Cirneco dell'etna

[Babouti]

Jag tipsar åter igen om italiensk vinthund, de jag lärt känna har inte haft något större driv för att jaga, varit otroligt positiva och älskat att mysa med människor, träna tricks osv. Samtidigt är det ju vinthundar, vilket utan tvekan märks i kroppsspråk och att det inte är någon som behöver/vill träna jättemycket mentalt. Nackdelen är väl att de fryser, typ hela tiden...

@Philosophia har haft italienare och kan säkert berätta mer om det är intressant.

Sorry, jag missade att svara dig om italiensk vinthund. Just det där med att de fryser jämt är en stor nackdel. Jag är ibland ute flera timmar i sträck i skogen. En något mer robust hund är nog önskvärt.

Det där med jakt. Det gör mig inget om det finns jakt i hunden. Jag har möjlighet att släppa i stor inhägnad skogshage dagligen och har aldrig hundarna lösa annars i skogen.

Andra raser jag har funderat på är manchester terrier och pinscher (inte dvärg!). Just det där med en förig men ändå självständig hund tilltalar mig.

 

[BornAgain]

Jag blir lite sugen på en faraohund eftersom de är den gemensamma nämnaren för så många urhundar av vinthundstyp (och för att en av de mer sansade podd-ägare jag känner kom från Farao till podengo).

Jag tror också att du får en förigare hund utan urhundsinslag. Jag tror också att det är enklare att hitta vad man söker i en större ras där man kan sikta på en lämplig linje. Urhundar i raser med liten population kan vara väldigt heterogen - det krävs mycket innan man utesluter en rastypisk individ ur avelsbasen. Dessutom är nog vi (eller många av oss) som har sådana hundar lite som arabhästägare - vi är en sekt. Våra djur kanske skulle passa jättebra, men lycka till med att få en objektiv beskrivning av vad vi har! Frågar du är de bäst till allt - alltid

 

[AraSlei]

Hur tänker du med förig?
Vill du ha en hund med mycket will to please så får man i regel tumma på självständigheten och vice versa. Hundar med stor självständighet är i regel svårare att hitta rätt belöningar till för att få med på saker, och blir därmed ofta mer svårtränade
En terrier kan jag tänka mig är lite mittemellan, hyfsat lätt att få med på att göra saker, men ändå självständig.
Airedale kanske? Eller blir de för stora?

 

[hollypolly]

Jag tipsar åter igen om italiensk vinthund, de jag lärt känna har inte haft något större driv för att jaga, varit otroligt positiva och älskat att mysa med människor, träna tricks osv. Samtidigt är det ju vinthundar, vilket utan tvekan märks i kroppsspråk och att det inte är någon som behöver/vill träna jättemycket mentalt. Nackdelen är väl att de fryser, typ hela tiden...

@Philosophia har haft italienare och kan säkert berätta mer om det är intressant.

Samma här jag brukade rida med en italiensk vinthund lös i skog med massa vilt ! Den stack aldrig iväg.
Däremot fruktansvärt korkad hund !

 

[Theodor]

Sorry, jag missade att svara dig om italiensk vinthund. Just det där med att de fryser jämt är en stor nackdel. Jag är ibland ute flera timmar i sträck i skogen. En något mer robust hund är nog önskvärt.

Det där med jakt. Det gör mig inget om det finns jakt i hunden. Jag har möjlighet att släppa i stor inhägnad skogshage dagligen och har aldrig hundarna lösa annars i skogen.

Andra raser jag har funderat på är manchester terrier och pinscher (inte dvärg!). Just det där med en förig men ändå självständig hund tilltalar mig.

Bedlingtonterrier? Jag tror att de är något förigare än en whippet, men är ändå åt vinthundshållet iom att de har vinthund i sig sedan långt tillbaka. Mindre ettrig och terriertempererad än de flesta andra terriers. Manchesterterrier som du funderat på har jag aldrig träffat någon men det sägs ju att de ska ha liknande temperament som Bedlisarna så det är nog ingen dum idé heller

 

[Philosophia]

Sorry, jag missade att svara dig om italiensk vinthund. Just det där med att de fryser jämt är en stor nackdel. Jag är ibland ute flera timmar i sträck i skogen. En något mer robust hund är nog önskvärt.

Det där med jakt. Det gör mig inget om det finns jakt i hunden. Jag har möjlighet att släppa i stor inhägnad skogshage dagligen och har aldrig hundarna lösa annars i skogen.

Andra raser jag har funderat på är manchester terrier och pinscher (inte dvärg!). Just det där med en förig men ändå självständig hund tilltalar mig.

Jag tycker nog inte att en italiensk vinthund fryser mer än en whippet - men whippet är helt klart mer robust i övriga avseenden.

Sedan skulle jag absolut inte kalla en italiensk vinthund för förig. De är lättsamma att ha att göra med och inkallningen sitter oftast som en smäck. Men det senare har inget med förighet att göra, utan snarare att göra med ett oändligt stort och törstande närhetsbehov. Men visst finns det väldigt roliga och träningsvilliga italienare också! De är i regel väldigt kvicka och intelligenta.

Vad är det med whippet som gör att du räknar bort den?

 

[Babouti]

Jag tror också att du får en förigare hund utan urhundsinslag. Jag tror också att det är enklare att hitta vad man söker i en större ras där man kan sikta på en lämplig linje. Urhundar i raser med liten population kan vara väldigt heterogen - det krävs mycket innan man utesluter en rastypisk individ ur avelsbasen. Dessutom är nog vi (eller många av oss) som har sådana hundar lite som arabhästägare - vi är en sekt. Våra djur kanske skulle passa jättebra, men lycka till med att få en objektiv beskrivning av vad vi har! Frågar du är de bäst till allt - alltid

Japp jag letar vidare. Tack för ärligheten. Jag tycker mig märka att det nog inte bara är ni i urhunds/vinthundsvärlden som tycker att era hundar är bäst till allt alltid.

 

[Babouti]

Hur tänker du med förig?
Vill du ha en hund med mycket will to please så får man i regel tumma på självständigheten och vice versa. Hundar med stor självständighet är i regel svårare att hitta rätt belöningar till för att få med på saker, och blir därmed ofta mer svårtränade
En terrier kan jag tänka mig är lite mittemellan, hyfsat lätt att få med på att göra saker, men ändå självständig.
Airedale kanske? Eller blir de för stora?

Med förig menar jag en hund som tycker det är KUL att träna och med självständig menar jag att den ska tycka att det är ok, eller mer än ok förresten att pyssla för sig själv. Typ en gårdshund som är nöjd med skrota runt men som blir överlycklig när matte hittar på något skoj. Och missförstå mig inte nu. Jag älskar så klart att vara tillsammans med mina hundar men har svårt för raser som ständigt måste vara vid ens sida för att må bra.

Jag tror att du är inne på rätt spår vad gäller en terrier av något slag. Men då kommer det där med utseende in. Jag kan inte tänka mig något annat än en korthårig hund så många terriers går bort direkt. I förlängningen kommer mitt hundägande troligen att leda till avel och med det (tyvärr) också en del utställning och jag har svårt att tänka mig föda upp en ras som jag egentligen tycker är ganska ful.

 

[Babouti]

Bedlingtonterrier? Jag tror att de är något förigare än en whippet, men är ändå åt vinthundshållet iom att de har vinthund i sig sedan långt tillbaka. Mindre ettrig och terriertempererad än de flesta andra terriers. Manchesterterrier som du funderat på har jag aldrig träffat någon men det sägs ju att de ska ha liknande temperament som Bedlisarna så det är nog ingen dum idé heller

Bedlingtonterriern går bort pga päls/utseende. Jag ska definitivt titta närmare på manchesterterriern. Terrier brasiliero kanske skulle kunna vara något också.

 

[Babouti]

Jag tycker nog inte att en italiensk vinthund fryser mer än en whippet - men whippet är helt klart mer robust i övriga avseenden.

Sedan skulle jag absolut inte kalla en italiensk vinthund för förig. De är lättsamma att ha att göra med och inkallningen sitter oftast som en smäck. Men det senare har inget med förighet att göra, utan snarare att göra med ett oändligt stort och törstande närhetsbehov. Men visst finns det väldigt roliga och träningsvilliga italienare också! De är i regel väldigt kvicka och intelligenta.

Vad är det med whippet som gör att du räknar bort den?

Jag har tränat agility tillsammans med några whippets och tycker att de var sega och svårmotiverade. Att behöva jobba så för att få en hund runt en agilitybana är inget som lockar mig. Supertrevliga (och underbart vackra) hundar annars!

 

[Philosophia]

Jag har tränat agility tillsammans med några whippets och tycker att de var sega och svårmotiverade. Att behöva jobba så för att få en hund runt en agilitybana är inget som lockar mig. Supertrevliga (och underbart vackra) hundar annars!

Om du tycker att whippet är svårmotiverade så ska du definitivt inte kolla på de övriga vinthundsraserna. Whippet är oftast väldigt glada i att träna, men man måste motivera dem på deras villkor och vara snabb och belöna dem för de beteenden som de själva initierar så att de utvecklar lusten att bjuda till.

 

[yennork]

Om man vill ha en förig hund är en vinthund - eller en urhund! inget bra val.

 

[Modig_Korn]

Om man vill ha en förig hund är en vinthund - eller en urhund! inget bra val.

Beror väl på vilken utmaning man vill ha?


TS: Bedlington ser inte så pjåkiga ut under pälsen, fast eftersom du vill ha en släthårig hund så passar det ju inte. Inte för att du lär hitta en kennel med rasen men Rat Terrier verkar ha bra förutsättningar för att ha det du söker.

 

[Red_Chili]

Japp jag letar vidare. Tack för ärligheten. Jag tycker mig märka att det nog inte bara är ni i urhunds/vinthundsvärlden som tycker att era hundar är bäst till allt alltid.

Nåja, det är inte direkt så att folk här på buke rekommenderar sina egna hundaraser i rasväljartrådar hela tiden, vilket de hade gjort om de ansåg hundarna bäst till allt osv Tvärt om, i de flesta rasvalstrådar här så rekommenderar folk helt annat än sina egna raser. (jag själv tror att jag rekommenderat min ras... 2 gånger på alla de år jag varit medlem här).

Jag har tränat agility tillsammans med några whippets och tycker att de var sega och svårmotiverade. Att behöva jobba så för att få en hund runt en agilitybana är inget som lockar mig. Supertrevliga (och underbart vackra) hundar annars!

Igår pratade jag med en vän om vad jag skulle kunna ha för hund om jag bytte ras. Hon själv har bland annat whippet, men också andra raser och har haft brukshundar osv. Hon tyckte att om jag ska ha vinthund, då borde jag ha whippet just för att de är så mycket mer lätta att träna med än alla andra vinthundar och urhundar Så tja, jag håller med Philosophia, tycker du att whippet är för svår/trög/självständig så är vinthundar helt fel typ av hund för dig.

 

[Babouti]

Om du tycker att whippet är svårmotiverade så ska du definitivt inte kolla på de övriga vinthundsraserna.

Om man vill ha en förig hund är en vinthund - eller en urhund! inget bra val.

Så tja, jag håller med Philosophia, tycker du att whippet är för svår/trög/självständig så är vinthundar helt fel typ av hund för dig.

Jag misslyckades tydligen helt med min trådstart. Bakgrunden till trådstarten är att jag själv konstaterat att vinthundarna (tyvärr, eftersom jag tycker de är så vackra) inte är något för mig eftersom de inte är tillräckligt föriga. MEN så läste jag om cirnecon och det verkade som att det var en mer träningsvänlig hund, vilket visade sig inte stämma. Jag tackar för er input och funderar vidare i spåret manchesterterrier, teririer brasiliero och pinscher.

 

[Hovenberg]

Jag äger en cirneco dell'etna tik!
Hon är 2år nästa månad. Jag anser att orkar man lägga ner mycket tid det första året är det en fantastiskt rolig träningskompis! Min lilla har jag lös överallt, fin inkallning som jag jobbat stenhårt med sedan hon var 8veckor.
Gått kurser, valpkurs, grundkurs, fortsättningskurs, nosework, gjort ett prov med godkänt doftprov och nu påbörjat agility vilket hon ÄLSKAR!
Ska även börja rallylydnad till hösten. Positiv belöning, jaktlekar eller gott godis så är de väldigt lyhörda. Min tycker det är SÅ ROLIGT att träna med matte! DOCK, gillar hon INTE att "nöta" samma sak om och om igen utan kräver variation på träningen. Följsam är hon inte i sin natur (såklart) men hon har stenkoll på matte för det händer ofta nått kul!

Sen larmar hon gärna när där kommer främmande, så det får man ha i beräkningen att man får träna på

 

[BornAgain]

Jag äger en cirneco dell'etna tik!
Hon är 2år nästa månad. Jag anser att orkar man lägga ner mycket tid det första året är det en fantastiskt rolig träningskompis! Min lilla har jag lös överallt, fin inkallning som jag jobbat stenhårt med sedan hon var 8veckor.
Gått kurser, valpkurs, grundkurs, fortsättningskurs, nosework, gjort ett prov med godkänt doftprov och nu påbörjat agility vilket hon ÄLSKAR!
Ska även börja rallylydnad till hösten. Positiv belöning, jaktlekar eller gott godis så är de väldigt lyhörda. Min tycker det är SÅ ROLIGT att träna med matte! DOCK, gillar hon INTE att "nöta" samma sak om och om igen utan kräver variation på träningen. Följsam är hon inte i sin natur (såklart) men hon har stenkoll på matte för det händer ofta nått kul!

Sen larmar hon gärna när där kommer främmande, så det får man ha i beräkningen att man får träna på

Förrutom inkallningen hade du kunnat beskriva min Podengo. En sak till, som jag tror har med urhund att göra. Vi måste för att det ska gå bra att träna göra saker ihop. Att träna med honom är en ständig påminnelse om att kontakt är något ömsesidigt. Och så blir han tok-lycklig när han tycker att han är duktig. Man kanske inte vinner tävlingar med lyckorus - men de gör själen gott!

(Ni hör: för rätt människor bäst till allt alltid)

 

[Monifa]

Terrier brasiliero kanske skulle kunna vara något också.

Träffat ett par stycken på tävling och de har vart riktigt fina. Väldigt följsamma men inte haft problem att koppla av. Jag tycker att de är väldigt snygga också men sen är de väldigt lika dansksvensk gårdshund och det har jag en själv (så till den milda grad att jag gick fram till en på tävling och berömde henne och hennes superfina dsg tik det var ingen dsg )

 

[russinbulle]

Har du träffat någon? de skäller så galet mycket, och så högt! En gång när jag skulle fotografera porträttbilder på några så ringde det i öronen på mig en bra stund efteråt... När jag stod i kö till veterinärbesiktning på en tävling en gång så var det flera faraohundar där också. Flera av de som inte hade faraohundar stod och höll för öronen... De är säkert tysta någon gång, men det verkar inte som att det kan hända om de är med om något som de tycker är kul eller om de har tråkigt

Intressant. Jag har bara träffat en faraohund i mitt liv, men den träffade jag en hel del och hörde aldrig den säga ett knyst oavsett situation