Blommor, ljus och dekorationer efter olyckor

ameo

Trådstartare
Moderator
Jag upplever att det blir alltmer vanligt att det placeras ut ljuslyktor, blommor och andra "dekorationer" av olika slag på platser där det har skett dödsolyckor.
Jag är kanske korkad, men jag förstår inte riktigt varför man gör på det viset? Någon som kan förklara för mig? För att på något vis hedra och minnas den avlidne? Räcker det inte med att man gör det vid graven? Eller måste man visa för hela världen att just den person som avled vid just den platsen måste kommas ihåg till varje pris? Jag - som, som sagt, inte begriper varför man gör på detta viset - tycker mest att det känns som att man måste bevisa för alla andra hur mycket man sörjer. Och jag förstår inte varför man gör så?

Hur länge är det brukligt att man ställer ut dessa dekorationer?

Jag passerar ju en hel del platser med blommor och ljus mm när jag kör lastbil på somrarna, men jag passerar också en sådan olycksplats när jag svänger av från riksvägen, hemåt. Där har det fyllts på med ljus och blommor i många månader nu.

Någon som kan förklara fenomenet för mig?
 
Det tog väl fart när Diana dog. Kan inte påminna mig att jag sett det innan. Det var första gången jag såg folk lägga ner så många blommor, visserligen inte på själva olycksplatsen men utanför slottet vid begravningen. Kommentatorerna på TV var förbluffade. Sedan 9/11 och det spred sig mer och mer.
Nu känns det som någonting man "ska" göra:
 
Jag tänker att särskilt vid vägar så är det en diskret men ändå väldigt påtaglig varning om att vara försiktig på vägarna, sänk farten osv. Jag tror faktiskt att många när de ser något sådant reagerar automatiskt med lite lägre fart, och förhoppningsvis även med att vara försiktig i trafiken :)

Medan när det gäller tex terrorattacker (som 9/11 eller utöya) så tänker jag att det är ett sätt att kunna gemensamt, samhället, visa varandra att man sörjer och att man inte är ensam om det. Det är ju vanligt att folk samlas på de ställena för att kunna sörja tillsammans.

Privatpersoner som inte dog vid trafikolyckor men får något ställe där folk lämnar blommor som inte är gravplatsen (kanske pga de inte känner till var graven är eller den avlidne har inte begravts än) - där tror jag att det är folk som inte vet vad de kan säga eller göra (eller inte kan tex kändisar vars familj man inte känner) men vill ändå visa sitt stöd för familjen. Då är väl blommor avlämnade på ett särskilt ställe ett diskret sätt som finns där när de anhöriga känner sig beredda för att möta det.
 
Min lillasyster, 12 år, blev påkörd av en bil på 90-väg för några år sedan och dog. Det kom ganska omgående upp blommor och ljus. Vissa hade dessutom skrivit brev med hälsningar. Det kändes faktiskt fint för oss anhöriga att gå och titta på. Läsa de små breven, se vilka som varit där osv. Känslan när det på 2-årsdagen tror jag det var låg blommor och ett brev från hennes lärare.. Det var så fint på något sätt. Hennes klass och lärare, ja alla som har haft viss distans men som ändå är påverkade av detta (det var mycket skriverier och på rikstäckande nivå, väldigt många reagerade) har haft olycksplatsen som minnesplats då vi drog igenom att få sprida askan hemma, gräva upp pappas aska från gravplatsen och bygga en egen minneslund. De närmsta har ju ringt och frågat om de får komma och tända ljus/lägga blommor men övriga vill väl inte störa gissar jag?
 
Lägger till att jag tycker hela den här grejen att hedra människor som inte lever är skitfånigt. Min farmor höll på med sånt hela tiden. Hedra genom dödsannons i tidningen och göra ditt och datt. Dumheter. Däremot finns det ju saker anhöriga folk upplever att de behöver göra för att bearbeta händelsen. Jag tror att detta är ett sätt att göra det på.
 
Lägger till att jag tycker hela den här grejen att hedra människor som inte lever är skitfånigt. Min farmor höll på med sånt hela tiden. Hedra genom dödsannons i tidningen och göra ditt och datt. Dumheter. Däremot finns det ju saker anhöriga folk upplever att de behöver göra för att bearbeta händelsen. Jag tror att detta är ett sätt att göra det på.
Man skall nog vara lite försiktig att skriva att något är skitfånigt när det kommer till sorg och hur någon hedrar de bortgångna.

Jag känner att det som görs för att hedra min bortgångna mamma är allt annat än skitfånigt oavsett hur det görs eller vem som gör det. . För mig är det en oerhörd tröst i sorgen att någon kommer ihåg henne.
 
Jag såg fenomenet första gången på polska landsbygden så kanske är det en importerad "sed"? Där var arrangemangen mer avancerade och större. I Grekland i somras såg vi även " minikyrkor" med ljus och rökelse och ikoner ii längs bilvägarna och i folks trädgårdar, men om alla representerade en olycka/avliden vet jag inte.
 
Det är ett urgammalt fenomen.

Där jag bor finns ett antal offerkast i en skog där man förr färdades långt mellan gårdar och det fanns rörvare. Man la en kvist eller sten på platsen för ett mord när man passerade.

citerar wikipedia:
Offerkast, även benämnt riskast eller stenkast äldre benämning är våle, är en plats där någon dött en oväntad eller våldsam död. Förbipasserande har på olycksstället offrat ett mynt, kastat en sten, granris eller en kvist, som ibland ej fått vara grön, dels för att hindra den omkomne att gå igen, men även för att skydda sig själv mot kommande olyckshändelser. I vissa områden levde man i tron att ju större sten eller gren man lade på högen, desto längre kunde man färdas utan att råka ut för en olycka.[1]
Mer text finns...
 
Jag upplever att det blir alltmer vanligt att det placeras ut ljuslyktor, blommor och andra "dekorationer" av olika slag på platser där det har skett dödsolyckor.
Jag är kanske korkad, men jag förstår inte riktigt varför man gör på det viset? Någon som kan förklara för mig? För att på något vis hedra och minnas den avlidne? Räcker det inte med att man gör det vid graven? Eller måste man visa för hela världen att just den person som avled vid just den platsen måste kommas ihåg till varje pris? Jag - som, som sagt, inte begriper varför man gör på detta viset - tycker mest att det känns som att man måste bevisa för alla andra hur mycket man sörjer. Och jag förstår inte varför man gör så?

Hur länge är det brukligt att man ställer ut dessa dekorationer?

Jag passerar ju en hel del platser med blommor och ljus mm när jag kör lastbil på somrarna, men jag passerar också en sådan olycksplats när jag svänger av från riksvägen, hemåt. Där har det fyllts på med ljus och blommor i många månader nu.

Någon som kan förklara fenomenet för mig?
Jag upplever att det är vanligast precis i samband med olyckan, när det väl ha varit begravning så hedrar man istället vid graven. En vän körde ihjäl sig precis utanför vårat hus och första tiden var det hav av blommor, ljus och annat som förknippades med hen, men efter begravningen så förflyttades sörjandet till gravplatsen. På ett års dagen var det ett ljus tänt vid platsen men sen byggdes vägen om så efter det har jag inte sett något trots att jag passerar i stort sett dagligen.

Varför människor gör det vet jag inte riktigt, jag tror att det har ett stort symbolvärde och försök att hantera sorgen. Jag personligen brukar "prata" lite med pappa när jag pysslar om hans grav, men jag "pratar" även med honom här hemma när jag känner att jag behöver. Men för andra kanske inte det räcker utan de vill utföra en handling för att de ska känna sig att de får "kontakt".
 
Man skall nog vara lite försiktig att skriva att något är skitfånigt när det kommer till sorg och hur någon hedrar de bortgångna.

Jag känner att det som görs för att hedra min bortgångna mamma är allt annat än skitfånigt oavsett hur det görs eller vem som gör det. . För mig är det en oerhörd tröst i sorgen att någon kommer ihåg henne.
Jag var ganska tydlig med att jag tycker. Mina ord är inte låg, jag är ju bara en sketen människa bland alla andra ;)

Angående min farmor blev vi osams pga hennes sätt att hantera sin sorg, inte för att hon var fånig utan för att hon passerade alla gränser.
 
Lägger till att jag tycker hela den här grejen att hedra människor som inte lever är skitfånigt. Min farmor höll på med sånt hela tiden. Hedra genom dödsannons i tidningen och göra ditt och datt. Dumheter. Däremot finns det ju saker anhöriga folk upplever att de behöver göra för att bearbeta händelsen. Jag tror att detta är ett sätt att göra det på.
Jag är glad att du skriver det, för jag håller med dig! Men det är så himla tabu att ha åsikter om sånt, så jag vågade inte skriva det själv.
Man skall nog vara lite försiktig att skriva att något är skitfånigt när det kommer till sorg och hur någon hedrar de bortgångna.
Man måste väl ändå få tycka precis vad man vill om saken? Och faktiskt även uttrycka att man tycker att det är fånigt. Vi ä alla olika och även den sida som tycker det är fånigt har rätt till sin åsikt och rätt att accepteras för det.
 
Jag var ganska tydlig med att jag tycker. Mina ord är inte låg, jag är ju bara en sketen människa bland alla andra ;)

Angående min farmor blev vi osams pga hennes sätt att hantera sin sorg, inte för att hon var fånig utan för att hon passerade alla gränser.
Tom jag tar illa vid mig när någon skriver att ett visst sätt att hantera sorg är skitfånigt.

Det är inte speciellt snällt att skriva att någon är skitfånig när det kommer till sorg.
 
Jag är glad att du skriver det, för jag håller med dig! Men det är så himla tabu att ha åsikter om sånt, så jag vågade inte skriva det själv.

Man måste väl ändå få tycka precis vad man vill om saken? Och faktiskt även uttrycka att man tycker att det är fånigt. Vi ä alla olika och även den sida som tycker det är fånigt har rätt till sin åsikt och rätt att accepteras för det.
Jag tar mycket illa vid mig när någon tycker att någons sätt att hantera ens sorg efter ett bortgången är skitfånig. Just det ordet också "skitfånig".

Lite respekt för sorgen någon har efter en saknad kan man faktiskt ha.
 
Jag upplever att det är vanligast precis i samband med olyckan, när det väl ha varit begravning så hedrar man istället vid graven.
Hade de varit så, så hade nog till och med jag kunnat tycka att det är helt okej. Och vad man gör vid respektive grav har jag inga synpunkter alls på.
Men jag har sett flera ställen där det pyntas i månadsvis efteråt. På olycksplatsen där jag svänger hemåt har det stått ljus på refugen och varit blommor och pynt fastbundet på vägskylten sen i maj. Jag har tyckt i flera månader att det kanske räcker nu, men uppenbarligen gör det inte det. Och jag undrar liksom varför.
 
Jag tar mycket illa vid mig när någon tycker att någons sätt att hantera ens sorg efter ett bortgången är skitfånig. Just det ordet också "skitfånig".

Lite respekt för sorgen någon har efter en saknad kan man faktiskt ha.
Man kan ha respekt för sorgen, men inte nödvändigtvis för hur sorgen uttrycks. Man får sörja hur mycket man vill och på vilket sätt man vill, men man ska nog inte förvänta sig att alla andra tycker att det är okej.

I min värld är det så att när någon dött så är hen död och borta. Jag förstår egentligen inte varför man ska "hedra" folk som inte finns kvar i livet. (Eller som en av min pappas partners sa - "jag älskar blommor, plocka dem åt mig nu när jag lever istället för att lägga dem på min grav när jag ändå inte kan njuta av dem!)
Möjligen har min avsaknad av religion något med den saken att göra.
 
Hade de varit så, så hade nog till och med jag kunnat tycka att det är helt okej. Och vad man gör vid respektive grav har jag inga synpunkter alls på.
Men jag har sett flera ställen där det pyntas i månadsvis efteråt. På olycksplatsen där jag svänger hemåt har det stått ljus på refugen och varit blommor och pynt fastbundet på vägskylten sen i maj. Jag har tyckt i flera månader att det kanske räcker nu, men uppenbarligen gör det inte det. Och jag undrar liksom varför.
Det skulle jag nog tycka var jobbigt, jag klarade inte riktigt av att gå förbi olycksplatsen första månaderna när det låg saker där. Men det upphörde som sagt efter begravningen förutom ett ljus på årsdagen. Det trots att det var en människa med otroligt mycket vänner, kyrkan var fylld till bristningsgränsen på begravningen med extra stolar där det gick och i bänkarna fick man sitta lite på tvären för att alla skulle få plats.
 
Jag ser det sällan i Sverige utan mest i Sydeuropa.
De jag har sett har varit fina. Om någon vill göra det för att hedra någon- varför inte?
Det är ju inte så att vägarna svämmar över av ljus så man inte kommer fram
 
Man kan ha respekt för sorgen, men inte nödvändigtvis för hur sorgen uttrycks. Man får sörja hur mycket man vill och på vilket sätt man vill, men man ska nog inte förvänta sig att alla andra tycker att det är okej.

I min värld är det så att när någon dött så är hen död och borta. Jag förstår egentligen inte varför man ska "hedra" folk som inte finns kvar i livet. (Eller som en av min pappas partners sa - "jag älskar blommor, plocka dem åt mig nu när jag lever istället för att lägga dem på min grav när jag ändå inte kan njuta av dem!)
Möjligen har min avsaknad av religion något med den saken att göra.
Även om du inte förstår det så behöver du inte vara elak mot dom som har ett behov av det och ja jag tycker att skriva skitfånig om någons sorg är elakt.
 

Liknande trådar

Äldre För snart 1½ år sedan skapade jag en tråd för att få svar på vad orsaken var till samlingar av ljus, blommor och dekorationer vid...
4 5 6
Svar
105
· Visningar
7 779
Senast: ameo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp