Covid-19 Del 5

[turbofling]

Hos oss gäller att max 10 personer far samlas pa offentlig plats och man maste halla ett avstand pa minst 1 m, helst 2. Pa offentliga platser inne maste du ha mask och det rekomenderas ute.

Nu har var stadschef har gjort bort sig. Han var pa ett besök igar, i en by där han skulle pa möte med en lokalpolitiker (bara där kan man ju ifragasätta varför ett personligt besök var nödvändigt), det var inte tänkt att lokalbefolkningen skulle möta upp honom men ryktes spreds och massor människor samlades för att hälsa honom välkommen, betydligt mer än 10 personer och i klungor utan avstand och man kan se pa filmer att stadschefen själv varken har mask eller haller avstand.
I vanliga fall är polisen snabba med att lösa upp större grupper men här tittar dom bara pa. Lagen verkar vara olika för olika personer.

Inte direkt en bra förebild och verkligen inte nu när kritiken mot regeringen växer för varje dag.

 

[Acto]

Inte värre än under influensasäsongen, numera har dom ändrat sa det räcker med ett telefonsamtal och ett personligt besök är inte nödvändigt. Vi har ett annat sjukvardssystem än i Sverige och tillgangen till läkare är större. Var by har ca 6000 invanare och 2 husläkare. Är du sjuk eller har ngt annat bekymmer gar du till ngn av dom och jag har aldrig behövt vänta mer än 1h.

2 läkare på 6000 invånare låter jättelite. Menar du att Sverige har mindre än det?

Om jag förstår denna sida korrekt så är regionssnittet för landstingsanställda läkare i Sverige 3 heltidsanställd per 1000 invånare, vilket ju då är betydligt högre än där du bor. Dvs tillgången till läkare verkar då inte vara större där du bor utan lägre. Men jag kanske missförstod dig?
http://www.regionfakta.com/vastmanlands-lan/samhallets-service/antal-lakare-per-1000-invanare/

 

[turbofling]

2 läkare på 6000 invånare låter jättelite. Menar du att Sverige har mindre än det?

Jag har ingen aning om hur det är i Sverige men det verkar betydligt svarare att fa träffa en läkare i Sverige iaf. Alla 6000 invanare träffar inte ngn av dessa läkare heller utan andra utanför byn och stor del av befolkningen är barn och gar till barnläkare sa det avr egentligen onödigt att skriva hur manga invanare byn har eftersom jag inte vet hur manga av dessa som verkligen besöker dessa tva läkare.

Det jag ville fa fram var iaf att det är lätt att fa kontakt med en läkare och har aldrig upplevt att det har varit ett problem att det krävs intyg fran första dagen.

 

[sjoberga]

Jag har ingen aning om hur det är i Sverige men det verkar betydligt svarare att fa träffa en läkare i Sverige iaf. Alla 6000 invanare träffar inte ngn av dessa läkare heller utan andra utanför byn och stor del av befolkningen är barn och gar till barnläkare sa det avr egentligen onödigt att skriva hur manga invanare byn har eftersom jag inte vet hur manga av dessa som verkligen besöker dessa tva läkare.

Det jag ville fa fram var iaf att det är lätt att fa kontakt med en läkare och har aldrig upplevt att det har varit ett problem att det krävs intyg fran första dagen.

Österrike har 5,0 doktorer per 1000 invånare och Sverige har 4,0. Båda rankar högt.

Sen spelar organisation stor roll, men jag upplever att det är bra tillgång till vård.

I nuvarande situation tänker jag ändå att läkare har bättre saker att göra än att skriva sjukintyg från första dagen.

 

[Lingon]

Det finns två vägar ut ur en sån här pandemi:

1) Utrota sjukdomen. Rätt kört vid det här laget. Lycka till NZ...
2) Lära oss leva med den. Det kan man göra på olika sätt:
a) Flockimmunitet antingen naturlig eller m.h.a. vaccin. Vilket det blir beror påhur lång tid det tar att ta fram ett effektivt och säkert vaccin.
b) Behandlingar mot sjukdomen.

Alternativ 1) är uteslutet vid det här laget. Inte en chans. Alternativ 2) är den enda vägen att gå. Och då en kombination av a) och b).

Det Sverige har gjort annorlunda mot de länder som haft en strängare lockdown är att Sverige har räknat med alla andra hälsorisker på ett annat sätt än de andra länderna. T.ex. att många barn skulle fara illa om skolorna stängde. Att den psykiska ohälsan ökar vid isolering osv.

 

[turbofling]

Österrike har 5,0 doktorer per 1000 invånare och Sverige har 4,0. Båda rankar högt.

Sen spelar organisation stor roll, men jag upplever att det är bra tillgång till vård.

I nuvarande situation tänker jag ändå att läkare har bättre saker att göra än att skriva sjukintyg från första dagen.

Da ligger det ju ganska jämt, min känsla är anda att det är lättare här att fa tillgang till vard för mindre saker, sant som en husläkare fixar medan det i Sverige gar fortare och enklare att träffa en specialistläkare.

Naja, just nu är läget stabilt här. Inga nya fall i var kommun pa över en vecka (och i Österrike generellt växlar r-talet mellan 0,2-0,4. Och da testas alla med symtom som vill bli testade (och alla som läggs i pa sjukhus oavsett grund). Sa just nu har läkarna tid att skriva ut sjukintyg, husläkarna är ju iaf bara pa sin mottagning och är inte pa andra platser. Dom mer att göra i influensatider (Det vet jag eftersom jag var förbi och hämtade ett recept förra veckan och pratade med sekreteraren).

Men situationen kan förstas ändras fort.

 

[SiZo]

Österrike har 5,0 doktorer per 1000 invånare och Sverige har 4,0. Båda rankar högt.

Sen spelar organisation stor roll, men jag upplever att det är bra tillgång till vård.

I nuvarande situation tänker jag ändå att läkare har bättre saker att göra än att skriva sjukintyg från första dagen.

Håller med dig fullständigt. I dagens läge skulle man inte ens behöva vara sjukvårdsutbildad för det. Skulle räcka med att kryssa i online att man hostar, är snorig och alla andra symptom som finns.

 

[Saigon]

En fråga av rent personligt intresse, nu avslutar jag dag 64 dvs ca 9 veckor av sjukdom. Det är ju helt absurt. Måendet växlar från feber till feberfri senaste två veckorna och hosta eller inte hosta, svårt att andas osv. Första tiden var värst då hade jag hög feber hela tiden och kunde inte andas. Har super svårt att sova inatt och det är ett sjukdomstecken. Jag får störd sömn av Corona, i princip sömnlös dagar eller veckor och sen tar jag extra medicin och däckar totalt men idag hjälper ingen extra medicin. Men av privats skäl så bara måste jag vara feberfri imorgon. Såg ett klipp på nyheterna häromdagen om att många är sjuka längre än vad myndigheterna skriver på sina sidor. Någon som vet mer om det?

Eller vet varför man inte kan sova? Kan tillägga att jag en rejäl medicinlista och inte sover ändå när jag är sjuk.

Jag blev smittad av vanliga säsongsinfluensan förra året och var sjuk med mkt hög feber från slutet av januari fram till juni. Jag hade enbart enstaka dagar feberfritt där jag precis hann tänka att -NU, Äntligen!!, och sedan kom febern tillbaks. Under perioden drabbades jag två gånger av svår dubbelsidig lunginflammation. Så förloppet var väldigt likt corona. Jag trodde aldrig att jag skulle bli frisk igen. Men det blev jag när väl sommaren kom. Det är tydligen inte helt ovanligt att drabbas av väldigt långdragna besvär vid influensa.

 

[hastflicka]

I dag fick jag en mail fran "vart" sjukhus som undrade om vi tror vi haft Corona och vill testa oss ... Jag hade tankt ringa, men fick inte andan ur vagnen i tid sa jag maste komma ihag att ringa pa Mondag. Vi misstanker att vi blev smittade nar vi flog till Florida i February sa det vore bra att veta om vi hade det eller inte.

 

[Lillefrun]

Jag blev smittad av vanliga säsongsinfluensan förra året och var sjuk med mkt hög feber från slutet av januari fram till juni. Jag hade enbart enstaka dagar feberfritt där jag precis hann tänka att -NU, Äntligen!!, och sedan kom febern tillbaks. Under perioden drabbades jag två gånger av svår dubbelsidig lunginflammation. Så förloppet var väldigt likt corona. Jag trodde aldrig att jag skulle bli frisk igen. Men det blev jag när väl sommaren kom. Det är tydligen inte helt ovanligt att drabbas av väldigt långdragna besvär vid influensa.

Aha, okej det lät verkligen jobbigt. Skönt att du blev bra till sist.

Ja det är väl bara att vänta ut det. Precis som du hade jag några feberfria dagar och var överlycklig, sen kom det tillbaka. Nu växlar tempen mellan relativt låg till medelhög så när den visar lågt önskar jag varje gång att det äntligen vänder men sen stiger den igen. Sakna nog mest av allt min självständighet och att kunna tvätta, handla, fixa ärenden, hämta medicin, få hit mina boendestödjare som jag visserligen har telefonkontakt med. Och idag är jag super ledsen för jag skulle gått på visning av ett hus jag verkligen verkligen är intresserad av att köpa. Att några ynka grader ska avgöra hela min framtid gör mig frustrerad. Min familj ska kolla åt mig men det är ju inte samma sak, hoppas det är super dåligt så jag inte missar något.

Min taktik den här gången när jag är symtomfri är att inte göra som sist och i glädjerus göra precis allt man längtat efter, fixa allt i alla affärer och köra på i full fart. Nu ska jag låta det gå en vecka ungefär då jag låter mina föräldrar handlar åt mig och fixar mina ärenden (dom vill det) fast jag är symtomfri och bygga upp immunförsvaret lite i taget. Har ju hundarna så går med dom varje dag, först klarade jag på riktigt knappt inte att gå 100 meter, nu kan jag gå normalt så trots febern känner jag mig mycket starkare och piggare. Trött jovisst men inte alls på samma nivå men ligger mest förutom när jag tar min energi till hundarnas aktivering och motion.

Vill definitivt inte ha feber i ett halvår som du beskriver, vilken pärs. Mådde du lika dåligt hela tiden eller gick det upp och ner vad du orkade göra?

 

[Saigon]

Aha, okej det lät verkligen jobbigt. Skönt att du blev bra till sist.

Ja det är väl bara att vänta ut det. Precis som du hade jag några feberfria dagar och var överlycklig, sen kom det tillbaka. Nu växlar tempen mellan relativt låg till medelhög så när den visar lågt önskar jag varje gång att det äntligen vänder men sen stiger den igen. Sakna nog mest av allt min självständighet och att kunna tvätta, handla, fixa ärenden, hämta medicin, få hit mina boendestödjare som jag visserligen har telefonkontakt med. Och idag är jag super ledsen för jag skulle gått på visning av ett hus jag verkligen verkligen är intresserad av att köpa. Att några ynka grader ska avgöra hela min framtid gör mig frustrerad. Min familj ska kolla åt mig men det är ju inte samma sak, hoppas det är super dåligt så jag inte missar något.

Min taktik den här gången när jag är symtomfri är att inte göra som sist och i glädjerus göra precis allt man längtat efter, fixa allt i alla affärer och köra på i full fart. Nu ska jag låta det gå en vecka ungefär då jag låter mina föräldrar handlar åt mig och fixar mina ärenden (dom vill det) fast jag är symtomfri och bygga upp immunförsvaret lite i taget. Har ju hundarna så går med dom varje dag, först klarade jag på riktigt knappt inte att gå 100 meter, nu kan jag gå normalt så trots febern känner jag mig mycket starkare och piggare. Trött jovisst men inte alls på samma nivå men ligger mest förutom när jag tar min energi till hundarnas aktivering och motion.

Vill definitivt inte ha feber i ett halvår som du beskriver, vilken pärs. Mådde du lika dåligt hela tiden eller gick det upp och ner vad du orkade göra?

Det gick upp och ner men orken var väldigt dålig mot i vanliga fall även på de bra dagarna. Men när jag väl blev frisk så gick det förvånansvärt snabbt att komma tillbaks. Jag tog det mkt lugnt inledningsvis såklart men när det väl gick att börja jobba på återhämtningen så återkom formen och konditionen väldigt snabbt trots så lång sjukperiod.

Så håll ut och kämpa på. Det kommer bli bättre.

 

[manda]

En fråga av rent personligt intresse, nu avslutar jag dag 64 dvs ca 9 veckor av sjukdom. Det är ju helt absurt. Måendet växlar från feber till feberfri senaste två veckorna och hosta eller inte hosta, svårt att andas osv. Första tiden var värst då hade jag hög feber hela tiden och kunde inte andas. Har super svårt att sova inatt och det är ett sjukdomstecken. Jag får störd sömn av Corona, i princip sömnlös dagar eller veckor och sen tar jag extra medicin och däckar totalt men idag hjälper ingen extra medicin. Men av privats skäl så bara måste jag vara feberfri imorgon. Såg ett klipp på nyheterna häromdagen om att många är sjuka längre än vad myndigheterna skriver på sina sidor. Någon som vet mer om det?

Eller vet varför man inte kan sova? Kan tillägga att jag en rejäl medicinlista och inte sover ändå när jag är sjuk.

Jag hittade härom dagen den här supportgruppen där det går att läsa många berättelser från folk som varit sjuka 30+ dagar och 60+ dagar. Igår blev jag insläppt och när jag läst lite tänkte jag dela med dig. Lägger den här i tråden, så kanske den hjälper någon mer.

Jag har kunnat hitta bra råd, eller åtminstone liknande beskrivningar, ang alla mina symptom. Just sömnsvårigheter har jag inte läst in mig på, hoppas det går att hitta något.

Tyvärr tog det några dagar innan de godkände min ansökan, men det var värt väntan pga mycket bra info.

Krya!

 

[turbofling]

Håller med dig fullständigt. I dagens läge skulle man inte ens behöva vara sjukvårdsutbildad för det. Skulle räcka med att kryssa i online att man hostar, är snorig och alla andra symptom som finns.

Just här skulle det inte räcka för om du visar symptom ska du testas och det är ju lite svårt att göra online

 

[SiZo]

Just här skulle det inte räcka för om du visar symptom ska du testas och det är ju lite svårt att göra online

Så man måste testa sig? Har ni så hög testkapacitet? Imponerande!

 

[Sunshine]

2 läkare på 6000 invånare låter jättelite. Menar du att Sverige har mindre än det?

Om jag förstår denna sida korrekt så är regionssnittet för landstingsanställda läkare i Sverige 3 heltidsanställd per 1000 invånare, vilket ju då är betydligt högre än där du bor. Dvs tillgången till läkare verkar då inte vara större där du bor utan lägre. Men jag kanske missförstod dig?
http://www.regionfakta.com/vastmanlands-lan/samhallets-service/antal-lakare-per-1000-invanare/

Är det så lite egentligen? Min GP (husläkare) har 6000 patienter. Men så brukar det ta minst 5 veckor att få en tid också...

Ser fram emot imorgon - barnen ska äntligen få träffa varsin kompis, visserligen på 2m avstånd men ändå!! Första gången på två månader

 

[Acto]

Är det så lite egentligen? Min GP (husläkare) har 6000 patienter. Men så brukar det ta minst 5 veckor att få en tid också...

Ser fram emot imorgon - barnen ska äntligen få träffa varsin kompis, visserligen på 2m avstånd men ändå!! Första gången på två månader

Ja, jag tycker 2 läkare på 6000 invånare är lite. Nu visade det sig dock att Österrike har 5,0 doktorer per 1000 invånare (och Sverige har 4,0).

Oj, har dina barn inte fått träffa någon kompis på 2 månader! Det måste ha varit och vara jobbigt. Var bor ni?

 

[Mineur]

Läste ett inlägg som florerar på Facebook och som jag tycker är väldigt tänkvärt.

"For a small amount of perspective at this moment, imagine you were born in 1900. When you are 14, World War I starts, and ends on your 18th birthday with 22 million people killed. Later in the year, a Spanish Flu epidemic hits the planet and runs until you are 20. Fifty million people die from it in those two years. Yes, 50 million.

When you're 29, the Great Depression begins. Unemployment hits 25%, global GDP drops 27%. That runs until you are 33. The country nearly collapses along with the world economy. When you turn 39, World War II starts. You aren’t even over the hill yet.

When you're 41, the United States is fully pulled into WWII. Between your 39th and 45th birthday, 75 million people perish in the war and the Holocaust kills six million. At 52, the Korean War starts and five million perish.

At 64 the Vietnam War begins, and it doesn’t end for many years. Four million people die in that conflict. Approaching your 62nd birthday you have the Cuban Missile Crisis, a tipping point in the Cold War. Life on our planet, as we know it, could well have ended. Great leaders prevented that from happening.

As you turn 75, the Vietnam War finally ends. Think of everyone on the planet born in 1900. How do you survive all of that? A kid in 1985 didn’t think their 85 year old grandparent understood how hard school was. Yet those grandparents (and now great grandparents) survived through everything listed above.

Perspective is an amazing art. Let’s try and keep things in perspective. Let’s be smart, help each other out, and we will get through all of this. In the history of the world, there has never been a storm that lasted. This too, shall pass."

 

[kökshäxan]

Läste ett inlägg som florerar på Facebook och som jag tycker är väldigt tänkvärt.

"For a small amount of perspective at this moment, imagine you were born in 1900. When you are 14, World War I starts, and ends on your 18th birthday with 22 million people killed. Later in the year, a Spanish Flu epidemic hits the planet and runs until you are 20. Fifty million people die from it in those two years. Yes, 50 million.

When you're 29, the Great Depression begins. Unemployment hits 25%, global GDP drops 27%. That runs until you are 33. The country nearly collapses along with the world economy. When you turn 39, World War II starts. You aren’t even over the hill yet.

When you're 41, the United States is fully pulled into WWII. Between your 39th and 45th birthday, 75 million people perish in the war and the Holocaust kills six million. At 52, the Korean War starts and five million perish.

At 64 the Vietnam War begins, and it doesn’t end for many years. Four million people die in that conflict. Approaching your 62nd birthday you have the Cuban Missile Crisis, a tipping point in the Cold War. Life on our planet, as we know it, could well have ended. Great leaders prevented that from happening.

As you turn 75, the Vietnam War finally ends. Think of everyone on the planet born in 1900. How do you survive all of that? A kid in 1985 didn’t think their 85 year old grandparent understood how hard school was. Yet those grandparents (and now great grandparents) survived through everything listed above.

Perspective is an amazing art. Let’s try and keep things in perspective. Let’s be smart, help each other out, and we will get through all of this. In the history of the world, there has never been a storm that lasted. This too, shall pass."

Det är även tänkvärt att det totala antalet döda, civila och soldater, i UK till följd av andra världskriget uppskattas till 0,94 % av befolkningen och kriget varade i sex år. Det procenttalet är på samma nivå som Covid-19 om huvuddelen av befolkningen skulle smittas.

 

[sjoberga]

Det är även tänkvärt att det totala antalet döda, civila och soldater, i UK till följd av andra världskriget uppskattas till 0,94 % av befolkningen och kriget varade i sex år. Det procenttalet är på samma nivå som Covid-19 om huvuddelen av befolkningen skulle smittas.

För perspektivets skull sammanfaller den siffran med siffran över antalet dödsfall per år i UK under 2000-talet, 0,94% av befolkningen. Per år.

Dödsfall i krig är mer av additiv natur än dödsfall i en viruspandemi som med hyfsad precision dödar de äldre som med stor sannolikhet snart hade hamnat i en närliggande kolumn i dödsfallsstatistiken om denna kolumn inte hade dykt upp som en signifikant sådan.

 

[kökshäxan]

För perspektivets skull sammanfaller den siffran med siffran över antalet dödsfall per år i UK under 2000-talet, 0,94% av befolkningen. Per år.

Dödsfall i krig är mer av additiv natur än dödsfall i en viruspandemi som med hyfsad precision dödar de äldre som med stor sannolikhet snart hade hamnat i en närliggande kolumn i dödsfallsstatistiken om denna kolumn inte hade dykt upp som en signifikant sådan.

Det jag ville säga med mitt inlägg som var ett svar eller snarare komplettering av @Mineur inlägg var att jämförelser med andra tragiska skeenden i historien även kan användas för att visa på motsatsen beroende vad man väljer som referens. Samtidigt är jämförelser viktiga för att få perspektiv men man måste vara försiktig tycker jag eftersom jämförelser av det här slaget är väldigt lätta att ta till sig samtidigt som de kan vara bedrägliga.

Det du tar upp är något jag vänder mig mycket starkt emot. Ett samhälle som inte värnar gamla och sjuka är ett hemskt samhälle.