Att oroa sig för klimatet är att oroa sig för mänskligheten, det håller jag med om. Jag är så förtvivlad över det att jag inte vet hur jag ska uttrycka mig. Det ligger som en tyngd i mitt bröst varje dag, allt vackert i livet är också trasigt av tanken "kommer detta försvinna innan jag dör?" - och svaret är oftast att ja, det kommer det. Den värld jag lämnar (om jag får leva 10+ år till), kommer vara tömd på så mycket av det som gett mig livsglädje och livsvilja som barn. Det är en helt övermäktig känsla.
Missade du lektionen om allas lika värde i skolan? Du vet det där grundläggande människovärdet som alla har, som vi baserat hela vårt samhälles etik på? Här kan du läsa ikapp om det:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Människovärde?wprov=sfti1