Blir ensamstående, hur ska jag hinna?

[ancan]

Det är tufft att vara ensamstående mamma och hästägare. Inget snack om saken.
Men det går, det finns det många bevis för.
Jag var ensam mamma till mina barn från dom var 2½ och 5 år tills de flyttade hemifrån, utan någon pappa, inget varannanveckasboende. Det fungerade tack vare ridhus( med bra cafeteria med soffor och tv), goda vänner och en jäkla massa envishet.
Jag hade inte mått alls bra av att vara helt utan hästar under de åren, för mig var(o är) hästeriet det stora andingshålet i mitt liv.
Därför håller jag fast vid att en medryttare de veckor TS har barnen, och hästfritt de veckor barnen bor hos henne. Åtminstone tills barnen är lite äldre.

 

[Petruska]

Men barnen är ju bara hos pappan varannan helg.

 

[ancan]

Men barnen är ju bara hos pappan varannan helg.

Det har jag missat., ställer ju till en del,men det går- allt går, men inte alltid lätt

Kanske sälja sin egen häst, och. Bli medryttare själv istället. Eller så blir det mycket pysslande med häst o ganska lite ridning under veckorna, om det nu inte finns någon barnvaktssugen tonåring i närheten.

Men att helt släppa hästar.... Jag hade inte fixat det iallafall.

 

[vackerdag]

Du hade två barn och TS har fyra, dubbelt upp med läxor, packa matsäckar till utflykter, dubbelt upp med tvätt och allt som följer med. Låter som ett upplägg där antingen barnen eller hästarna måste misskötas för att tiden ska räcka.

 

[Sar]

Åh så tufft. Min 4-åring har ännu inte fått följa med till stallet då jag har unghäst och han inte är riktigt stallmogen än - läs kan exakt placera sig där jag vill vid exakt tidpunkt:
Jag hade inte ens drömt om att hålla två hästar och 4 barn som ensamstående. Möjligtvis om det var ett stall med fikarum och tv och att de äldre barnen agerade barnvakt men jag tycker inte att det känns riktigt schysst på en daglig basis. Även ekonomiskt skulle det vara tufft.
I de perioder då våra äldre barn haft många sportaktiviteter under en vecka gör ju bara det att tiden för ett eget intresse minimeras.
I dina kläder skulle jag sälja och sedan gå in som medryttare under mina "lediga" dagar.

 

[ancan]

Du hade två barn och TS har fyra, dubbelt upp med läxor, packa matsäckar till utflykter, dubbelt upp med tvätt och allt som följer med. Låter som ett upplägg där antingen barnen eller hästarna måste misskötas för att tiden ska räcka.

Ja,jag hade "bara" två barn. Men jag var helt ensam, ingen släkt de närmsta 15 milen,och ingen pappa till barnen, eftersom han dog när de var riktigt små. Så jag vet vad det innebär med helt ensam tro mig...
Man kan välja att kämpa och ensam försöka få ett bra liv ned sina barn. Om häst ingår i det livet är något man själv väljer.
Kan inte alls förstå varför det skulle innebära att barn eller häst skulle misskötas? Vet du hur många det är som har sådant liv " utan" misskötsel?
Vi har alla olika drivkrafter.
Vi har alla olika mål.
Vi har alla möjligheten att välja hur våra liv ska bli.

Det är sällan enkelt.

Hur eller vad TS väljer vet bara hon själv i slutändan, och jag hoppas innerligt att det går bra för henne och hennes barn. Aldrig att jag skulle döma. Och aldrig att jag. Skulle skuldbelägga genom att slänga ur mig förhastade och kränkande kommentarer oavsett!

Men som sagt, alla är vi olika, och det är väl ändå bra att det kommer fram att det finns olika vägval, som faktiskt fungerar ...

 

[Meggan]

Jag blev lämnad själv med en påbörjad renovering dvs allt ut inget klart två små ( 1,5 och 2,5 år) 4 egna hästar ovh 20 inackorderade vilken soppa!!!!! Men det gick allt går kram

 

[Amelia]

Delvis kl. Jag blev ensamstående mamma till 2 barn de var då 3&7 år. Bodde på gård och fick flytta pga ekonomiska och praktiska skäl till lägenhet. Det var tufft, mestadels psykiskt, att helt plötsligt bli själv. Sålde den ena hästen och stallade upp den andra på fullinackordering. Hästen var oerhört viktig för mig under denna tiden. Främst pga att ett nytt identitetsjobb var på gång. Att vara med hästen var gott för psyket. Ibland tog jag med lillflickan för pyssel m hästen, oftast inte. Pga att jag inte kunde (och fortfarande inte kan) slappna av med barn i stallet. Det var och är mitt andningshål och då båda barnen mina är livliga är det bara stressande att ha koll på dem samtidigt. Då hästen dog efter ca fyra månader väntade jag ett tag innan jag köpte ny och då den dog efter tre månader så väntade jag ett år. Idag jobbar jag heltid, båda mina barn går i skolan och då jag arbetar schema har jag tid att vara i stallet själv. Men det är ett pussel och svårt att få tiden att räcka ändå. Och orken tryter överlag när hästen min konstant skadar sig och kräver tredubbel omsorg och extra utgifter och som sällan går att rida på. Och då sparkontot sinar är det ärligt talat knappt värt det. Eftersom jag lägger min stalltid under skoltid tar hästen väldigt lite "familjetid". Hade jag arbetat dagtid hade jag inte kunnat hålla häst med hänsyn till dem. Det är mitt intresse och redan nu känner jag att det är på bekostnad av dem- både ekonomiskt (det mesta av överskottet går till mitt fritidsintresse- inte till utflykter o dyl) och psykiskt för jag är ganska upptagen av häst i allmänhet under min fritid (foder, träningsupplägg, skador..).
Summa summarum:
Ja- att ha häst när allting
funkar är fantastiskt- oavsett om man är ensamstående eller ej. Men när allt kör ihop sig, hästen behöver till klinik och allt möjligt som är skaderelaterat och som kräver tid, pengar och psykisk energi så är det oerhört kämpigt att vara ensam. För det är det man är, och det märker man då. Eftersom mina erfarenheter av hästhållning är erhört skadepräglade (3 av 5 döda på olika sätt) så är detta mitt perspektiv. Och att tro att barnen tycker att skötsel av häst är givande och roligt när det kärvar och är måsten är därför enl mig orealistiskt. (Dottern rider ändå på ridskola o älskar det och sonen har haft egen ponny).
Vill du ha kvar hästarna och behålla barnens hästintresse intakt är Mutt råd att köpa in service i form av mockning o in o utsläpp och fordringar. Så kan familjen vara i stallet när det passar i olika syften. Ett par dagar i veckan kan du rida och kanske kan ngn närstående ställa upp ett par h som barnvakt? Ett par dagar kanske en medis kan rida? Och ett par dagar är ni i familjen tillsammans och myser m häst i stallet- om det funkar.

Stort lycka till!!!/Amelia