god som någon att besöka BUP. Särbegåvade barn möter lika stora problem som barn med lättare funktionshinder. Något som kan motverkas om man vet om orsaken och kan ge barnet rätt stimulans!

 

[Dumbo]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Nu har vi träffat en barnpsykolog och ska på någon liten utredning som skulle innebära 3 besök, sa de.
Psykologen tror att understimulering kan vara en stor orsak, och att hon är en liten orolig tjej som är rädd för att inte passa in i de sociala sammanhangen, så hon går hellre åt sidan och gör sin grej, och lever i sin värld, än att riskera att det blir jobbigt . Det gör ont, att höra att hon är otrygg, för jag skyller på mig själv såklart. Hur kan hon vara otrygg när hon har så många som älskar henne så mycket?
Psykologen trodde inte att dte fanns någon diagnos alls, utan att personalen behöver hjälp med verktyg för att hjälpa henne.

De gjorde lite tester med symboler man skulle se mönster i, som ett iq-test typ, och hon klarade sånt som ingen av oss vuxna fattade... vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken.

 

[Ginne]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Att vara orolig och rädd att inte passa in på förskolan behöver inte betyda att hon är otrygg i sig själv, eller i alla situationer, tänker jag. Det är väl bra om personalen kan få verktyg för att kunna hjälpa henne! Så att de kanske förstår att det inte handlar om att det är något "fel" på dottern utan att det är de som behöver hitta andra sätt för att arbeta med henne!

 

[Mirtai]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

(Min skolan när jag var liten hade speciallärare, jag trodde alla skolor hade det nu också.) Specialläraren tillhörde främst lågstadiet och hade lektioner för små grupper -de flesta hamnade hos henne vid ngt tillfälle (inte uppskattat då såklart). Tex jaha -fyra elever i varje klass har problem att stava till stjärna då blir det tre lektioner med dem hos specialläraren, jaha - tio elever i varje klass har svårt att skilja på b och d, det blir extralektion med de 20 eleverna och specialläraren (den åkte jag in på -att baxa och dra magen på bokstaven löste det problemet för resten av livet).

Så när man hör om elever som slinker undan utan att kunna läsa (utan att läraren märkt det!?) bara gapar jag - i den klassen slank man inte undan ens om man själv inte visste att man inte kunde skilja på b och d.

Speciallärarutbildningen togs bort av den socialdemokratiska regeringen under 90-talet. Man ville inte peka ut de barn som hade bekymmer genom att ta de åt sidan och ge dem särskild undervisning. Istället skulle de få hjälp i klassrummet bland alla de andra barnen. Därav specialpedagoger (som är något helt annat än speciallärare!) som arbetar med pedagogens arbetssät och metoder. Detta har lett till att de flesta speciallärare idag har gått i pension och det finns helt enkelt väldigt få sådana utbildade idag.

Nuvarande regering återuppstartade speciallärarutbildningen 2008 men det tar tid att få lärare att gå den och sedan att få skolorna att börja ändra arbetssätt och prioritera detta igen.

 

[Sar]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Nu har vi träffat en barnpsykolog och ska på någon liten utredning som skulle innebära 3 besök, sa de.
Psykologen tror att understimulering kan vara en stor orsak, och att hon är en liten orolig tjej som är rädd för att inte passa in i de sociala sammanhangen, så hon går hellre åt sidan och gör sin grej, och lever i sin värld, än att riskera att det blir jobbigt . Det gör ont, att höra att hon är otrygg, för jag skyller på mig själv såklart. Hur kan hon vara otrygg när hon har så många som älskar henne så mycket?

Jag vet inte om jag köper att man kan klassa ett barn som "otryggt" efter endast ett besök eller ställe en diagnos på varför hon gör som hon gör på förskolan utan att ens varit där och sett henne i miljön. Så jag tycker inte att du ska dra några stora växlar på det än i alla fall.

Psykologen trodde inte att dte fanns någon diagnos alls, utan att personalen behöver hjälp med verktyg för att hjälpa henne.

Det låter ju å andra sidan väldigt positivt. Det kan ju faktiskt vara så att miljön på förskolan upplevs som otrygg för barnet och att pedagogerna inte klarar av att bemöta henne rätt (kan ju bero på allt från att personkemin inte fungerar till att det är för många barn på för lite personal).

 

[Brandgul]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Jag är inne på ditt spår!

Sen. Måste alla vara så otroligt "sociala"? Måste man älska att skutta runt med 20 andra högljudda barn? Måste man öht älska att vara på förskola? Räcker det inte med att man bara tycker det är okej för att föräldrarna jobbar. Alla kanske inte tycker att andra små individualister är det mest lattjo som finns, och del löser ju sig med tiden eftersom klasskamraterna blir äldre och äldre ;-)

Jag har jobbat ihop med en mycket charmig och social tjej. Hon berättar att hon alltid avskydde förskolan. Att det egentligen inte var något fel på förskolan, men "inte min grej". Tänk att hon minns och kan sätta ord på det i vuxen ålder.

 

[Badger]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Speciallärarutbildningen togs bort av den socialdemokratiska regeringen under 90-talet. Man ville inte peka ut de barn som hade bekymmer genom att ta de åt sidan och ge dem särskild undervisning. Istället skulle de få hjälp i klassrummet bland alla de andra barnen. Därav specialpedagoger (som är något helt annat än speciallärare!) som arbetar med pedagogens arbetssät och metoder. Detta har lett till att de flesta speciallärare idag har gått i pension och det finns helt enkelt väldigt få sådana utbildade idag.

Nuvarande regering återuppstartade speciallärarutbildningen 2008 men det tar tid att få lärare att gå den och sedan att få skolorna att börja ändra arbetssätt och prioritera detta igen.

Vad synd och vad bra att de kommer tillbaka. Ja det var inte kul att "tas undan" alla gånger. Men efter ett tag så insåg man ju att det hände de flesta vid ett eller annat tillfälle och jag tror det hjälpte fruktansvärt mycket. Fördelen med att en liten grupp arbetar tillsammans med samma sak och delar funderingar är nog att de hinner bättre, lär sig bättre och koncentrerar sig bättre, stressar mindre, än om någon rusade runt mitt på en lektion och försökte fixa det lite stressat en och en.

Kanske kan man försöka snarare "ta undan" på ett mer hänsynsfullt sätt, eller dyl. Å andra sidan, alla i en klass vet ju hur de andra ligger till lite oavsett.

Det är ju just det som jag funderar lite på nu, att de allra flesta i en klass behövde lite hjälp med ett eller annat vid något tillfälle. Nu verkar det mest vara ett eller två barn som ligger nära katastrof som får all hjälp. Det är kanske det som gör skillnaden i att vi halkar efter lite i svenska skolan, de bästa eleverna är inte längre lika duktiga, medeleleverna är sämre och de som ligger sämst till är också mer illa ute än för 10-20 år sedan.

 

[Badger]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Det kan ju faktiskt vara så att miljön på förskolan upplevs som otrygg för barnet och att pedagogerna inte klarar av att bemöta henne rätt

Hon kan ju till och med vara otrygg på grund av just pedagogerna (varför skulle det nödvändigtvis vara hemmet). Bra om de kan få hjälp (pedagogerna alltså).

Jag har jobbat ihop med en mycket charmig och social tjej. Hon berättar att hon alltid avskydde förskolan. Att det egentligen inte var något fel på förskolan, men "inte min grej". Tänk att hon minns och kan sätta ord på det i vuxen ålder.

Jag minns, jag tyckte pedagogerna var barska och var lite rädd för dem. (hade gått hos dagmamma innan jag började på dagis så var inte van med typen av miljö, med tex att bara pojkar var på klätterställningarna och man måste veta hur man leker mamma pappa barn (när jag hellre lekte vilsna barn bakom huset). Vill säga, jag trivdes bra, så länge personalen höll sig undan och jag fick leka med min kompis och deppade lite över klätterställningen som verkade så kul.)

 

[ameo]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

och deppade lite över klätterställningen som verkade så kul

¨
Menar du på fullt allvar att tjejerna inte fick klättra?????

 

[Badger]

Sv: Dagis vill att vi pratar med bup...

Nej, det fick de såklart! Det var bara det att de inte gjorde det. Jag var fruktansvärt blyg bara och vågade inte när jag chockat upptäckte att det bara var killar på klätterställningen - förstod att det rimligen inte var för mig. Det var ju inte som om någon fröken uppmuntrade varierande lekar direkt. "Pojkflickor" brukar ju vara framåt och ta för sig. Men jag var bara en blyg flicka som föredrog att klättra och leka sjörövare och inte förstod mig på/hade blivit lärd dockor och "flickiga" lekar alls, eller bilar för den delen. (lätt irriterade fröknar fick lära femåringen att fläta plastband och sådant också som jag hade noll koll på.).

Nuförtiden kan man ju hoppas eller önska att pedagogerna har vett att visa runt lite och säga -testa! klart du också får klättra. Det är inte bara "töntigt" jämställdhetsarbete eller "tvinga" flickor att vara pojkiga. Om en "art" dominerar totalt på ett område så vågar inte blyga barn av fel kön testa hur mycket de än längtar.

Jag fick en chocklektion i könsroller i femårsåldern, pang. Dagmamma med trevliga pojk och flick-kamrater som inte kunde stereotypa lekar (åt någondera hållet) och feministmamma hade inte gjort mig beredd.