Bli frisk från GAD?

[MissFideli]

Nån som vet om man kan bli helt frisk från generaliserat ångestsyndrom? Eller om det är nått man måste lära sig leva med?

 

[Grazing]

Nån som vet om man kan bli helt frisk från generaliserat ångestsyndrom? Eller om det är nått man måste lära sig leva med?

Vad jag förstått så näe, man blir nog inte helt frisk. Däremot så kan man lära sig hantera det och med hjälp av mediciner så kan det kännas lite lättare.

 

[phie]

Nån som vet om man kan bli helt frisk från generaliserat ångestsyndrom? Eller om det är nått man måste lära sig leva med?

Klart man kan! Det kan krävas en kombination av psykoterapi och mediciner, men det går. KBT har vad jag förstår bäst utfall.

Finns det någon komorbiditet kan det vara vettigt att se hur det påverkar den generella ångesten.

 

[filiduttan]

Med behandling går det absolut att ta kontroll över GAD:en tycker jag. Bota vet jag inte, men går säkert att bli mer eller mindre symptomfri i kortare och längre perioder.

 

[MissFideli]

Med behandling går det absolut att ta kontroll över GAD:en tycker jag. Bota vet jag inte, men går säkert att bli mer eller mindre symptomfri i kortare och längre perioder.

Behandling som med medicin?

 

[Grazing]

Behandling som med medicin?

Behandling brukar inkludera både medicin och någon typ av terapi. Medicin så symptomen blir lättare och någon typ av terapi för att lära sig hantera det.

 

[MissFideli]

Terapi funkar tyvärr inte. Eller jo, jag ska testa självhjälp via nätet. Har precis bytt till en medicin som gjort att jag har mycket mer energi men också mycket mer ångest. Hoppas en vanlig kombination av denna och en annan hjälper mot det.

 

[Hyacinth]

Jag skulle säga att rätt terapeut, bra strategier för att hantera ångesten och en stor dos KBT kan göra underverk. Att sluta vara rädd för ångesten är en lättnad bara det. En förstående och insatt omgivning är super, vågar man petats om det minskar ångesten.


Nej, jag har inte GAD, men en nära vän har lidit av detta och vi har pratat mycket. Idag mer eller mindre besvärsfri.

 

[filiduttan]

Behandling som med medicin?

Nej nej nej medicin hjälper inte direkt annat än dämpar lite tycker jag personligen, dvs man får kanske ner symptomen tillfälligt men inte bort huvudproblemet. Menar behandling (utöver ev mediciner) som i att gå varje vecka i tex samtal eller olika gruppterapier/terapier etc och tillslut (efter många ÅR) har man en stor verktygslåda och verktyg som faktiskt hjälper. Mindfulness är överlägset bästa verktyget enligt mig! Något annat som har hjälpt mycket är beteendeanalyser!

Detta med att inte terapier funkar för dig, om du ser tillbaka och plockar fram verktygen från de samtal/terapier du gått finns det något användbart där? Har du testat olika gruppterapier? Behöver inte ha inriktning mot just GAD, för mig har helt andra behandlingar varit mest hjälpsamma... Finns det någon diagnos utöver GAD?

 

[MissFideli]

Nej nej nej medicin hjälper inte direkt annat än dämpar lite tycker jag personligen, dvs man får kanske ner symptomen tillfälligt men inte bort huvudproblemet. Menar behandling (utöver ev mediciner) som i att gå varje vecka i tex samtal eller olika gruppterapier/terapier etc och tillslut (efter många ÅR) har man en stor verktygslåda och verktyg som faktiskt hjälper. Mindfulness är överlägset bästa verktyget enligt mig! Något annat som har hjälpt mycket är beteendeanalyser!

Detta med att inte terapier funkar för dig, om du ser tillbaka och plockar fram verktygen från de samtal/terapier du gått finns det något användbart där? Har du testat olika gruppterapier? Behöver inte ha inriktning mot just GAD, för mig har helt andra behandlingar varit mest hjälpsamma... Finns det någon diagnos utöver GAD?

I första hand handlar det om tid. Mina dagar skiftar ganska mycket arbetstidsmässigt och det funkar inte.

 

[Grazing]

I första hand handlar det om tid. Mina dagar skiftar ganska mycket arbetstidsmässigt och det funkar inte.

Fast där tycker jag nästan du isåfall får ordna och ta dig tiden. Det är ändå ditt liv det handlar om och en viktigt grej. Vill du bli bättre och lära dig hantera det så måste du även prioritera behandlingen för det, det är ingenting som försvinner av sej självt.

 

[MissFideli]

Fast där tycker jag nästan du isåfall får ordna och ta dig tiden. Det är ändå ditt liv det handlar om och en viktigt grej. Vill du bli bättre och lära dig hantera det så måste du även prioritera behandlingen för det, det är ingenting som försvinner av sej självt.

Säga upp mig? Ta ledigt utan betalning en gång/v? Och sen inte ha råd att äta? Säkert mår jag bättre av det. Eller kanske inte...

 

[Grazing]

Säga upp mig? Ta ledigt utan betalning en gång/v? Och sen inte ha råd att äta? Säkert mår jag bättre av det. Eller kanske inte...

Men du får ju prata med chefen då om en lösning. Det är ju problem som inte går att bli av med utan hjälp, det är något man faktiskt kan lära sig att hantera och sen faktiskt kanske kunna leva ett njutbart liv.

Det handlar liksom om kanske en timma i veckan drygt som du får ta dig tid. Möjligtvis då sammanlagt två timmar kanske om man räknar med före och efter i resväg osv till vart du nu ska gå nånstans. Det är värt att prioritera om du vill må bättre.

 

[Magiana]

Alternativet är att byta jobb till något där arbetstiderna går att synka med terapi om du nu inte kan få förebyggande sjukpenning eller något liknande. GAD går inte över utan att man gör något för att det ska gå över. Det är prioriteringar du behöver göra.

Jag hade helt klart sagt upp mig och bytt jobb för att kunna köpa ett hus, om det hade varit vad som krävdes. Nu behövde jag inte det för det löste sig ändå men planen fanns, brainstormad och klar.

Du behöver välja vad som är viktigast för dig och sedan agera efter det.

 

[MissFideli]

Men du får ju prata med chefen då om en lösning. Det är ju problem som inte går att bli av med utan hjälp, det är något man faktiskt kan lära sig att hantera och sen faktiskt kanske kunna leva ett njutbart liv.

Det handlar liksom om kanske en timma i veckan drygt som du får ta dig tid. Möjligtvis då sammanlagt två timmar kanske om man räknar med före och efter i resväg osv. Det är värt att prioritera om du vill må bättre.

Det är tråkigt men vissa problem måste prioriteras..dom försvinner inte av sej självt.

Fast så funkar inte bussbranschen. Dom ger mig inte ledigt en timme eller 2 för att det blir för svårt för dom att hitta nån som kan köra. Så det är heldag eller inget, helt enkelt för att det passar dom bäst. Och eftersom det inte är jobbrelaterat så får jag inte mycket hjälp därifrån.

 

[MissFideli]

Alternativet är att byta jobb till något där arbetstiderna går att synka med terapi om du nu inte kan få förebyggande sjukpenning eller något liknande. GAD går inte över utan att man gör något för att det ska gå över. Det är prioriteringar du behöver göra.

Jag hade helt klart sagt upp mig och bytt jobb för att kunna köpa ett hus, om det hade varit vad som krävdes. Nu behövde jag inte det för det löste sig ändå men planen fanns, brainstormad och klar.

Du behöver välja vad som är viktigast för dig och sedan agera efter det.

Nu växer ju inte jobb på trän direkt och eftersom jag har fasta kostnader krävs en lön som klarar det. Jag har sökt ett jobb, men det betyder inte att jag får det.

 

[Grazing]

Fast så funkar inte bussbranschen. Dom ger mig inte ledigt en timme eller 2 för att det blir för svårt för dom att hitta nån som kan köra. Så det är heldag eller inget, helt enkelt för att det passar dom bäst. Och eftersom det inte är jobbrelaterat så får jag inte mycket hjälp därifrån.

Fast tycker dom alltså på riktigt inte att chaufförerna ska vara stabila och må bra? Dom kör ju ändå mycket folk och har ett ganska stort ansvar. Låter ju tryggt att åka buss då. Det är tycker jag högst jobbrelaterat faktiskt. Har du förklarat och beskrivit problemen och sagt vad du behöver? Att du behöver två timmar i veckan för att kunna klara av livet?

Annars tråkigt nog så finns ju inga direkta alternativ, byt jobb eller fortsätta att ha det som det är nu. Eller helt enkelt gå på din privata tid om du inte kan gå under arbetstid.

 

[Magiana]

Nu växer ju inte jobb på trän direkt och eftersom jag har fasta kostnader krävs en lön som klarar det. Jag har sökt ett jobb, men det betyder inte att jag får det.

Det vet jag mycket väl. För 1 1/2 år sedan satt jag och tittade på platsannonser, i alla områden i Sverige där jag kunde tänka mig att bo. Det var den ena tråkiga annonsen efter det andra. Jag ville ju inte byta ner mig jobbmässigt. Så jag skapade en egen plan för att få den typ av jobb jag ville ha. I den ingick bl.a. att hitta och följa företag jag var intresserad av, att ha bra inlägg på min blogg (ej buke), att göra en video med presentation av mig själv och vad jag kan m.m. Jag tror att det hade varit fullt möjligt att hitta rätt jobb på det sättet men när videon var halvklar fick jag besked om att jag kunde ta nuvarande jobb med mig till ny bostadsort.

Värt att notera här är att jag är en nobody utan utbildning för den typ av jobb jag har eller sökte. Mina kontakter är också ganska begränsade.

Så om jobben inte växer på träd går det ändå att få ett om man jobbar på det. Nuvarande jobb fick jag efter en över 10 år lång sjukskrivning, utan formella kunskaper alls. Även där la ja upp en plan eftersom jag visste hur oattraktiv jag var på arbetsmarknaden. Och planen gick i lås trots att nuvarande tjänst inte ens fanns då.

Bara för att något inte är lätt, betyder det inte att det inte går. Man får bestämma sig för vad som är viktigt och sedan jobba för det.

 

[filiduttan]

I första hand handlar det om tid. Mina dagar skiftar ganska mycket arbetstidsmässigt och det funkar inte.

Ah tråkigt när det inte går att få till med arbetsgivarens stöd. Många jag gått i behandling med har gått på arbetstid, hur sånt funkar vet jag dock inte, om det är omständigt att få till och vilka rättigheter man har osv men kanske någon annan har erfarenhet i tråden? Förstår att det är väldigt krångligt just med ditt yrke du kan ju inte direkt parkera bussen med passagerarna utanför medans

 

[Grazing]

Ah tråkigt när det inte går att få till med arbetsgivarens stöd. Många jag gått i behandling med har gått på arbetstid, hur sånt funkar vet jag dock inte, om det är omständigt att få till och vilka rättigheter man har osv men kanske någon annan har erfarenhet i tråden? Förstår att det är väldigt krångligt just med ditt yrke du kan ju inte direkt parkera bussen med passagerarna utanför medans

Grejen är väl att dom flesta företag faktiskt är rädda om sina anställda och vill ha dom kvar och därför prioriterar sina anställdas mående. Vill dom så går det ju oftast att trixa ihop saker och ting. Man får väl ställa lite ultimatum också, berätta hur viktigt det är och förklara så dom förstår. Att det annars kommer förr eller senare leda till att dom förlorar en som anställd helt.