Butikspersonals uppmärksamhet

Föredrar att handla online; och då butiker med kundfokuserade hemsidor som gör det lätt att hitta det jag söker, bra utbud och bra leveransvillkor. Har de även chatt eller på annat sätt snabb och bra service för ev frågor blir det plus i kanten som gör att jag återkommer.

De få gånger jag handlar i butik premierar jag de som alltid hälsar direkt när jag kommer in och som finns i närheten direkt när jag vill fråga om något eller betala; men i övrigt lämnar mig ifred.
 
Fast så har det ju varit i alla tider? Man får ta nummerlapp till en farmaceut för att få ut recept. Det gör man i ett "bås" med skivor på sidorna oftast, eller i alla fall avskilt på något sätt. Sen kan man betala receptfritt där ockå om man ska ha båda delarna. Till bara receptfritt tar man inte nummerlapp. På de riktigt gamla apoteken hade de ibland ett annat system, där man köade, lämnade in sitt recept (eller lämnade det i en låda) och sen köade i en annan kö när det var klart. Men det bereds ju inga mediciner på apotek idag, så det systemet finns vad jag vet inte längre. (jag vet ett apotek som höll fast med det länge, men de var unika. Det skulle dock förvåna mig om de fortfarande gör så).
Menar du att på de apotek du varit är det samma kö och samma personal för receptfritt och recept? Det låter ju helt ohållbart och inget jag kan minnas att jag någonsin sett i Sverige.
På mitt apotek är det fortfarande en kassa där du "lämnar in" receptet, och en annan där du köper/hämtar ut.
 
På mitt apotek är det fortfarande en kassa där du "lämnar in" receptet, och en annan där du köper/hämtar ut.
Wow, det finns alltså sådana kvar? Det var så på apoteket på en ort jag flyttade ifrån för ca 10 år sedan, har ingen aning om det är så fortfarande där, men har inte sett det någonstans sedan dess.
 
Andra varianten där man är ointresserad av kunden är förstås inte heller rolig. Minns en elektronikkedja som inte finns längre som jag till slut bojkottade p g a deras könsdiskriminerande säljare.
Hade upplevt i flera butiker vid flera tillfällen att när det blev min tur och jag frågade säljaren om något visade han mig till hyllan där prylen fanns, och sen när jag skulle vända mig till honom för att fråga om något så var han borta och hade tagit nästa kund. Jag började iaktta detta och det var likadant i flera butiker, kvinnliga kunder blev ofta lämnade i sticket medan försäljaren stod kvar när kunden var manlig.
Det påminner mig om min verkstad - de har haft sådant gudomligt tålamod med mig som är intresserad men okunnig. Jag vill veta vad jag betalar för. Senast (sist?) tackade jag och fick veta att det inte var konstigt att jag inte kunde något om bilar som var kvinna :eek:
 
Det där känns som standardbeteende i elektronikbutiker. Även kamerabutiker. Jag har koll på kameror. Går jag in i en kamerabutik och berättar exakt vad jag ska ha, så vill de fortfarande försöka lära mig hur jag ska använda prylen, alternativt försöker sälja på mig något annat som nog passar mig bättre (ofta mer nybörjarinriktad pryl). Mina manliga fotografvänner har konstaterat att sådant aldrig(!) händer dem.

Faktum är att enda teknikaffär där sådant inte hänt mig är på Webhallen. Där kan jag inte se någon skillnad i bemötande oavsett om min datanördiga, manliga partner pratar med personalen eller om jag är där ensam.
Jag har konstaterat att det gäller att skylta med sin nördighet för att få bra bemötande i eletronikbutik, om man blir läst som kvinna.

Fick alltid urtrevligt bemötande när jag hade jättenördiga T-shirts med text eller symboler som hintade om att jag spelat spel sen nittiotalet. Numera läses jag inte som kvinna och blir trevligt bemött oavsett T-shirt.

Servicefolk inom vissa bransher har -långt- kvar till jämlik behandling...

(Det ska dock tilläggas att min stackars make - straxt under meddellängd och rätt försiktig i sin utstrålning, blir ignorerad av servicepersonal på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Det är standard att serveringspersonal glömmer ge honom hans mat, butikspersonal ser honom inte när han står vid hjälpdisken, hans beställning tas inte ens upp när vi beställer mat osv osv. Helt makalöst! Var samma sak i USA som det är här.)
 
Senast ändrad:
Jag har konstaterat att det gäller att skylta med sin nördighet för att få bra bemötande i eletronikbutik, om man blir läst som kvinna.

Fick alltid urtrevligt bemötande när jag hade jättenördiga T-shirts med text eller symboler som hintade om att jag spelat spel sen nittiotalet. Numera läses jag inte som kvinna och blir trevligt bemött oavsett T-shirt.

Servicefolk inom vissa bransher har -långt- kvar till jämlik behandling...

(Det ska dock tilläggas att min stackars make - straxt under meddellängd och rätt försiktig i sin utstrålning, blir ignorerad av servicepersonal på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Det är standard att serveringspersonal glömmer ge honom hans mat, butikspersonal ser honom inte när han står vid hjälpdisken, hans beställning tas inte ens upp när vi beställer mat osv osv. Helt makalöst! Var samma sak i USA som det är här.)
Det första gäller även i många specialbutiker inriktade mot akvarie/reptil/inverthobbyn. Jag brukar gå hårt ut med latinska namn och vattenvärden och sedan brukar det gå rätt bra. Ofta hämtar de då en annan person som faktiskt vet vad de pratar om och inte bara kränger kampfiskar till folk som vill ha dem i vattenglas.
Män får ofta prata med "experten" på en gång.
 
Det första gäller även i många specialbutiker inriktade mot akvarie/reptil/inverthobbyn. Jag brukar gå hårt ut med latinska namn och vattenvärden och sedan brukar det gå rätt bra. Ofta hämtar de då en annan person som faktiskt vet vad de pratar om och inte bara kränger kampfiskar till folk som vill ha dem i vattenglas.
Män får ofta prata med "experten" på en gång.
Är det inte mest män som vill ha kampfiskar i vattenglas? (Ingen egentlig aning , enbart baserat på fördomar.)
 
Wow, det finns alltså sådana kvar? Det var så på apoteket på en ort jag flyttade ifrån för ca 10 år sedan, har ingen aning om det är så fortfarande där, men har inte sett det någonstans sedan dess.
Kan vara att de har det kvar för att det är överväldigande många pensionärer här.
Låter krångligt. O_o
Är det för pappersrecept? 99% (?) av alla recept är elektroniska numera så man behöver inte lämna in dem.
Nej alltså det är därför jag skrev "lämna in", en går dit och visar sitt ID, personen gräver fram sakerna, sen en ny kö till annan person som sätter lappar och så vidare. Det är krångligt, ja.
 
Hur tycker ni att personalen ska bete sig när ni kommer in i en butik? Började diskutera detta med en kompis efter att vi varit inne i ett par butiker från samma kedja och personalen betett sig likadant i alla.
De sa hej och frågade om de kunde hjälpa till, vi sa nej vi tittar runt själva. Efter en halv minut frågade personalen igen om vi ville ha hjälp, vi sa nej tack, sen upprepades detta några gånger till och vi kände oss trängda och gick. Vi är båda såna som tycker om att gå runt bland varorna för att se om vi hittar något intressant. Ingen av oss går in i en butik, be personalen ta fram en viss sak, och går därifrån utan att kolla in resten av sortimentet.

Vi förutsatte att detta var direktiv uppifrån och att personalen kände sig tvingade att vara så påträngande, men det gjorde oss obekväma.

Har pratat med andra vänner om detta och ingen känner sig bekväm med uppmärksamhet på den nivån, dessutom borde butikerna förlora på kunder som inte gör spontanköp. Hur tänker ni andra?
Personalen får gärna hälsa välkommen och informera att de finns tillgängliga om man undrar något. Skulle också känt mig obekväm och observerad om de hade förföljt en och frågat hela tiden. Då skulle jag gått därifrån. I dessa fall går troligen affären dåligt ekonomiskt så personalen är tillsagd att försöka sälja bättre. En period var jag med om att någon i personalen stod utanför butiken och försökte få in kunder dit .... oerhört frustrerande....
 
Personalen får gärna hälsa välkommen och informera att de finns tillgängliga om man undrar något. Skulle också känt mig obekväm och observerad om de hade förföljt en och frågat hela tiden. Då skulle jag gått därifrån. I dessa fall går troligen affären dåligt ekonomiskt så personalen är tillsagd att försöka sälja bättre. En period var jag med om att någon i personalen stod utanför butiken och försökte få in kunder dit .... oerhört frustrerande....
Så brukar de göra i telefonbutiker här. Finns butiker som bara säljer mobiler (tror jag) och som verkar allmänt... skumma. Där står försäljarna (nästan alltid unga män) och försöker locka till sig kunder genom att hojta efter folk som passerar. Med resultatet att alla passerande går så långt ifrån som möjligt.
 
Så brukar de göra i telefonbutiker här. Finns butiker som bara säljer mobiler (tror jag) och som verkar allmänt... skumma. Där står försäljarna (nästan alltid unga män) och försöker locka till sig kunder genom att hojta efter folk som passerar. Med resultatet att alla passerande går så långt ifrån som möjligt.
I ett köpcentrum nära en tidigare arbetsplats började de unga killarna som skulle kränga abonnemang att kalla mig och mina kollegor för "damen" :eek: . Vi var då i fyrtioårsåldern och de fick oss att känna oss minst dubbelt så gamla, det var vidrigt. Vi undvek det centrumet helt tills de hade försvunnit.
 
Denna tråden fick mig att börja fundera på varför jag inte tycker om att gå i affärer men tycker om gå på mässor och marknader. Kan det vara för att jag försvinner i massan av folk och försäljarna inte letar efter någon att sälja till på samma sätt som i en butik.
 
Matbutik: Gärna ett "hej" när jag kliver in, det är trevligt.

Klädaffär odyl: "Hej" räcker men är ok med "vill du ha hjälp med något?" också.

Sedan hatar jag expediter som följer efter mig, har jag inledningsvis sagt "nej tack" till hjälp så menar jag det. Jag blir inte mer benägen att handla om något springer och tjatar på mig. Ser jag förvirrad ut (vilket händer) är jag naturligtvis ok med att de tar kontakt igen för att erbjuda hjälp.

Generellt är jag rätt tjattrig av mig... vilket betyder att ett besök på lokala italienska delin blir rätt italienskt, det kan ta någon timme av matprat! :rofl:

Apropå servicepersonal på fel ställe råkade jag ut för det nu i veckan. Jag åkte tåg till Sthlm och åkte första klass vilket betyder att jag har tillgång till SJs lounge. När jag klev in där i torsdags samtidigt som en annan kvinna blev vi praktiskt taget ÖVERFALLNA av personalen som snäste att hon ville se våra biljetter. Jag hade min redo men den andra kvinnan fick inte fram den först på sin telefon och servicepersonen stod och hängde över henne med en sur min tills hon lyckades hitta den. Kvinnan i fråga var öht inte otrevlig utan lite förvirrad och stressad med mycket packning. Givetvis förstår jag att det är folk som försöker smita in men det går ju att vara smidig.

Jag använde loungen på vägen hem också och han som jobbade då var raka motsatsen. Jag fipplade efter telefonen (pga dödstrött och massa packning :D) och han sa direkt att ta det lugnt, det är ingen brådska med ett leende. Då kände en sig välkommen och väl bemött.

Vad gäller bemötande kvinna vs man blev jag riktigt imponerad nu när jag var med särbon och köpte ammunition. Det var på ett extremnördigt ställe som hade en skjutbana uppsatt med skottstol för att verkligen kunna testa vapnet och ammunitionen. Inte för en sekund blev jag behandlad som ett bihang (vilket jag egentligen är eftersom jag inte har licens) utan han riktade sig hela tiden till oss båda. Det är inte riktigt vad jag är van vid i sådana sammanhang.
 
Jag tycker det räcker att de säger hej och frågar om en vill ha hjälp. I matbutiker förväntar jag mig att personen i kassan säger Hej till varje kund. Finns en på mitt lokala Ica som inte gör det utan bara tittar på en och det känns lite märkligt.
På mitt lokala Coop var det en personal som var ute i butiken som alltid sa Hej och stirrade på en om man inte tittade upp och sa Hej tillbaka. För mig var det irriterande då jag ofta inte skriver inköpslistor utan har ett "mantra" i huvudet där jag upprepar vad jag ska köpa. Behöver jag titta upp och blir avbruten är det lätta att jag glömmer något. Så nu har jag faktiskt övergivit Coop och går till Ica istället. (dessa butikerna är ett par minuters gångväg bort, ska jag köra bil till någon affär kör jag inte med "mantra!-lista.
 
Jag har inte läst hela tråden. Men det finns gott om statistik (framförallt från USA) som tyder på att folk inte snor lika mycket från butiker där de upprepade gånger haft mänsklig kontakt med en i personalen. Så, om du upplevde det här beteendet i en viss kedja kan det kanske vara så att ledningen har läst dem rapporterna och fått för sig att implementera samma kundmottagande som i USA för att minsta snatteri/stölder.

Själv tycker jag inte om att bli störd, så när personalen hejar och frågar om jag behöver hjälp brukar jag svara tack, jag letar upp dig när jag har några frågor.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Efter en ovanligt strulig vecka på jobbet (industri) så började jag fundera på hur lite insatta folk, allmänheten, kunderna, är i hur...
9 10 11
Svar
219
· Visningar
15 611
Senast: MiaMia
·
Samhälle Långt inlägg 🙈 Jag miljötränade ena hunden idag, först tog vi en promenad och sedan som vi brukar så tränar jag utanför en butik medan...
2
Svar
29
· Visningar
3 906
Senast: Lingon
·
Juridik & Ekonomi Hej, jag skulle behöva lite hjälp hur jag ska tänka och hantera detta... För att inte gå in på för mycket detalj om denna långa...
2
Svar
30
· Visningar
5 916
Senast: Cattis_E
·
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
3 693
Senast: Lhas
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp