Blommor, ljus och dekorationer efter olyckor

[ameo]

Jag ser det sällan i Sverige utan mest i Sydeuropa.
De jag har sett har varit fina. Om någon vill göra det för att hedra någon- varför inte?
Det är ju inte så att vägarna svämmar över av ljus så man inte kommer fram

Jag tänkte inte hindra någon. Även om jag tycker att det blir överdrivet ibland.
Men hur länge ska man hålla på att pynta just vid olycksplatsen för att hedra någon? Finns det några "oskrivna regler" om vad som är brukligt, eller nåt?

 

[ameo]

Även om du inte förstår det så behöver du inte vara elak mot dom som har ett behov av det och ja jag tycker att skriva skitfånig om någons sorg är elakt.

Det står dig fritt att tycka det.
Det står mig och alla andra fritt att uttrycka det jag/vi känner och tycker.
Ingen har sagt att sorgen är fånig.

Och det var inte jag som skrev skitfånig från början, även om jag tycker det.

Jag anser nog också att man måste kunna diskutera även ämnen som sorg och att den bevisligen uttrycks på olika sätt. Även om det innebär att någon känner sig kränkt eller har blivit trampad på ömma tår. Man kan inte tassa på tå runt alla diskussioner för att undvika det. Det går ju också utmärkt att låta bli att läsa trådar där man känner sig kränkt personligen trots en allmänt förd diskussion.

 

[Amha]

Lite respekt för sorgen någon har efter en saknad kan man faktiskt ha.

Vet inte om det var en kommentar till att jag blev osams med min farmor? I så fall behöver jag nog förtydliga något för jag anser att jag verkligen hade grund för att tycka till iom att jag faktiskt for illa.

Alla får hantera sorgen som de tycker passar bäst, så länge ingen far illa av det kan jag väl lägga till. För min egen del håller jag med @ameo lite. Personen är död, jag tror faktiskt inte denne bryr sig om vem som gör ditt och datt för att hedra. Att andra gör saker för sin egen del eller för att visa dig att de fortfarande tänker på din mamma är såklart jättefint också. Det tror jag även framkom då vi tyckte att det var fint att syrrans lärare lämnat ett personligt brev vid olycksplatsen. Om det gör dig glad att du tänder ljus för din mamma osv så är det givet att du ska göra det. Det gör jag med ibland, för min skull.

Det finns inget rätt och fel i det här. Ingen behöver mitt godkännande, eller ditt godkännande, för hur de ska hantera en svår situation.

 

[Hedinn]

Det står dig fritt att tycka det.
Det står mig och alla andra fritt att uttrycka det jag/vi känner och tycker.
Ingen har sagt att sorgen är fånig.

Och det var inte jag som skrev skitfånig från början, även om jag tycker det.

Jag anser nog också att man måste kunna diskutera även ämnen som sorg och att den bevisligen uttrycks på olika sätt. Även om det innebär att någon känner sig kränkt eller har blivit trampad på ömma tår. Man kan inte tassa på tå runt alla diskussioner för att undvika det. Det går ju också utmärkt att låta bli att läsa trådar där man känner sig kränkt personligen trots en allmänt förd diskussion.

Fast det finns ju andra sätt att uttrycka sig på. Som moderator kan jag ju tycka att det är nåt man bör tänka på, "skitfånig" kanske inte är det optimala uttrycket, att man inte ser syftet eller förstår varför folk gör så, kanske vore lämpligare.

Det är inte att tassa runt och undvika att trampa folk på tårna, det är rent vett, att tänka på hur man uttrycker sig. Bara för att jag har rätt att tycka att en person är idiot så betyder inte det att det är lämpligt för mig att säga det, för att ta ett exempel.

 

[Hedinn]

Som svar till trådstarten har jag främst sett fenomenet alldeles i samband med att personen förolyckats, dvs innan det blivit begravning eller liknande.

 

[Sedna]

Jag ser det sällan i Sverige utan mest i Sydeuropa.
De jag har sett har varit fina. Om någon vill göra det för att hedra någon- varför inte?
Det är ju inte så att vägarna svämmar över av ljus så man inte kommer fram

Det händer att folk får för sig att skapa minnesplats på banvallen efter olyckor på järnvägen, och det är ju inte så bra (för att uttrycka det milt).

 

[Tora]

Vet inte om det var en kommentar till att jag blev osams med min farmor? I så fall behöver jag nog förtydliga något för jag anser att jag verkligen hade grund för att tycka till iom att jag faktiskt for illa.

Alla får hantera sorgen som de tycker passar bäst, så länge ingen far illa av det kan jag väl lägga till. För min egen del håller jag med @ameo lite. Personen är död, jag tror faktiskt inte denne bryr sig om vem som gör ditt och datt för att hedra. Att andra gör saker för sin egen del eller för att visa dig att de fortfarande tänker på din mamma är såklart jättefint också. Det tror jag även framkom då vi tyckte att det var fint att syrrans lärare lämnat ett personligt brev vid olycksplatsen. Om det gör dig glad att du tänder ljus för din mamma osv så är det givet att du ska göra det. Det gör jag med ibland, för min skull.

Det finns inget rätt och fel i det här. Ingen behöver mitt godkännande, eller ditt godkännande, för hur de ska hantera en svår situation.

Det var att skriva sorg och skitfånig i samma mening.

 

[Tora]

Det står dig fritt att tycka det.
Det står mig och alla andra fritt att uttrycka det jag/vi känner och tycker.
Ingen har sagt att sorgen är fånig.

Och det var inte jag som skrev skitfånig från början, även om jag tycker det.

Jag anser nog också att man måste kunna diskutera även ämnen som sorg och att den bevisligen uttrycks på olika sätt. Även om det innebär att någon känner sig kränkt eller har blivit trampad på ömma tår. Man kan inte tassa på tå runt alla diskussioner för att undvika det. Det går ju också utmärkt att låta bli att läsa trådar där man känner sig kränkt personligen trots en allmänt förd diskussion.

Jo det skrevs skitfånig. Att tassa på tå och visa respekt för någons sorg är inte samma sak.

Att skriva skitfånig i samband med någons sorg kan väl ändå inte vara god nätetikett.

 

[Amha]

Det händer att folk får för sig att skapa minnesplats på banvallen efter olyckor på järnvägen, och det är ju inte så bra (för att uttrycka det milt).

på riktigt? Låter ju lite som att de, med sådant beteende kan skapa både sin egen och andras minnesplats så att säga.

 

[Retro]

Jag tror att anledningen till att det skapas sådana platser kan vara många. De platser av den typen där jag känner till historien bakom har det ofta varit unga människor som förolyckats och min känsla är att själva olycksplatsen har känts mer tillgänglig än en grav. Dels kanske gravplatsen ligger längre bort från där kompisarna normalt sett håller till och dels kanske det känns märkligt att tänka sig sin vän på en kyrkogård. Att man, medvetet eller omedvetet, väljer olycksplatsen för där finns en större känsla av närhet.

Jag vet en olycksplats som användes på liknande sätt i flera år efter och jag är ganska säker på att skälet var att flera av de närmaste vännerna helt enkelt föredrog den platsen framför en grav, det var i flera fall också där de såg sin vän sista gången.

 

[athena]

Kan inte riktigt se det som ett nytt fenomen, det har iaf funnits så länge jag haft körkort (1994). Jag minns särskilt en plats längs riksvägen där jag fortfarande än idag tycker det är konstigt att det saknas blommor... den olyckan skedde nån gång i början av 90-talet och platsen smyckades i många år efter.

 

[Inte_Ung]

Jag har tyckt i flera månader att det kanske räcker nu, men uppenbarligen gör det inte det. Och jag undrar liksom varför.

På många platser så är det bra att påminna om olyckan för att andra skall akta sig.
Om andra saktar ner och tittar så kanske de med litet tur inser att det är bra att ta det lugnt just där.

 

[ameo]

Jag tror att anledningen till att det skapas sådana platser kan vara många. De platser av den typen där jag känner till historien bakom har det ofta varit unga människor som förolyckats och min känsla är att själva olycksplatsen har känts mer tillgänglig än en grav. Dels kanske gravplatsen ligger längre bort från där kompisarna normalt sett håller till och dels kanske det känns märkligt att tänka sig sin vän på en kyrkogård. Att man, medvetet eller omedvetet, väljer olycksplatsen för där finns en större känsla av närhet.

Jag vet en olycksplats som användes på liknande sätt i flera år efter och jag är ganska säker på att skälet var att flera av de närmaste vännerna helt enkelt föredrog den platsen framför en grav, det var i flera fall också där de såg sin vän sista gången.

Personen som avled vid olycksplatsen jag syftar på var 55, vilket nog inte riktigt räknas som ungt. Jag vet inte vem han (det stod att det var en man i artiklarna om olyckan) var och följaktligen inte heller varifrån han kom.

 

[Amha]

@Tora OK, det kan vara så att jag har blivit rätt härdad och "kall" med hur jag uttrycker mig i ämnet efter det jag gått igenom. För min del känns det inte annorlunda än att man uttrycker sig hårt på ett eller annat sätt i vilken annan tråd som helst här vilket görs nu och då. Jag tänker inte alls på det viset (längre?). Det är en så naturlig del av mitt liv att man föds och dör och livet går vidare. Tack och lov har jag lärt mig att hantera det så, annars hade jag gått under när folk trillar va pinn en efter en i min omgivning. Gammal som ung.

Observera att även om jag tycker att de där grejerna man gör för att hedra inte innebär att jag tycker att personen i fråga är konstig/fånig/whatever utan att hela ritualen eller vad man säger som man gör för en person som inte lever är det i mina ögon men känns det rätt att göra saker för en avliden ska man ju inte låta sig stoppas. Min mamma uttrycker sig lite roligt ibland när hon har köpt gravljus. "Jag ska väl gå upp och tända lite ljus åt dem, döingarna, så de ser någonting nu när det mörknar". Och nä, ingen av oss tror att de bryr sig ett dugg men ibland känns det bra att tända ett ljus när man tänker på de som inte finns med oss längre, gissar jag. Själv tycker jag mest att det ger mysfaktor när det brinner små ljus. Självklart ska du och alla andra göra vad man vill för att det ska kännas lättare att bära sin sorg.

Edit: tanken var aldrig att trampa varken dig eller någon annan på tårna genom mitt ordval. Hade jag begripit att andra reagerat så på det hade jag låtit bli att skriva något om det eller formulerat mig annorlunda.

 

[Sedna]

På många platser så är det bra att påminna om olyckan för att andra skall akta sig.
Om andra saktar ner och tittar så kanske de med litet tur inser att det är bra att ta det lugnt just där.

Kan så vara, samtidigt är minnesplatser även potentiella distraktioner. Bättre att koncentrera sig på bilkörningen än blommor längs vägen. Frågan är vad man ska akta sig för.

 

[Tora]

@Tora OK, det kan vara så att jag har blivit rätt härdad och "kall" med hur jag uttrycker mig i ämnet efter det jag gått igenom. För min del känns det inte annorlunda än att man uttrycker sig hårt på ett eller annat sätt i vilken annan tråd som helst här vilket görs nu och då. Jag tänker inte alls på det viset (längre?). Det är en så naturlig del av mitt liv att man föds och dör och livet går vidare. Tack och lov har jag lärt mig att hantera det så, annars hade jag gått under när folk trillar va pinn en efter en i min omgivning. Gammal som ung.

Observera att även om jag tycker att de där grejerna man gör för att hedra inte innebär att jag tycker att personen i fråga är konstig/fånig/whatever utan att hela ritualen eller vad man säger som man gör för en person som inte lever är det i mina ögon men känns det rätt att göra saker för en avliden ska man ju inte låta sig stoppas. Min mamma uttrycker sig lite roligt ibland när hon har köpt gravljus. "Jag ska väl gå upp och tända lite ljus åt dem, döingarna, så de ser någonting nu när det mörknar". Och nä, ingen av oss tror att de bryr sig ett dugg men ibland känns det bra att tända ett ljus när man tänker på de som inte finns med oss längre, gissar jag. Själv tycker jag mest att det ger mysfaktor när det brinner små ljus. Självklart ska du och alla andra göra vad man vill för att det ska kännas lättare att bära sin sorg.

Att skriva att någons sätt att hantera sorg är skitfånigt har inget att göra med om man lärt sig att hantera sorg eller inte. Givetvis är döden en del av livet men att skriva att ett visst sätt att hantera sorg på är skitfånigt är nog lite för mycket.

Även om du tycker att döden är ingenting så är jag väldigt säker på att döden är ganska så stor och jobbig för väldigt många.

 

[Tora]

Kan inte riktigt se det som ett nytt fenomen, det har iaf funnits så länge jag haft körkort (1994). Jag minns särskilt en plats längs riksvägen där jag fortfarande än idag tycker det är konstigt att det saknas blommor... den olyckan skedde nån gång i början av 90-talet och platsen smyckades i många år efter.

Samma här. Har också haft körkort sen 1994 och jag har sett sådana platser redan innan jag fick körkort.

Kanske är det vanligare på vissa ställen än andra i Sverige och så har det spridits därifrån?

 

[Sedna]

på riktigt? Låter ju lite som att de, med sådant beteende kan skapa både sin egen och andras minnesplats så att säga.

Ja, visst är det obegripligt att det finns de som verkar tycka det är en bra idé?!

Sedan finns ju de som skapar minnesplatser vid järnvägen under mer kontrollerade former, men jag kan tycka att minnesplatser vid järnvägen inte är någon bra idé överhuvudtaget med tanke på lokförarnas arbetsmiljö.

 

[stjarnhimmel]

Ja, visst är det obegripligt att det finns de som verkar tycka det är en bra idé?!

Sedan finns ju de som skapar minnesplatser vid järnvägen under mer kontrollerade former, men jag kan tycka att minnesplatser vid järnvägen inte är någon bra idé överhuvudtaget med tanke på lokförarnas arbetsmiljö.

Ja det låter ju korkat.
En förutsättning rent allmänt är ju att det sker på en plats där det inte är i vägen.

 

[Raderad medlem 94602]

För mig finns en sådan minnesplats. För flera år sen drunknade en vän till mig på väg hem från krogen. Vi var ett stort gäng som varit ute och firat den här vännens befodran samt att en annan vän som länge varit bortrest kommit hem samma dag. Det var ett lugn och städat firande och vi skildes utanför restaurangen. Men den här vännen kom inte hem. Han valde att gå en bryggpromenad hem. Och han kunde inte simma. Det fanns ingen stege från vattnet och upp, inget räcke, inget lyse.
Han bara försvann där i natten.
Nästa dag slog hans flickvänn larm, vi anade vad som kunde ha hänt, kustbevakningen kom och de hittade honom nedanför bryggan.
Han begravdes sen på sin hemort.
För oss vänner är den platsen vid bryggan den som betyder något. Inte en kyrkogård. Det var där han levde sist. En lyckad kväll slutade där. Det var där han hittades. Det är en vacker plats. Känns som bara "hanns". Det är dit vi går med blommor och ljus.