Kiwifrukt
Trådstartare
Valde att posta en ny tråd, då utgångsläget i den förra inte handlar om det aktuella problemet, men tackar samtidigt alla som svarade i den förra tråden. Nu till saken: Jag har ett problem. Flyttade till mitt nuvarande stall för lite drygt fyra och ett halvt år sen tillsammans med min B-ponny och C-ponny. Ägarna är trevliga, stallet och hagarna är bra, efter ett tag fick vi tillgång till paddock, i början trivdes vi med de övriga i stallet osv. Enda nackdelen har varit att det inte finns speciellt många bra ridvägar och att det ligger 1,3 mil från mitt hem, med urkassa bussförbindelser, så bil är ett måste.
I alla fall, åren har gått, B-ponnyn finns inte mer, men jag har C-ponnyn kvar plus ett halvblod som jag haft i ett år. Nu till problemet. I två års tid har dottern i den andra familjen (hon är i 30-årsåldern) inte gjort annat än varit sur, missunnsam, gnällig, skällt, gormat, frusit ut mig, motarbetat mig, bråkat på hästarna, tjatat om varför jag inte har någon pojkvän, varför jag inte går ut och festar tillräckligt ofta, jag har fel sorts kompisar, gnällt om varför jag inte åker och tränar för instruktör osv i all oändlighet. Jag kan ju berätta att anledningen till att jag INTE tränar för instruktör är att jag slutade hoppa när jag fyllde 18, blev för gammal för ponnyn och dessutom var med om en rätt stor ridolycka i samma veva. Nu har jag skaffat en stor häst och funderar på att sadla om till dressyr, men hästen har dragits med en relativt stor skada, så hon är inte riktigt igång än. När hon är det kanske jag mycket väl kan tänka mig att börja träna.
Vi tröttnade i alla fall på det här och pratade med stallägaren i förra veckan. Han tog det på allvar, men eftersom den här familjen är på sommarbete just nu trodde vi inte han skulle ta tag i det förrän de kom tillbaka. Jag har redan innan försökt prata med hennes mamma utan resultat.
Nu pratade i alla fall stallägaren med dem först, vi vet inte vad han har sagt till dem, men de kom hem till oss, anklagade min lillasyster, 12 år gammal, för att ljuga när hon sa att vi inte var hemma (vilket vi inte heller var) och uppträdde jäkligt hotfullt.
När vi ringde upp dem sen sa de att jag bara ljuger, hade överreagerat och skulle sluta gå omkring och fantisera ihop saker. Allt var med andra ord mitt fel. Om nu den här tjejen skulle ha varit sur, vilket hon givetvis inte hade varit, så hade hon sin fulla rätt till det eftersom hon mår så dåligt.
De påstår att allt kommer vara som vanligt nu när de kommer tillbaka, men jag kommer aldrig mer att lita på dem. De drar sig inte för att snacka skit och sprida lögner på byn, det har jag sett dem göra med andra. Vi kommer dessutom behöva dela vinterhage med dem eftersom stallägaren är sur nu och vägrar göra iordning deras.
Hade ni stannat kvar i det stallet, eller hade ni försökt komma därifrån?
I alla fall, åren har gått, B-ponnyn finns inte mer, men jag har C-ponnyn kvar plus ett halvblod som jag haft i ett år. Nu till problemet. I två års tid har dottern i den andra familjen (hon är i 30-årsåldern) inte gjort annat än varit sur, missunnsam, gnällig, skällt, gormat, frusit ut mig, motarbetat mig, bråkat på hästarna, tjatat om varför jag inte har någon pojkvän, varför jag inte går ut och festar tillräckligt ofta, jag har fel sorts kompisar, gnällt om varför jag inte åker och tränar för instruktör osv i all oändlighet. Jag kan ju berätta att anledningen till att jag INTE tränar för instruktör är att jag slutade hoppa när jag fyllde 18, blev för gammal för ponnyn och dessutom var med om en rätt stor ridolycka i samma veva. Nu har jag skaffat en stor häst och funderar på att sadla om till dressyr, men hästen har dragits med en relativt stor skada, så hon är inte riktigt igång än. När hon är det kanske jag mycket väl kan tänka mig att börja träna.
Vi tröttnade i alla fall på det här och pratade med stallägaren i förra veckan. Han tog det på allvar, men eftersom den här familjen är på sommarbete just nu trodde vi inte han skulle ta tag i det förrän de kom tillbaka. Jag har redan innan försökt prata med hennes mamma utan resultat.
Nu pratade i alla fall stallägaren med dem först, vi vet inte vad han har sagt till dem, men de kom hem till oss, anklagade min lillasyster, 12 år gammal, för att ljuga när hon sa att vi inte var hemma (vilket vi inte heller var) och uppträdde jäkligt hotfullt.
När vi ringde upp dem sen sa de att jag bara ljuger, hade överreagerat och skulle sluta gå omkring och fantisera ihop saker. Allt var med andra ord mitt fel. Om nu den här tjejen skulle ha varit sur, vilket hon givetvis inte hade varit, så hade hon sin fulla rätt till det eftersom hon mår så dåligt.
De påstår att allt kommer vara som vanligt nu när de kommer tillbaka, men jag kommer aldrig mer att lita på dem. De drar sig inte för att snacka skit och sprida lögner på byn, det har jag sett dem göra med andra. Vi kommer dessutom behöva dela vinterhage med dem eftersom stallägaren är sur nu och vägrar göra iordning deras.
Hade ni stannat kvar i det stallet, eller hade ni försökt komma därifrån?
