Få psykiatrisk vård

[Magiana]

Jag lämnar som vanligt tipset om Internetpsykiatrin. De är öppna för hela landet och har ofta ganska korta väntetider. Det tar in patienter som är ganska illa däran vad gäller depressioner så vitt jag vet. Dock så är det KBT, så den som föredrar någon annan skola kommer kanske inte bli nöjd, men eftersom det är internetbaserat och följer manualen så kommer behandlingen följa de senaste rönen vad gäller depressionsbehandling bättre än vad många psykologer kan få till i den "vanliga" verksamheten. http://web.internetpsykiatri.se/

Jag känner till internetterapi. Dessvärre är jag ganska tveksam till om kbt kommer att hjälpa i mitt fall. Jag har tidigare fått kbt mot både min panikångest och min blodfobi. Ingen av gångerna fungerade det tillfredsställande. Jag fick bakslag i båda fallen och kom inte vidare.

Nu är det ingen ren depression jag har, utan en utmattningsdepression. Uppkomsten till detta är inte heller direkt jobbrelaterat. Kbt uppfattar jag som en ta-sig-i-kragen-terapi, vilket jag inte tror kommer att komma åt grundorsaken till att det har blivit som det har blivit.

 

[Sonic76]

Jag lämnar som vanligt tipset om Internetpsykiatrin. De är öppna för hela landet och har ofta ganska korta väntetider. Det tar in patienter som är ganska illa däran vad gäller depressioner så vitt jag vet. Dock så är det KBT, så den som föredrar någon annan skola kommer kanske inte bli nöjd, men eftersom det är internetbaserat och följer manualen så kommer behandlingen följa de senaste rönen vad gäller depressionsbehandling bättre än vad många psykologer kan få till i den "vanliga" verksamheten. http://web.internetpsykiatri.se/

Nej i Örebro tar de inte in en om man var för sjuk
Då fick jag rådet att söka till allmänpsykiatrin
Vilket gick ju lysande

 

[Niyama]

Kbt uppfattar jag som en ta-sig-i-kragen-terapi, vilket jag inte tror kommer att komma åt grundorsaken till att det har blivit som det har blivit.

Jag blir inte heller hjälpt av KBT, men någon "ta-sig-i-kragen-terapi" är det ju inte. Dock mycket mer fokus på lösningar "här och nu" (generellt) än vad t.ex. PDT är.

 

[Calyptra]

Jag känner till internetterapi. Dessvärre är jag ganska tveksam till om kbt kommer att hjälpa i mitt fall. Jag har tidigare fått kbt mot både min panikångest och min blodfobi. Ingen av gångerna fungerade det tillfredsställande. Jag fick bakslag i båda fallen och kom inte vidare.

Nu är det ingen ren depression jag har, utan en utmattningsdepression. Uppkomsten till detta är inte heller direkt jobbrelaterat. Kbt uppfattar jag som en ta-sig-i-kragen-terapi, vilket jag inte tror kommer att komma åt grundorsaken till att det har blivit som det har blivit.

KBT har betydligt bättre effekt vid depression än vid paniksyndrom eller blodfobi (som dessutom rent generellt är väldigt svårbehandlat). Dessutom så ser inte behandlingen likadan ut vid paniksyndrom som vid depression. KBT kräver eget arbete och det kan kanske uppfattas som ett krav på att ta sig i kragen av vissa men det är inte poängen. Med tanke på väntetiderna inom psykiatrin så kan det absolut vara värt att ringa och kolla med dem. Funkar det inte så har du försökt och kan be om annan typ av behandling senare.

Nej i Örebro tar de inte in en om man var för sjuk
Då fick jag rådet att söka till allmänpsykiatrin
Vilket gick ju lysande

Det här tillhandahålls av SLL, och de tar in patienter som är ganska svårt sjuka men har ofta hänvisat patienter vidare som har många komorbiditeter eller som har en socialsituation som gör att det är svårt att genomföra en behandling. Jag vet inte om Örebro har någon egen variant av internetpsykiatri men det här är den största enheten i landet.

Jag blir inte heller hjälpt av KBT, men någon "ta-sig-i-kragen-terapi" är det ju inte. Dock mycket mer fokus på lösningar "här och nu" (generellt) än vad t.ex. PDT är.

Jag förstår hur tanken om KBT som en "ta sig i kragen terapi" uppkommer eftersom den ställer en hel del krav på patienten och om psykologen/behandlaren inte har förklarat varför momenten ser ut som de gör så kan det nog kännas så. Trist att du inte blivit hjälpt av KBT, men det är inte en mirakelmetod.

 

[Migo]

Det är verkligen skit! Jag har väntat i två år på att få göra en typ av utredning. Det känns så otroligt dumt att det ska ta så lång tid.

Jag fick besked om att väntan var > 7 månader i mitt landsting, och att det var meningslöst att nyttja vårdgarantin för det var samma brist i hela landet. Hade tur som fick en engagerad psykolog som frågade om jag ville låta en student göra min utredning - så fick komma in redan efter 2 månader. Lite speciellt att bli utredd av någon som själv hade handläggare, men det var ändå värdefullt att få hjälpen snabbare.

Kan tillägga att jag gick hos psykolog i Örebro som jobbade med just KBT, och det gjorde stor nytta för mig (utmattningsdepression bla). Hade dock en kamp att få komma till honom då de först satte mig hos en helt horribel kurator.

 

[bettysmatte]

Jag fick besked om att väntan var > 7 månader i mitt landsting, och att det var meningslöst att nyttja vårdgarantin för det var samma brist i hela landet. Hade tur som fick en engagerad psykolog som frågade om jag ville låta en student göra min utredning - så fick komma in redan efter 2 månader. Lite speciellt att bli utredd av någon som själv hade handläggare, men det var ändå värdefullt att få hjälpen snabbare.

Kan tillägga att jag gick hos psykolog i Örebro som jobbade med just KBT, och det gjorde stor nytta för mig (utmattningsdepression bla). Hade dock en kamp att få komma till honom då de först satte mig hos en helt horribel kurator.

Jag tänker att en student faktiskt kan ha sina fördelar också. Även om erfarenheten saknas, så borde de arbeta enligt de senaste rönen plus att de antagligen har ett visst mått ödmjukhet som en etablerad psykolog kanske inte har.

 

[Magiana]

KBT har betydligt bättre effekt vid depression än vid paniksyndrom eller blodfobi (som dessutom rent generellt är väldigt svårbehandlat). Dessutom så ser inte behandlingen likadan ut vid paniksyndrom som vid depression. KBT kräver eget arbete och det kan kanske uppfattas som ett krav på att ta sig i kragen av vissa men det är inte poängen. Med tanke på väntetiderna inom psykiatrin så kan det absolut vara värt att ringa och kolla med dem. Funkar det inte så har du försökt och kan be om annan typ av behandling senare.


Det här tillhandahålls av SLL, och de tar in patienter som är ganska svårt sjuka men har ofta hänvisat patienter vidare som har många komorbiditeter eller som har en socialsituation som gör att det är svårt att genomföra en behandling. Jag vet inte om Örebro har någon egen variant av internetpsykiatri men det här är den största enheten i landet.


Jag förstår hur tanken om KBT som en "ta sig i kragen terapi" uppkommer eftersom den ställer en hel del krav på patienten och om psykologen/behandlaren inte har förklarat varför momenten ser ut som de gör så kan det nog kännas så. Trist att du inte blivit hjälpt av KBT, men det är inte en mirakelmetod.

Handlar inte KBT mycket om symptombehandling? Jag har upplevt behandlingen som sådan att jag hela tiden skulle göra svårare och svårare saker. Jag blev aldrig bekväm i något läge och upplevde bara press. Det var som om tanken var att jag skulle trubbas av inför de "enklare" sakerna när jag gick vidare till de svårare. Det gjorde det väl också, men det höll inte. Panikångesten kom tillbaka och arbetet med blodfobin tog stopp när jag nästan svimmade vid ett övningsmoment hemma. Efter det vågade jag inte utmana mig mer.

Utmattningsdepression och egentlig depression är väl inte riktigt samma sak? Oavsett det så kommer nog inte KBT åt orsakerna till depressionen. "Det är inte köksluckorna som sitter löst, det är marken som skakar". Och kbt sätter väl bara fast köksluckorna hårdare? Eller kommer man åt problem som rör rädslor, övergivenhetskänslor, otillräcklighet, ensamhet, problem med anknytning, prestationsångest o.s.v.? Det är där jag ser att orsaken till utmattningsdepressionen finns.

 

[Sonic76]

Jag tänker att en student faktiskt kan ha sina fördelar också. Även om erfarenheten saknas, så borde de arbeta enligt de senaste rönen plus att de antagligen har ett visst mått ödmjukhet som en etablerad psykolog kanske inte har.

Haha gick ho en PTP psykolog alltså nyutexad som helt allvarligt ansåg att mina problem berodde på att jag varit singel för länge

 

[mandalaki]

@Magiana Helt utan att vara expert, men: det du beskriver låter som fobiträning, där brukar ofta KBT användas. Min egen erfarenhet av KBT är att den också används för att ändra tankemönster. Jag fick tips och råd om hur jag skulle hantera destruktiva tankar när de kom. (Återigen utan att vara expert: för mig låter det inte som att det är vad du behöver i nuläget. Kanske senare.)

 

[Sonic76]

@Magiana Helt utan att vara expert, men: det du beskriver låter som fobiträning, där brukar ofta KBT användas. Min egen erfarenhet av KBT är att den också används för att ändra tankemönster. Jag fick tips och råd om hur jag skulle hantera destruktiva tankar när de kom. (Återigen utan att vara expert: för mig låter det inte som att det är vad du behöver i nuläget. Kanske senare.)

Jag funderar också på hur KBT funkar vid utmattningsdepression då exvis hemläxor känns lite oöverkomligt när man inte ens vill gå ur sängen.

 

[mandalaki]

Jag funderar också på hur KBT funkar vid utmattningsdepression då exvis hemläxor känns lite oöverkomligt när man inte ens vill gå ur sängen.

Mmm, jag tänker att det inte är tankemönstret det är fel på. Inte förrän senare när man står lite på benen. Då kanske det kan vara bra att lära sig hantera tankar om att Nej det här klarar jag inte, jag är värdelös - på ett annat sätt.

 

[Mixoman]

Handlar inte KBT mycket om symptombehandling? Jag har upplevt behandlingen som sådan att jag hela tiden skulle göra svårare och svårare saker. Jag blev aldrig bekväm i något läge och upplevde bara press. Det var som om tanken var att jag skulle trubbas av inför de "enklare" sakerna när jag gick vidare till de svårare. Det gjorde det väl också, men det höll inte. Panikångesten kom tillbaka och arbetet med blodfobin tog stopp när jag nästan svimmade vid ett övningsmoment hemma. Efter det vågade jag inte utmana mig mer.

Utmattningsdepression och egentlig depression är väl inte riktigt samma sak? Oavsett det så kommer nog inte KBT åt orsakerna till depressionen. "Det är inte köksluckorna som sitter löst, det är marken som skakar". Och kbt sätter väl bara fast köksluckorna hårdare? Eller kommer man åt problem som rör rädslor, övergivenhetskänslor, otillräcklighet, ensamhet, problem med anknytning, prestationsångest o.s.v.? Det är där jag ser att orsaken till utmattningsdepressionen finns.

Om det är så att du gått i terapi för ångest och fobi men det handlar om en depression som grundproblematik blir det inte bra och övermäktigt och då kommer bakslag (med fler depressiva tankar). Utmattningsdepression och egentlig depression är inte samma nej och behandlas annorlunda och har också olika längd i behandling och tillfrisknande.

Du kan jobba med KBT kring rädslor, övergivenhet, ensamhet, anknytning osv men för att använda din egen metafor så är det bra att skruva dit köksluckorna först innan man går på marken och husgrunden annars finns risk att hela köket rasar. För att kunna och orka arbeta med de sakerna du räknar upp behöver man en hyfsad stabilitet och också vara kognitivt fungerande, vilket man inte är i en depression.

 

[Magiana]

Om det är så att du gått i terapi för ångest och fobi men det handlar om en depression som grundproblematik blir det inte bra och övermäktigt och då kommer bakslag (med fler depressiva tankar). Utmattningsdepression och egentlig depression är inte samma nej och behandlas annorlunda och har också olika längd i behandling och tillfrisknande.

Du kan jobba med KBT kring rädslor, övergivenhet, ensamhet, anknytning osv men för att använda din egen metafor så är det bra att skruva dit köksluckorna först innan man går på marken och husgrunden annars finns risk att hela köket rasar. För att kunna och orka arbeta med de sakerna du räknar upp behöver man en hyfsad stabilitet och också vara kognitivt fungerande, vilket man inte är i en depression.

Depressionen fanns inte när jag genomgick behandling för panikångesten och inte heller några år senare vid fobiträningen. När jag genomgick fobiträningen mådde jag ganska bra generellt och det var bl.a. därför jag tyckte det var lämpligt att ta tag i det problemet då.

Vad räknas som "kognitivt fungerande"?

 

[Mixoman]

Depressionen fanns inte när jag genomgick behandling för panikångesten och inte heller några år senare vid fobiträningen. När jag genomgick fobiträningen mådde jag ganska bra generellt och det var bl.a. därför jag tyckte det var lämpligt att ta tag i det problemet då.

Vad räknas som "kognitivt fungerande"?

Ok, då kan det helt enkelt varit en dålig behandling.

I en depression blir tankemönster långt ifrån realistiska med så gott som enbart negativa tankar. Är det dessutom en utmattningsdepression (som många inom vården saknar kunskap om) så är närminne och perception påverkad och nedsatt, även högre stresskänslighet. Det är inte läge då att dra upp gamla minnen om övergivenhet mm. Jämför t ex med någon här i en tråd som påbörjade en traumabehandling som blev allt annat än bra (det var väl här på buke?)

 

[mandalaki]

@Mixoman Aha, är det alltså tvärtom mot vad jag skrev?

 

[Mixoman]

@Mixoman Aha, är det alltså tvärtom mot vad jag skrev?

Nej, precis som du skrev. Om du menade inlägget om utmattningsdepression?

En del av återhämtningen är ren vila (vilket blir extra jobbigt eftersom de flesta med utmattningsdepression är högpresterande i sin vardag) och sen pyttesteg att börja aktivera sig. 5 minuterspromenader, rutiner med dusch, hushållssysslor osv. Ganska långt senare det ens är möjligt att jobba med tankemönster. Sen är ett dilemma att när människor börjar må bättre tappar man motivation till att jobba på djupet kring t ex övergivenhet och sånt.

 

[mandalaki]

Nej, precis som du skrev. Om du menade inlägget om utmattningsdepression?

En del av återhämtningen är ren vila (vilket blir extra jobbigt eftersom de flesta med utmattningsdepression är högpresterande i sin vardag) och sen pyttesteg att börja aktivera sig. 5 minuterspromenader, rutiner med dusch, hushållssysslor osv. Ganska långt senare det ens är möjligt att jobba med tankemönster. Sen är ett dilemma att när människor börjar må bättre tappar man motivation till att jobba på djupet kring t ex övergivenhet och sånt.

Aha, då är jag med trots allt

 

[Magiana]

Ok, då kan det helt enkelt varit en dålig behandling.

I en depression blir tankemönster långt ifrån realistiska med så gott som enbart negativa tankar. Är det dessutom en utmattningsdepression (som många inom vården saknar kunskap om) så är närminne och perception påverkad och nedsatt, även högre stresskänslighet. Det är inte läge då att dra upp gamla minnen om övergivenhet mm. Jämför t ex med någon här i en tråd som påbörjade en traumabehandling som blev allt annat än bra (det var väl här på buke?)

Nej, precis som du skrev. Om du menade inlägget om utmattningsdepression?

En del av återhämtningen är ren vila (vilket blir extra jobbigt eftersom de flesta med utmattningsdepression är högpresterande i sin vardag) och sen pyttesteg att börja aktivera sig. 5 minuterspromenader, rutiner med dusch, hushållssysslor osv. Ganska långt senare det ens är möjligt att jobba med tankemönster. Sen är ett dilemma att när människor börjar må bättre tappar man motivation till att jobba på djupet kring t ex övergivenhet och sånt.

Generellt verkar det vara så att folk blir utmattade av jobb med mycket stress, orimliga krav och för mycket att göra. Jag passar inte in i den mallen alls. Jag har det där utopiska enkla jobbet som FK tycker att alla sjuka ska ha, d.v.s. jag jobbar hemifrån (mest), jag har inte för mycket att göra så det är stressfritt, arbetsuppgifterna klarar jag bra och jag lägger upp arbetet så som jag vill. Så jag kan verkligen inte skylla på mitt jobb. Det är resten av mitt liv jag inte klarar av att rodda.

Jag var nära väggen förra vintern men backade därifrån. Jag strök en massa "måsten" och "borden". Sedan har jag försökt att ta det lugnt och fokusera på trevliga aktiviteter. Ändå blev jag deprimerad i början av augusti och det var den primära orsaken till att jag sökte vård. Någon uppenbar orsak till depressionen fanns inte. Jag hade haft en fin semester och hade precis gått tillbaka till jobbet. Det fanns inget tråkigt som hade hänt.

Så småningom ändrades diagnosen depression till utmattningsdepression då det blev tydligt att min hjärna inte samarbetade. Jag hade turen att träffa en helt fantastisk läkare som var kunnig och visste hur han skulle kolla att jag inte var med i huvudet.

Så här sitter jag och förstår faktiskt inte hur jag lyckades dra på mig en utmattningsdepression, trots ett bra jobb och trots att jag försökt ta hand om mig. Logiken går inte ihop. Så jag letar efter orsaken i mitt förflutna och min oförmåga i sociala kontakter. Hela min familj lämnade mig förra julen vilket jag tog väldigt illa vid mig av och det bygger vidare på tidigare tråkiga erfarenheter. Sen flyttade jag 25 mil helt själv för knappt två år sedan till ett hus jag köpt. Det har nog bidragit en del till stressen men borde inte påverka mig idag.

Så jag vet inte riktigt hur det här ska behandlas eller i vilken ände man ska börja. Jag känner mig frustrerad över situationen. Jag skulle vilja komma igång med att lösa det hela nu på en gång men vet inte vad jag kan göra mer än vad jag redan gör. Jag skulle t.ex. gärna vilja skaffa mig mer kunskap om det hela genom att läsa böcker men fixar inte att läsa långa texter. Det är många år sedan jag kunde det. Jag försöker ibland och har en bok uppslagen på bordet som jag vill läsa, men kommer aldrig någon vart med den.

 

[Calyptra]

@Magiana, @Mixoman och @mandalaki har svarat bra på frågorna du hade.

Jag skulle vilja tillägga att nästintill all terapi snarare handlar om förhållningssätt här och nu än att ändra på "grundorsakerna", sedan läggs detta fram på olika sätt och med olika ramverk men ingen psykolog besitter kunskap i tidsresor eller genmanipulation. KBT är ett ramverk, men behandlingen som ges är olika baserat på för vilken åkomma och utefter vilket protokoll som psykologen arbetar. Det finns alltså inte en sorts KBT, utan fler. Jag har heller inte läst Internetspsykiatrins behandlingsmanual så jag är inte säker på vilka element den innehåller men i många fall så är behandlingen ganska olik den som är vid paniksyndrom (ingen exponering till exempel). Enklast är att ringa och kolla med dem om de behandlar utmattningsdepressioner.

Att blodfobi-terapin inte gick vägen är ganska normalt, specifika fobier (ormar, spindlar, flyg osv) är annars ett område där kbt skiner, men en stor del av personerna med blodfobi kommer inte att bli av med svimnings och obehagskänslorna. Det är oftast mer fruktbart att arbeta med andra metoder som att lära sig att spänna stora muskelgrupper för att undvika svimningen än att sträva mot symptomfrihet.

 

[Magiana]

Att blodfobi-terapin inte gick vägen är ganska normalt, specifika fobier (ormar, spindlar, flyg osv) är annars ett område där kbt skiner, men en stor del av personerna med blodfobi kommer inte att bli av med svimnings och obehagskänslorna. Det är oftast mer fruktbart att arbeta med andra metoder som att lära sig att spänna stora muskelgrupper för att undvika svimningen än att sträva mot symptomfrihet.

Jag fick träna på att spänna hela kroppen för att inte få blodtrycksfall, men det gick inte så bra ändå.

Hur som helst har jag sista tiden ändå kunnat närma mig tanken att gå med på att underkasta mig en provtagning. Den tanken har inte funnits förut. En vän som är sjuksköterska har också lyckats ge mig ett stick i fingret, vilket för några år sedan hade varit helt omöjligt. Jag har inte tränat aktivt för att påverka blodfobin men har en möjlig förklaring till att det lättat en aning.