Tänk vilken tur att du bor i USA och kan nyansera fördomarna om landet lite grand. Om du inte postat detta eller på annat sätt aktivt deltagit i debatten, så skulle man ju lätt kunnat tro att de som berättar att USA inte bryr sig om djurs rättigheter kunde ha rätt.

<snip>
Det som saknas är möjligen motargument mot kritiken av Millans hantering och påståenden om hundar?
Det har länkats till en hel del utförliga redovisningar av tillgänglig kunskap såväl som kritik från mindre anonyma människor än bukefalister (med dokumenterad erfarenhet av och kunskap i hund), men inget verkar gå hem. Jag undrar hur många av de som anser kritiken är ogrundad ens läst dem?
Jag tror inte att nagon anser ALL kritik ogrundad ... men allt for ofta ser det ut som om det inte spelar nagon roll vad han gor sa blir det kritik ... som sagt ... jag har, har pa buke, aven sett hans vita tander tas upp som kritik.
Jag köper inte detta "ändamålet helgar medlen". Det är inte okej att göra vad som helst bara för att slutresultatet blir "bra" (och här i tråden verkar vi öht inte vara överens om vad som är ett bra slutresultat). Det är för mig lika lite okej att tukta en hund för att få pli på hunden som det är att tukta ett barn för att få pli på ungen.<snip>
Appropa att "tukta" barn ... Jag har aldrig anvant mig av aga och tycker att det finns battre satt an att aga barn ... och anda agas barn runt hela varlden och det blir bra vuxna manniskor av de flesta av dem ocksa. Precis som i Sverige dar barnen inte agas. Aven om jag tycker att en metod ar battre (och jag ar beredd att sla vad om att den samlade lakarvetenskapen runt varlden halle rmed att aga inte ar bra och har liknande artiklar och pastaenden som de som cirkulerar om CM) sa ar vi fortfarande beredda att 'overse' med det och se "favorable" pa landet och dess innevanare och dess kultur.
Dessutom målas det så gärna upp det som att det går inte på något annat sätt. I verkligheten handlar det nog mer om att hundägare inte är beredda att lägga ner den tid och det arbete (och de pengar) som krävs för att göra på något annat sätt och då kan de vara utan hund. Ja, jag är så hemsk att jag tycker det. Men en hund ska inte behöva utstå en massa psykiskt och fysiskt obehag för att ägarnas skull. Jag väljer lätt avlivning framför ett stryppass med Milan. Eller ett pass där den åskrädda hunden tvingas utstå ett låtsasåskoväder. Eller ett pass där hunden som är livrädd för trappor släpas upp och ner i trapporna I verkligheten finns det dock fler alternativ än så.
Fast tycker du inte att du forenklar problemet lite nu? Jag ar beredd att sla vad om att de allra flesta som vander sig till CM har valdigt lag kunskap om hundar och dessutom inte kan hitta nagon som ar villig, eller kunnig nog, att jobba med deras hund ... Hade det varit jag med Mandy nar hon var yngre ... innan jag lart mig sjalv ... hade jag ocksa valt CM helt utan nagon tvekan. I dag skulle jag kanske inte gora det, men jag ser honom inte som djavulen personifierad heller.
<snip>
HUR mycket som krävs för att få en glad och bekymmersfri hund att börja bete sig stressat och oroligt beror på stor del på hunden som individ. Jag har haft en hund som aldrig visade några sådana tendenser trots mitt dåliga sätt att träna på. Sedan har jag en hund nu som snabbt börjar huka om jag är stressad eller irriterad. Men den där flackande blicken och hässjandet ser man inte ens hos veterinären, och det är en hund som är livrädd för veterinärer. En normal hund måste man gå på ganska hårt för att få så rädd. Och det är inte okej, oavsett hur "dum" hunden har varit.
Jag har jodens gladaste och mest bekymmersfria hund ... om jag sager ifran at henne ser hon forst overaskad ut och fortsatter som, "HA, du menar det inte i alla fall" (det finns fa manniskor lika konsekventa som mig, men det har hon inte fattat

) om jag sedan sager ifran igen faller hon fullstandigt ihop. Hon blir som den lilla gamla tanten som star och vridet handerna och undrar, "Hur ska det NU ga. Oh my ... det har ar sa laskigt" med flackande blick och allt. Oftast bakom ryggen pa mig (hon tycker att valdigt mycket i livet ar precis lika laskigt och bakom mig ar det sakraste platsen) Jag har ALDRIG slagit henne, eller ens skrikit pa henne. (Jag har just agnat dagen -igen, suck- med att trana pa att ge ifran sig ett margben. De nya benen har bara SA hogt varde att hon inte kan halla sig fran att halla i benet och morra aven nar jag kommer och droppar godis runt henne)
Min andra ar sjalvsakerheten sjalv ... hon vet att hon kan och har ratt ... och formodligen ar hon ocksa helt overtygad att hon styr varlden.

Med nagon helt okand som haller i kopplet misstanker jag att till och med Mandy skulle hassja och flacka med blicken. Eller nej ... hon flackar aldrig med blicken ... hon tittar efter mig, dar jag forsvann tills jag kommer tillbaka igen.
Om det gallde att ta bort min hund eller lite "tough love" fran CM ... skulle jag definitivt ha valt CM. Nu ar det ju sa att om man kan lite om hund och traning behovs inte det. Aven om man har en problemhund kan man da hitta hjalpen man behover ... problemet ar nar man vet sa lite att man inte ens vet hur lite man vet. Man bara lever pa nagra gamla 'assumptions' om sota och snalla disney hundar.
Det finns ett bra uttryck pa Engelska, 'Det ar lattare att fanga flugor med honung an med Vinager'. Genom att inte totalt
omyndigfoklara personen som tittar pa CM och tycker att han ar bra, utan att istallet ta en del parlor han kommer med och prata om dem ... och kanske fora in EN eller TVA kritiker pa hantering och hur man kan gora istallet har man en chance att na fram. INGEN gillar att bli fullstandigt nedslagen i skorna och att fa veta att det man tyckte var riktigt bra ar det mest vardelosa i hela varlden ... och nar det galler de flesta som kritiserar CM kommer den kritiken ofta valdigt aggressivt utan nagon forklaring eller visning hur man gor istallet.