Bristfälligt läkarintyg

[Philosophia]

eh...
jösses!

Det vill säga: jag förstår din synpunkt men är osäker på om idén är så bra i praktiken som den låter när du skriver här.

"mina vårdkontakter" är inte en rolig kommunikationsväg för den som sitter på sjukvårdssidan.
Jag tror egentligen att de förslag som framkommit, är de bästa: lämna in sjukintyget till FK, göra formell sjukanmälan (får man inte glömma bort) och vänta på FK reaktion.
Om FK önskar kompletteringar, låta läkaren sköta kompletteringarna.

Om man önskar ett nytt läkarbesök, begära att få ordentligt tidsutrymme (på många ställen är det inte läkaren själv som bokar, och det är då inte ovanligt att läkaren har sammanlagt 30 minuter på sig för att träffa patienten, göra en bedömning, skriva eventuella recept och remisser, diktera journal och sjukintyg och det är inte en helt enkel övning att klara på så begränsat tidsutrymme).

Men det är väl upp till enskild läkare/husläkarmottagning att avgöra? Det kanske inte passar dig och din arbetsplats, men min husläkare älskar mejl och ombesörjer väldigt mycket via mejl såsom tidsbokning (jag mejlar alltså min läkare direkt när jag vill boka tid), enklare frågor och förnyelse av recept. När man kommer till honom så går han alltid in på mejlen och kollar vad det var man sökte för och varför, osv. Det verkar fungera smidigt för honom.

 

[kryddelydd]

Men det är väl upp till enskild läkare/husläkarmottagning att avgöra? Det kanske inte passar dig och din arbetsplats, men min husläkare älskar mejl och ombesörjer väldigt mycket via mejl såsom tidsbokning (jag mejlar alltså min läkare direkt när jag vill boka tid), enklare frågor och förnyelse av recept. När man kommer till honom så går han alltid in på mejlen och kollar vad det var man sökte för och varför, osv. Det verkar fungera smidigt för honom.

Sant.
Det kan ju också vara så att du har god förmåga att uttrycka dig tydligt via "mina vårdkontakter" så att det går att prioritera ditt ärende.

 

[Tassetass]

eh...
jösses!

Det vill säga: jag förstår din synpunkt men är osäker på om idén är så bra i praktiken som den låter när du skriver här.

"mina vårdkontakter" är inte en rolig kommunikationsväg för den som sitter på sjukvårdssidan.
Jag tror egentligen att de förslag som framkommit, är de bästa: lämna in sjukintyget till FK, göra formell sjukanmälan (får man inte glömma bort) och vänta på FK reaktion.
Om FK önskar kompletteringar, låta läkaren sköta kompletteringarna.

Om man önskar ett nytt läkarbesök, begära att få ordentligt tidsutrymme (på många ställen är det inte läkaren själv som bokar, och det är då inte ovanligt att läkaren har sammanlagt 30 minuter på sig för att träffa patienten, göra en bedömning, skriva eventuella recept och remisser, diktera journal och sjukintyg och det är inte en helt enkel övning att klara på så begränsat tidsutrymme).

Och jag har flera gånger uppmuntrats av vården att höra av mig via Mina Vårdkontakter om det är något jag undrar över eller vill tillägga, både i samband med vanliga besök och vid sjukskrivning.

 

[Unafraid]

Enligt erfarenhet, FK kan bli nöjd över ett dåligt sjukintyg, allt är frid och fröjd.

FK kan vägra acceptera oerhört välskrivna sjukintyg, vägra alla kompletteringar och påstå att du är frisk och 100% arbetsför flera månader efter din död. (Vilket hänt en fd. Kollega, det är 100% sant)

Så det viktiga är inte hur sjukintygen ser ut, det beror på handläggaren du får, tyvärr.

 

[Magiana]

Enligt dig ja, men det är ju inte du som är läkare.

Men läkaren är inte tankeläsare. Hur ska denne veta hur de olika faktorerna påverkar? Om de ens gör det. Det behöver ju inte vara där skon klämmer.

 

[LenaH]

@Magiana - är din arbetsplats knuten till någon företagshälsovård?

 

[Magiana]

@Magiana - är din arbetsplats knuten till någon företagshälsovård?

Nej. Jag är den enda som är anställd där. Så det finns ingenting av någonting.

 

[dobbis]

Jag får inte ihop det. Jag fixar inte att knyta ihop mitt mående och mina symptom till yttre faktorer som jobb och familj.

Vi som läser vad du skriver har inga problem alls med att knyta ihop det.

 

[kryddelydd]

Men läkaren är inte tankeläsare. Hur ska denne veta hur de olika faktorerna påverkar? Om de ens gör det. Det behöver ju inte vara där skon klämmer.

Var tycker du själv att skon klämmer, då?

 

[kakan89]

Vad är det där för kommentar? Det är därför de ställer frågor. Men det gäller ju att de ställer relevanta frågor.

Ska läkaren gissa sig till vad ditt problem är? Du får väl avbryta och förklara alt skriva till läkaren för du verkar ju inte ha problem att uttrycka dig i skrift.

 

[Raderad medlem 6459]

Ska läkaren gissa sig till vad ditt problem är? Du får väl avbryta och förklara alt skriva till läkaren för du verkar ju inte ha problem att uttrycka dig i skrift.

Men vilken jädra ton du har..? Vad driver dig att använda en sån tråkig ton när du tilltalar någon som uppenbarligen har det kämpigt?

 

[LenaH]

Nej. Jag är den enda som är anställd där. Så det finns ingenting av någonting.

Synd men inte oväntat.

Jag ser det här som två skilda saker faktiskt - att läkaren frågar dig om bakgrund och boende är en del i att kunna hjälpa medan att lista oförmåga att arbeta är att kunna motivera en sjukskrivning. Tyvärr hinns det inte alltid med att få in de två på ett kort VC-besök och det var därför jag frågade om ev företagshälsovård för de brukar vara experter på sjukskrivning.

 

[Lenis]

Den enkla frågan "Hur mår du" hade nog varit en ganska bra öppningsfras. .

Åtminstone där jag läste är vi skolade att INTE börja med den typen av frågor så det finns en anledning till det. Vi ska börja med öppna frågor och ett "bra" eller "dåligt" som kan bli svaret på frågan du önskar ger inte särskilt mycket information och är i regel inget bra sätt att få patienter att öppna upp sig (just det du själv efterfrågar). Du begär saker som inte går ihop. Du vill ha slutna frågor som är specifika för dig men du vill ändå ha någon som kan gräva fram det andra du inte själv säger spontant.

Jag får inte ihop det. Jag fixar inte att knyta ihop mitt mående och mina symptom till yttre faktorer som jobb och familj.

Men du behöver inte få ihop det. Du är inte läkare, det är deras jobb. Som ren information kan jag berätta att vid alla nya fall (nya för den drabbade eller för mig som läkare) av möjlig depression eller andra former av dåligt mående försöker iaf jag bilda mig en uppfattning om risken för att patienten ska skada sig själv, eller värre. Det ingår i jobbet när man möter någon med den typen av problematik. Då är yttre faktorer väldigt viktiga eftersom de rent statistiskt säger en del om risken för att det ska gå åt skogen. De säger också en del om hur patienten lever livet just nu, hur fungerar det egentligen.

När någon söker på HC kan man ha en trebarnsmamma som är på gym 4 ggr varje vecka, håller i 45 olika aktiviteter för barnen och sköter hela hemmet ensam utan hjälp söka och uppge samma symtom som en som inte klarar av jobb eller sociala kontakter och helt isolerat sig och tycker det är jobbigt att gå ut för att hämta posten. Man måste gräva i det praktiska också för att få en uppfattning om funktionsnivå och skyddsfaktorer och diagnoser osv, och det är i högsta grad bra information att ha om man måste ringa och dividera med FK i ett senare skede.

Invänta beskedet från FK och ta det därifrån, det är din läkare som måste komplettera om hen skrivit ett dåligt intyg precis som många redan skrivit. Och ja, gudarna ska veta att det finns de som skriver rätt dåliga intyg. Men det känns ibland som att kopplingen dåliga intyg-avslag är sisådär för ibland ser man jättebra intyg där handläggaren hakat upp sig på ett ord och man ser ibland intyg som knappt säger något som de släppt igenom. Men det är en annan historia.. Ta en dag i taget.
Jag kan förstå att det är frustrerande om man inte känner att det klickar med läkaren. Du kan alltid be om att få en annan vid nästa besök.

 

[Magiana]

Vi som läser vad du skriver har inga problem alls med att knyta ihop det.

Men ni har ju ingen aning om vad läkaren frågade om eller hur besöket gick till. Här har jag faktiskt skrivit mycket mer än det läkaren fått information om.

Var tycker du själv att skon klämmer, då?

Jag vet inte helt. Men det är i alla fall vansinnigt många faktorer inblandade.

Ska läkaren gissa sig till vad ditt problem är? Du får väl avbryta och förklara alt skriva till läkaren för du verkar ju inte ha problem att uttrycka dig i skrift.

Du lyckades tydligen missa helt att det är jättesvårt att "ta över" och "styra" ett samtal när man mår dåligt och inte kan tänka klart för att huvudet är som ett töcken. Jag försökte men lyckades inget vidare. Läkaren ska inte gissa något. Läkaren ska fråga hur jag mår. Jag gjorde misstaget att tro att jag skulle få frågan och hade förberett med skrivna anteckningar om mina symptom för att kunna svara på den frågan. Men det var bara en kladd och inget renskrivet jag bara kunde lämna fram.

 

[Lipperta]

Nu kanske det här inlägget inte hjälper dig alls men.

Jag har rätt nyligen gått igenom detta med läkarbesök för att få aktivitetsersättning.
Min läkare är ''känd'' för att skriva väldigt bra intyg.

När vi pratade så kändes det som hon hade punkter att pricka av, hur jag fungerar i hemmet, hur jag fungerar socialt.
Jag behövde inte en enda gång försöka styra samtalet, det ska inte en patient som mår psykiskt dåligt behöva göra.
Hon fann nya frågor, vi pratade lite häst emellan.

När jag fick mitt intyg tyckte jag också att det var lite naket, skickade in och läkaren fick göra komplettering. Men det var inget jag hade något med att göra, det gjorde läkaren.

Min läkare skrev inte intyget medans jag satt där utan bara kladdade ner på ett papper för att sen renskriva senare.

 

[Sonic76]

Jag som är ett stort fan av Mina vårdkontakter skulle, om jag var i din situation, skicka ett meddelande till VC och den sjukskrivande läkaren och skriva ner allt som du inte fick med under besöket.

Inte säkert den läkaren är kvar.
De har nya varje vecka

 

[Tassetass]

Inte säkert den läkaren är kvar.
De har nya varje vecka

Då går meddelandet rimligtvis till den som tar över ts som patient. I alla fall har det varit så för mig, tex när min gamla barnmorska och min förra läkare på reumatologen hade slutat.

 

[Qelina]

Jag har haft aktivitetsersättning i 10 år nu men när jag blir 30 år kan man inte ha det längre, jag hade därför läkarsamtal om intyg till sjukersättning igår faktiskt och vi hann inte gå igenom allt vi heller och det var saker jag ville få fram som inte kom fram men jag hoppas det blev tillräckligt. Enligt läkaren verkade det som det och hon var väldigt bra. Hon var lyhörd och förstående och väldigt kunnig.

Jag kan absolut se hur yttre faktorer påverkar, jag är sjukskriven för anorexi, bipolär sjukdom och asperger och för mig påverkar mina diagnoser helt min förmåga till ett vanligt liv. Jag klarar inte av yttre stimulans utan att bli sjukt trött, kan inte se på TV, läsa, lyssna på radio eller något när jag verkligen ska vila utan jag måste flera timmar varje dag ligga med en filt över huvudet i total apati utan yttre påverkan för att vila upp huvudet och kroppen.

Jag har svårt att förmå mig själv att borsta tänderna,borsta håret, städa, handla och duscha. Duschar max en gång i veckan och då får jag tvinga mig.

Jag orkar inte vara social mer än ungefär en timme åt gången även när det gäller mina närmsta, ibland kan jag klara två timmar men det blir ofta för mycket.

Jag klarar inte av att ha tider inbokade för minsta lilla sak utan att få panik och vara stressad och rädd för att jag inte förstår hur jag ska orka och klara saker när jag inte själv styr.

Jag har svårt att ens ta mig upp ur sängen för att jag mår så dåligt både fysiskt och psykiskt och det första jag tänker på morgonen är att jag önskar att dagen ska vara över så jag slipper lida mer utan kan få sova igen.

Vill inte ta över tråden men vill ge några exempel på hur frågor om dom "praktiska" bitarna i livet faktiskt kan visa på hur man mår och på hur sjukdomen/funktionsnedsättningarna påverkar ens förmåga att arbeta eller studera.

 

[Magiana]

Jag har haft aktivitetsersättning i 10 år nu men när jag blir 30 år kan man inte ha det längre, jag hade därför läkarsamtal om intyg till sjukersättning igår faktiskt och vi hann inte gå igenom allt vi heller och det var saker jag ville få fram som inte kom fram men jag hoppas det blev tillräckligt. Enligt läkaren verkade det som det och hon var väldigt bra. Hon var lyhörd och förstående och väldigt kunnig.

Jag kan absolut se hur yttre faktorer påverkar, jag är sjukskriven för anorexi, bipolär sjukdom och asperger och för mig påverkar mina diagnoser helt min förmåga till ett vanligt liv. Jag klarar inte av yttre stimulans utan att bli sjukt trött, kan inte se på TV, läsa, lyssna på radio eller något när jag verkligen ska vila utan jag måste flera timmar varje dag ligga med en filt över huvudet i total apati utan yttre påverkan för att vila upp huvudet och kroppen.

Jag har svårt att förmå mig själv att borsta tänderna,borsta håret, städa, handla och duscha. Duschar max en gång i veckan och då får jag tvinga mig.

Jag orkar inte vara social mer än ungefär en timme åt gången även när det gäller mina närmsta, ibland kan jag klara två timmar men det blir ofta för mycket.

Jag klarar inte av att ha tider inbokade för minsta lilla sak utan att få panik och vara stressad och rädd för att jag inte förstår hur jag ska orka och klara saker när jag inte själv styr.

Jag har svårt att ens ta mig upp ur sängen för att jag mår så dåligt både fysiskt och psykiskt och det första jag tänker på morgonen är att jag önskar att dagen ska vara över så jag slipper lida mer utan kan få sova igen.

Vill inte ta över tråden men vill ge några exempel på hur frågor om dom "praktiska" bitarna i livet faktiskt kan visa på hur man mår och på hur sjukdomen/funktionsnedsättningarna påverkar ens förmåga att arbeta eller studera.

Fast jag har inga underliggande diagnoser. Det enda jag har är ett bagage med tråkiga erfarenheter. Trots detta har jag kunnat prestera en hel del. Nu kan jag inte prestera längre.

 

[Lipperta]

Jag har haft aktivitetsersättning i 10 år nu men när jag blir 30 år kan man inte ha det längre, jag hade därför läkarsamtal om intyg till sjukersättning igår faktiskt och vi hann inte gå igenom allt vi heller och det var saker jag ville få fram som inte kom fram men jag hoppas det blev tillräckligt. Enligt läkaren verkade det som det och hon var väldigt bra. Hon var lyhörd och förstående och väldigt kunnig.

Jag kan absolut se hur yttre faktorer påverkar, jag är sjukskriven för anorexi, bipolär sjukdom och asperger och för mig påverkar mina diagnoser helt min förmåga till ett vanligt liv. Jag klarar inte av yttre stimulans utan att bli sjukt trött, kan inte se på TV, läsa, lyssna på radio eller något när jag verkligen ska vila utan jag måste flera timmar varje dag ligga med en filt över huvudet i total apati utan yttre påverkan för att vila upp huvudet och kroppen.

Jag har svårt att förmå mig själv att borsta tänderna,borsta håret, städa, handla och duscha. Duschar max en gång i veckan och då får jag tvinga mig.

Jag orkar inte vara social mer än ungefär en timme åt gången även när det gäller mina närmsta, ibland kan jag klara två timmar men det blir ofta för mycket.

Jag klarar inte av att ha tider inbokade för minsta lilla sak utan att få panik och vara stressad och rädd för att jag inte förstår hur jag ska orka och klara saker när jag inte själv styr.

Jag har svårt att ens ta mig upp ur sängen för att jag mår så dåligt både fysiskt och psykiskt och det första jag tänker på morgonen är att jag önskar att dagen ska vara över så jag slipper lida mer utan kan få sova igen.

Vill inte ta över tråden men vill ge några exempel på hur frågor om dom "praktiska" bitarna i livet faktiskt kan visa på hur man mår och på hur sjukdomen/funktionsnedsättningarna påverkar ens förmåga att arbeta eller studera.

Jag känner verkligen med dig
Borsta tänder och hår är PEST. Men samtidigt älskar jag långt hår.

Ha möten inbokade gör att jag har ångest och svårt att sova flera veckor innan.

Gå och lägga sig är otroligt skönt samtidigt som jag måste tvinga mig upp ur datorstolen, får samla kraft flera timmar innan sängdax bara för att orka borsta, ta av kläder och få in öronproppar.

Sorry för OT men känns ''skönt'' att inte vara ensam även om jag verkligen inte vill att du ska må dåligt