Dagis ångest

[AgentCarter]

Idag slog det mig när jag körde genom samhället, nästa tisdag börjar min lilla kille dagis!
Min reaktion? Få rå-ångest och håller på och bryta ihop totalt.

Han är så liten! Jag vill inte att tiden ska ha gått så här fort, jag vill bara stanna hemma med honom minst ett år till.
Inte för att han skulle må dåligt över att gå där, men jag kommer må dåligt över det

Jag vill vill vill VILL inte börja skola in honom!

 

[Mabuse]

Sv: Dagis ångest

Varför inte? Man får ju följa med, och det är roligt att se hur ens barn interagerar med andra. Och man själv kan göra annat utan dåligt samvete medan barnet är på dagis.

Vad är det med dagis som gör att du mår dåligt av att lämna barnet där?

 

[AgentCarter]

Sv: Dagis ångest

Att lämna honom där, okända personer, okända barn och vi fick inte dagisplats där vi ville ha

 

[Mabuse]

Sv: Dagis ångest

Främlingar är vänner du inte lärt känna än, som det så vackert heter. Nån av er föräldrar kommer väl vara med på inskolningen, då lär ni ju känna de andra lite, och de blir inte lika okända.

Sen är det förstås trist att inte få det dagis man vill ha, men det kanske överträffar förväntningarna?

 

[Brandgul]

Sv: Dagis ångest

Hur känner pappan? Kan han ta inskolningen?

 

[AgentCarter]

Sv: Dagis ångest

Lika illa, överväger att vara hemma med honom längre Så inget stöd där inte...
Och vi kommer vara båda i början på inskolningen, då pappan är föräldraledig och jag bara ledig.

Mabuse: Mina förväntningar är nog inte svåra att slå Men känns som ett redigt nedbyte, andra dagis hade genustänk och utevistelse i princip konstant. Nu blir det i en pytteliten gård bredvid en trafikerad väg, visst känner folk som är nöjda, men de har inte jättehöga krav heller.

Men mycket ligger i att jag inte vill lämna bort mitt barn helt enkelt. Samtidigt kommer han tycka om det, han är väldigt social.

 

[lady_mike]

Sv: Dagis ångest

Jag vet precis hur du känner. Mådde sämre den här gången än med sonen. Dels för att sambon skötte inskolningen då och dels för att lillan troligen kommer få fler timmar direkt. Men det brukar kännas bättre när man väl är där. Iaf för mej.
Men det är svårt att släppa taget. Dom är ju så små än.

 

[kamomillo]

Sv: Dagis ångest

Sunda tankar!
Vem skaffar barn för att lämna bort dom?
Barnen är ju det bästa vi har, och jag tror att de flesta vill vara hemma med de små.
Men... Dagis några timmar varje dag kommer att gå jättebra! Samhället är inte byggt på att vi går hemma med våra barn.
Lycka till!

* Jenny *

 

[Tussinussen]

Sv: Dagis ångest

Hur gammalt är ditt barn?

Går det inte att fixa så att ni är hemma längre, om ni nu vill det?

 

[AgentCarter]

Sv: Dagis ångest

1,5, pappan har flera dagar kvar och är dessutom arbetslös (typ, ingen av oss är bra på att vara det utan har småjobb istället) så efter höstbruket kan han vara hemma igen, hur mycket eller lite beror på hur det ser ut med extrajobbet.

Jag ska studera distans så han kommer gå 20/tim vecka.

 

[AgentCarter]

Sv: Dagis ångest

Ja, tror det hela är blandat med ångest över att han plötsligt ska vara så stor.
Tänk om någon av det större barnen är dumma mot honom? Han kan inte säga det

 

[Rumpnissen]

Sv: Dagis ångest

Tänk om någon av det större barnen är dumma mot honom? Han kan inte säga det

Han börjar väll gråta? I annat fall ser personalen sådant.

Jag har precis börjat skola in sonen på ett ny förskola. Han har gått på vårt tredjehandsalternativ i ca ett år innan (det finns bara tre att välja på inom en mils radie, så att välja är en överdrift). Även om personalen inte var lika pedagogiska, att de inte var ute lika mycket och de inte hade lika mycket genustänk på den första förskolan så trivdes sonen alldeles ypperligt!! Visst grät han en skvätt ibland när jag lämnade men slutade så fort jag gått utanför dörren och lekte för full rulle resten av dagen.

Jag har iof aldrig känt som du gör, så jag kanske inte är så mycket till hjälp. Men jag tänkte som så att "Nu ska jag lämna mitt barn till professionella barnskötare och förskolelärare, enligt all logik i världen så gör de ett minst lika bra jobb med mitt barn som jag gör".

 

[Björk]

Sv: Dagis ångest

Idag slog det mig när jag körde genom samhället, nästa tisdag börjar min lilla kille dagis!
Min reaktion? Få rå-ångest och håller på och bryta ihop totalt.

Han är så liten! Jag vill inte att tiden ska ha gått så här fort, jag vill bara stanna hemma med honom minst ett år till.
Inte för att han skulle må dåligt över att gå där, men jag kommer må dåligt över det

Jag vill vill vill VILL inte börja skola in honom!

Jag (och nog ännu mer min sambo) kände precis så när vi skulle skola in vår äldsta hos dagmamma. Då hade vi ändå drygat ut föräldraledigheten så att han var 1 år och 9 månade när han började. Man var så van att någon av oss föräldrar faktiskt var MED vid varje nytt litet framsteg och plötsligt skulle saker ske någon annanstans och en annan människa se "första gången".

Min tröst till dig är: det kommer gå bra! I början jobbigt, men sen kommer du förmodligen känna att det är rätt skönt att få lite "vuxenliv" för dig själv; på jobbet (antar jag).

För oss gick det mycket lättare rent mentalt med vårt yngsta barn. Hon var ändå bara 1 år och 4 månader och började då på förskola. Och hon (till skillnad från storebror) har gråtit vid 90 % av lämningarna hela sitt första år på förskolan. Men det gick bra; hon blir ledsen när vi lämnar, men det går över när hon får tröst av personalen. (Nu efter sommaren och semestern grät hon hjärtskärande första 4 dagarna, men sen har hon inte gråtit alls. Nu är hon ju större, drygt 2 år).

Man vänjer sig!! Jag lovar!

 

[lady_mike]

Sv: Dagis ångest

Ja, tror det hela är blandat med ångest över att han plötsligt ska vara så stor.
Tänk om någon av det större barnen är dumma mot honom? Han kan inte säga det

Hur ser åldersgrupperna ut? Och lokalerna? Många små rum ogillar jag skarpt just pga risken för taskigheter.
Där dottern går nu går de upp till ca 2-3 år. Sen byter de till en grupp på 3-5. Sonen började nu på en grupp för 4-6.
Dotterns grupp innehåller nu mest upp till 2 åringar så hon är tillomed äldre än flera.

Sen 20 timmar i veckan är inte mycket. Låter mer som en fantastisk möjlighet att få leka med andra barn. Sonen har hittills endast gått 15-20 timmar. Det har faktiskt varit en befrielse att få komma iväg från hemmet lite.
Nu kommer det nog bli mer eftersom jag kanske får jobb. Det känns inte alls bra
Jobbet känns kanon men inte timmarna. Så får jag jobbet ska sambon gott få ta pappaledigt varje fredag en tid framöver så det endast handlar om 4 dagar i veckan..

 

[Sol]

Sv: Dagis ångest

Ja, tror det hela är blandat med ångest över att han plötsligt ska vara så stor.
Tänk om någon av det större barnen är dumma mot honom? Han kan inte säga det

Det är därför de har personal. För det första kan ju barn uttrycka sig även om de inte har ord för det och personalen ska ha utbildning för att förstå små barn. De ska dessutom ha uppsikt så att de upptäcker om barnen är dumma mot varandra.

Jag tror största problemet är att du inte helt liter på förskolan han har blivit placerad på och då är det bara att gå dit och ge det tid så att personalen har möjlighet att få ditt förtroende.

 

[Tussinussen]

Sv: Dagis ångest

1,5, pappan har flera dagar kvar och är dessutom arbetslös (typ, ingen av oss är bra på att vara det utan har småjobb istället) så efter höstbruket kan han vara hemma igen, hur mycket eller lite beror på hur det ser ut med extrajobbet.

Jag ska studera distans så han kommer gå 20/tim vecka.

Tycker jag låter kanon. Våra gick inte heltid heller, jag tycker att det var bra både för oss o barnen. Då har ni honom hemma delvis ändå, och får vara med om en massa kul, samtidigt som han får vara med barn i sin egen ålder.

Försök låta inskolningen ta tid, om du får för personalen.

Det kommer att gå bra

PS: vi fick inte heller vårt egentliga dagisval, hamnade på ett dagis långt bort i ett bostadsområde på andra sidan köpingen. Men OJ vad bra det blev. Hoppas att det blir så för er också.

 

[bettysmatte]

Sv: Dagis ångest

Bestäm dig för att det ska bli roligt och utvecklande för barnet ! Det finns ingen sämre förutsättning för en inskolning än att föräldern inte är redo. Barnet känner osäkerheten, och det smittar av sig. Förälderns positiva inställning är jätte, jätteviktig!

Det KOMMER att gå bra !

 

[AgentCarter]

Sv: Dagis ångest

Åldersgruppen: små barn (???) lokaler: ingen aning.
Var stensäkra på att få plats på andra och blev väldigt hippt som happt att vi inte fick det så vi har ingen koll alls på det "nya"

Sen har jag hört för många skräckhistorier från pedagoger, ja sådana som arbetar på förskolor.

 

[Mabuse]

Sv: Dagis ångest

Sunda tankar!
Vem skaffar barn för att lämna bort dom?
Barnen är ju det bästa vi har, och jag tror att de flesta vill vara hemma med de små. *

Jag skaffade definitivt inte barn för att vara med dem dygnet runt. Om det inte hade funnits barnomsorg, och barn hade inneburit att jag aldrig fick lämna bort dem, så hade jag inte skaffat barn. Visst tycker jag om mina barn, men det innebär inte att jag i tolv-femton års tid enbart vill göra sådant som lämpar sig för barn att vara med på. Jag tror inte att de flesta vill vara hemma flera år med sina barn, för egen del så tycker jag ett halvår var ganska lagom att vara hemma på heltid. När barnen varit 13-14 månader har både jag och pappan varit rätt mätta på att vara hemma med barnen, man hinner ju träffa dem mycket även om de går på dagis.

Sen är det klart det känns lite ovant att lämna barnet på dagis i början, men det är ju mycket också för att man är ovan. Jag tror ändå att det är mycket lättare för barnen att vänja sig vid dagis när de är små, tänker mig att det måste vara en mycket större omställning för en treåring som alltid varit hemma att plötsligt börja på dagis. Det skulle nog kännas mycket tuffare.

 

[Mabuse]

Sv: Dagis ångest

Ja, tror det hela är blandat med ångest över att han plötsligt ska vara så stor.
Tänk om någon av det större barnen är dumma mot honom? Han kan inte säga det

Fast personalen har ju koll, det är ju inte som att barnen lämnas åt sig själva, utan det ska ju alltid vara en vuxen där. På vårt dagis har de örnkoll, att lära sig leka med varandra utan att vara dumma mot varandra är ju en av de viktigaste sakerna de lär sig på dagis.