Vi hade hela tiden saker att prata om på promenaden, vi skattade och han berätta att hans hund brukade fälla honom för han springer vid benen och just där och då snubblar jag över hans hund, sen drack vi kaffe på vägen och han skrattade åt mig när min hund började gnälla när jag stod i kön som han höll. Sen blev hans hund rastlös och jag frågade om vi skulle gå hemåt. Jag babblade på om vad jag hade jobbat med innan att jag bott utomlands osv. Sen frågade jag hur gammal han var, och vi pratade om 30 års kris , att han drömde om att skaffa en alpacka och getter i framtiden. Sen skrattade vi åt att vi hade samma dåliga lokalsinne då vi båda inte visste vägen tillbaka i skogen. Så ja jag har svårt att se vad som gick tokigt. Då jag har en tendens att prata om ex och gamla ragg men där knep jag ihop och vi pratade ingenting om gamla förhållande osv utan vi snackade mycket om hundar och hur folk beter sig i olika forum speciellt i hans hunds ras. Sen skildes vi åt han gick nästan hela vägen hem mot mig och jag kramade honom och sa jag hade lite bråttom sen gick han hemåt. Så ja. Jag har svårt att se att det har något med pratet att göra. Sen när jag fick höra av min kollega att hans ex var lång och smal. Så tänkte jag gud han kanske tyckte jag hade tjocka ben för när vi var ute så såg han bara min överkropp haha.
Förstår att det är lätt att analysera in i minsta detalj, men det behöver ju inte ens vara något som ”var fel”. De flesta av oss träffar ju massor med folk som är trevliga men som man inte umgås med ändå.