Vad vet folk inte om ditt jobb?

[hastflicka]

Jag är börsmäklare och jag kan förstå att många grejer är komplicerat men varje dag får jag så otroligt dumma frågor att jag börjar fundera på vart mänskligheten är på väg......
Min favorit är varför New York börsen inte har samma öppettider som svenska börsen....... att det är natt i New York när vi har morgon det är det liksom inget som slagit dem in. Tidszoner måste väl ändå räknas till allmänbildning?

Jag tror jag skrattade en kvart at det har ... nu har jag dock samlat mig och forstar plotsligt vissa konstiga svar jag fatt ibland i Sverige.

Jag arbetar med att projektleda och kvalitetssäkra studier på läkemedel och medicintekniska produkter. Innan pandemin hade ytterst få någon koll på vilket rigoröst regelverk som gäller eller ens att man gör flera omfattande studier på produkter (Macciarini-skandalen hjälpte inte direkt till heller). Alla frågor jag fått om att ta med mediciner hem, ge bort produkter eller att det är så fel att testa X eller Y.

Efter pandemin ökade kunskapen generellt, på gott och ont. Men jag har iaf gått från att vara det svart fåret som jobbar på de stora stygga läkemedelsbolagen, till att arbeta med potentiellt livräddande mediciner i mångas ögon.

Tack for att du refererade till KI och Macciarini. Jag har ibland hort om Macciarini skandalen och Karolinska men inte forstatt vad det var. Nu googlade jag och hittade en "timeline" ... och ar "astonished" over hur det hela gick till.

Marknadsföring och det vanligaste är väl att folk inte förstår vilket omfattande strategiarbete som ligger bakom. Främst internt, folk verkar tro att jag sitter och känner av lite hur vinden ligger till idag och slänger upp något inlägg på LinkedIn därefter Vi planerar det mesta ett år i förväg. Ett annat problem verkar vara att marknadsföring visst är allas arbete om man frågar dem. Det verkar inte finnas någon på vårt avlånga lands arbetsplatser som inte har åsikter och tankar om hur marknadsföringen ska skötas. Som att det inte skulle vara en specialistkompetens. Tack för dina tankar, Anette, men jag kommer inte med idéer till bokföringen Det brukar dock tas emot väl hos mig, det visar att mina kollegor är engagerade och tycker det är kul! Däremot kommer det rätt ofta rätt basala idéer som vi redan av olika skäl valt att inte göra. ”Du, jag kom på en grej! Skulle man inte kunna…” Låt mig stoppa dig redan där för svaret är tyvärr sannolikt nej Undrar vad mina kollegor tror att jag gör på dagarna egentligen

Som buss schaufor checkar jag in pa en tablet en viss tid varje dag. Som Marknadsforig ansvarig skriver jag tid i en "exceptions log" och en del chaufforer tror tydligen att man bara "skriver till" lite som man tycker.
Ingen forstar vilken tid det tar att kontakta bolag for tillstand med allt fran att satta upp "banners" pa deras staket, till att parkera en skolbuss med banners (NOW HIRING) pa deras mark over dagen, gora scheman for vad vi ska gora under hosten/varen eller scheman over vem som gor vad.

Nar jag hor morr over hur mycket extra tid jag far sa erbjuder jag genast de som klagar att ta over mitt skrivarbete ... emails, telefonsamtal, och iband att infinna sig "in person", scheman, tillverkning av afficher, etc.

 

[Luff]

Regnumer på bilar hade jag då inte räknat med att det ingick i ditt jobb.

På internatet får enbart anmälda gäster förekomma efter 22. Så om det står en okänd bil eller epa på parkeringen så är det bra att kolla registrerad ägare innan vi börjar leta obehöriga.

 

[Magnum]

Lunchrestaurang
Många vet (tydligen) inte att vi inte kan sluta tidigt (dvs 13.00) på fredagar

 

[Human]

Jag är jurist och jobbar på myndighet.

Utöver många träffsäkra saker som redan tagits upp i tråden så upplever jag att många inte vet/förstår att mitt jobb är roligt, omväxlande och utmanande. Inte minst brukar andra jurister tappa intresset när jag säger var jag jobbar, och ännu mer när jag avslöjar att jag inte har en klassisk verksjuristroll.

Jag leder eller deltar i utredningar som politiken beställer, jobbar för att vi ska klara våra åtaganden enligt EU-förordningar, representerar myndigheten/Sverige i nationella och internationella möten och en miljon andra saker. Väldigt långt från dammigt och enformigt, vilket är den ständiga fördomen jag stöter på.

 

[Tranan]

Förutom kunskap om byråkrati så måste man vara mycket teknisk lagd och lite av en kodare.
Jag använder varje dag jag jobbar mina kunskaper inom Hydraulik/pneumatik, elkraft och signalteknik. och läser ritningar kategoriserar dem och ritar ändringar. Jag ser till att de som utför reparationer har de nyaste och bästa informationen.

 

[Krummi]

Är radiograf, det som heter röntgensjuksköterska i Sverige. Har dagligen patienter som tror man kan lösa alla problem med lite fler bilder. Kommer för mr av ett knä och ber oss att ta axeln också när de ändå är där för de har ibland lite värk i axeln. När man förklarar att det för det första skulle ta minst 25 minuter extra. Dessutom behövs en remiss från läkare så vi vet vilken typ av bilder som ska tas. Att vi inte får göra undersökningar utan remiss från läkare verkar många inte förstå och att man inte bara kan ta några bilder och hitta anledningen till alla problem och symptom.
Att ifrågasätta varför man ska ligga på vänster sida fast man kanske har ont på höger är också en klassiker. Det är en sak att fråga men att ifrågasätta svaret när man uppenbarligen inte har en aning om fysiken bakom en röntgenundersökning.

 

[Stinaelin]

Som sjuksköterska kan jag knappt komma på något som är oklart med arbetet.
Kanske att när man jobbar på vårdavdelning går en stor del av arbetstiden dagtid till för att rodda i patienters ohållbara hemsituation.
Ofta kom anhöriga frustrerade och berättade att ”det fungerar inte hemma längre!!!!”.
Hade sparat oändligt med tid om de ringt biståndssamordnare hemifrån när de märkte att något måste till. I stället för att allt ska ske inneliggande på sjukhus. Inte sällan blir det en fördröjd vårdtid om minst 3 dagar. Platser tas upp i ”onödan”, platser som inte finns. Hela vårdavdelningar gapar tomt pga sjuksköterskebristen.

En sak som jag som sjuksköterska fascineras över är att en del tror att vi vet allt som någonsin hänt patienten oavsett om vi mött den eller inte.

Jag kan knalla in på avdelningen i början på mitt pass (innan jag fått rapport), och en helt främmande patient dyker upp i korridoren stoppar mig och säger: "Jag har inte bajsat på tre dagar!". Eh, nähä? Vem är du?

Givetvis svarar jag artigt att det var ju besvärligt, det måste du absolut ta upp med din ansvariga ssk, jag ska kolla vem det är. Men det är lite spännande att de liksom inte har nån urskillning. Många ringer utan att presentera sig och frågar "Hur mår min mamma?". Tja, vem är din mamma? Vem är du?

På nått sätt tror jag att de ser "Sjukvården" som en och samma kropp, vi som jobbar där insuper kunskapen ur väggarna. Det hade varit smidigt!

Lite OT: Inte ett yrke, men jag är aktiv i ett litet parti som inte kom in i vare sig riksdag, region eller kommunfullmäktige. Ändå får jag höra av folk "Du som är politiker, det kan väl du ändra på!". Eh, nej? Inte om ingen röstar på mig liksom...

 

[Stinaelin]

Kom på lite mer:
Jobbar ju som IVA-SSK nu och vi har bara två patienter åt gången. På allvar frågar folk vad vi gör på dagarna, om vi läser mycket böcker eller vad vi gör med all tid.

Våra patienter kan inte andas själva och måste ha hjälp med allt, inklusive massor av läkemedelsinfusioner, nedre toalett (görs i sängen, i blöja), sondmatning, provtagning, interventioner som röntgen, bronkoskopi, dränage-inläggning mm. Vi har inte en lugn stund med två svårt sjuka patienter. Och vi får aldrig lämna rummet om nån annan inte tar över, så en får alltid be om att få gå på toa.

Det är supergivande, men långsamt-nä!

 

[LenaH]

Jag är arkeolog. För närvarande jobbar jag inom uppdragsverksamheten, dvs vi som gör arkeologiska insatser inför nybyggnationer som bostadsbyggande och ny infrastruktur. Det är inte en helt fri marknad, utan när det gäller ingrepp (man gräver) måste allt gå via länsstyrelserna som avgör om en fornlämning får påverkas/tas bort. De avgör också om det kan finnas ej upptäckta fornlämningar inom den mark som ska tas i anspråk. 2 kap i kulturmiljölagen (KML) är det som gäller. Upphandling görs vid behov och under speciella former, här trumfar KML LOU. Den som vill ta marken i anspråk betalar. Privatpersoner kan under vissa omständigheter få bidrag. Dessa betalas ut av pengar som Riksantikvarieämbetet fördelar till länsstyrelserna.

När jag nu klargjort förhållandena kommer vi till några mycket vanliga frågor:

* Är arkeolog verkligen mitt yrke som jag alltså får betalt för att utföra?
* Det förutsätts att jag bedriver mitt yrke i Grekland eller Egypten för det inte finns något av arkeologiskt intresse i Sverige.
* Att KML existerar är okänt för många. Dessvärre även för alldeles för många företag som arbetar med olika typer av markingrepp. Så de dundrar på och skadar fornlämningar eller inser sent i processen att de har en ganska stor kostnad de inte räknat med.
* Sen har vi då idén om penslar och tandborstar. Jag använder ytterst sällan dessa verktyg. Spade och grävmaskin däremot, det är fina grejor.

Men du har väl hatt och piska?!?

 

[athena_arabians]

Men du har väl hatt och piska?!?

Jag har faktiskt det... trots att jag inte är arkeolog Dock har jag inte piskan med i fält

 

[Sol]

Jobbar med djursjukvård ochvja, ingen vet vad vi gör och vad det kostar. En böld, degvätskan väl bara en spruta antibiotika och hem? En fraktur, ett gips och hem… eller? En katt som inte äter, ja lite antiemetila och hem… nja.

 

[skiesabove]

Nu jobbar jag inte där längre men kan tänka mig yrket igen (dock annan arbetsgivare), analyslaboratorium.

Folk hade noll aning om vad och varför analyslab finns .

"Jag jobbar på ett analyslaboratorium"

"???"

"Vi analyserar prover som folk skickar in, främst jord och vattenprover från gruvindustri och vägbyggen."

"Vadå varför tar dom prover?"

...ja du. Vars ska man börja . Sen blev det ännu mer komplicerat att förklara min del i kedjan, första steget med registrering och beställning av analys .

 

[Hippocampus]

Jag är arkeolog. För närvarande jobbar jag inom uppdragsverksamheten, dvs vi som gör arkeologiska insatser inför nybyggnationer som bostadsbyggande och ny infrastruktur. Det är inte en helt fri marknad, utan när det gäller ingrepp (man gräver) måste allt gå via länsstyrelserna som avgör om en fornlämning får påverkas/tas bort. De avgör också om det kan finnas ej upptäckta fornlämningar inom den mark som ska tas i anspråk. 2 kap i kulturmiljölagen (KML) är det som gäller. Upphandling görs vid behov och under speciella former, här trumfar KML LOU. Den som vill ta marken i anspråk betalar. Privatpersoner kan under vissa omständigheter få bidrag. Dessa betalas ut av pengar som Riksantikvarieämbetet fördelar till länsstyrelserna.

När jag nu klargjort förhållandena kommer vi till några mycket vanliga frågor:

* Är arkeolog verkligen mitt yrke som jag alltså får betalt för att utföra?
* Det förutsätts att jag bedriver mitt yrke i Grekland eller Egypten för det inte finns något av arkeologiskt intresse i Sverige.
* Att KML existerar är okänt för många. Dessvärre även för alldeles för många företag som arbetar med olika typer av markingrepp. Så de dundrar på och skadar fornlämningar eller inser sent i processen att de har en ganska stor kostnad de inte räknat med.
* Sen har vi då idén om penslar och tandborstar. Jag använder ytterst sällan dessa verktyg. Spade och grävmaskin däremot, det är fina grejor.

Jag förstår att det är olika intressen men vore det inte häftigt att åka till egyten, libyen, grekland och få vara med om sådana utgrävningar? Det hade jag tyckt. Kan man gå olika inriktningar på utbildning?

 

[Ullmerkott]

Jobbar med djursjukvård ochvja, ingen vet vad vi gör och vad det kostar. En böld, degvätskan väl bara en spruta antibiotika och hem? En fraktur, ett gips och hem… eller? En katt som inte äter, ja lite antiemetila och hem… nja.

Förutom den där spåkulan som gör att du redan på telefon kan avgöra vad det är, hur det kommer att gå och vad det kommer kosta (helst max några hundra) ska du givetvis kunna tillhandahålla en medicin som snabbt, enkelt och billigt löser problemet. Hur svårt kan det vara liksom?

 

[JohannaB]

Ett kvällsöppet apotek är ingen vårdcentral. Det finns inte receptfria läkemedel som botar alla åkommor.
Personalen på apotekethkan inte lämna ut receptbelagda läkemedel som du inte har något recept för. Det hjälper inte att skälla ut personalen när det antingen är du själv som inte hade koll på att recepet var slut eller läkaren som inte (hunnit) förnya receptet. Att din medicin ör slut är inte apotekspersonalens ansvar...

(I övrigt bör man alltid frpga personalen på spotek om man inte hittar det man söker, för det finns mycket fler saker än de du ser på hyllorna...)

Om jag ska fortsätta på denna arbetsplats är det två saker som jag tycker otroligt många tror/misstänker/anklagar oss på apotek för:
När en vara inte finns hemma, och måste beställas eller till och med är restnoterad så den inte går att beställa så säger nästan varannan person ”men jag behöver ju den idag”

Jag har alltid lust att svara ”men då så, då får du såklart den jag har gömt i lådan. Jag låtsades bara att vi inte hade någon” men såklart har det aldrig hänt i verkligheten

Gör folk så på andra affärer med?
Jag gör ju inte det på apotek men skulle heller aldrig få för mig att när butiken säger att varan jag vill köpa är slut så är den inte slut utan undangömd
Butiker vill liksom sälja sina varor, det är nog ingen som gömmer undan dem för att slippa sälja och tjäna pengar?
Helt ologisk tanke liksom, men när det var som mest livat om äggen vet jag att jag läste liknande frågor/resonemang om det så folk kanske tror att det är så? Att butiken inte säljer sina varor för man vill ha dem själv?
Känns ändå ologiskt, de flesta butiker vill ju sälja och få förtjänsten av försäljningen.

Grej två är väl de förbaskade utbytena av läkemedel på apotek
Staten tjänar massor med pengar på att utbyten görs och det är ett lagkrav, vi får bara ta betalt för priset som är på periodens vara av staten och resten (om kund vill ha annan vara) får kunden betala.
Ändå är de flesta kunderna (även om det blivit bättre) VÄLDIGT misstänksamma till dessa utbyten som vi bara gör för att sälja kunden en sämre vara som vi själva tjänar pengar på. Varför vi skulle tjäna pengar på att sälja en billigare vara är den här tankenötens kärna
Vore det inte mer rimligt att tro att vi skulle försöka sälja en DYRARE vara till kunden för att tjäna mer pengar? Istället för vi tvärtom mot andra butiker och försöker lura på kunden en billig vara… för att få mindre pengar i kassan?

(och utbytena är suveräna, den största delen av kostnaden för läkemedel tas av staten via läkemedelsförmånerna vi har i Sverige och att utbyten görs till likvärdiga produkter innebär miljarder i förtjänst för Sverige, pengar som kan gå till annan sjukvård. Så vi gillar våra utbyten på apoteken, men vi tjänar inte mer pengar på att göra dem utan skulle lika gärna kunna sälja den dyrare varan till kunden)

 

[Tuvstarr]

Om jag ska fortsätta på denna arbetsplats är det två saker som jag tycker otroligt många tror/misstänker/anklagar oss på apotek för:
När en vara inte finns hemma, och måste beställas eller till och med är restnoterad så den inte går att beställa så säger nästan varannan person ”men jag behöver ju den idag”

Jag har alltid lust att svara ”men då så, då får du såklart den jag har gömt i lådan. Jag låtsades bara att vi inte hade någon” men såklart har det aldrig hänt i verkligheten

Gör folk så på andra affärer med?
Jag gör ju inte det på apotek men skulle heller aldrig få för mig att när butiken säger att varan jag vill köpa är slut så är den inte slut utan undangömd
Butiker vill liksom sälja sina varor, det är nog ingen som gömmer undan dem för att slippa sälja och tjäna pengar?
Helt ologisk tanke liksom, men när det var som mest livat om äggen vet jag att jag läste liknande frågor/resonemang om det så folk kanske tror att det är så? Att butiken inte säljer sina varor för man vill ha dem själv?
Känns ändå ologiskt, de flesta butiker vill ju sälja och få förtjänsten av försäljningen.

Grej två är väl de förbaskade utbytena av läkemedel på apotek
Staten tjänar massor med pengar på att utbyten görs och det är ett lagkrav, vi får bara ta betalt för priset som är på periodens vara av staten och resten (om kund vill ha annan vara) får kunden betala.
Ändå är de flesta kunderna (även om det blivit bättre) VÄLDIGT misstänksamma till dessa utbyten som vi bara gör för att sälja kunden en sämre vara som vi själva tjänar pengar på. Varför vi skulle tjäna pengar på att sälja en billigare vara är den här tankenötens kärna
Vore det inte mer rimligt att tro att vi skulle försöka sälja en DYRARE vara till kunden för att tjäna mer pengar? Istället för vi tvärtom mot andra butiker och försöker lura på kunden en billig vara… för att få mindre pengar i kassan?

(och utbytena är suveräna, den största delen av kostnaden för läkemedel tas av staten via läkemedelsförmånerna vi har i Sverige och att utbyten görs till likvärdiga produkter innebär miljarder i förtjänst för Sverige, pengar som kan gå till annan sjukvård. Så vi gillar våra utbyten på apoteken, men vi tjänar inte mer pengar på att göra dem utan skulle lika gärna kunna sälja den dyrare varan till kunden)

Lite samma tanke tror jag som då folk antar att personen i kassan tjänar på att göra fel. Det händer någon enstaka gång att t.ex en vara råkar skannas dubbelt, och det är ju väldigt beklagligt, klart att det ska bli rätt. Men det är inte något man i kassan gör viljande, och man tjänar absolut inget på det själv, det är inte så att man kan sticka den pengen i egen ficka.

 

[Snowball]

Om ditt betalkort inte fungerar är det sällan kassapersonalen kan åtgärda det

 

[Ninnurur]

(och utbytena är suveräna

Jag håller med! Har Concerta på recept men föredrar metylphenidat Mylan, den har mycket bättre effekt på mig

 

[monster1]

Om jag ska fortsätta på denna arbetsplats är det två saker som jag tycker otroligt många tror/misstänker/anklagar oss på apotek för:
När en vara inte finns hemma, och måste beställas eller till och med är restnoterad så den inte går att beställa så säger nästan varannan person ”men jag behöver ju den idag”

Jag har alltid lust att svara ”men då så, då får du såklart den jag har gömt i lådan. Jag låtsades bara att vi inte hade någon” men såklart har det aldrig hänt i verkligheten

Gör folk så på andra affärer med?
Jag gör ju inte det på apotek men skulle heller aldrig få för mig att när butiken säger att varan jag vill köpa är slut så är den inte slut utan undangömd
Butiker vill liksom sälja sina varor, det är nog ingen som gömmer undan dem för att slippa sälja och tjäna pengar?
Helt ologisk tanke liksom, men när det var som mest livat om äggen vet jag att jag läste liknande frågor/resonemang om det så folk kanske tror att det är så? Att butiken inte säljer sina varor för man vill ha dem själv?
Känns ändå ologiskt, de flesta butiker vill ju sälja och få förtjänsten av försäljningen.

Är väll mer ett uttryck för behovet av medicin som ju trots allt är det ni säljer. Apotek är ju en samhällsservice även om den nu är avreglerad. Man är ju i många fall helt beroende av att få tag på sin medicin och nu får man ju heller inte se till att man har medicin så man klarar sig (dvs man kan inte själv lagra).

Vad gör man när en medicin man är beroende av att ta inte finns att köpa på apoteket?

 

[Myzan87]

Förutom kunskap om byråkrati så måste man vara mycket teknisk lagd och lite av en kodare.
Jag använder varje dag jag jobbar mina kunskaper inom Hydraulik/pneumatik, elkraft och signalteknik. och läser ritningar kategoriserar dem och ritar ändringar. Jag ser till att de som utför reparationer har de nyaste och bästa informationen.

Det är nästan så jag tror du har samma typ av jobb som mej

Jag jobbar som arbetsledare/signaltekniker på järnvägen. Tekniken är från 50-talet och fram till nutid. Och pysslar med elektronik, hydraulik, mekanik mm