Enda sen jag började på jobbet så har jag varit sjukt imponerad av ena favoritkollegan, för hur han verkar kunna precis allt (och är ruskigt snabb, alltid har stenkoll på allt osv). Hur många gånger han fått hjälpa mig med saker vet jag inte, jag brukar dock försöka be andra om hjälp för att inte han ska tröttna på mig...
Nu på jobbet håller vi på och omorganiserar precis allt, gör om alla rundor som körs och såklart massor av olika grejer då med nycklar, hur det ser ut där vi sorterar posten osv. Kollegan har såklart varit en av de som gjort mest, och blivit lite arbetsledare för hela alltet.
Idag, då kom han plötsligt och frågade mig om lite grejer, sådant som han faktiskt inte hade koll på - och jag kunde ge honom bra svar på allt
Jag hjälpte honom en stund, gick sedan iväg och kort därefter kom han igen och bad om hjälp, sedan gick han, meeen kom tillbaka en tredje gång för att be om hjälp att reda ut lite saker. Sedan hjälptes vi åt att få klart några viktiga sista-grejer där på jobbet. Och det kändes så jäkla bra att äntligen kunna jobba
med honom istället för att bara följa efter och be honom om hjälp hela tiden. Vi löste allt så jäkla bra också.
Nu vet jag visserligen sedan tidigare att han tycker att jag är duktig, men nu kunde jag äntligen känna det själv också