Bristfälligt läkarintyg

[Qelina]

Jag känner verkligen med dig
Borsta tänder och hår är PEST. Men samtidigt älskar jag långt hår.

Ha möten inbokade gör att jag har ångest och svårt att sova flera veckor innan.

Gå och lägga sig är otroligt skönt samtidigt som jag måste tvinga mig upp ur datorstolen, får samla kraft flera timmar innan sängdax bara för att orka borsta, ta av kläder och få in öronproppar.

Sorry för OT men känns ''skönt'' att inte vara ensam även om jag verkligen inte vill att du ska må dåligt

Då är vi två så du är inte ensam

 

[Qelina]

Fast jag har inga underliggande diagnoser. Det enda jag har är ett bagage med tråkiga erfarenheter. Trots detta har jag kunnat prestera en hel del. Nu kan jag inte prestera längre.

Ja fast just vilka diagnoser man har spelar ingen roll utan det är hur man påverkas av dom, om du inte kan prestera måste det väl bero på något? Typ utmattning eller depression eller ångest? Det läkaren och FK bedömer är ju din förmåga till att klara av arbetslivet och då kan frågor om hur man fungerar i vardagen ge en hint om det.

Men jag förstår din känsla av att vara osäker på intyget, jag är jätte rädd att mitt intyg inte ska räcka för processen för sjukersättning tar ca 4 månader och min nuvarande ersättning går ut i januari så om det blir förseningar och problem kommer jag stå utan pengar. Och jag är jätte rädd att FK inte ska se att jag inte klarar av att jobba, men jag tror läkaren förstod i och med att jag faktiskt inte klarar av vardagen ens, hur ska jag då kunna jobba också? Men jo, jag är väldigt nervös och vill se det där intyget som kommer tidigast nästa vecka.

 

[Magiana]

Ja fast just vilka diagnoser man har spelar ingen roll utan det är hur man påverkas av dom, om du inte kan prestera måste det väl bero på något? Typ utmattning eller depression eller ångest? Det läkaren och FK bedömer är ju din förmåga till att klara av arbetslivet och då kan frågor om hur man fungerar i vardagen ge en hint om det.

Men jag förstår din känsla av att vara osäker på intyget, jag är jätte rädd att mitt intyg inte ska räcka för processen för sjukersättning tar ca 4 månader och min nuvarande ersättning går ut i januari så om det blir förseningar och problem kommer jag stå utan pengar. Och jag är jätte rädd att FK inte ska se att jag inte klarar av att jobba, men jag tror läkaren förstod i och med att jag faktiskt inte klarar av vardagen ens, hur ska jag då kunna jobba också? Men jo, jag är väldigt nervös och vill se det där intyget som kommer tidigast nästa vecka.

Jag fick inga frågor om hur jag fungerar i vardagen.

 

[Qelina]

@Magiana Du skrev så här och det var det jag tolkade som att dom faktiskt frågade hur du fungerar i vardagen "Det är väl viktigare att få fram vad jag har för symptom och på vilket sätt de är ett problem än hur mitt sociala liv, boende och jobb ser ut? FK skiter väl i sånt. De vill veta vad det är som hindrar mig att jobba. Då är det inte relevant att det står i intyget att jag inte har ett socialt liv".

Självklart vill man prata om och beskriva symtom och hur man mår men svaren på flera av dessa frågor du skrev i den kommentaren handlar ju om din förmåga att hantera livet och därmed även jobbet eftersom problem inom dessa områden också kan vara symtom på måendet. Många drar sig undan från ett socialt liv när dom mår dåligt, hur ditt arbete ser ut påverkar ju möjligheterna du har för att kunna arbeta, hur du klarar att sköta hushållet och hemmet kan också vara ett tecken på hur man mår även om det inte alltid är det.

Men absolut tycker jag att ni kunde lagt tid på att prata om det som du upplever är problemen. Jag kan bli irriterad på läkarintyg där dom kommenterar så onödiga saker som hur man ser ut, typ kommentarer som "ordnad klädsel", "ordnat yttre", "kan föras dialog med patienten" (det krävs väl ganska mycket för att man inte ska kunna svara på en eller två frågor) osv. Det blir helt absurt. Hur tusan ska man se ut för att dom ska förstå vidden av det hela? Den här gången på läkarsamtalet gick jag dit precis som jag alltid går annars, i kläder jag haft en hel vecka, osminkad, ruffsigt hår och fixade mig inte alls. Varför lägga min dyrbara ork på att fixa mig inför ett möte där jag dessutom kommer bli bedömd efter hur jag ser ut?

 

[Magiana]

@Magiana Du skrev så här och det var det jag tolkade som att dom faktiskt frågade hur du fungerar i vardagen "Det är väl viktigare att få fram vad jag har för symptom och på vilket sätt de är ett problem än hur mitt sociala liv, boende och jobb ser ut? FK skiter väl i sånt. De vill veta vad det är som hindrar mig att jobba. Då är det inte relevant att det står i intyget att jag inte har ett socialt liv".

Självklart vill man prata om och beskriva symtom och hur man mår men svaren på flera av dessa frågor du skrev i den kommentaren handlar ju om din förmåga att hantera livet och därmed även jobbet eftersom problem inom dessa områden också kan vara symtom på måendet. Många drar sig undan från ett socialt liv när dom mår dåligt, hur ditt arbete ser ut påverkar ju möjligheterna du har för att kunna arbeta, hur du klarar att sköta hushållet och hemmet kan också vara ett tecken på hur man mår även om det inte alltid är det.

Men absolut tycker jag att ni kunde lagt tid på att prata om det som du upplever är problemen. Jag kan bli irriterad på läkarintyg där dom kommenterar så onödiga saker som hur man ser ut, typ kommentarer som "ordnad klädsel", "ordnat yttre", "kan föras dialog med patienten" (det krävs väl ganska mycket för att man inte ska kunna svara på en eller två frågor) osv. Det blir helt absurt. Hur tusan ska man se ut för att dom ska förstå vidden av det hela? Den här gången på läkarsamtalet gick jag dit precis som jag alltid går annars, i kläder jag haft en hel vecka, osminkad, ruffsigt hår och fixade mig inte alls. Varför lägga min dyrbara ork på att fixa mig inför ett möte där jag dessutom kommer bli bedömd efter hur jag ser ut?

Jag har aldrig haft ett socialt liv så det är ingen skillnad nu mot hur det har varit. Jag har alltid (sedan barnsben) varit socialt inkompetent. Nu är jag 44 så inget är ju nytt på den fronten. Jobbet har jag också haft i flera år men de senaste 1½ åren har jag jobbat hemma. Det har alltså funkat fram till nu. Jag fick inga frågor på hur jag sköter hus/hem, bara en fråga om hur jag bor.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag har aldrig haft ett socialt liv så det är ingen skillnad nu mot hur det har varit

Det kanske är en bidragande orsak till att du mår dåligt?
Antar att det kan bli lite som ett moment 22, däremot låter det tungt i längden att inte ha ett socialt liv öht. Förstår att alla har olika sociala behov och visst är det viktigt med egentid (vissa behöver mer, andra mindre) men ett liv helt utan sociala kontakter, vänner, umgänge, hobbies? Det tror jag skulle få de flesta att må dåligt i längden

 

[Magiana]

Det kanske är en bidragande orsak till att du mår dåligt?
Antar att det kan bli lite som ett moment 22, däremot låter det tungt i längden att inte ha ett socialt liv öht. Förstår att alla har olika sociala behov och visst är det viktigt med egentid (vissa behöver mer, andra mindre) men ett liv helt utan sociala kontakter, vänner, umgänge, hobbies? Det tror jag skulle få de flesta att må dåligt i längden

Visst påverkar det. Men jag är ett miffo vad gäller det sociala. Jag vet inte hur man gör och har aldrig gjort.

 

[Kilauea]

@Magiana Du skrev så här och det var det jag tolkade som att dom faktiskt frågade hur du fungerar i vardagen "Det är väl viktigare att få fram vad jag har för symptom och på vilket sätt de är ett problem än hur mitt sociala liv, boende och jobb ser ut? FK skiter väl i sånt. De vill veta vad det är som hindrar mig att jobba. Då är det inte relevant att det står i intyget att jag inte har ett socialt liv".

Självklart vill man prata om och beskriva symtom och hur man mår men svaren på flera av dessa frågor du skrev i den kommentaren handlar ju om din förmåga att hantera livet och därmed även jobbet eftersom problem inom dessa områden också kan vara symtom på måendet. Många drar sig undan från ett socialt liv när dom mår dåligt, hur ditt arbete ser ut påverkar ju möjligheterna du har för att kunna arbeta, hur du klarar att sköta hushållet och hemmet kan också vara ett tecken på hur man mår även om det inte alltid är det.

Men absolut tycker jag att ni kunde lagt tid på att prata om det som du upplever är problemen. Jag kan bli irriterad på läkarintyg där dom kommenterar så onödiga saker som hur man ser ut, typ kommentarer som "ordnad klädsel", "ordnat yttre", "kan föras dialog med patienten" (det krävs väl ganska mycket för att man inte ska kunna svara på en eller två frågor) osv. Det blir helt absurt. Hur tusan ska man se ut för att dom ska förstå vidden av det hela? Den här gången på läkarsamtalet gick jag dit precis som jag alltid går annars, i kläder jag haft en hel vecka, osminkad, ruffsigt hår och fixade mig inte alls. Varför lägga min dyrbara ork på att fixa mig inför ett möte där jag dessutom kommer bli bedömd efter hur jag ser ut?

Hur patienten svarar på frågor är av största vikt. Alltså inte svaren i sig, men om svaren kommer lätt eller behöver lirkas fram så att säga.
I min senaste depression, när jag var som sämst, skrev läkaren tex nåt i stil med (jag minns inte exakt ord just nu) "nedsatt emotionell respons, skakar", dvs jag sa inte ett ord i onödan och undvek ögonkontakt då jag mådde så dåligt. Att jag skakade märkte jag inte av själv förrän han frågade om jag hade en ångestattack där pch då.
Detta till skillnad när jag var där sist, då själva episoden av depressionen gått över, då han skrev "svarar bra på tilltal och med svarsleenden".
Så hur läkaren får kontakt och svar och kan föra en dialog med patienten är absolut av stor vikt.

 

[MissFideli]

Alla orkar inte med ett socialt liv utan mår faktiskt bättre av att inte ha det.

 

[Vallmo]

Hur patienten svarar på frågor är av största vikt. Alltså inte svaren i sig, men om svaren kommer lätt eller behöver lirkas fram så att säga.
I min senaste depression, när jag var som sämst, skrev läkaren tex nåt i stil med (jag minns inte exakt ord just nu) "nedsatt emotionell respons, skakar", dvs jag sa inte ett ord i onödan och undvek ögonkontakt då jag mådde så dåligt. Att jag skakade märkte jag inte av själv förrän han frågade om jag hade en ångestattack där pch då.
Detta till skillnad när jag var där sist, då själva episoden av depressionen gått över, då han skrev "svarar bra på tilltal och med svarsleenden".
Så hur läkaren får kontakt och svar och kan föra en dialog med patienten är absolut av stor vikt.

Det brukar stå "bristande emotionell kontakt" eller "något flack emotionell kontakt" "svarslatens" och liknande.
Det står nästan alltid också om patienten är välvårdad, har åldersadekvat utseende och liknande eller motsatsen.
Man räknar också in socialt nätverk, kvinnligt kön och familj som skyddande faktorer.
Riskfaktorer kan vara att manligt kön brist på socialt nätverk, arbetslöshet mm.
Allt sånt spelar större roll än vad man kanske tror i bedömningen.

Håller med om att hur man svarar är viktigare än vad man säger.

 

[mandalaki]

Det verkar som att rätt många här missat att du sannolikt är redigt deprimerad. Och är man deprimerad ser man allt i svart. Det är det som ÄR depression. Att du ser svart på både intyget och läkarbesöket är alltså inte konstigt.

Jag förstår att du är ledsen för att du inte fick fram vad du ville. Jag gissar att det handlade om att du är orkeslös, inte alls kan koncentrera dig, sover dåligt, kan vakna och börja gråta, att du grubblar över dig själv och din brist på relationer som du ser som ditt eget fel. Alltså sådant som du berättat här och som är det som gör att du inte klarar ditt arbete just nu.

Att du inte fick upp ditt papper och berättat det är heller inte så konstigt, läkaren hade en annan ingång och är det något mer som kännetecknar depression så är det väl att man saknar driv och är allt annat än kaxig. I synnerhet med tanke på hur höga dina hinder var för att söka hjälp är det inte konstigt att du inte avbröt läkaren och styrde om samtalet.

Men: de kanske godkänner ditt intyg. Det är ju bara på 50 procent och FK kanske nöjer sig med någon som jobbar en del, inte går hemma helt. Om de inte godkänner, hoppas att du får möjlighet att berätta mer för läkaren. Om du absolut vill göra något nu, kan du ringa FK:s kundtjänst och fråga om patienten alltid får meddelande om läkaren behöver komplettera. Om svaret är ja, kan du vänta tills du får ett sådant besked och sedan ringa VC och be om ett besök, eller skicka in skriftligt, innan läkaren kompletterar.

 

[Unafraid]

Det verkar som att rätt många här missat att du sannolikt är redigt deprimerad. Och är man deprimerad ser man allt i svart. Det är det som ÄR depression. Att du ser svart på både intyget och läkarbesöket är alltså inte konstigt.

Jag förstår att du är ledsen för att du inte fick fram vad du ville. Jag gissar att det handlade om att du är orkeslös, inte alls kan koncentrera dig, sover dåligt, kan vakna och börja gråta, att du grubblar över dig själv och din brist på relationer som du ser som ditt eget fel. Alltså sådant som du berättat här och som är det som gör att du inte klarar ditt arbete just nu.

Att du inte fick upp ditt papper och berättat det är heller inte så konstigt, läkaren hade en annan ingång och är det något mer som kännetecknar depression så är det väl att man saknar driv och är allt annat än kaxig. I synnerhet med tanke på hur höga dina hinder var för att söka hjälp är det inte konstigt att du inte avbröt läkaren och styrde om samtalet.

Men: de kanske godkänner ditt intyg. Det är ju bara på 50 procent och FK kanske nöjer sig med någon som jobbar en del, inte går hemma helt. Om de inte godkänner, hoppas att du får möjlighet att berätta mer för läkaren. Om du absolut vill göra något nu, kan du ringa FK:s kundtjänst och fråga om patienten alltid får meddelande om läkaren behöver komplettera. Om svaret är ja, kan du vänta tills du får ett sådant besked och sedan ringa VC och be om ett besök, eller skicka in skriftligt, innan läkaren kompletterar.

Jag är hyfsat säker på att man som patient alltid får ett brev. Är inte lika säker på att läkaren alltid får veta.. man får vara och rodda i allt som sjukskriven, tyvärr!

 

[mandalaki]

Jag är hyfsat säker på att man som patient alltid får ett brev. Är inte lika säker på att läkaren alltid får veta.. man får vara och rodda i allt som sjukskriven, tyvärr!

Läkaren får väl veta om hen måste komplettera?

 

[Qelina]

Jag blev nekad sjukskrivning och fick ett brev samma dag som jag blev inlagd på sjukhuset där dom ansåg att jag var arbetsför och att min ersättning och sjukskrivning skulle avbrytas snarast. Det var en fredag kommer jag ihåg för jag försökte övertyga vården om att få vara hemma över helgen men då sa dom att dom inte kunde garantera att jag skulle överleva hela helgen. Samma dag fick jag alltså beskedet att FK ansåg att jag skulle jobba 100%.

Det jag gjorde då och som jag tänker att du kan göra (om du orkar, men det är värt slitet) var att skriva en överklagan där jag tog med allt det som läkaren och FK hade missat, skrev allt ur mitt perspektiv och förklarade läget och det gick igenom, jag fick min ersättning till slut.

Så även om läkarintyget är bristfälligt så kan det lösa sig i alla fall, det är inte kört och jag tror inte du behöver oroa dig, det är som @mandalaki skrev inte lätt att fokusera och "prestera" under ett läkarsamtal när man mår dåligt. Du ska inte skuldbelägga dig själv för det att du inte fick fram allt du ville ha sagt för du gjorde så gott du kunde men förutsättningarna var inte dom bästa.

Jag hejar på dig och försök lita på att saker och ting ordnar sig, det känns inte så när man mår dåligt, jag är själv i en djup svacka, men det brukar lösa sig. Jag trodde ju till exempel att läkaren jag träffade i måndags skulle vägra skriva ett sjukintyg för sjukersättning (förtidspension)för att hen skulle tycka att jag var för frisk för det och att det var överdrivet men hon var istället förvånad över att det var så otroligt mycket i mitt liv som är problem och som inte fungerar så trots att vi inte hann med allt så skrev hon massor och det var liksom inte ens ett ifrågasättande från hennes del när jag frågade om intyget utan det verkade som en självklarhet.

Alla sa till mig att jag inte behövde oroa mig inför läkarsamtalet men jag trodde inte på dom. Jag har oroat mig för det här samtalet i månader nu, mer än 7 månader sen jag kom hem från behandlingshemmet och så blev det jätte bra. När man mår dåligt ser man verkligen allt i svart och tänker inte på samma sätt, man får försöka lita på dom omkring sig och ta en sak i taget.

Nu väntar dock en 4 månader lång process för mig för att se om det går igenom, så, så jobbigt att inte veta. Speciellt som det kommer bli katastrof om jag får avslag för då blir jag utan pengar i januari. Men jag försöker hålla hoppet uppe

 

[Magiana]

Jag blev nekad sjukskrivning och fick ett brev samma dag som jag blev inlagd på sjukhuset där dom ansåg att jag var arbetsför och att min ersättning och sjukskrivning skulle avbrytas snarast. Det var en fredag kommer jag ihåg för jag försökte övertyga vården om att få vara hemma över helgen men då sa dom att dom inte kunde garantera att jag skulle överleva hela helgen. Samma dag fick jag alltså beskedet att FK ansåg att jag skulle jobba 100%.

Det jag gjorde då och som jag tänker att du kan göra (om du orkar, men det är värt slitet) var att skriva en överklagan där jag tog med allt det som läkaren och FK hade missat, skrev allt ur mitt perspektiv och förklarade läget och det gick igenom, jag fick min ersättning till slut.

Så även om läkarintyget är bristfälligt så kan det lösa sig i alla fall, det är inte kört och jag tror inte du behöver oroa dig, det är som @mandalaki skrev inte lätt att fokusera och "prestera" under ett läkarsamtal när man mår dåligt. Du ska inte skuldbelägga dig själv för det att du inte fick fram allt du ville ha sagt för du gjorde så gott du kunde men förutsättningarna var inte dom bästa.

Jag hejar på dig och försök lita på att saker och ting ordnar sig, det känns inte så när man mår dåligt, jag är själv i en djup svacka, men det brukar lösa sig. Jag trodde ju till exempel att läkaren jag träffade i måndags skulle vägra skriva ett sjukintyg för sjukersättning (förtidspension)för att hen skulle tycka att jag var för frisk för det och att det var överdrivet men hon var istället förvånad över att det var så otroligt mycket i mitt liv som är problem och som inte fungerar så trots att vi inte hann med allt så skrev hon massor och det var liksom inte ens ett ifrågasättande från hennes del när jag frågade om intyget utan det verkade som en självklarhet.

Alla sa till mig att jag inte behövde oroa mig inför läkarsamtalet men jag trodde inte på dom. Jag har oroat mig för det här samtalet i månader nu, mer än 7 månader sen jag kom hem från behandlingshemmet och så blev det jätte bra. När man mår dåligt ser man verkligen allt i svart och tänker inte på samma sätt, man får försöka lita på dom omkring sig och ta en sak i taget.

Nu väntar dock en 4 månader lång process för mig för att se om det går igenom, så, så jobbigt att inte veta. Speciellt som det kommer bli katastrof om jag får avslag för då blir jag utan pengar i januari. Men jag försöker hålla hoppet uppe

Det sista där var det inget gilla på. Jag håller tummarna för dig.

 

[Unafraid]

Läkaren får väl veta om hen måste komplettera?

Jag har för mig att FK kan missa det.. jag skulle inte lita på något FK gör.. har varit med om missar därifrån, har för mig att dom missade kontakta läkaren angående komplettering, så jag fick ringa om ny tid. Sen har dom missat skicka ut viktiga brev osv.

 

[mandalaki]

Jag har för mig att FK kan missa det.. jag skulle inte lita på något FK gör.. har varit med om missar därifrån, har för mig att dom missade kontakta läkaren angående komplettering, så jag fick ringa om ny tid. Sen har dom missat skicka ut viktiga brev osv.

Ja men det är ju läkaren och ingen annan som ska komplettera?

 

[Unafraid]

Ja men det är ju läkaren och ingen annan som ska komplettera?

Självklart, men man får ett brev där det står att "vi överväger inte att godkänna din sjukskrivning" eller något sånt, då behövs nytt eller bättre sjukintyg. Det vet inte läkarna om, det måste man styra själv.

 

[mandalaki]

Självklart, men man får ett brev där det står att "vi överväger inte att godkänna din sjukskrivning" eller något sånt, då behövs nytt eller bättre sjukintyg. Det vet inte läkarna om, det måste man styra själv.

Fast andra i tråden berättar att deras läkare fått brev från FK.

 

[Unafraid]

Fast andra i tråden berättar att deras läkare fått brev från FK.

Jo, men det kan brista där, jag skulle inte lita på FK, av erfarenhet. Jag har fått ringa vc själv utan att dom blivit informerade.