Bli bättre på att leka

[Mirre]

Jag är ingen lekperson milt sagt
Men med en sexåring och en tvååring hemma så blir det ju liksom rätt mycket lek.
Bygga lego och sådär är ju inga problem, men rollspelslekar är jag kass på. Nästan obekväm i dessa situationer.

 

[Got2Be]

@Mirre : Vill du ha tips på hur du kan bli bättre? Eller vad är du ute efter?

 

[Mirre]

Ja men nåt åt det hållet alla fall, ungarna vill ju gärna ha med en i leken sas

 

[Mirre]

Ja men nåt åt det hållet alla fall, ungarna vill ju gärna ha med en i leken sas

 

[Freyja_bus]

Mitt bästa tips är att bara vara med och låta barnen styra. Försök att göra dig av med obekvämhetskänslorna! Försök att gå utanför gränserna liksom, kör på och bara lev dig in i rollen Låt barnen berätta innan vad dom vill leka, "planera lite" och sen bara kör på!

Oftast beror osäkerheten delvis på att man känner att man inte kommer på vad man ska göra. Barn har fullt av fantasi, så låt dom bestämma och berätta, så leker ni sen.

 

[Blueberry]

Jag är ingen lekperson milt sagt
Men med en sexåring och en tvååring hemma så blir det ju liksom rätt mycket lek.
Bygga lego och sådär är ju inga problem, men rollspelslekar är jag kass på. Nästan obekväm i dessa situationer.

Jag har inga egna barn, så något förälderperspektiv har jag inte.
Däremot har jag en hel del olika barn i umgängeskretsen, så då faller det sig naturligt att lek eller "lek" hamnar på agendan.
Det här är mina fem ören:

De flesta barnen vill egentligen hellre "umgås på ett aktivt sätt" än leka med vuxna (även om lek ofta är ett enkelt sätt att umgås på). De vill hjälpa till med något, bygga en koja, klättra i träd, få hjälp att gunga i lekparken, lägga pussel eller spela spel, plocka blommor, klä ut sig, leka cirkus och göra kullerbyttor – och min allra bästa; baka. Baka tillsammans = så himla bra sätt att umgås med barn!
Att ha med vuxna i rollspelslekar har jag inte riktigt sett något vidare intresse för från barnens sida, men då har jag som sagt inga egna barn att jämföra med. Att ha rollspelslekar kanske är enklare med något attribut, som utklädningskläder eller någon slags dockteater?

När det gäller barn och lek har vi ett skräckexempel i umgängeskretsen, ett barn som alltid har lekt allra mest med sin mamma – ofta på mammans initiativ. Barnet har aldrig lekt själv eller haft tråkigt eller behövt ta egna initiativ eller lekinviter, det har varit aktivitet efter aktivitet eller i alla fall en ständig stimulans och massor av uppmärksamhet, vilket har skapat ett litet monster med en inlärd hjälplöshet av sällan skådat slag...

 

[Sol]

Jag har en 6-åring och jag deltar inte i några rollspelslekar. Har väl gjort några halvdana försök men det blir bara krystat och eftersom det inte är någonting jag egentligen tycker är roligt eller ens kan göra dugligt låter jag bli. Vi gör andra saker istället. Rollspelslekarna får han ha med sina kompisar.

Jag tänker som så att oavsett om det handlar om barn eller vuxna får man lära sig att olika människor gillar att göra olika saker. Ska man göra någonting tillsammans får man komma överens om vad man ska göra, något som båda gillar. Inte att en bestämmer vad man ska göra och så får resten gilla läget och spela med eller inte vara med.

 

[Mammas]

Är i princip inte med på några rollspelslekar. Kan busa, röja och så, men vill han absolut leka-leka sas får han göra det själv, eller vi ringer en kompis, om han inte är nöjd med de fem minuter jag har ro att sitta.

 

[em-pirre]

Leka butik, doktor, frisör eller nåt annat väldigt tydligt är lätt. Alla vet hur man gör hos t.ex. doktorn. Eller leka att barnet är vuxen och du är barn. Då får de verkligen styra, de brukar liksom passa på att vara den som visar var skåpet ska stå.

 

[Sar]

Jag är ingen lekperson milt sagt
Men med en sexåring och en tvååring hemma så blir det ju liksom rätt mycket lek.
Bygga lego och sådär är ju inga problem, men rollspelslekar är jag kass på. Nästan obekväm i dessa situationer.

Jag är inte speciellt förtjust i att bygga lego men leker hellre rollspelslekar. Just nu lagar vår nyblivna 4-åring väldigt mycket mat så jag är restauranggäst som frågar efter menyn etc och äter maten han låtsaslagat. Han har ju ännu inte ett så stort umgänge som sina äldre syskon och det känns helt ok att leka ibland men jag skulle inte kunna tänka mig att leka konstant

 

[SpanskaLoppan]

Hänger på i tråden jag också. Hoppas det är okej, det gäller ju exakt samma fråga
Hat inga egna barn än men har vänner som har barn i allt från bebisålder till yngre skolbarn. Närmaste vännen har två döttrar, den ena 9 månader och den andra 6 år. Stora tjejen är full av energi och älskar att umgås med mig.
Jag gillar verkligen inte rollspelslekar men jag kan inte det där med att busa heller. Springa hit och dit och hoppa och snurra och fara? Nää usch...
Jag gör gärna annat, ritar, pysslar, bakar eller bygger exempelvis lego. Men ungen vill leka/busa! Som tur är så är sambon en stjärna på detta så jag försöker styra över det till honom men det hjälper ju inte när ungen vill ha med just mig... Hur fasen gör man då? Hur busar man när det bara känns märkligt och tradigt?

 

[Mammas]

@SpanskaLoppan jag brukar lyfta upp dem och kasta lite med dem, det brukar vara väldigt uppskattat. Gärna uppochned! Nej men (och det här gäller såklart bara barn jag känner, när de är med på det och som jag vet gillar det) jag lyfter upp dem, kittlar lite, håller framför spegeln, kastar ner dem i någon säng eller soffa (gärna låtsas ta sats och sedan följa med och bara släppa sista biten), såhär på sommaren erbjuder ju pooler eller havet möjligheter som att doppa lite av ungen, låtsas kasta i dem eller hålla dem framför sig och be dem sparka (sista perfekt om man har vattenkrig).

Ena släktingen i sexårsåldern fullkomligt älskar leken "gå och lägga sig". Utövas mitt på dagen, det ska helst vara ljust ute.Ta ungen, peka ut genom fönstret och säg "Oj, nu är det mörkt ute, isäng med dig!" Och kasta ungen i sängen. Oftast följt av skrattande "neheej, det är ljust/jag ska inte sova", vid varje försök att ta sig ur sängen kasta tillbaka, vidhåll att det är mörkt och sovdags. Gärna variera i hur långt barnet tar sig, ibland bara sätta sig, ibland springa runt huset. När jag kör den och börjar tröttna och faktiskt låter barnen "gå upp" kommer de och frågar om de inte ska sova snart igen.

Det som är viktigt är ju dock att hela tiden kolla så att barnet verkligen vill fortfarande. Göra pauser, låt barnet andas och fortsätt så snart barnet initierar igen. Det blir ju rätt fysiskt och jag som vuxen är ju den fysiskt starkare och har därmed ansvar att den mindre starka fortfarande är med på leken.

 

[Con]

@Mirre

Man måste inte vara med i rollekar, barnen kommer att leka dem oavsett, men jag tycker att du ska testa ändå - det är ett trevligt sätt att skapa kontakt och så roligt om inte annat!

En grej som barn brukar älska att leka är att du är bebis/sjuk/gamla mormor/trött 0ch de får pyssla om dig. Typ hämta kudde, filt, ett glas vatten och sjunga en sång. Ligg gärna på golvet så når de lätt att lägga en filt över dig osv. Du behöver inte vara speciellt aktiv i en sådan lek vilket kan vara skönt
Lek med dockor eller djur, som ni kan lämna på dagis, gå till lekplatsen med, klä på, lägga och mata. Möjligheterna är oändliga där.
Lek sjörövare, gör exempelvis sängen till ett skepp (använd kuddar, småstolar eller lådor som ni lägger filtar eller lakan över som segel t.ex) segla ut på haven, kolla på hajar och krokodiler, kasta mat till dem, laga mat på skeppet (barnen kanske kan ha spännande idéer om vad sjörövare äter!), var lite taskiga (eller snälla) mot andra sjörövare osv...

Ett annat tips är att spela ut handlingen till era favoritböcker eller bara leka att ni är karaktärerna i böckerna. Ni kan vara Pippi, Tommy och Annika till exempel.

Låt fantasin flöda! Låt barnen regissera och häng bara på om du känner dig osäker.