Lyssnar på en låt av en kompis barn, låten klättrar på Spotify och min kompis är förstås stolt över barnet. Det hade jag också varit. Men låten är fasen inte bra på något plan...
Litet pretto utvikning: Jag tycker att det är svårt. Vad som är bra eller dåligt inom musik eller för den delen alla kulturyttringar är nog till allra största del subjektivt, somliga menar att det
bara är subjektivt och att det helt enkelt inte är möjligt att ranka ffa musik objektivt. Medan jag hör till dem som menar att det finns objektiva bedömningsgrunder också.
Bevisligen tycker ju tillräckligt många att just den här låten är bra och lyssningsvärd, för att den skall kunna klättra hyfsat på Spotify - det måste man ju vara ödmjuk inför och det är väl egentligen det viktigaste. Samtidigt har jag arbetat med musik hela mitt yrkesliv, med allt från krogtrubadurer till världsartister, och hört alla(!) nivåer av skapande. I det här fallet finns ingen bärande låtidé, inga bärande harmonier, ingen melodi att tala om, haltande sångröst, banal och repetitiv text med frekventa inte-ens-nödrim och
be-toningar... allt paketerat i en litet slarvig teknisk produktion. Men personen är hängiven och försöker uttrycka sina känslor så bra h*n kan. A for effort, liksom. Och är man musikkonsument i övre tonåren och av naturliga skäl med begränsade referenser så har man överseende med mycket mer än medelålders gnällmånsar har.