För ett tag sedan så sa en favoritkollega upp sig från jobbet för att plugga istället. Som tur är(!) så jobbar han ändå ibland, men då som timanställd, så jag vet aldrig riktigt när han dyker upp eller inte. Idag kom han till jobbet och en liten stund skulle vi hålla på med samma sak, så då blev det en liten pratstund också. Eller ja, pratstund och pratstund... Vi pratade vanligt i flera sekunder innan han började berätta om en händelse, helt spårade ur och började med stor inlevelse skämta, gestikulera vilt och prata så tokigt att jag skrattade så det ekade i hela lokalen
Jag älskar hans tokiga berättelser och hans humor. Han
får inte sluta jobba hos oss. Nog för att jag skrattar åt de andra också, men just den här humorn, hans sätt att leka med ord och uttryck och vrida till allt så att jag får upp hysteriska bilder i huvudet av hur olika situationer sett ut, det gör ingen annan lika bra som honom.