Det går troll i Svärdsjöträffen för min del.
Förra året fick jag dra mig ur i sista minuten men i år var jag, som kanske märkts, verkligen helpeppad. Så att halsen sved lite igår vägrade jag tro berodde på något annat än den sista påminnelsen av en förkylning jag haft i över en vecka.
Men nädå. Inatt låg jag och skakade av feber, hade ont i hela kroppen och kunde inte somna förrän Herr Dentaku hämtat värktablett. Nu är febern väck men halsen är som ett öppet sår.
Vår fantastiska väninna har sagt att jag är välkommen ändå om jag orkar. Det är förstås också under förutsättning att ingen av er andra har några problem med att jag skulle dyka upp, vilket jag skulle ha full förståelse för. Jag lovar i så fall att avstå från alla typer av hångel(inklusive katten). Nu ska jag vila en stund i min gråluddiga misär.