Sv: Börja raka sig..hur börja?
Jag håller med om att det kanske var onödigt hårt! Men samtidugt gäller ju det inte rökning eller att hon dricker.
Utan om ett mode som inte kommer att försvinna, och hår växer ut igen! Varför då förbjuda något som alla andra gör och som faktiskt inte är skadligt?! Dottern kanske tom utvecklas och växer ett steg om hon tillåts bli vuxen i samma takt som sina vänner?
Att bli utanför i den åldern är ju förödande för fortsatt gemenskap osv inför högstadiet!
Nej, visst, det är ju långtifrån något som kan jämställas med rökning eller alkohol.
Det där med att "utvecklas och växa ett steg" undrar jag dock över. För rakning är rakning; att "bli vuxen" är för mig något helt annat. Jag tycker inte att just börja raka sig på benen, använda smink och bry sig om sitt utseende är något som är "vuxet" i sig självt. Att börja raka sig
på grund av grupptryck (om det nu är så) visar väl snarare på att man faktiskt INTE är så himla vuxen än. Att man inte vågar/klarar stå emot grupptrycket trots att man bara har några små fjun som ingen borde bry sig om. Vuxna skulle väl heller inte på samma uttryckliga sätt tala om för sin kompis att "du borde raka dig"; i alla fall inte mogna vuxna...?
Jag kommer att tänka på en jämförelse. När jag var 14 så konfirmerade sig ALLA i min klass. Min familj (som var inflyttade på den orten jag växte upp) har ingen kristen tradition alls och vi syskon är ej heller döpta. Jag fick givetvis välja att konfirmera mig (och döpa mig förstås) om jag ville själv när jag var 14. Men jag valde att låta bli; trots att jag kände mig lite "utanför" pratet om konfaläger, byte av konfirmationskort osv.
Jag gick på mina närmaste kompisars konfirmation och på festen hemma hos dem efteråt sa en släkting till dem:
- Ja, nu är ni torra bakom öronen!
Kompisarna nämnde det för mig och sa mer eller mindre rätt ut att jag ju INTE var/blev torr bakom öronen, eftersom jag inte konfirmerat mig. Redan DÅ, när jag var 14 år; kände jag att jag undrar vem som är MEST "torr bakom öronen" - ni som bara konfirmerar er för att traditionen säger det och gör något som precis alla andra gör. Och ni som känner att ni måste SÄGA till mig att jag INTE är "torr bakom öronen" enligt er gamla släktings uppfattning.
Eller jag; som gör precis tvärtemot den rådande normen (av övertygelsen att jag faktiskt inte har någon egen tro att konfirmera) och som gratulerar er till er konfirmation och inte försöker pådyvla omgivningen min uppfattning om att konfirmera sig faktiskt är något MER än bara "tradition"....
Jag tyckte då (och nu) att den mest "mogna" eller "vuxna" faktiskt var jag. Inte för att jag valde att inte konfirmera mig, men för att jag
aldrig skulle ha sagt en sådan sak till en kompis; att "du är inte torr bakom öronen för vår släkting säger att det blir man när man konfirmerar sig".