Dagboken

Tydligen någon som tar bort mina inlägg. Känns ju så där.
Så jag tappar lusten helt att skriva något. Ta bort hela forumet få eller skriv någon förklaring tycker jag.

 

[bettysmatte]

Även fast det kanske är fel att skriva om det här så är det ändå tror jag viktigt att sätta ord på allt detta. Mitt mående är väl knappast som det är av ingen orsak alls. Utan nånting beror det på.
Jag har som sagt en plan för hösten fram till vintern. Jag hoppas hoppas verkligen jag klarar av den! Det vore fantastiskt. Det är inga högt flygande planer utan förhoppningsvis realistiska. Det enda jag hade velat ha mer koll på är om jag kommer bli inskriven dit jag blev remitterad till men det vet jag inte än.
Jag vet inte hur mycket hjälp från olika ställen jag ska söka?
Jag har redan sökt på vårdcentralen, AA och rehab. Vårdcentralen har jag ingenting med länge eftersom psykologkontakten där slutade i somras och nu väntar jag alltså på vad blir nästa grej eller om de inte vill/kan ta emot mig vart jag ska vända mig då.

Jag tror som @tott att AA hade kunnat vara till stor hjälp och stort stöd för dig om du "bara" hade vågat ta till dig och acceptera att du ÄR alkoholist. Men annars finns ju t.ex. Nämndemansgården som @pepp (var det väl?) länkade en sådan stark och fin text ifrån i förra tråden. Kvinnan som berättade i texten verkade ha väldigt många likheter med hur du beskriver dig här. Hon fick hjälp med både sitt beroende och sina andra psykiska problem under sin vistelse. I all ärlighet tror jag att det är det du behöver, att komma ifrån dina vanliga människor och miljöer. Men du kan ju börja med att ringa stället som du ev skulle bli inskriven till. Ring dem imorgon och hör hur det har gått!

 

[Hoarfrost]

Kan inte somna och nu har jag skrivit ett långt meddelande om allt detta som är så svårt att få fram. All ångest innan denna dagen. Att jag inte klarar av allt detta. Fast det är roligt det är inte det utan att ALLT känns som en prestation. Och jag orkar inte prestera nånting längre.
Ja det är väl fel av mig att skriva detta nu och förstöra kvällen för honom men jag vet inte hur jag ska få ur mig allt. Dessutom känns det inte som någon verkligen förstår mig på riktigt. Eftersom det är så lätt för alla andra så betyder det inte att det är lätt för mig.
Och sen har jag som ett konstant dåligt samvete. Att jag borde vara så tacksam för allt möjligt men att jag inte orkar vara ens det alltid.
Det känns svårt ibland att vara med folk som ser allt så ljust och lätt när jag är i något kompakt mörker.

Tolkar jag dig rätt att du hade roligt i går men att du ändå kände att du behövde prestera när ni var där och åt?
Kan du försöka komma på något ni skulle kunna göra tillsammans som inte innebär att du känner att du behöver prestera, och som dessutom betyder att alkohol inte är inblandat?
Jag tänker att det kanske vore skönt för dig att slippa situationer där du känner att du behöver prestera och där du behöver brottas med dig själv kring alkohol. Vila lite.

Typ gå på bio (utan att gå på middag efter/före). Vara hemma och testa att laga en svår maträtt. Gå ut och vandra med lite fika. Dekorera stallet för halloween. Träna ihop. Testa nya godisar. Inte vet jag vad du har för intressen du har, men något där du känner mindre att du behöver prestera och där alkohol inte är ett vanligt inslag.

Sedan behöver du mer hjälp med det där med prestationskänslorna, och att känslor öht blir jobbiga och att du vill döva dem. Men en vila från situationer som riskerar att trigga alla de saker som hände i går vore kanske skönt?

Du var grym som inte bytte ut det där glaset i går! Hoppas även du kan känna det

 

[monster1]

Hatet växer i mig när jag känner mig trängd, inte lyssnad på, inte förstådd. När jag får höra att jag är löjlig. När jag inte får fram ett ord och det enda som kommer ut är frustrationen och ilskan.
Och det handlar inte om att jag inte älskar honom eller tycker om eller så utan bara att jag står inte ut nästan längre. Han är mig för nära och det är inte alls bra när jag är så här.

Det är inte ok att kalla någons känslor för löjliga eller dig för löjlig, så gör man inte i ett respektfullt förhållande. Man pratar inte till varandra på det sättet. Det är inte heller ok att han styr i ditt liv och berättar för dig vad du mår bra av övertalar dig att göra sådant du känner är för mycket.

Angående terapikontakt kanske det kan vara ett allternativ att söka privat om du har ekonomi för det?

 

[Karro-Lina]

Jag tror som @tott att AA hade kunnat vara till stor hjälp och stort stöd för dig om du "bara" hade vågat ta till dig och acceptera att du ÄR alkoholist. Men annars finns ju t.ex. Nämndemansgården som @pepp (var det väl?) länkade en sådan stark och fin text ifrån i förra tråden. Kvinnan som berättade i texten verkade ha väldigt många likheter med hur du beskriver dig här. Hon fick hjälp med både sitt beroende och sina andra psykiska problem under sin vistelse. I all ärlighet tror jag att det är det du behöver, att komma ifrån dina vanliga människor och miljöer. Men du kan ju börja med att ringa stället som du ev skulle bli inskriven till. Ring dem imorgon och hör hur det har gått!

Min pappa, som var alkoholist var på Nämndemansgården på behandling 3 gånger och jag har varit där på anhörigbehandling i en vecka.
De är helt fantastiska där Önskar att alla, beroendesjuka eller ej fick spendera lite tid där och bara vårda själen lite.

Försök ta en första kontakt med dem @karamelldrottningen. Det kan kännas skönt bara att prata med någon som är så otroligt erfaren i att ha just det samtalet

 

[Anna]

En person i min närhet som blivit nykter dels tack vare AA svär på ”90 möten på 90 dagar” som är något av ett mantra där (som jag har förstått det). Hen gick ibland på tre-fyra möten om dagen. Det funkar förstås bara om man bor någonstans där det finns möten jämt (detta var i Göteborg) men tanken är inte dum. Det går (ofta) inte så bra att gå sporadiskt. Nu var detta innan digitala möten blev aktuella ska sägas så det kanske finns alternativ oftare även utanför storstäderna.

Kram till dig som kämpar

 

[Thera]

Nu när du är mer samlad kanske du vill berätta varför du skrev som du gjorde igår, för det VAR verkligen obehagligt. Folk blev rädda och oroliga. Även om du inte skriver till oss, vilket du naturligtvis inte måste, är det kanske värt att analysera det nu medan det fortfarande är färskt i minne istället för att låta det försvinna med den raderade tråden?

Men det måste du förstå? Historien berättar att du blir aggressiv och våldsam där du skriver att du slagit din partner.
Sen skriver du att du vill döda din partner (eller har tankar på det, minns inte exakt).
Plötsligt skriver du i imperfekt att han ”inte skulle ha levt” eller liknande. Där dessutom du hade tagit tabletter.
Vad hade du trott om du själv läste om det från en annan person som mår dåligt?

Exakt!

 

[Inte_Ung]

Även fast det kanske är fel att skriva om det här så är det ändå tror jag viktigt att sätta ord på allt detta. Mitt mående är väl knappast som det är av ingen orsak alls. Utan nånting beror det på.

Ja det beror nog mest troligt på att du inte vet hur du skall göra för att sluta må dåligt.
Ibland så kan det låsa sig så att man mår dåligt av ingen orsak alls.
Om det är så, så löser sig det andra när det dåliga måendet åtgärdas.

För mig fungerar det så.
Om jag mår bra så fixar sig resten av sig själv på något sätt.
Jag lider av sviterna efter utmattningssyndrom och post-covid.
Egentligen så är jag riktigt lungsjuk.
Men med hjälp från vården så klarar jag nu andningen tämligen väl.
När jag får svårt att andas så rämnar även resten av livet.
Det tar så mycket plats att bara överleva.
Du är i ungefär samma situation även om det handlar om annat.
Du kämpar för att överleva och det tar en så stor plats i ditt liv att annat blir svårt.
Du kan börja i änden "må bra" så kommer nog resten med skulle jag tro.

 

[karamelldrottningen]

Vet inte om det här blir mitt sista inlägg här. För jag skäms men tänker jag skriver ändå.
Jag tog ju med mig en flaska igår. Bara som säkerhet. Den som var inlåst. Jag lyckades sno mig nyckel hämta flaskan och lägga tillbaka nyckeln utan att det märktes.
Tyvärr hittade han den under sängen på hotellrummet. Trodde jag hade gömt den väl då den var under en sängkappa plus inlindad i en tröja. Sen nu på dagen när jag kom upp hade han redan hunnit till rummet då vi var på spa på förmiddagen och jag såg att min tröja låg på sängen och inte där den skulle under sängen. Kändes skit. Och nej jag hann inte dricka mycket av den alls men tog några glas sen kände jag att det fick vara bra så det inte skulle börja spåra och jag bara skulle vilja ha mer men jag borde ju själv hällt ut resten men gjorde inte det för tänkte jag kunde eventuellt dricka lite innan vi skulle åka om jag kände att det var läge för det eller så hade inte bestämt mig. Men nu var den alltså uthälld mot min vilja. Så ja. Dumt att skriva om detta kanske men det var vad som hände.

 

[Guldaskig]

Vet inte om det här blir mitt sista inlägg här. För jag skäms men tänker jag skriver ändå.
Jag tog ju med mig en flaska igår. Bara som säkerhet. Den som var inlåst. Jag lyckades sno mig nyckel hämta flaskan och lägga tillbaka nyckeln utan att det märktes.
Tyvärr hittade han den under sängen på hotellrummet. Trodde jag hade gömt den väl då den var under en sängkappa plus inlindad i en tröja. Sen nu på dagen när jag kom upp hade han redan hunnit till rummet då vi var på spa på förmiddagen och jag såg att min tröja låg på sängen och inte där den skulle under sängen. Kändes skit. Och nej jag hann inte dricka mycket av den alls men tog några glas sen kände jag att det fick vara bra så det inte skulle börja spåra och jag bara skulle vilja ha mer men jag borde ju själv hällt ut resten men gjorde inte det för tänkte jag kunde eventuellt dricka lite innan vi skulle åka om jag kände att det var läge för det eller så hade inte bestämt mig. Men nu var den alltså uthälld mot min vilja. Så ja. Dumt att skriva om detta kanske men det var vad som hände.

Jag tycker du är modig som berättar

 

[EmmaBovary]

Vet inte om det här blir mitt sista inlägg här. För jag skäms men tänker jag skriver ändå.
Jag tog ju med mig en flaska igår. Bara som säkerhet. Den som var inlåst. Jag lyckades sno mig nyckel hämta flaskan och lägga tillbaka nyckeln utan att det märktes.
Tyvärr hittade han den under sängen på hotellrummet. Trodde jag hade gömt den väl då den var under en sängkappa plus inlindad i en tröja. Sen nu på dagen när jag kom upp hade han redan hunnit till rummet då vi var på spa på förmiddagen och jag såg att min tröja låg på sängen och inte där den skulle under sängen. Kändes skit. Och nej jag hann inte dricka mycket av den alls men tog några glas sen kände jag att det fick vara bra så det inte skulle börja spåra och jag bara skulle vilja ha mer men jag borde ju själv hällt ut resten men gjorde inte det för tänkte jag kunde eventuellt dricka lite innan vi skulle åka om jag kände att det var läge för det eller så hade inte bestämt mig. Men nu var den alltså uthälld mot min vilja. Så ja. Dumt att skriva om detta kanske men det var vad som hände.

Det är inte dumt att skriva om det. Det är ju dock tydligt att du mår sämre än vad du vill påskina.

 

[tott]

Vet inte om det här blir mitt sista inlägg här. För jag skäms men tänker jag skriver ändå.
Jag tog ju med mig en flaska igår. Bara som säkerhet. Den som var inlåst. Jag lyckades sno mig nyckel hämta flaskan och lägga tillbaka nyckeln utan att det märktes.
Tyvärr hittade han den under sängen på hotellrummet. Trodde jag hade gömt den väl då den var under en sängkappa plus inlindad i en tröja. Sen nu på dagen när jag kom upp hade han redan hunnit till rummet då vi var på spa på förmiddagen och jag såg att min tröja låg på sängen och inte där den skulle under sängen. Kändes skit. Och nej jag hann inte dricka mycket av den alls men tog några glas sen kände jag att det fick vara bra så det inte skulle börja spåra och jag bara skulle vilja ha mer men jag borde ju själv hällt ut resten men gjorde inte det för tänkte jag kunde eventuellt dricka lite innan vi skulle åka om jag kände att det var läge för det eller så hade inte bestämt mig. Men nu var den alltså uthälld mot min vilja. Så ja. Dumt att skriva om detta kanske men det var vad som hände.

Inte dumt att skriva om det, men en dum historia i sin helhet. Smussel och smuggel - sånt som är tecken på ett starkt beroende och sånt som du skrivit att du inte vill hålla på med mera.

"Några glas" ur en flaska är nog ganska mycket mitt på dagen en söndag, bara för att...

Hoppas inkommande vecka blir bättre för dig än denna.

 

[Krålus]

Det är inte dumt att skriva om det. Det är ju dock tydligt att du mår sämre än vad du vill påskina.

Precis du mår inte riktigt så som du påstår.

 

[karamelldrottningen]

Men har du gett AA en ärlig chans? Det funkar inte så att man går dit några gånger och "nähä, jag blev inte av med beroendet". "Skit ställe!" Till AA går man ofta och länge och får stöd under vägen.
Klart att systemet inte passar alla, men du verkar nog inte ha gett det en ärlig chans. Är det för att AA är för alkoholister? Det ord du har en annan definition på än många av oss andra här.

Hoppas du får rehabiliteringsplatsen? Vad går den rehabiliteringen ut på?

Dels är det jobbigt ibland att höra om andras liv och dels är det extremt tjatigt med början på mötena som är samma visa varje gång. Dels av rent praktiska orsaker är det knepigt för mig ibland att hinna dit. Sen känns det inte som det ger så mycket för mig.

Edit: Men jag har gått ändå lite grann dit. Inte bara en handfull gånger utan ett tag gick jag varje vecka vet inte om jag skrivit om det men oavsett så har jag försökt ge det en ärlig chans.

 

[karamelldrottningen]

Känns så dumt allting. Ångrar att jag skrivit om mina tankar och känslor här. Borde bara skriva när jag mår bra men då har jag inte alls samma behov att få ur mig saker.

 

[karamelldrottningen]

Men det måste du förstå? Historien berättar att du blir aggressiv och våldsam där du skriver att du slagit din partner.
Sen skriver du att du vill döda din partner (eller har tankar på det, minns inte exakt).
Plötsligt skriver du i imperfekt att han ”inte skulle ha levt” eller liknande. Där dessutom du hade tagit tabletter.
Vad hade du trott om du själv läste om det från en annan person som mår dåligt?

Jag har inte slagit honom nu. Men håller med det var dumt att skriva så. Hade ingen tanke på hur andra skulle uppfatta det så som det blev.

 

[tott]

Känns så dumt allting. Ångrar att jag skrivit om mina tankar och känslor här. Borde bara skriva när jag mår bra men då har jag inte alls samma behov att få ur mig saker.

Tror det är viktigt för dig att du skriver. Bra att få ut sina tankar.

...och kom ihåg - vi vill alla dig väl, även om det inte alltid känns så för dig i stunden.

 

[karamelldrottningen]

Tror det är viktigt för dig att du skriver. Bra att få ut sina tankar.

...och kom ihåg - vi vill alla dig väl, även om det inte alltid känns så för dig i stunden.

Tack det känns inte så ibland utan som att jag bara är ett enda stort fel
Och jag skäms massor och det är inte alls bra för det är jättemycket också en triggar till att dricka.
Sen är det inget roligt när det är så mycket fram och tillbaka. Som imorse när han sa att han älskar mig och jag svarade att jag gjorde det och han då säger ja igår ville du se mig död. Då sa jag att ja det ville jag men jag älskar dig hela tiden.

 

[Blyger]

Du är inte fel

 

[parellikusken]

Jag har inte slagit honom nu. Men håller med det var dumt att skriva så. Hade ingen tanke på hur andra skulle uppfatta det så som det blev.

Men hur känner du nu inför dina nedåtdippar?
Det känns som att det blir fullständigt kaos för dig, kan du i efterhand förstå hur du resonerar när det blir sådär? Känner du igen dig själv i det?

 

[karamelldrottningen]

Imorgon är det iaf rehab. Sen ringa dubbelkolla lite grejer. Ska börja veckan med att lova mig själv en nykter vecka. Klarar jag inte det ska jag försöka att inte slå på mig själv eller tänka att det är kört.
Sen planerat in gym. På helgen är det sen clinic och jag tror träffa min bästa vän. Så lite gott och blandat vi får se