På vilket sätt bättre, tycker du?
Om du hade lunginflammation eller hjärtinfarkt eller nåt sånt hade det varit du som bara hade behövt bli bättre?
Mja. Om han vill stötta dig på rätt sätt kan han behöva verktygen för att göra det också, och stöttning i sin tur. Det är inte bara du som ska kämpa och jobba och magiskt göra allting bättre för er två tillsammans.
Nej jag har nog inte ens tänkt tanken faktiskt. Det enda jag funderat på är att få honom att gå på sån där anhörighetsträff men jag tror inte han skulle vilja det. Eller jag vet inte.
Att lyfta frågan kan ju inte skada, för ni verkar ju behöva hjälp som par också - i all välmening.
Det är normalt och hälsosamt att ha gränser, kom ihåg det. Det kan kännas som att allt är ditt fel och att du måste gottgöra andra, men du förtjänar att ha gränser, och att säga nej när du inte vill eller kan är normalt och sunt. Det är något man behöver göra, du behöver göra, för du är extra sårbar när ditt emotionella konto är tömt. Hoppas du kan ta till dig detta och förmedla det till din partner, som inte förstår dig just nu och i missförståndet tror att hans känslor och behov är dina känslor och behov.
Som sagt, jag tror inte att det är hälsosamt att han har den rollen han har. Som när du fick följa med till hans jobb för att du hade stora problem med att inte dricka - det vore så mycket bättre om du fick hjälp på annat håll. För det blir så fel om det blir som det blev nu i helgen, då han tänkte att det nog var bra för dig att komma ut och träffa folk - när det i själva verket fick dig att ha världens dipp. Han har säkert goda intentioner, men det är också på sätt och vis naturligt att han utgår ifrån sig själv när han "hjälper till", dels för att han säkert till viss del vill fortsätta leva på ett visst sätt och är i förnekelse och dels för att han inte har expertkunskap eller erfarenhet (verkar det som iaf?) nog för att kunna avgöra vad som verkar vettigt. När du själv har svårt att stå emot så är det kanske tacksamt, åtminstone undermedvetet, att inte ta tag i det mer än så, att ni fixar det ihop. Men det får dig liksom att önska att han vore död i extrema situationer, jag gissar på att det inte är något du brukat önska personer du är i en relation med.....?
Det är nog "det vanliga" som du behöver, och som du behöver lära dig hantera. Jag skulle vilja gissa att de flesta av oss inte åker regelbundet på lyxiga övernattningar på helgerna, utan vi är hemma och pysslar med hästar, tvätt, matlagning, barn, städning, läsning, släktforskning, eller vad vi nu väljer att hitta på. Men det krävs att man är någotsånär tillfreds mig sig själv för att kunna göra det. Och att inte kräva stora arrangemang för att slippa undan sig själv och sitt eget huvud. Jag har en kollega som verkar lida av ångest och oro. De är nästan aldrig hemma på helgerna, även om hon skulle behöva det för hon är dessutom alltid stressad och jagad. Nu vet jag ju inte säkert, men jag har fått för mig att det är väldigt svårt för henne att bara vara och att bara göra "ingenting". Det måste hända saker hela tiden, och jag tror att det är för att hon har svårt för att vara med sig själv i sitt eget huvud.
Nej det är INTE dig det är fel på när du säger att du inte vill och han kör över dig! Det är antagligen inte fel på honom heller, men jag tycker att han i de situationerna GÖR fel. Och hans tillkortakommanden är inget du ska ta på dig, dem får han stå för själv!
Bra skrivet, jag håller med.
Man är inte antingen bra eller dålig. Alla människor är mångfaceterade. Han agerande i det här är inte bra för dig eftersom du behöver få läka dig på det sätt som är bäst för dig och det kan inte han veta vad det är. Han tar en roll här som inte är bra för dig. Du har ju problem de du beskriver med ilska, impulskontroll och beroende. Men han har definitivt sina egna problem (det har alla i olika omfattning).
Jag håller med. Jag hade ställt in allt och tagit en lugn hemmakväll med lite mys i stället, oavsett vad det som var planerat kan ha kostat. Det viktiga måste vara att partner/vän/personen man går med mår bra.
Det här är inget du behöver svara på eller ens reflektera över, men i all ärlighet, gör det verkligen något att det syns på utsidan?
