Börja raka sig..hur börja?

[Speciella_tina]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Och jag skulle snarare fråga mig i vilken grad jag själv gör dessa saker, vilka andra kvinnor som kan tänkas påverka min dotter som gör dessa saker och vad dessa saker verkar stå för för oss/dem som gör dem. Varför gör vi/de sådant? Studentklänning är väl knappast aktuellt för dem/er heller. Därifrån skulle dotter och jag ha diskuterat.

När du skriver att det för dig är viktiga steg in i en vuxnare värld, så gungar marken lite under mina fötter. Jag ser verkligen inget jag skulle kalla vuxet i de saker du nämner. Jag tänker på helt andra saker, som jag nog skulle diskutera med så unga personer utifrån det jag skrev ovan.

Så har jag redan börjat tänka, fastän att min dotter bara är två år gammal. Jag försöker hela tiden tänka att jag är en förebild för henne, och för att kunna uppmuntra henne att gå sin egen väg måste jag göra det. Jag måste våga stå emot idealen för att kunna stötta henne i att göra det (om hon vill). Därför har jag börjat öva nu, för jag tycker det är obehagligt att inte raka mig under armarna och på benen, och dessutom visa det. Det är klart det är obehagligt, det är normbrytande och folk tittar och kommenterar. Men jag känner att den dagen min dotter hamnar i den situationen där TS dotter är nu, den dagen vill jag kunna stå för att det är ok att gå sin egen väg, jag vill kunna visa att hår är normalt, och att man inte måste ta bort det för att passa in. Sedan är det upp till dottern att välja vilken väg hon vill gå, men jag vill åtminstone kunna vara en motvikt.

 

[Petruska]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Ja, det är väl med den motvikten i ena änden av skalan och att TS själv med viss självklarhet (och som till och med anför hygienargument) rakar sig i den andra, som jag inte förstår varför TS tycker att det är ett problem att dottern vill raka sig.

Om man själv inte har skäl att förhålla sig kritisk till en konventionell könsroll, varför är det då ett problem att ens dotter plockar upp samma roll? Det är det jag inte begriper.

Plus att jag inte begriper hur man tänker sig att det går att göra så tydlig skillnad mellan "vill för sin egen skull" och "vill pga grupptryck/normer".

 

[mino]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Jag förstår nog inte riktigt vad du menar med att grupptryck är "en neutral anledning". För den som helst önskar stå emot, men inte orkar/kan göra det så är det ju inte särskilt "neutralt"; snarare skitjobbigt med grupptryck.

Vi utövar ju grupptryck för att upprätthålla normer hela tiden och i alla sociala sammanhang, jag skulle gissa att många här är som jag, de rakar benen om benen ska synas utan att lida så värst. Jag tolkade det inte som om TS dotter kom hem och grät och sa att de andra retar mig för att jag inte rakar benen, utan snarare att hon körde med "men alla andra gör ju det".

Det jag tycker är intressant är varför rakning upprör, egentligen borde det vara betydligt värre med annat som faktiskt är skadligt, tex sola eller använda högklackat. Själv hade jag ett par högklackade skor i mellanstadiet som jag köpte på H&M och som jag minns det var det ingen som förfasade sig över det. Jag sminkade mig även när jag gick i mellanstadiet och det syns ju betydligt mer än rakningen. Däremot rakade jag mig inte förrän jag var kanske 14. Det är därför min gissning är att rakning provocerar mer eftersom det blivit en allt större grej. Det är förändringen som är provocerande, inte fenomenet i sig.

 

[mino]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

HÅller med. Man kan ju däremot vara upprörd över hur normer fungerar i allmänhet, dvs att de som är innanför normen och det man anser vara det rätta och normala har privilegier och makt vilket gör att det blir intressant för dem att upprätthålla dem. Men det mönstret är omöjligt att bryta, så fungerar vi i alla sammanhang, det är det hela kulturen vilar på. Däremot kan styrkan i "bestraffningarna" för att man inte är inom normen mildras av gott vuxeninflytande.

 

[cirkus]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Plus att jag inte begriper hur man tänker sig att det går att göra så tydlig skillnad mellan "vill för sin egen skull" och "vill pga grupptryck/normer".

Det är väl oftast så att den som vill för egen skull inte riktigt är medveten om att den är påverkad av grupptryck och normer. Jag tänker på många saker där få inser att de är utsatt för ett grupptryck, tänker tillexempel på alla dessa otaliga mammor som väljer att vara hemma med sina barn....för sin egen skull eller de som förstorar tuttarna för sin egen skull...

 

[Petruska]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Det är väl oftast så att den som vill för egen skull inte riktigt är medveten om att den är påverkad av grupptryck och normer. Jag tänker på många saker där få inser att de är utsatt för ett grupptryck, tänker tillexempel på alla dessa otaliga mammor som väljer att vara hemma med sina barn....för sin egen skull eller de som förstorar tuttarna för sin egen skull...

Men poängen är väl att det känns likadant. Om mamman känner att hon vill ta hela föräldraledigheten och därefter ta ett jobb på halvtid i kiosken i kvarteret, så känns det ju så. Och känslan är ju sann. När vi säger att "hörru, har du funderat på vad du förmedlar till dina barn/hur det går med pensionen etc" så "kräver" vi ju också att den kvinnan faktiskt agerar mot sin egen känsla.

Jag anser att det finns skäl för varje kvinna som står i den ovanstående situationen att faktiskt agera mot sin känsla, att betrakta sin känsla som ett resultat av normer som i sig är problematiska, men jag betvivlar inte känslointensiteten som sådan.

Och jag menar att det på ett psykologiskt plan inte är någon skillnad mellan den känslan (som samtidigt är en internaliserad norm för mödraskap) och min känsla av att jag faktiskt, för min egen skull, inte vill stå på sätet och sjunga Mors lilla Olle när jag åker buss. Jag är övertygad om att den känslan till 100% handlar om att jag har internaliserat normer för lämpligt bussåkarbeteende, men till skillnad mot könsnormer tycker jag inte att bussåkarnormen är problematisk. Därför problematiserar jag inte den där känslan och försöker inte agera mot den och uppmuntrar inte heller andra att agera mot samma känsla.

Däremot, om normen skaver, om jag inte vill vara en Mor som Endast Lever för sina Barn eller om jag vill uttrycka min personlighet genom att sjunga på bussen - då har jag ju direkta känslomässiga skäl att problematisera och/eller bryta den aktuella normen. Min gissning är att det är vi som känslomässigt upplever skav i relation till könsnormer som mest ivrigt hejar på de som inte gör det att ändå försöka bryta normerna, ändra dem, förbättra dem, göra dem mer jämställda.

Så vitt jag kan se skaver inte den hårlösa normen i TS fall, därför förstår jag inte riktigt varför hon problematiserar dotterns rakning. Utifrån hur TS beskriver sig själv, hade jag gissat att hon tänker sig/hoppas att dottern relativt smidigt ska anta en i mina ögon rätt konventionell kvinnoroll i sitt liv.

 

[cirkus]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Men inte visste jag att du EGENTLIGEN vill sjunga Mors Lille Olle på bussen och att det bara är internaliserande normer som gör att du inte gör det

Skämt åsido. Jag förstår vad du menar. Och det är ju en bra tanke - lite som var och en får göra som de vill så länge som det inte skaver och helst är genomtänkt med alla aspekter.

Jag tror att du har rätt. Jag *tror* att det ibland är lätt att blunda för det som skaver. Ibland är det bara rakt av ogenomtänkta handlingar som skulle kanske varit på helt andra vis om man visste mer.

För övrigt så tycker jag att det är allmän rakningshysteri och att det är sjukligt att många anser att hår är så fruktansvärt äckligt. Så har jag sagt mitt i den debatten. (flätar vidare på benbehåringen)

 

[Golden_Heart]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Om hon har mycket kraftig hårväxt eller hårväxt under armarna varför inte men annars lär barnen istället stå emot grupptrycket.
Sedan är det ju hur mycket hon ser familjen hemma pyssla med sådana saker.
Hårväxt under armarna, den tar jag hand om men lite fjun på armar eller ben de struntar jag. Visst när ett litet enstaka strå på hakan växer ut, självklart tar jag bort.

 

[Björk]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Menar du att man kan veta om det är för "sin egen" skull eller för att det är en norm/grupptryck? TS (ursäkta tredjepersonsformen!) verkar ju tänka sig en sådan skillnad, men för mig är den väldigt abstrakt, tror jag. Grupptryck är öht inte "mitt ord". Jag ser inte heller en sådan strikt åtskillnad mellan att vilja något "i sig själv" och att vilja något som ett slags resultat av miljöpåverkan - man blir ju sådan som miljön formar en, vilket gör skillnaden mellan "sig själv" och miljön smått diffus.

Jag trodde vi varit inblandade båda i så många diskussioner att det var rätt klart och tydligt (mellan just dig och mig) att vi är ganska eniga om synen på vad normer "är"... Självklart vet man inte alltid om det är "för sin egen skull" eller pga en norm. Snarast är det nog väldigt sällan som man vet eller anar det.

Däremot menar jag att det ganska tydligt handlar om just "tryck" i de fall man känner att man i någon omfattning väljer att göra något på grund av påtryckningar i någon form från andra. (Och då menar jag påtryckningar i frågor som handlar om sånt som rör MIG. Uppmaningar att inte sjunga Mors Lilla Olle i bussen kan man ju på ett annat sätt som individ FÖRSTÅ; när/om någon säger "vi vill inte höra dig sjunga". Det handlar ju om något jag gör som "drabbar" andra. Vad jag har för kläder, om jag är rakad eller inte "drabbar" ju faktiskt inte de andra i bussen. De som möjligen blir "äcklade" kan ju sluta titta på mina ben... det är svårare att stänga av öronen för min sång. )

När jag blev retad för mina vita vinterstövlar så hade jag två val: skita i tråkningarna och hoppas de skulle ge sig och fortsätta ha mina (sköna) vinterstövlar för att JAG ville det. Eller så hade jag kunnat valt att köpa ett par svarta, tunna stövlar med tunn sula för att anpassa mig och slippa bli tråkad. Hade jag valt det senare så handlar det ju just om en anpassning som (i alla fall för mig) känns lite trist att göra. Att frysa och inte kunna ha det JAG tyckte var fint för att andra inte kunde låta mig vara. Då är det ju rätt tydligt ett starkt tryck (norm- eller grupp-) som liksom tvingat in mig i det "valet".

Sedan finns det så klart normer som skaver, olika för olika personer. Jag har ju tex en del skavsår pga en del normer för hur män resp kvinnor bör vara. Även normskav är det ju inte ovanligt att man hanterar genom att lära sig normföljsamhet.

Ja..... jag förstår dock inte riktigt vad du menar att det ska innebära? Att vi helt enkelt ska fullt ut acceptera normföljsamhet; att vi ska uppmuntra våra barn till det? Eller att vi åtminstone ska försöka stå helt neutrala till när/om några utövar påtryckningar på våra barn som innebär att de gör saker för att slippa just påtryckningarna?

Jag tolkar nästan det du skriver som att "jaja, så ser världen ut, vi kan inget göra mer än att acceptera", men så kan du väl ändå inte mena?

Om din son som 11åring hade valt att börja dansa balett och en dag kom hem från skolan och grät för att hans kompisar retat honom och sagt att "inga riktiga killar dansar balett" och sagt att han vill sluta. Hade du då bara tänkt/tyckt "Jaja, hans sätt att hantera normtryck är att lära sig att följa normen"? och sen inte ägnat någon mer energi åt den frågan. Hade du inte tyckt det var lite tråkigt att/om han kände sig tvingad/nödgad att avstå sitt stora intresse på grund av ett grupptryck från skolan?

 

[Björk]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Det jag tycker är intressant är varför rakning upprör, egentligen borde det vara betydligt värre med annat som faktiskt är skadligt, tex sola eller använda högklackat. Själv hade jag ett par högklackade skor i mellanstadiet som jag köpte på H&M och som jag minns det var det ingen som förfasade sig över det. Jag sminkade mig även när jag gick i mellanstadiet och det syns ju betydligt mer än rakningen. Däremot rakade jag mig inte förrän jag var kanske 14. Det är därför min gissning är att rakning provocerar mer eftersom det blivit en allt större grej. Det är förändringen som är provocerande, inte fenomenet i sig.

Jag är fortfarande inte särskilt upprörd. (men det kanske andra är) Jag håller med om att det finns mycket som är värre än rakning. Det hindrar inte att jag tycker det är trist att redan en så ung tjej som 12 år ska behöva känna att hon "inte passar in" om hon inte rakar benen. Om det nu är så...

 

[Björk]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Däremot kan styrkan i "bestraffningarna" för att man inte är inom normen mildras av gott vuxeninflytande.

Jamen precis! Och det är väl det som jag tycker att Magica KAN göra. (Och gör). Fråga varför dottern vill raka sig t ex. (som hon gjort). Påtala att hon som mamma inte tycker det är nödvändigt osv.

Är man vuxen och i närheten när/om några barn skulle reta en kompis för att de inte följer normen så kan man också ifrågasätta det som sägs. Om ett barn i sonens ålder (4, snart 5) skulle säga "har du en rosa tröja. Det är ju en tjejtröja" så anser jag att det är min eller annan vuxens plikt (om någon finns i närheten) att säga "nej, det är ingen tjejtröja. Alla kan/får ha rosa".

 

[Björk]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Men poängen är väl att det känns likadant. Om mamman känner att hon vill ta hela föräldraledigheten och därefter ta ett jobb på halvtid i kiosken i kvarteret, så känns det ju så. Och känslan är ju sann. När vi säger att "hörru, har du funderat på vad du förmedlar till dina barn/hur det går med pensionen etc" så "kräver" vi ju också att den kvinnan faktiskt agerar mot sin egen känsla.

Jag anser att det finns skäl för varje kvinna som står i den ovanstående situationen att faktiskt agera mot sin känsla, att betrakta sin känsla som ett resultat av normer som i sig är problematiska, men jag betvivlar inte känslointensiteten som sådan.

Och jag menar att det på ett psykologiskt plan inte är någon skillnad mellan den känslan (som samtidigt är en internaliserad norm för mödraskap) och min känsla av att jag faktiskt, för min egen skull, inte vill stå på sätet och sjunga Mors lilla Olle när jag åker buss. Jag är övertygad om att den känslan till 100% handlar om att jag har internaliserat normer för lämpligt bussåkarbeteende, men till skillnad mot könsnormer tycker jag inte att bussåkarnormen är problematisk. Därför problematiserar jag inte den där känslan och försöker inte agera mot den och uppmuntrar inte heller andra att agera mot samma känsla.

Däremot, om normen skaver, om jag inte vill vara en Mor som Endast Lever för sina Barn eller om jag vill uttrycka min personlighet genom att sjunga på bussen - då har jag ju direkta känslomässiga skäl att problematisera och/eller bryta den aktuella normen. Min gissning är att det är vi som känslomässigt upplever skav i relation till könsnormer som mest ivrigt hejar på de som inte gör det att ändå försöka bryta normerna, ändra dem, förbättra dem, göra dem mer jämställda.

Så vitt jag kan se skaver inte den hårlösa normen i TS fall, därför förstår jag inte riktigt varför hon problematiserar dotterns rakning. Utifrån hur TS beskriver sig själv, hade jag gissat att hon tänker sig/hoppas att dottern relativt smidigt ska anta en i mina ögon rätt konventionell kvinnoroll i sitt liv.

Instämmer helt och fullt med allt!

 

[Enya]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Usch, jag blir så illa berörd av det här...
Hur starkt normtrycket är! Hade hon varit pojke hade hon aldrig fått några påpekanden alls.... (eller tror någon annat?). Och ändå påstår folk att vi redan är jämställda och att "jämställdhetshetsen" är för stor.

Nej, jämställdhetshetsen är INTE för stor. Inte när din 12åring hela tiden konfronteras med folk som påpekar att hon ska RAKA sig. Det är för jävligt och jag förstår verkligen ditt dilemma; det är inte enkelt att råda.

Ja det där med att raka sig och vara flicka elelr pojke är intressant. Min ena son är STOLT över att vara så påpälsad som han är. Han är född med mycket hår på kroppen och nu som snart 9 åring har han faktiskt en hel del. Det är ingen snack om att raka bort det liksom. Andra sonen på 10,5 år har inte alls mycket och vill ha mer....
Jag rakar inte mig så noga, så länge jag inte är äcklig på några vis så tycker inte jag att päls gör något på mig. När ena sonen då påpekade att jag har hår under armarna så blev jag lite irriterad. Han sa att flickor ska ju raka bort det. Vadå ska frågade jag och förklarade att kvinnor och flickor får också ha hår om de vill, det finns inga ska bara för att man är flicka eller pojke. Min syster hade talat om för honom att kvinnor ska raka sig...

MEN jag skulle ha svårt för att säga nej om mina barn ville raka sig i den åldern ändå. Det känns lite som att det lätt kan hända i smyg ändå, och det är ju inte "hela världen". Bara för att barnet rakar sig nu en tid betyder inte det att det gör det om ett halvår när hon inser att det är drygt att raka sig när man är trött och vill sova eller har bråttom på morgonen

Jag tror som Ramona att flickan nog ska få lära sig använda rakhyvel om möjligt, risken är annars att hon lånar en kompis och rakar sig. Kan ett barn skära bröd och grönsaker kan det använda rakhyvel. Skär man sig har man plåster hemma.

För mig är sminkningen värre, det skulle jag säga nej till direkt, oavsett kön på mitt barn!

Min ena son vill ha hål i örat och mamma sa genast att jag fick se till att det är rätt öra så att han inte tas för att vara bög. Vore det så farligt då? Är det viktigt att ses som homosexuell genom att ha ett örhänge i rätt öra? Nu sa jag nej. Inte pga av sonens kön utan enbart pga hans låga ålder. 13 år är mer lämpligt, 15 helst, eller varför inte 30 egentligen. Knappt 6 åriga dottern vill ha hål i öronen för några kompisar har, men jag säger nej och åter nej. Det är inte rätt ålder att få hål i öronen på.

 

[cirkus]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Om din son är bög - vad ska din mamma säga då ? Se till att ha ringen i rätt öra så du inte tas för hetero ?

 

[Enya]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Om din son är bög - vad ska din mamma säga då ? Se till att ha ringen i rätt öra så du inte tas för hetero ?

Att vara bög finns inte i hennes värld Jag har hört henne säga några gånger att min ena son nog kan bli bög, det verkar så, bara för att han är känsligare än syskonen.

 

[Petruska]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Jag tolkar nästan det du skriver som att "jaja, så ser världen ut, vi kan inget göra mer än att acceptera", men så kan du väl ändå inte mena?

Alltså, det beror lite på exakt vilken frågan är. När det gäller TS och de signaler hon sänder till dottern, utifrån hur jag tolkar det hon skriver, så ser jag det nog som att det bara är vad man kan förvänta sig att dottern vill raka sig. Behåring eller inte, typ. Jag förstår helt enkelt inte vilket som är TS problem. Vilket som hade varit mitt problem med samma situation har jag däremot helt klart för mig.

Jag är inte säker på att normföljsamhet är en dålig strategi när det gäller något så i princip harmlöst som benrakning. För mig känns det ungefär som att anpassa tex kläderna till vad som anses lämpligt på jobbet. Benrakning kan ingå i det.

Egentligen vet jag inte heller om sådant normtryck som tar sig uttryck i tråkningar behöver vara jättemycket jobbigare/starkare/värre än sådant normtryck som tar sig uttryck att man ser och känner att man själv avviker. Båda varianterna har nog "korrigerat" många. Jag har upplevt båda, och jag vet inte vilket jag tycker är värst, även de som tråkar borde lära sig att sluta med det.

Om din son som 11åring hade valt att börja dansa balett och en dag kom hem från skolan och grät för att hans kompisar retat honom och sagt att "inga riktiga killar dansar balett" och sagt att han vill sluta. Hade du då bara tänkt/tyckt "Jaja, hans sätt att hantera normtryck är att lära sig att följa normen"? och sen inte ägnat någon mer energi åt den frågan. Hade du inte tyckt det var lite tråkigt att/om han kände sig tvingad/nödgad att avstå sitt stora intresse på grund av ett grupptryck från skolan?

Om min son hade haft det problemet, så gäller ju att i hans fall är närmiljön betydligt mer än genomsnittet normkritisk när det gäller mycket av normer som har med kön, genus och sexuell identitet att göra. Självklart hade det avspeglats i och präglat diskussionen.

Vi har också haft flera diskussioner där han har upplevt att grupptrycket eller normtrycket har riktats åt ett håll och han själv har föredragit ett annat, och då har det hänt att jag har rekommenderat normföljsamhet som strategi. För att det i vissa lägen spar ganska mycket energi. Spar det inte energi att följa normen, blir man ju lite tvungen att bryta den.

Jag vet inte om jag hade lyckats stärka sonen i att fortsätta att dansa men jag hade kunnat presentera honom för den ena vuxna efter den andra - både män och kvinnor - som i unga år hade ungefär den sortens problem, och vi hade ingående kunnat diskutera hur de tänkte då och hur de tänker nu. Sådant har jag gjort, fast inte i samband med balett just.

Alltså, när min son lärde sig ordet bög som skällsord i skolan och jag naturligtvis genast tog diskussionen om det ordet - med hänvisning till ovanstående inklusive ett antal bögar som sonen känner - så svarade sonen att man inte menar homosexuell man med ordet bög i skolan, utan något annat, något dåligt. Som om bög dels betyder homo dels skitstövel. Det var självklart för honom att homo inte var något dåligt och alltså kunde det inte vara ett skällsord.

 

[Petruska]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Och det verkar ju även vara en vettig diskussion för skolan, både lärare och föräldrar. Är klimatet i klassen sådant att det inte finns utrymme för individuella variationer? Retas de allmänt om många saker? Sådant brukar enligt min erfarenhet bottna i att skolan känns otrygg av något skäl.

Gäller det enbart rakning, så är väl däremot problemet inte så stort.

 

[cirkus]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Men har du inte missuppfattat TS lite ?

Jag uppfattar hennes problem med själva rakningen var ju dels att dottern skulle göra sig illa på hyveln så hon klurade på andra metoder. Det andra bekymret var ju just detta med normerna, vill dottern raka sig för att hon själv vill eller är det för att hon blir ledsen av vad hennes kompisar säger åt henne (att hon är äcklig) men att hon egentligen inte alls vill raka sig.

 

[MagicaDeHex]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Men har du inte missuppfattat TS lite ?

Jag uppfattar hennes problem med själva rakningen var ju dels att dottern skulle göra sig illa på hyveln så hon klurade på andra metoder. Det andra bekymret var ju just detta med normerna, vill dottern raka sig för att hon själv vill eller är det för att hon blir ledsen av vad hennes kompisar säger åt henne (att hon är äcklig) men att hon egentligen inte alls vill raka sig.

Precis så

kl

Jag förstår inte vrf det dras upp om jag rakar mig eller inte.
Inte detta fallet hade det nog inte spelat ngn roll om jag så hade dreadlocks under armarna.
För om dessa tjejerna påverkar så mkt så tror jag bestämt inte att dottern skulle säga till dom " det spelar ingen roll med hår för min mamma rakar sig aldrig och hon är minsann lycklig och trygg i sig själv".
Är trycket stort och retningarna svider så spelar det nog knappast ingen roll om jag eller hennes faster,eller lärarinna etc är håriga

Sen appråpå tidig ålder att raka så anser jag att det inte är bra för huden heller. Precis som med smink och solning ska man vara extra försiktig i ung ålder,tycker jag.

Kan även tillägga att dottern har sett mig med MYCKET orakade ben och armhålor i klänning och jag har bara ryckt på axlaran å sagt "äh".

 

[Lena Furberg]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Precis så

kl

Jag förstår inte vrf det dras upp om jag rakar mig eller inte.
Inte detta fallet hade det nog inte spelat ngn roll om jag så hade dreadlocks under armarna.
För om dessa tjejerna påverkar så mkt så tror jag bestämt inte att dottern skulle säga till dom " det spelar ingen roll med hår för min mamma rakar sig aldrig och hon är minsann lycklig och trygg i sig själv".
Är trycket stort och retningarna svider så spelar det nog knappast ingen roll om jag eller hennes faster,eller lärarinna etc är håriga
.

Jag misstänker till och med motsatsen - att det skulle betraktats som ÄNNU "äckligare" om även dotterns mamma gått omkring med svarta lurviga armhålor, mustasch och lurviga ben. Barn kan minsann skämmas över resten av familjen med, inte bara sig själva.