Covid-19 del 10

Status
Stängd för vidare inlägg.
Nån som haft covid som har problem med tårna och fötterna efter?
Jag har så ont i tålederns på höger fot och det känns som jag är skinflådd under foten och under tårna.
Vilket är skitjobbigt för jag måste ju gå på fötterna
Jobbigt! Jag har sluppit det själv men haft liknande i händerna. Eftersom det verkar vara ledinflammation för vissa, nervsmärta för andra och cirkulation för ytterligare andra (eller blandat eller annat) kan det vara värt att söka för om egenvård inte hjälper o det begränsar dig i vardagen. När jag fick hjälp med min höga puls blev min smärta mycket lätthanterligare, så det är inte alltid så lätt att förstå sig på vad kroppen behöver.

Hoppas det vänder!
 
Var på sjukhuset för provtagning i förra veckan, och tvingades då ha munskydd. Fine, rättar in mig i ledet och följer reglerna.

Jag tänker på hur det lät här på buke i höstas och förra sommaren, då var de flesta inte särskilt positiva till att använda munskydd. Är det rekommendationerna som fått er som bytt inställning att ändra er?

Självklart tog jag på mig munskydd hos doktorn och följde anvisningarna, men jag såg då och ser fortfarande många jag möter i affären och på andra ställen som har på sig munskydd som gärna går väldigt nära andra människor. Medan jag tycker de flesta utan faktiskt tenderar hålla bättre avstånd (även om det såklart varierar). Så jag tror ändå att munskydd ger många falsk trygghet.

I en annan butik var det krav på munskydd. Jag skippade att gå in där. Dom hade tryckt in långt fler människor än jag tyckte var rimligt ändå, och det kändes som att det var därför de krävde munskydd, för att kunna göra det. Detta var dock innan pandemilagen.

En annan aspekt är alla kasserade munskydd som fladdrar runt ute. Naturskyddsföreningen (tror jag det var, minns inte exakt då det var ett inslag på nyheterna) gick ut och belyste detta. Jag är inte förvånad att det blivit så.

Jag var inte positiv till (ett allmänt användande av) munskydd i höstas. Har inte ändrat inställning sen dess.

Men jag har inte heller ändrat inställning i frågan att man ska följa de restriktioner och rekommendationer som finns. Därför är det ändå självklart för mig att använda munskydd där det rekommenderas.

Har besökt vården vid ett par tillfällen under våren och där har det suttit lappar i dörren om att alla SKA använda munskydd, samt att det funnits tillgängligt. Samma vid vaccinationscentral (ej covid).

Annars har jag inte använt munskydd alls, men det beror på att jag inte har haft anledning. Jobbar hemifrån. Handlar på nätet. Umgås inte med folk inomhus som jag inte bor med. Åker inte kollektivt.
 
Jag pratade med min mamma om detta nyligen. Tysklands nyinfektioner sjunker snabbt, men vi har fortfarande rätt höga dödstal jämfört med Sverige och iva-platser är rätt fullbokade (ca 88% i min region). Jag hörde en intervju med en iva-läkare som sa att det till stor del berodde på att nu blir många i åldern 40-60 år sjuka. De har en god grundhälsa och märker inte hur sjuka de blir och kommer därför in till sjukhuset för sent (delvis med ambulans direkt till iva). De blir så klart kvar länge och risken att dö är större än om man får behandling tidigare.

I jämförelse så min mamma att hon hört en intervju i Sverige om att där insjuknar många i 20-årsåldern och de kommer in på sjukhus tidigare än förra året, därför dör inte såmånga.

Det är alltså bara sånt vi har hört på tv typ, jag har inga källor, men tyckte det lät intressant.
 
Jag pratade med min mamma om detta nyligen. Tysklands nyinfektioner sjunker snabbt, men vi har fortfarande rätt höga dödstal jämfört med Sverige och iva-platser är rätt fullbokade (ca 88% i min region). Jag hörde en intervju med en iva-läkare som sa att det till stor del berodde på att nu blir många i åldern 40-60 år sjuka. De har en god grundhälsa och märker inte hur sjuka de blir och kommer därför in till sjukhuset för sent (delvis med ambulans direkt till iva). De blir så klart kvar länge och risken att dö är större än om man får behandling tidigare.

I jämförelse så min mamma att hon hört en intervju i Sverige om att där insjuknar många i 20-årsåldern och de kommer in på sjukhus tidigare än förra året, därför dör inte såmånga.

Det är alltså bara sånt vi har hört på tv typ, jag har inga källor, men tyckte det lät intressant.
Undrar om sjukvårdssystemets uppbyggnad kan påverka hur vanligt det är att (yngre piggare) folk kommer in "för sent"?

Tycker det har framkommit en del i media/1177info att man inte ska vänta med att söka vård tills man har typ akut andnöd på ambulansnivå. Men förmodligen är det en sådan sak som kan vara väldigt olika i olika delar av befolkningen hur det slår igenom på beteendet. Skulle kunna vara kulturskillnader i hur man är van att "bara fråga om råd" och få bedömning om vård behövs eller ej? Och om det finns funktioner som t.ex. motsvarar 1177-telefonen?
 
Jag pratade med min mamma om detta nyligen. Tysklands nyinfektioner sjunker snabbt, men vi har fortfarande rätt höga dödstal jämfört med Sverige och iva-platser är rätt fullbokade (ca 88% i min region). Jag hörde en intervju med en iva-läkare som sa att det till stor del berodde på att nu blir många i åldern 40-60 år sjuka. De har en god grundhälsa och märker inte hur sjuka de blir och kommer därför in till sjukhuset för sent (delvis med ambulans direkt till iva). De blir så klart kvar länge och risken att dö är större än om man får behandling tidigare.

I jämförelse så min mamma att hon hört en intervju i Sverige om att där insjuknar många i 20-årsåldern och de kommer in på sjukhus tidigare än förra året, därför dör inte såmånga.

Det är alltså bara sånt vi har hört på tv typ, jag har inga källor, men tyckte det lät intressant.
Jag har svårt att tänka mig att Svenskar kommer in till vården så mycket tidigare än tyskar att det kan förklara skillnaden. Klart medelåldern på det som behöver vård sjunker i och med att vaccinationerna kryper ner i åldrarna. nu har en del 50+ få ett hyfsat skydd och många 60+ har ett gott skydd. Jag antar det är på ett ungefär det samma i Tyskland.
 
Ja, tur = t.ex. hur många smittade fick ett land in i början innan man hann reagera.
Och även efter man reagerade.
För hur hårt man än stängt ned har det funnits gott om undantag på människor som ändå fått passera gränser, eller arbetat under lockdown.

Så det har berott mer på hur de infekterade individerna faktiskt har betett sig under sin smittbärartid.

Dvs "tur".
Med tydliga fnuttar runt.
 
Det finns en dokumentär på SVT play där man får följa några ungdomar under 2020 i olika länder. Den heter "Mitt år av ensamhet". Den var rätt intressant. Unga människor som fick ställa in skolan, typ. Hur de blev påverkade av att vara hemma. Någon som sett den? Ser fram emot fler undersökningar så småningom gjorda på just unga personer om hur de mått under de här åren nu, i olika länder, även Sverige, men även andra med olika hårda nedstängningar.

Min 14 åriga dotter får ibland lite utbrott för att jag säger nej till så mycket. Hon har en vän som umgås helt normalt och gör helt normala saker utan att bry sig om restriktioner- går och shoppar, umgås med vänner, festar osv. Och jag bara "nej, det är pandemi, då gör vi inte sånt, det vet du ju egentligen" och hon bara "JÄVLA HELVETES SKITPANDEMI". Ibland får jag påminna henne om vad hon faktiskt FÅR göra, att allt inte bara är jobbigt, men jag förstår ju att det måste vara skitjobbigt att inte få lov att göra som man brukar och är van vid, framför allt när man har vänner som gör det också och pratar om det i skolan.

Det är nog inte lätt att vara ungdom nu.
 
Och även efter man reagerade.
För hur hårt man än stängt ned har det funnits gott om undantag på människor som ändå fått passera gränser, eller arbetat under lockdown.

Så det har berott mer på hur de infekterade individerna faktiskt har betett sig under sin smittbärartid.

Dvs "tur".
Med tydliga fnuttar runt.
" " " tur " " " :p
 
Det finns en dokumentär på SVT play där man får följa några ungdomar under 2020 i olika länder. Den heter "Mitt år av ensamhet". Den var rätt intressant. Unga människor som fick ställa in skolan, typ. Hur de blev påverkade av att vara hemma. Någon som sett den? Ser fram emot fler undersökningar så småningom gjorda på just unga personer om hur de mått under de här åren nu, i olika länder, även Sverige, men även andra med olika hårda nedstängningar.

Min 14 åriga dotter får ibland lite utbrott för att jag säger nej till så mycket. Hon har en vän som umgås helt normalt och gör helt normala saker utan att bry sig om restriktioner- går och shoppar, umgås med vänner, festar osv. Och jag bara "nej, det är pandemi, då gör vi inte sånt, det vet du ju egentligen" och hon bara "JÄVLA HELVETES SKITPANDEMI". Ibland får jag påminna henne om vad hon faktiskt FÅR göra, att allt inte bara är jobbigt, men jag förstår ju att det måste vara skitjobbigt att inte få lov att göra som man brukar och är van vid, framför allt när man har vänner som gör det också och pratar om det i skolan.

Det är nog inte lätt att vara ungdom nu.
Jag förlorade ungefär ett år av mina tonår på grund av sjukdom. Väldigt likt vad ungdomar nu går igenom (fick/kund inte gå på fest, aktiviteter, sport etc, ingen fysisk skola etc), och ja, det är ju hemskt, men å andra sidan har de väl nu en upplevelse gemensamt, att en inte får. För mig blev det väldigt ensamt, för när alla andra kunde välja fest var det ju ingen som valde att sitta hemma och chatta med mig.

Men, jag vann mycket annat. Läste enormt mycket böcker, utvecklade kreativa förmågor, lärde mig väldigt mycket om mig själv och hur det är att vara människa - sånt som ungdomar generellt blir distraherade av, tror jag, när livet är fullt med att göra, istället för att vara. Utvecklade gott tålamod och 'grit', och jag tror det gjorde mig till en bättre människa överlag.

Men, alla reagerar nog olika på något sånt. Men tror inte allt är bara negativt.
 
Jag förlorade ungefär ett år av mina tonår på grund av sjukdom. Väldigt likt vad ungdomar nu går igenom (fick/kund inte gå på fest, aktiviteter, sport etc, ingen fysisk skola etc), och ja, det är ju hemskt, men å andra sidan har de väl nu en upplevelse gemensamt, att en inte får. För mig blev det väldigt ensamt, för när alla andra kunde välja fest var det ju ingen som valde att sitta hemma och chatta med mig.

Men, jag vann mycket annat. Läste enormt mycket böcker, utvecklade kreativa förmågor, lärde mig väldigt mycket om mig själv och hur det är att vara människa - sånt som ungdomar generellt blir distraherade av, tror jag, när livet är fullt med att göra, istället för att vara. Utvecklade gott tålamod och 'grit', och jag tror det gjorde mig till en bättre människa överlag.

Men, alla reagerar nog olika på något sånt. Men tror inte allt är bara negativt.
Vad jobbigt för dig!

Ja, jag tänker också lite grann att hon är ju inte ensam, men på något vis verkar det som om andra föräldrar inte är lika hårda ändå så ungdomar rör sig ändå mer och träffas mer än vad hon får.

När jag såg dokumentären tänkte jag så som du, att de riktade lite av sin tristess mot annat efter en tid ändå. Man kunde liksom ana det där. Men jag tror att det svåra för ungdomar i Sverige är att så mycket ändå är tillåtet. Det är inte absolut förbjudet att lämna hemmet typ, det är "bara" rekommendationer, vilket tolkas som att man kan välja själv, och då kan det bli lite konflikt i hur olika man tolkar det. Lite som att ungarna har ett halvlångt koppel på sig hela tiden.

Det måste vara svårt med totala nedstängningar, men samtidigt en lättnad att veta att allt är liksom nedstängt. Punkt liksom. Det måste vara svårt för ungdomar i Sverige med tanke på att det är lite mer tillåtande, ens eget ansvar. Vilket känns jobbigast för en ungdom i slutändan? Hade varit intressant att få ta del av sådan information om och när den skulle komma.

Jag tycker att det är intressant att fundera på och försöka göra olika jämförelser. Fast det är ju svårt änfå :)
 
Har anvander vi fortfarande munskydd i affarer och nar vi traffar folk. I dag blev jag sa sugen pa kaffe och bulle att jag stannade pa en lanthandel (dar jag visste att de har kaffe och goda bullar) nar jag korde forbi. Jag vandrade runt och hittade flera godsaker men nar jag kom fram till kassan insag jag att jag glomt min mask nar jag sag kassorskans. Nar jag satte handerna framfor ansiktet for att jag glomt fragade hon om jag var vaccinerad och nar jag svarade ja sa hon attdet var helt okay da.
Uppenbart har vissa accepterat CDCs nya restrictioner.
Det där har jag också gjort en gång under en ovanligt tankspridd dag. Jag spatserade rakt in på Tesco och genomförde hela handlingen (som förvisso var liten, typ en liter mjölk och ett paket kaffe) utan munskydd. Först när jag kom till kassan insåg jag att jag glömt. Jag vet inte vad som tog åt mig, det var en dag i höstas då vi hade haft munskyddskrav i flera månader, så man tycker ju att det borde ha suttit hyfsat inpräntat i hjärnan på mig vid det laget... Oh well, det har inte hänt sen dess i alla fall!
 
Idag fick jag möjlighet att anmäla mig för vaccinering! Det lär inte bli på några veckor än, jag har inte fått någon tid än, men ändå. Känns som ett jättestort steg, jag som inte ens fyllt 30 och definitivt inte är i någon slags riskgrupp!

Retligt för sambon dock, som inte får boka in sig på det sättet då han är ett par år äldre och faller i åldersgruppen 30-49 medan jag är 18-29. Det må verka lite bakvänt, men det grundar sig i att gruppen 30-49 redan har börjat bokas in av sjukvården på det vanliga sättet (dvs man får hem ett brev från NHS med "du har bokats in för vaccinering dag X tid Y"), och då blir det en administrativ härva om man dessutom låter dem boka in sig själva (risk för dubbelbokningar m.m.). 18-29 har man däremot inte börjat med "officiellt", så man upplåter nu de strötider som blir över till den yngre gruppen.
 
Vad jobbigt för dig!

Ja, jag tänker också lite grann att hon är ju inte ensam, men på något vis verkar det som om andra föräldrar inte är lika hårda ändå så ungdomar rör sig ändå mer och träffas mer än vad hon får.

När jag såg dokumentären tänkte jag så som du, att de riktade lite av sin tristess mot annat efter en tid ändå. Man kunde liksom ana det där. Men jag tror att det svåra för ungdomar i Sverige är att så mycket ändå är tillåtet. Det är inte absolut förbjudet att lämna hemmet typ, det är "bara" rekommendationer, vilket tolkas som att man kan välja själv, och då kan det bli lite konflikt i hur olika man tolkar det. Lite som att ungarna har ett halvlångt koppel på sig hela tiden.

Det måste vara svårt med totala nedstängningar, men samtidigt en lättnad att veta att allt är liksom nedstängt. Punkt liksom. Det måste vara svårt för ungdomar i Sverige med tanke på att det är lite mer tillåtande, ens eget ansvar. Vilket känns jobbigast för en ungdom i slutändan? Hade varit intressant att få ta del av sådan information om och när den skulle komma.

Jag tycker att det är intressant att fundera på och försöka göra olika jämförelser. Fast det är ju svårt änfå :)
Kan tänka mig att det är betydligt svårare för er föräldrar på det sättet också, att liksom inte ha en nedstängning att hänvisa till utan det blir mer öppet för diskussion och för individuella föräldrars tolkningar och beslut.
 
Vad jobbigt för dig!

Ja, jag tänker också lite grann att hon är ju inte ensam, men på något vis verkar det som om andra föräldrar inte är lika hårda ändå så ungdomar rör sig ändå mer och träffas mer än vad hon får.

När jag såg dokumentären tänkte jag så som du, att de riktade lite av sin tristess mot annat efter en tid ändå. Man kunde liksom ana det där. Men jag tror att det svåra för ungdomar i Sverige är att så mycket ändå är tillåtet. Det är inte absolut förbjudet att lämna hemmet typ, det är "bara" rekommendationer, vilket tolkas som att man kan välja själv, och då kan det bli lite konflikt i hur olika man tolkar det. Lite som att ungarna har ett halvlångt koppel på sig hela tiden.

Det måste vara svårt med totala nedstängningar, men samtidigt en lättnad att veta att allt är liksom nedstängt. Punkt liksom. Det måste vara svårt för ungdomar i Sverige med tanke på att det är lite mer tillåtande, ens eget ansvar. Vilket känns jobbigast för en ungdom i slutändan? Hade varit intressant att få ta del av sådan information om och när den skulle komma.

Jag tycker att det är intressant att fundera på och försöka göra olika jämförelser. Fast det är ju svårt änfå :)
Ja, jag tror också att det på sätt och vis är svårare när det inte är lika tydligt för många vad som gäller. Att alla inte sitter i samma båt - men å andra sidan var det ju lite så för mig också, att ingen riktigt "fattade" varför jag inte var med, även om de såklart visste. Men det är nog lättare att acceptera när en själv är tydligt sjuk, liksom, jag kunde inte ha brutit mot "reglerna" även om jag velat, då hade jag varit riktigt illa ute. Och ungdomar tenderar ju att se sig som odödliga så länge inget händer just dem, vilket nog gör pandemin svårare.
 
Idag fick jag möjlighet att anmäla mig för vaccinering! Det lär inte bli på några veckor än, jag har inte fått någon tid än, men ändå. Känns som ett jättestort steg, jag som inte ens fyllt 30 och definitivt inte är i någon slags riskgrupp!

Retligt för sambon dock, som inte får boka in sig på det sättet då han är ett par år äldre och faller i åldersgruppen 30-49 medan jag är 18-29. Det må verka lite bakvänt, men det grundar sig i att gruppen 30-49 redan har börjat bokas in av sjukvården på det vanliga sättet (dvs man får hem ett brev från NHS med "du har bokats in för vaccinering dag X tid Y"), och då blir det en administrativ härva om man dessutom låter dem boka in sig själva (risk för dubbelbokningar m.m.). 18-29 har man däremot inte börjat med "officiellt", så man upplåter nu de strötider som blir över till den yngre gruppen.
Jag väntar fortfarande på att min region ska öppna för 50-åringar och äldre. Det var ju sagt innan att de skulle börja fas 4 med 50-59-åringar, men det ändrade de på. Det har varit 55 år och äldre i minst en vecka nu, om inte längre..... Otålig.... :cautious: !!
 
Jag väntar fortfarande på att min region ska öppna för 50-åringar och äldre. Det var ju sagt innan att de skulle börja fas 4 med 50-59-åringar, men det ändrade de på. Det har varit 55 år och äldre i minst en vecka nu, om inte längre..... Otålig.... :cautious: !!
Det förstår jag verkligen! Jag blev jätteförvånad nu och hade definitivt inte hunnit bli otålig än :p
 
Jag väntar fortfarande på att min region ska öppna för 50-åringar och äldre. Det var ju sagt innan att de skulle börja fas 4 med 50-59-åringar, men det ändrade de på. Det har varit 55 år och äldre i minst en vecka nu, om inte längre..... Otålig.... :cautious: !!
Har vi samma region tro?

v 24 ska de börja vaccinera oss födda 76 och tidigare, de är på födda 66 nu...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Samhälle Jag postar en ny tråd för ett inlägg som nedan bör man bemöta. Först så gav du mig en varning för att jag gav ett exakt referat av vad...
71 72 73
Svar
1 449
· Visningar
78 784
Senast: turbofling
·
Kropp & Själ Funderar lite på det här att så pass många har vägrat AZ och valt att avboka eller inte har för avsikt att vaccinera sig öht. Sverige...
25 26 27
Svar
537
· Visningar
31 941
Senast: MJLee
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp