Få psykiatrisk vård

[MiniLi]

Jag tycker det låter som att du behöver vänta in psykiatrin. Ring gärna och tjata på dem, men finns ingen anledning att vända sig till internetbehandling eller liknande när du beskriver en så komplex problematik.
Tyvärr är det nog köer i hela landet. Psykiatrin får alldeles för lite resurser.

Försök hålla fast i lite rutiner i din vardag och håll hoppet uppe om att du kommer få hjälp när de väl kan ta emot dig.
Ring akutpsyk om det känns övermäktigt. De kan stötta på telefon, och hör du av dig då och då kanske de signalerar till öppenvården att du behöver prioriteras.

 

[akleja]

Generellt verkar det vara så att folk blir utmattade av jobb med mycket stress, orimliga krav och för mycket att göra. Jag passar inte in i den mallen alls. Jag har det där utopiska enkla jobbet som FK tycker att alla sjuka ska ha, d.v.s. jag jobbar hemifrån (mest), jag har inte för mycket att göra så det är stressfritt, arbetsuppgifterna klarar jag bra och jag lägger upp arbetet så som jag vill. Så jag kan verkligen inte skylla på mitt jobb. Det är resten av mitt liv jag inte klarar av att rodda.

Jag var nära väggen förra vintern men backade därifrån. Jag strök en massa "måsten" och "borden". Sedan har jag försökt att ta det lugnt och fokusera på trevliga aktiviteter. Ändå blev jag deprimerad i början av augusti och det var den primära orsaken till att jag sökte vård. Någon uppenbar orsak till depressionen fanns inte. Jag hade haft en fin semester och hade precis gått tillbaka till jobbet. Det fanns inget tråkigt som hade hänt.

Så småningom ändrades diagnosen depression till utmattningsdepression då det blev tydligt att min hjärna inte samarbetade. Jag hade turen att träffa en helt fantastisk läkare som var kunnig och visste hur han skulle kolla att jag inte var med i huvudet.

Så här sitter jag och förstår faktiskt inte hur jag lyckades dra på mig en utmattningsdepression, trots ett bra jobb och trots att jag försökt ta hand om mig. Logiken går inte ihop. Så jag letar efter orsaken i mitt förflutna och min oförmåga i sociala kontakter. Hela min familj lämnade mig förra julen vilket jag tog väldigt illa vid mig av och det bygger vidare på tidigare tråkiga erfarenheter. Sen flyttade jag 25 mil helt själv för knappt två år sedan till ett hus jag köpt. Det har nog bidragit en del till stressen men borde inte påverka mig idag.

Så jag vet inte riktigt hur det här ska behandlas eller i vilken ände man ska börja. Jag känner mig frustrerad över situationen. Jag skulle vilja komma igång med att lösa det hela nu på en gång men vet inte vad jag kan göra mer än vad jag redan gör. Jag skulle t.ex. gärna vilja skaffa mig mer kunskap om det hela genom att läsa böcker men fixar inte att läsa långa texter. Det är många år sedan jag kunde det. Jag försöker ibland och har en bok uppslagen på bordet som jag vill läsa, men kommer aldrig någon vart med den.

Jag är rätt blodfobisk/stickrädd nuförtiden, vilket är lite absurt då jag inte på något vis är rädd för blod och jag kan utan problem själv kan sticka andra. Men jag tog ett par atarax sist jag skulle ta blodprv och det hjälpte en del.

@Magiana de problem du beskrivet tycker jag låter som om du skulle kunna bearbeta med en terapi med mer analytisk inriktning. Jag har inte jättemycket erfarenhet av KBT men testade det en sväng för ett specifikt problem med klent resultat. Det är möjligt att det kan vara effektivt vid utmattning/utbrändhet, men i så fall i kombination med något mer djuplodande. Min erfarenhet av KBT var att det var ganska tekniskt, men jag säger inte att det alltid måste vara så.

Tidigare har jag gått i psykoanalys med väldigt bra resultat, och numera sysslar jag själv med transaktionsanalys till husbehov (stödsamtal på jobbet) som också är ganska lämpligt i samband med utmattningsproblem. Jag har behandlats med lite andra metoder åt PTSD-hållet också i samband med m inegen (mildare) utbrändhet, en del fungerade fint. Men min övertygelse är att det i väldigt mycket högre grad är terapeutens skicklighet än metoden som bestämmer resultatet. De skickligaste terapeuter jag träffat har sysslat med en rad olika terapiformer och väljer det de tycker passar klienten bäst.