Dagis ångest

Sv: Dagis ångest

Jag skaffade definitivt inte barn för att vara med dem dygnet runt. Om det inte hade funnits barnomsorg, och barn hade inneburit att jag aldrig fick lämna bort dem, så hade jag inte skaffat barn. Visst tycker jag om mina barn, men det innebär inte att jag i tolv-femton års tid enbart vill göra sådant som lämpar sig för barn att vara med på.

Förlåt min fråga, men skaffade du barn för att "samhället" skulle ta hand om dom?
Varför vill man ha barn då?

*Jenny*
 
Sv: Dagis ångest

Du är inte ensam om att tycka att det är jobbigt i början *peppkram*

Med båda våra barn så har det känts fullständigt onaturligt att lämna dem på förskolan första gångerna (då har de varit 20 resp 18 månader gamla), och både jag och pappan har gråtit en skvätt efter lämningen ett par gånger (naturligtvis inte synligt inför barnen).
Inte direkt över att de varit ledsna utan för att jag (och har intrycket av att pappan kände lika) en smula irrationellt känt i hjärtat (och den känslan kan man ju inte direkt råda över) att det är onaturligt att vi lämnat bort våra barn, som står oss närmast av alla och som VI satt till världen för oss att ta hand om. De har inte valt förskolan. Det har känts onaturligt helt enkelt - en känsla som jag aldrig annars haft om vi lämnat dem med tex släktingar och nära vänner, ens när de var nykläckta - för vi har inga som helst problem med det och har gjort det otaliga gånger.
Till viss del tror jag känslan har berott på att det är en viss milstolpe när de börjar förskolan, i alla fall för oss. Nu måste de obönhörligen stå på egna ben (vilket våra varit otroligt duktiga på redan innan så inte heller den känslan har varit helt rationell ;) ), och jag har känt en viss oro över att de inte skall känna sig trygga även om jag vet att vi har helt fantastiska pedagoger på vår förskola.

Det jag vill säga är bara att jag tror att väldigt många delar din känsla i början.

I vårt fall har den snabbt gått över i takt med att barnen kommit in i rutinerna på förskolan och alla de positiva saker som förskolan ger dem börjar märkas och vi ser att de trivs och tyr sig till pedagogerna. Nu har minste sonen gått 6 dagar på förskolan och det känns bra :) Jobbigt just efter lämning om han varit ledsen, men det är en annan känsla.

Vi har aldrig tvivlat på om våra barn skall gå på förskolan eller inte, och vi tycker dessutom väldigt mycket om våra jobb och är inte några som ser oss som hemmaföräldrar ens i en drömvärld, tvärt om, så känslan har inte berott på det.
 
Senast ändrad:
Sv: Dagis ångest

Obehaglig upplevelse för många år sedan. Ett daghem i Sollentuna. Vid lunchtid var jag dit för att lämna in ett reklamblad ang ridlekis. Ville lämna det direkt till nån i personalen. Jag knackade o ringde på dörren, ingen kom och öppnade. Dörren var olåst, sä jag öppnade och kom direkt in ikapp-skorummet och nu förstod varför ingen hörde mig. På golvet i skiten från skor o stövlar satt tre små barn, ca 1 år och gallskrek. Deras ansikten var illröda och våta, dom skrek och tittade på mig. Jag blev så ledsen av att se detta och kommer fortfarande ihåg deras vanmakt fast det är 20 år sedan.. Helt utlämnade...jag såg ingen personal överhuvudtaget.
 
Sv: Dagis ångest

Knapplånar mig själv...

Vår dotter går på en sån förskola som många är rädda för. Dvs en med många små rum och åldersblandat. Dessutom finns två barn med särskilda behov där. Den förskolan var inte vårt förstahandsval.
Men, nu har hon haft sommarlov sen i början av juni och både hon och vi längtar till nästa vecka. Hon längtar efter att få träffa sina bästisar igen, efter att få mötas i hallen av ettåringen som har henne som idol (vår flicka är 2,5 nu) och efter att få bli "mammad" av femåringarna som är hennes förebilder! Och så längtar hon nog efter att slippa sina tjatiga föräldrar och lillebror som bara äter, sover och skiter :D
 
Sv: Dagis ångest

Åldersgruppen: små barn (???) lokaler: ingen aning.
Var stensäkra på att få plats på andra och blev väldigt hippt som happt att vi inte fick det så vi har ingen koll alls på det "nya"

Sen har jag hört för många skräckhistorier från pedagoger, ja sådana som arbetar på förskolor.

Jag fick också höra skräckhistorier om personalen på den förskolan vår son gick på först. Det var rent och skärt skitsnack. Personalen var fantastisk.
 
Sv: Dagis ångest

Förlåt min fråga, men skaffade du barn för att "samhället" skulle ta hand om dom?
Varför vill man ha barn då?

*Jenny*

Jag håller med Mabuse, så jag svarar dig också.

Hur kan du tolka hennes text så? Hon skriver ju hur tydligt som helst:

Om det inte hade funnits barnomsorg, och barn hade inneburit att jag aldrig fick lämna bort dem, så hade jag inte skaffat barn. Visst tycker jag om mina barn, men det innebär inte att jag i tolv-femton års tid enbart vill göra sådant som lämpar sig för barn att vara med på.

Det håller nog de flesta med om.

Jag skaffade barn för att jag ville ha barn. Men hade inte möjligheten till barnomsorg funnits så jag kunde fortsätta arbeta samt få avlastning från nära och kära ibland för att göra roliga saker själv eller tillsammans med sambon och vänner, så hade det inte varit värt det.
 
Sv: Dagis ångest

Jag skaffade barn för att jag ville ha barn. Men hade inte möjligheten till barnomsorg funnits så jag kunde fortsätta arbeta samt få avlastning från nära och kära ibland för att göra roliga saker själv eller tillsammans med sambon och vänner, så hade det inte varit värt det.

Samma här. Skulle det ha inneburit att jag inte kan lämna bort barnet till någon skulle jag aldrig skaffat barn. Jag älskar mitt barn och har ett till på väg, men jag vill faktiskt inte spendera dygnets alla timmar, året runt med dem. Det skulle jag inte orka med. Jag ger inte upp mig själv för att bli bara mamma, jag måste kunna vara mamma som en del av mig själv.
 
Sv: Dagis ångest

Bra där! Spä på ångesten över oss som skolar in våra småbarn nu! Tack och bock!:meh:

Nog vet vi att det finns förskolor som är allas skräck.. Men det är inte vad man behöver få höra/läsa om när man vill ha peppning!
 
Sv: Dagis ångest

Det jag tyckte var jobbigast med att lämna mitt barn var att inte veta vad han gjorde "hela" dagen. Han hade ju alltid varit med mig.

Men det positiva var att han lärde/lär sig så otroligt mycket av personalen och dom andra barnen!
 
Sv: Dagis ångest

Jag skriver också under på det du skriver!

Och till ts: Vi håller på och skolar in vår 20-månadersdotter den här veckan och hon tycker att det är spännande. Vi har en dotter till på åtta veckor så rent teoretiskt skulle hon också kunna få vara hemma. Men vi tänker att hon borde bli mer stimulerad och lära sig mer på förskolan än hemma med en skrikig syster och en dötrött mamma. Särskilt nu när alla barn som hon gillar att kolla på på gården försvinner på dagarna till sina förskolor. En sak som vi är glada över är att hon får börja på förskolan med 20 timmar per vecka och inte kastas in i långa dagar på en gång. Efter att ha sett upplägget den här veckan har vi insett att hon egentligen bara kommer spendera cirka tre vakna timmar per dag där hur som helst. Och o, vad spännande hon tycker att det är med alla leksaker som finns där och som vi av utrymmes- och ekonomiska skäl aldrig skulle kunna ha hemma. Lycka till med inskolningen!
 
Sv: Dagis ångest

Och där skiljer vi oss åt, jag hade nog egentligen kunnat gå hemma med honom till han var 7 år om det inte vore för att man behöver pengar och pension.
Kommer nog aldrig jobba heltid utan sambon för sätta in till pension istället:p

Krus: Tack!
 
Sv: Dagis ångest

Sen är det klart det känns lite ovant att lämna barnet på dagis i början, men det är ju mycket också för att man är ovan. Jag tror ändå att det är mycket lättare för barnen att vänja sig vid dagis när de är små, tänker mig att det måste vara en mycket större omställning för en treåring som alltid varit hemma att plötsligt börja på dagis. Det skulle nog kännas mycket tuffare.

Vi skolade ju in stora killen vid 1 år 10 mån o lillan kommer att börja vid ungefär samma ålder. För oss kändes det bra, jag tycker det var skönt att de kunde gå och springa o hade börjat prata/ kan höra sig förstådda. Inskolningen av L gick helg smärtfritt trots att han i princip knappt varit i från oss ( har inga barnvakter i närheten, helt enkelt), o jag känner mig helt lugn inför As start i oktober. Jag har flera kompisar som inte skolat in förrän runt treårsåldern o det har funkat jättebra det med. Ett så stort barn kan man ju prata med o h förbereda på ett annat sätt. Och såklart finns de de i bekantskapskretsen där barnen börjat i princip på ettårsdagen o det verkar ha gått bra det oxå. Jobbigast är. Ål pm dagisstart skulle infalla vid en mycket "mammig o pappig" period, men det kan man ju liksom tyvärr inte pricka när man söker fskplats o annonserar sin återkomst på jobbet ;)
 
Sv: Dagis ångest

Där slår du också huvudet på spiken, sonen har gått igenom en väldigt jobbig separationsfas ända sedan jag började jobba i början av sommaren.
Kan inte gå utanför dörren utan att han bryter ihop fullständigt.
 
Sv: Dagis ångest

Då förstår jag att det känns tufft!! Men har fasen varat så pass länge håller vi tummarna att han hinner ut den innan dagisstarten! Lycka till!!
 
Sv: Dagis ångest

Vårt barn har varit likadant, och för oss har dagis varit kanon!
Sysselsättning och aktiviteter och andra barn att fokusera på.
Mammigheten och -var-ska-du-gå-hysterin försvann på en vecka.
Ge det en ordentlig chans, det kan bli hur bra som helst.
 
Sv: Dagis ångest

Förlåt min fråga, men skaffade du barn för att "samhället" skulle ta hand om dom?
Varför vill man ha barn då?

*Jenny*

För att se en individ utvecklas och utvecklas själv. Inte för att bli hemmafru.

Jag ser förskolan som stimulans och utveckling, inte som ett straff.
Jag förstår faktiskt inte varför du alltid är så avigt inställd till förskola, heltidsarbete och behov av ensamtid för föräldrar.
 
Sv: Dagis ångest

Min son hade en sån period då han skrek hysteriskt när jag lämnade honom. Lagom tills jag nådde bilen fick jag alltid ett sms att det va över och han lekte glatt med de andra barnen.
Jag och många andra skolar in våra barn samtidigt nu. Jag har de här dagarna sett en pappa lämna sin son och det är ramaskri så fort han ska gå. Men så fort dörren är stängd så snyftar han lite, sätter sej i frökens knä och leker med bilar några minuter och sen vill han leka som alla andra. Det hela tar ca 5 minuter.

Det är ju naturligt att barnen gråter efter sin förälder och saknar dem. Men de har kul under tiden :)

Hade en vän vars barn grät hysteriskt och hatade att vara på dagis. Han grät länge och mamman fick kämpa med inskolning under månader.
Dagis gjorde en omstrukturering och efter det föll allt på plats för barnet. Vet inte vad de gjorde men han anpassade sej bättre efter det och längtade varje dag till att få komma dit.
 
Sv: Dagis ångest

För att se en individ utvecklas och utvecklas själv. Inte för att bli hemmafru.

Jag ser förskolan som stimulans och utveckling, inte som ett straff.
Jag förstår faktiskt inte varför du alltid är så avigt inställd till förskola, heltidsarbete och behov av ensamtid för föräldrar.

Jag har jobbat nästan hela mitt liv som pedagog på förskola, Jag är en av dom som slagit knut på mej själv för att era UNDERBARA barn ska få en bra vistelse på dagarna.
Och jag tycker att det är så synd att föräldrar väljer bort samvaro med de viktigaste man har?
De 2 dagis Jag har haft förmånen att jobba på har varit underbara! Jag vet bara att 1 barn inte trivts hos oss, det är en tjej som nu är 33 år, och kan berätta hur jobbigt det var att komma först, och gå sist ALLA dagar.
(jag kan skryta med att jag har kontakt med väldigt många av "mina barn")

Att barnen inte utvecklas om dom inte går på förskola är strunt! På den skola jag jobbar nu kommer flera varje år till förskoleklass utan att ha haft en endaste förskoletimme. Och dom barnen är minst lika sociala och duktiga som barn med massor av pedagogik.

Jag har inget emot att föräldrar har "egentid" Men jag har emot att dom är på förskola i "onödan", eftersom det tar en massa tid från dom barn som verkligen behöver vara där. Personalstyrkan är i de flesta fall tajt utan att barn som inte behöver, är där.

Heltidsarbete är helt okey! men om föräldrarna har 8 timmars arbetsdagar med en timmas lunch till vila och återhämtning, så har barnen ofta 9-10 timmars "arbetsdag" UTAN chans till återhämtning och lugn under dagen.
Att vara på förskola är ett JOBB för barnen, och att tro att dom bara leker och har kul, samtidigt som dom lär sig en massa är bara halva sanningen.

Förskolan är BRA för barnen, men inte i tid och otid... Barnens barndom är så kort, man har bara ett par år på sig att njuta helhjärtat medans man har chans att forma barnen.

För egen del var jag hemma 2.5 år, och jobbade sedan halvtid för att få max antal timmar med min son varje dag! Farmor var barnvakt, och jag har aldrig sett att Filips barndom skulle vara sämre för att jag valde bort dagis.
Jag valde att se hans utveckling på nära håll, med mina värderingar i ryggsäcken.

Jag har under så många år sett förskolan förändras, pedagogerna får mer och mer att göra på sidan om barnen, Föräldrarna har skyhöga krav, Och ska väl med rätta ha det, Vi har ju hand om det dyrbaraste föräldrarna har, men många gånger blir kraven orimliga.

Jag kommer fortsätta vidhålla att förskola är bra, men att de viktigaste i ett barns liv är FÖRÄLDRARNA! det blir bra barn av de barn som inte gått 40 timmar/vecka på förskola också!
Föräldrarna tror ofta att dom inte klarar upp att vara pedagogiska, men dom är dom bästa pedagogerna!

Givetvis är det jobbigt att lämna sitt barn första gångerna, Men pedagogerna är proffs på att avleda och göra dagen till det bästa.
Bara 1 gång har jag varit med om att en inskolning gått på tok, de var en 3 åring som skulle börja i samma veva som hon fick ett syskon. Till på köpet såg barnet sitt hem, och såg sina föräldrar flera gånger under dagen.
Där beslöt vi i samråd med föräldrarna att avbryta, och återuppta omsorgen lite senare.

* Jenny *
 

Liknande trådar

Övr. Barn Då är tiden kommen för att önska skola till förskoleklass. I samhället vi bor finns 2 olika skolor med F-3 som man får önska mellan. Vi...
Svar
10
· Visningar
746
Senast: Badger
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 649
Senast: Anonymisten
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 457
Senast: Ragdoll
·
Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 856
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp