Nu känner jag att det behövs en grundkurs i avelsgenetik...
Inom avel pratar man om Genotyp och Fenotyp, alla har bägge delarna men de är inte samma sak.
Fenotyp är det du ser: färgen på din hund, tempramentet på din hund, utseendet på din hund etc.
Genotyp är vad som finns arvbart i individens genuppsättning: ett anlag från vardera föräldern av varje gen. Vilket anlag som slår igenom bestäms av dess styrka i förhållande till motsvarande anlag från den andra föräldern.
Fenotypen kan förändras över tid i vissa avseenden, t ex färgen när individen blir gammal (gråa hår), men genotypen kan inte ändras annat än genom mutation.
Ska man ge sig in i avel bör man ha dessa klart för sig, och vara väl medveten om att det är genotypen som nedärvs - inte fenotypen. En hund kan vara den absoluta kalashunden i sin fenotyp, men en katastrof med avseende på avel i sin genotyp. Sjukdomar & temprament är viktiga saker som måste tas på allvar. Även om vi gör allt vad vi kan kommer vi att misslyckas ibland, men det finns saker man kan göra. Ett är att inte avla på hundar med misstänkt dåligt temprament bakåt i stamtavlan. En hund med taskigt temprament är nämligen det västa man som hundägare kan råka utför. Det är till och med värre än en riktigt sjuk hund.
Nästa sak vi kan göra är att hålla oss uppdaterade och använda oss av teknikens framsteg. Det betyder för din ras, precis som för min, att DNA-testa för prcd-PRA. I mitt fall blev det ett oväntat och otrevligt bevis för att feno- och genotyp inte är det samma. Jag har ögonlyst och kontrollerat stamtavlan bakåt, och lik förbannat visar DNA-testet att hon bär på 2 sjukdomsanlag för prcd-PRA. Det betyder att den kull hon fått alla har fått ett sjukdomsanlag från henne, och att hon själv kommer att bli blind - frågan är bara hur länge det dröjer.
Du skriver att du inte känner mamman. En förutsättning för seriös avel är att man lär känna sin hunds bakgrund så väl som möjligt. Om man bara tittar på alla de undersökningar vi kan göra idag utan att gå ner på gen-nivå så är min tik kärnfrisk och helt utan anmärkning. Din hund må i samma anda vara en perfekt hund, men varningsflaggan för den är mamman. Totalt vansinnigt enligt mig att hon överhuvudtaget gick i avel, och det vore trevligt ju färre avkommor som för hennes gener vidare. Din hund har med största sannolikhet rädsla i generna, även om han i fenotypen passar dig.
