Blommor, ljus och dekorationer efter olyckor

[Lampan]

Alltså...

Jag fattar inte denna tråden!?

Hur 17 kan man störa sig på att människor som sörjer lägger blommor och lyktor vid olycksplatsen?

Vad är det för fel på er???

 

[sicx]

Jag har också sett en del kors och blommar längs med vägar men det är ingenting jag tycker stör. Det är väl ett sätt för de som inte kan gå till en gravplats att visa att man bryr sig och tänker på den avlidne och anhöriga.

När djurgårdaren blev ihjälslagen här i Helsingborg av en Hif:are så uppstod det en stor minnesplats rätt så omgående. Det hände påväg ner i kärnantrapporna och där låg blommor redan en timme efter. Sen byggdes det på med lagflaggor, halsdukar, blommor, ljus osv. Jag tyckte faktiskt det var ett otroligt fint och vackert sätt för alla oss som bor i stan att visa att vi blev påverkade, att vi blev illa till mods och att ingen av oss accepterar fotbollsvåldet, det blev ju kanske mer av en manifestation av det hela i slutändan. Men det påverkade klart och tydligt väldigt många här. Kommunen lät även allting ligga kvar så länge de bara kunde, när det sen började regna och saker började blåsa bort så tog de bort lite i taget, väldigt respektfullt ändå.

 

[Korven]

Samma här. Har också haft körkort sen 1994 och jag har sett sådana platser redan innan jag fick körkort.

Kanske är det vanligare på vissa ställen än andra i Sverige och så har det spridits därifrån?

I utlandet har jag sett det en hel del.

 

[Buck]

Har en bekant till familjen som dog då jag var liten, vi reste ett kors vid olycksplatsen och la blommor, gör så än idag vid årsdagen.

Är en minnesplats helt enkelt, mer än vad kyrkogården är. Och är det så att olyckan hänt precis så är det enklare att lägga blommor vid olycksplatsen än vid en grav som inte är klar än.

 

[ameo]

Alltså, jag försöker förstå hur det fungerar, så jag ställer lite földfrågor.

För oss vänner är den platsen vid bryggan den som betyder något. Inte en kyrkogård. Det var där han levde sist. En lyckad kväll slutade där. Det var där han hittades. Det är en vacker plats. Känns som bara "hanns". Det är dit vi går med blommor och ljus.

Ser ni till att det finns blommor och ljus där hela tiden eller bara vid särskilda tillfällen?

Alltså...

Jag fattar inte denna tråden!?

Hur 17 kan man störa sig på att människor som sörjer lägger blommor och lyktor vid olycksplatsen?

Vad är det för fel på er???

Vad är det för fel på dig som inte kan förstå att det finns olika sätt att se på saken? Har du åsiktsföreträde på nåt vis? Alla ska tycka att det är bra, okej och trevligt, eftersom du tycker det? Och alla vet varför det görs?

Jag har också sett en del kors och blommar längs med vägar men det är ingenting jag tycker stör. Det är väl ett sätt för de som inte kan gå till en gravplats att visa att man bryr sig och tänker på den avlidne och anhöriga.

När djurgårdaren blev ihjälslagen här i Helsingborg av en Hif:are så uppstod det en stor minnesplats rätt så omgående. Det hände påväg ner i kärnantrapporna och där låg blommor redan en timme efter. Sen byggdes det på med lagflaggor, halsdukar, blommor, ljus osv. Jag tyckte faktiskt det var ett otroligt fint och vackert sätt för alla oss som bor i stan att visa att vi blev påverkade, att vi blev illa till mods och att ingen av oss accepterar fotbollsvåldet, det blev ju kanske mer av en manifestation av det hela i slutändan. Men det påverkade klart och tydligt väldigt många här. Kommunen lät även allting ligga kvar så länge de bara kunde, när det sen började regna och saker började blåsa bort så tog de bort lite i taget, väldigt respektfullt ändå.

Jag ser kors här och där längs vägarna och det är, för mig, mer som en "passiv" minnesplats och visar att det hände något där. Men jag har svårare att förstå när det hela tiden läggs ut färska blommor och tänds nya ljus, i flera månader efter den aktuella olyckan. Jag försöker förstå varför man gör det. Det borde ju liksom finnas någon särskild anledning till varför man så aktivt håller platsen "vid liv" (vad fel det lät, i detta sammanhang, men jag hittar inget bättre ord)

För mig är det också lättare att förstå att man vill manifestera efter en sån händelse som den ihjälslagna fotbollssupportern. Men jag hade haft svårare att förstå om man hade fortsatt underhålla med nya saker på platsen i flera månader efteråt.

Har en bekant till familjen som dog då jag var liten, vi reste ett kors vid olycksplatsen och la blommor, gör så än idag vid årsdagen.

Är en minnesplats helt enkelt, mer än vad kyrkogården är. Och är det så att olyckan hänt precis så är det enklare att lägga blommor vid olycksplatsen än vid en grav som inte är klar än.

Jag kan nog kanske förstå en liten blomma och en ljuslykta på årsdagen, även om det inte finns i min egen sinnevärld att göra så. (jag besöker inte ens min pappas grav och min mamma finns i minneslund) Det jag undrar mer över är, som sagt, när det fylls på/byts ut med nya färska blommor och ljuslyktor vecka efter vecka. Begravning ska ju hållas inom en månad, om jag inte minns galet. Och då borde det ju finnas en grav att gå till, kan man tycka.

Hmm, eller... Kan det vara så att familjen valt minneslund och vänner och bekanta då istället hänvisas till olycksplatsen med sina blommor och ljus för att det inte finns någon annan plats?

Sen, rakt ut i luften:
Jag tycker inte om att det måste tassas på tå, att "vi som är känsliga och blir kränkta när vår sorg hånas" har åsiktsföretråde så att man inte får säga något ens generellt för att det kan riskera att kränka någon. Man måste kunna diskutera även känsligare ämnen!
Sen vill jag återigen tillägga att det INTE var jag som skrev att något var skitfånigt, så jag vill därmed också slippa bli utskälld för just det ordet!

 

[Lampan]

Alltså, jag försöker förstå hur det fungerar, så jag ställer lite földfrågor.
Ser ni till att det finns blommor och ljus där hela tiden eller bara vid särskilda tillfällen?

Vad är det för fel på dig som inte kan förstå att det finns olika sätt att se på saken? Har du åsiktsföreträde på nåt vis? Alla ska tycka att det är bra, okej och trevligt, eftersom du tycker det? Och alla vet varför det görs?

Jag ser kors här och där längs vägarna och det är, för mig, mer som en "passiv" minnesplats och visar att det hände något där. Men jag har svårare att förstå när det hela tiden läggs ut färska blommor och tänds nya ljus, i flera månader efter den aktuella olyckan. Jag försöker förstå varför man gör det. Det borde ju liksom finnas någon särskild anledning till varför man så aktivt håller platsen "vid liv" (vad fel det lät, i detta sammanhang, men jag hittar inget bättre ord)

För mig är det också lättare att förstå att man vill manifestera efter en sån händelse som den ihjälslagna fotbollssupportern. Men jag hade haft svårare att förstå om man hade fortsatt underhålla med nya saker på platsen i flera månader efteråt.

Jag kan nog kanske förstå en liten blomma och en ljuslykta på årsdagen, även om det inte finns i min egen sinnevärld att göra så. (jag besöker inte ens min pappas grav och min mamma finns i minneslund) Det jag undrar mer över är, som sagt, när det fylls på/byts ut med nya färska blommor och ljuslyktor vecka efter vecka. Begravning ska ju hållas inom en månad, om jag inte minns galet. Och då borde det ju finnas en grav att gå till, kan man tycka.

Hmm, eller... Kan det vara så att familjen valt minneslund och vänner och bekanta då istället hänvisas till olycksplatsen med sina blommor och ljus för att det inte finns någon annan plats?

Sen, rakt ut i luften:
Jag tycker inte om att det måste tassas på tå, att "vi som är känsliga och blir kränkta när vår sorg hånas" har åsiktsföretråde så att man inte får säga något ens generellt för att det kan riskera att kränka någon. Man måste kunna diskutera även känsligare ämnen!
Sen vill jag återigen tillägga att det INTE var jag som skrev att något var skitfånigt, så jag vill därmed också slippa bli utskälld för just det ordet!

Jisses, jag svarade på tråden
Och undrar hur 17 man kan störa sig på att det finns dom som utrycker sin sorg med att lägga blommor och ljus vid vägkanten

Jag undrar fortfarande,'....

 

[Killaloe]

Jag försöker förstå varför man gör det. Det borde ju liksom finnas någon särskild anledning till varför man så aktivt håller platsen "vid liv" (vad fel det lät, i detta sammanhang, men jag hittar inget bättre ord)

Men varför är det så viktigt att förstå just det här? Är det likadant med andra typer av sorgeyttringa, att du behöver förstå varför någon uttrycker sin sorg på ett visst sätt? Jag förstår inte heller fenomenet men tycker inte heller att det är upp till mig hur länge någon annan ska sörja/ge uttryck för sin sorg.

Därmed tycker jag också att det blir snudd på ofint att försöka analysera beståndsdelar av någon annans sorg - helt uppenbart är det ett sätt för andra att hantera känslor på och helg uppenbart så har de andra tidsrymder för sin sorgt. Så länge det inte påverkar dig/ditt dagliga liv/utgör en fara för någon - släpp det?

 

[athena]

Men varför är det så viktigt att förstå just det här? Är det likadant med andra typer av sorgeyttringa, att du behöver förstå varför någon uttrycker sin sorg på ett visst sätt? Jag förstår inte heller fenomenet men tycker inte heller att det är upp till mig hur länge någon annan ska sörja/ge uttryck för sin sorg.

Därmed tycker jag också att det blir snudd på ofint att försöka analysera beståndsdelar av någon annans sorg - helt uppenbart är det ett sätt för andra att hantera känslor på och helg uppenbart så har de andra tidsrymder för sin sorgt. Så länge det inte påverkar dig/ditt dagliga liv/utgör en fara för någon - släpp det?

Men varför är det så viktigt att förstå just det här? Är det likadant med andra typer av sorgeyttringa, att du behöver förstå varför någon uttrycker sin sorg på ett visst sätt? Jag förstår inte heller fenomenet men tycker inte heller att det är upp till mig hur länge någon annan ska sörja/ge uttryck för sin sorg.

Därmed tycker jag också att det blir snudd på ofint att försöka analysera beståndsdelar av någon annans sorg - helt uppenbart är det ett sätt för andra att hantera känslor på och helg uppenbart så har de andra tidsrymder för sin sorgt. Så länge det inte påverkar dig/ditt dagliga liv/utgör en fara för någon - släpp det?

Tack för att du formulerade mina tankar .

 

[Hedinn]

Sen vill jag återigen tillägga att det INTE var jag som skrev att något var skitfånigt, så jag vill därmed också slippa bli utskälld för just det ordet!

Jag vet att det inte var du, men du skrev att du höll med inlägget, var glad över att någon annan tog upp det då du tycker samma sak, utan att påpeka att du tyckte att ordvalet var dåligt på något vis. I och med att du är moderator ifrågasätter jag det agerandet, då jag tycker det är olämpligt uttryck, oavsett ämne.

 

[ameo]

Jag vet att det inte var du, men du skrev att du höll med inlägget, var glad över att någon annan tog upp det då du tycker samma sak, utan att påpeka att du tyckte att ordvalet var dåligt på något vis. I och med att du är moderator ifrågasätter jag det agerandet, då jag tycker det är olämpligt uttryck, oavsett ämne.

Vi moderatorer har rätt att diskutera som vanliga användare.
Sen kan jag nog anse att "skitfånigt" är ett ganska milt uttryck oavsett i vilket sammanhang det används.

Men varför är det så viktigt att förstå just det här?

För att jag inte förstår varför någon tycker det är viktigt att skylta med sin sorg.
(i min värld är sorg "ens egen" och inget man behöver skylta med och för mig skulle man kunna peta in även sorg i det här resonemanget)
Och för att jag vill veta varför man fortsätter veckovis och månadsvis med att fylla på med färska blommor och nya ljus. För jag har aldrig förstått varför man gör så. Jag ser liksom inte vitsen med det.
Jag kanske kan bli mer tolerant om någon kan förklara, istället för att jag blir dumförklarad för att jag frågar...

Jisses, jag svarade på tråden
Och undrar hur 17 man kan störa sig på att det finns dom som utrycker sin sorg med att lägga blommor och ljus vid vägkanten

Jag undrar fortfarande,'....

För att du inte kan se längre än din näsa räcker?
Jag har aldrig påstått att jag stör mig på det, det är Ditt uttryck.
Jag undrar bara varför man gör det. Och det är en helt annan sak!

I min värld är, som sagt, sorg en enskild angelägenhet. Och därför blir det konstigt för mig när andra människor känner behov av att skylt med sin sorg. Lite som att "vi lägger ut mest blommor och ljus, för vi sörjer mest". Det är säkert inte så, men vad är då den egentliga orsaken?

Kom ihåg att det inte finns några dumma frågor, bara dumma svar!
Jag frågar för att jag vill veta svaret, inte för att jag vill få veta hur korkad jag är som inte begriper.

 

[cirkus]

Jag vet att det inte var du, men du skrev att du höll med inlägget, var glad över att någon annan tog upp det då du tycker samma sak, utan att påpeka att du tyckte att ordvalet var dåligt på något vis. I och med att du är moderator ifrågasätter jag det agerandet, då jag tycker det är olämpligt uttryck, oavsett ämne.

Fast nej, moderatorerna skriver i trådar precis som vilken vanlig människa som helst, de har inte krav på några andra regler än forumets regler.

 

[cirkus]

För att jag inte förstår varför någon tycker det är viktigt att skylta med sin sorg.
(i min värld är sorg "ens egen" och inget man behöver skylta med och för mig skulle man kunna peta in även sorg i det här resonemanget)
Och för att jag vill veta varför man fortsätter veckovis och månadsvis med att fylla på med färska blommor och nya ljus. För jag har aldrig förstått varför man gör så. Jag ser liksom inte vitsen med det.
Jag kanske kan bli mer tolerant om någon kan förklara, istället för att jag blir dumförklarad för att jag frågar...


I min värld är, som sagt, sorg en enskild angelägenhet. Och därför blir det konstigt för mig när andra människor känner behov av att skylt med sin sorg. Lite som att "vi lägger ut mest blommor och ljus, för vi sörjer mest". Det är säkert inte så, men vad är då den egentliga orsaken?
.

Det korta enkla svaret är för att folk är olika.

 

[Killaloe]

För att jag inte förstår varför någon tycker det är viktigt att skylta med sin sorg.
(i min värld är sorg "ens egen" och inget man behöver skylta med och för mig skulle man kunna peta in även sorg i det här resonemanget)
Och för att jag vill veta varför man fortsätter veckovis och månadsvis med att fylla på med färska blommor och nya ljus. För jag har aldrig förstått varför man gör så. Jag ser liksom inte vitsen med det.
Jag kanske kan bli mer tolerant om någon kan förklara, istället för att jag blir dumförklarad för att jag frågar...

Men alltså, folk har ju olika sätt att hantera sorg. Vad är konstigt med det?

Att du tycker att sorg är någons ensak, betyder ju inte att alla andra känner/tycker så? Många kanske känner lättnad i sorgen om den delas med andra? (Känns ju inte helt otroligt).

Och du har ju fått förklaringar (vad jag kan se), men du verkar leta efter någon annan typ av svar som du kan förstå? Att du inte förstår är väl inte hela världen? Allt måste inte förstås och ifrågasättas.

Som sagt, det kanske bara är att acceptera att sorg och sorgebearbetning är individuell och inget som någon behöver förklara (så länge det inte är skadligt då) eller försvara. Istället för att fortsätta ifrågasätta och söka förståelse när du helt uppenbart utgör från din egen syn på sorg och låter den styra hur du tolkar andras svar.

 

[Killaloe]

Jag kan nog kanske förstå en liten blomma och en ljuslykta på årsdagen, även om det inte finns i min egen sinnevärld att göra så. (jag besöker inte ens min pappas grav och min mamma finns i minneslund) Det jag undrar mer över är, som sagt, när det fylls på/byts ut med nya färska blommor och ljuslyktor vecka efter vecka. Begravning ska ju hållas inom en månad, om jag inte minns galet. Och då borde det ju finnas en grav att gå till, kan man tycka.

Här är exempel på när du låter ditt synsätt på sorg få företräde och därigenom ifrågasätter de svaren du får.

Vad är problemet med att sorgen tar olika lång tid att bearbeta? Att några väljer att minnas/hantera sorgen genom att fylla på med ljus och blommor. Gör det dem till sämre människor? VARFÖR måste du förstå det här? Kan det inte bara vara så att vissa rycker det känns bättre? Att vissa inte vill gå till en grav?

 

[Lampan]

Det korta enkla svaret är för att folk är olika.

Vilket bra svar

En människa vars näsa räcker lite längre... borde själv inse att svaret är så enkelt...

 

[Lampan]

Vi moderatorer har rätt att diskutera som vanliga användare.
Sen kan jag nog anse att "skitfånigt" är ett ganska milt uttryck oavsett i vilket sammanhang det används.

För att jag inte förstår varför någon tycker det är viktigt att skylta med sin sorg.
(i min värld är sorg "ens egen" och inget man behöver skylta med och för mig skulle man kunna peta in även sorg i det här resonemanget)
Och för att jag vill veta varför man fortsätter veckovis och månadsvis med att fylla på med färska blommor och nya ljus. För jag har aldrig förstått varför man gör så. Jag ser liksom inte vitsen med det.
Jag kanske kan bli mer tolerant om någon kan förklara, istället för att jag blir dumförklarad för att jag frågar...


För att du inte kan se längre än din näsa räcker?
Jag har aldrig påstått att jag stör mig på det, det är Ditt uttryck.
Jag undrar bara varför man gör det. Och det är en helt annan sak!

I min värld är, som sagt, sorg en enskild angelägenhet. Och därför blir det konstigt för mig när andra människor känner behov av att skylt med sin sorg. Lite som att "vi lägger ut mest blommor och ljus, för vi sörjer mest". Det är säkert inte så, men vad är då den egentliga orsaken?

Kom ihåg att det inte finns några dumma frågor, bara dumma svar!
Jag frågar för att jag vill veta svaret, inte för att jag vill få veta hur korkad jag är som inte begriper.

Hur långt räcker din näsa

Du ifrågasätter hur andra hanterar sin sorg

 

[Efwa]

Jag tänker att om fler satt ut minnessaker där olyckor hänt kanske man skulle få upp ögonen för hur mycket olyckor som sker och att det alltid finns ganska många som sörjer en bortgången.

Kanske får det åtminstone en att sakta ner farten?

Jag vet inte hur jag själv skulle göra då det tack och lov inte hänt någon jag känner. Jag är inte av den typen som åker till gravar heller mest för att jag inte ser vitsen men tycker det är "trevligt" att åka på "alla helgons dag" och tända ett ljus i munneslunden och tänka på de som är borta.

 

[purity_666]

Jag tror det är för att det känns som en bättre mötesplats än en kyrkogård. Vid någons död är det inte helt ovanligt att människor söker sig till varandra och att då ha en mötesplats är viktigt för många. Det är en plats att gråta tillsammans på, en plats att visa att man kommer ihåg personen.

För min egen del anser jag att det är konstigt att prata med någon vid gravplatsen. Där finns bara skalet. Personen har aldrig varit där och har ingen anknytning till platsen. Jag har aldrig besökt min mormors gravplats. Vill jag känna mig nära henne åker jag hellre till en plats där jag har fina minnen av oss ihop, eller gör något som jag vet att hon älskade, som att baka, och då skänka henne en tanke.
Den avlidne har ju mer anknytning till en olycksplats än en kyrkogård. För mig känns det logiskt, men alla tänker ju olika.

 

[GotAsecret]

Jag tänker på tågförare som råkat ut för att nån hoppat framför tåget - bara det i sig lär ju vara en traumatisk händelse med bilder som aldrig går bort.
Och om det då ligger en massa blommor och minnerssaker där olyckan skedde blir det ju en ständig påminnelse när föraren kör förbi igen, igen, och igen. Om denne nu klarar av att vara kvar och fortsätter på samma spår.
DET kan jag tycka är okänsligt, att man kanske borde tänka ett steg längre.
Sen har ju alla rätt att sörja på sitt sätt, och så länge minnesplatser inte utgör en direkt fara så känner ändå jag att det är okej.

Men så är det ju de här fallen som går ut i media, tänker på Lisa Holm där kaféet blev belamrat med blommor och man använde stället som en minnesplats såpass att det påverkade verksamheten.
Även om jag förstår om kaféägarna själva valde att anpassa sig av medmänsklighet så är det inget man kan förvänta sig.

 

[Philosophia]

Man kan ha respekt för sorgen, men inte nödvändigtvis för hur sorgen uttrycks. Man får sörja hur mycket man vill och på vilket sätt man vill, men man ska nog inte förvänta sig att alla andra tycker att det är okej.

Det du skriver är motsägelsefullt. Man får sörja på vilket sätt man vill, men andra behöver inte visa respekt för hur sorgen uttrycks. Får man då sörja på vilket sätt man vill? Eftersom hur man sörjer bäst inte är reglerat i lag så borde ditt "får", dvs. godkännandet att sörja på det sätt man vill, referera till något annat - rimligen till vad andra tycker. Då blir det motsägelsefullt att samtidigt hävda att andra inte behöver visa respekt för hur sorgen uttrycks.

Jag kan dock hålla med om att det finns olämpliga sätt att visa sin sorg på, t.ex. om man genom sin sorg är okänslig inför andra som också sörjer. Jag ser dock inte blommor och ljus vid vägkant - eller vägaltaren som är vanliga i sydeuropa - nödvändigtvis som olämpliga sätt att visa sin sorg. Det beror på kontexten - vem det är som tar initiativet till det och om de närmast anhöriga eller nära vänner skulle ta illa upp av det.