Blä för nyår som singel

[Petruska]

Ungefär så ser jag också det, och har alltid tillbringat jul/nyår.
I år blir det litet annorlunda eftersom jag inte längre kommer att ha ett eget hem, eller för den delen en egen familj i egentlig mening. Helgerna blir en crash course i anpassning och självkontroll, men det finns folk som har det värre. (Det gör det strängt taget alltid.)

Det är väl inte sååå mycket till tröst att du inte är en syrisk flykting som vandrar genom Europa bärande på ditt sjuka barn? Även om det är väldigt, väldigt bra att så inte är fallet.

Men jag fattar inte detta med nyår, vänner och PAR. Enpersonshushåll är Sveriges vanligaste. Vems vänner är tvåsamt organiserade rätt över linjen? Kring mig varierar det. Dock med viss stabilisering med åren. Mer inpiskade singlar, mer långvariga par, och de som byter partner då och då håller också fast vid sina mönster, ser det ut som. Man kan INTE säga att någon av grupperna tydligt verkar lyckligast.

 

[Azalea]

Är det jag som missat någon nymodighet i svensk grammatik eller är det en lokal dialekt att skriva en i stället för "man kan"

Har sett det förut i vissa norrländska dialekter, men numer används det nog också som könsneutralt för det har blivit väldigt vanligt förekommande.

 

[tott]

Är det jag som missat någon nymodighet i svensk grammatik eller är det en lokal dialekt att skriva en i stället för "man kan"

Kräkframkallande i mina ögon/öron, men det är väl nåt nytt modernt...

 

[Lampan]

Är det jag som missat någon nymodighet i svensk grammatik eller är det en lokal dialekt att skriva en i stället för "man kan"

Japp det är en nymodighet
Jag har jobbat hårt för att få in det i skrift, muntligt är det svårare, det är så lätt att säga "man" av ren vana

Tillägger, att jag gillar könsneutralt

 

[Lena Furberg]

Intressant det där med "par" och att avsaknaden av en parrelation ska göra att man inte passar in på nyårsfesten. När man väl kommit till festen brukar man väl vanligtvis umgås sas en och en, inte som en symbios som rör sig tillsammans hela tiden? Jag brukar definitivt kunna prata och umgås med ena halvan av ett par utan att den andra halvan nödvändigtvis innefattas.
Handlar det om bordsplacering eller om rädsla att en ensamstående person ska börja flirta med de redan upptagna??
Annars borde ju rimligtvis en "ensam" festdeltagare vara en tillgång snarare än ett problem.

Och varför utelämnas ideligen bokstäver i texten när jag skriver på Buke - ingen annanstans händer detta men här på Buke måste jag korrläsa allt och lägga till saknade bokstäver...

 

[Snubbelfot]

När man väl kommit till festen brukar man väl vanligtvis umgås sas en och en, inte som en symbios som rör sig tillsammans hela tiden? Jag brukar definitivt kunna prata och umgås med ena halvan av ett par utan att den andra halvan nödvändigtvis innefattas. Handlar det om bordsplacering eller om rädsla att en ensamstående person ska börja flirta med de redan upptagna??

Håller med om socialiserandet, är det en mindre bjudning där man mest sitter till bords kan det väl iofs hända att man pratar mycket "parvis" men när jag och min fru gått på större fester har vi ofta tillbringat större delen av kvällen på olika håll och setts för en puss eller ett ögonkast då och då. Det har passat oss bra.
Men ett exempel på rädslan du nämner är när hon och jag träffades; på min brors bröllopsfest för många år sedan. Jag och blivande frun var de enda singlarna bland 70-80 personer, och både hon och jag hade känslan att folk rent allmänt vaktade nästan pinsamt uppmärksamt på sina respektive partners.

Och varför utelämnas ideligen bokstäver i texten när jag skriver på Buke - ingen annanstans händer detta men här på Buke måste jag korrläsa allt och lägga till saknade bokstäver...

Det är inte bara du som upplever det; för mig är det likadant. Inte alltid, men ofta. Texteditorn hänger liksom inte med, utan missar bokstäver om man inte skriver riktigt långsamt.

Det är väl inte sååå mycket till tröst att du inte är en syrisk flykting som vandrar genom Europa bärande på ditt sjuka barn? Även om det är väldigt, väldigt bra att så inte är fallet.

Nej, ingen vidare tröst alls, och man skall inte jämföra eländen.

Mer inpiskade singlar, mer långvariga par, och de som byter partner då och då håller också fast vid sina mönster, ser det ut som. Man kan INTE säga att någon av grupperna tydligt verkar lyckligast.

Nej, det håller jag med om. Skall man säga något generellt så är det väl att de som ofrivilligt tillhör någon av grupperna trots att de skulle vilja tillhöra den andra, är de som mår sämst...

 

[MJLee]

Jag har firat nyår på samma sätt i många år, hämtmat från favokinesen, sedan 12 timmars chat (ibland mer) medan jag firar nyår online med kompisar från Australien till USA. I år sitter jag antagligen i Bollnäs utan min kinesmat *snyft* och en riktigt usel nätuppkoppling. Men jag hoppas att kunna återskapa så mycket som möjligt.

Jag avskyr stora nyårsfester, så mycket stress om vem som kommer på vilken fest, dyrt som sjutton och slutar alltid med att man står och fryser i en timme och väntar på taxi tre på morgonen.

 

[Petruska]

Men ett exempel på rädslan du nämner är när hon och jag träffades; på min brors bröllopsfest för många år sedan. Jag och blivande frun var de enda singlarna bland 70-80 personer, och både hon och jag hade känslan att folk rent allmänt vaktade nästan pinsamt uppmärksamt på sina respektive partners.

Det där upplevde jag en övertydlig variant av på ett bröllop också för många år sedan. Jag hade turen att få en så vansinnigt trevlig och sympatisk man till bordet. Vi pratade och hade kul hela middagen igenom. Och minsann om inte hans partner med jämna mellanrum kom och kramade honom och annat som jag omöjligen kunde tolka som annat än att hon så att säga markerade ägande, eller "ägande", beroende på vad man vill kalla det. (Om jag var ensamstående eller inte offentliggjordes inte på festen, men jag var där utan medföljande sällskap av det enkla skälet att min partner inte var bekant med brudparet.)

 

[Kivina]

Det där upplevde jag en övertydlig variant av på ett bröllop också för många år sedan. Jag hade turen att få en så vansinnigt trevlig och sympatisk man till bordet. Vi pratade och hade kul hela middagen igenom. Och minsann om inte hans partner med jämna mellanrum kom och kramade honom och annat som jag omöjligen kunde tolka som annat än att hon så att säga markerade ägande, eller "ägande", beroende på vad man vill kalla det. (Om jag var ensamstående eller inte offentliggjordes inte på festen, men jag var där utan medföljande sällskap av det enkla skälet att min partner inte var bekant med brudparet.)

Sånt där tycker jag är lite otäckt eller vad man ska kalla det. Att hela tiden behöva markera "ägande" för andra känns som att man inte litar på sin partner. Jag hade blivit vansinnig om min pojkvän hela tiden hade kommit och kramat och pussat på mig när jag sitter i ett intressant samtal.

Till @tott antingen kan du sitta och beklaga dig över hur synd det är om dig, eller så gör du något åt saken. Jag har spenderat nyår som singel i 32 år, och i år är första året jag ska fira med min pojkvän (tror jag). Återstår att se bara var och hur

 

[Petruska]

Sånt där tycker jag är lite otäckt eller vad man ska kalla det. Att hela tiden behöva markera "ägande" för andra känns som att man inte litar på sin partner. Jag hade blivit vansinnig om min pojkvän hela tiden hade kommit och kramat och pussat på mig när jag sitter i ett intressant samtal.

Jag också! Jag var nära att påpeka det knäppa i det för den där mannen jag hade till bordet, men jag kunde inte med. Det behövs lite mer än en timmes varm vänskap för sådant, ändå.

Men jag kunde ju inte låta bli att spekulera i vad det stod för.

 

[tott]

Till @tott antingen kan du sitta och beklaga dig över hur synd det är om dig, eller så gör du något åt saken.

Va? Är det sant??

Upplysningsvis - här är mitt första drag för att "göra något åt det" (kopierat från inledningsinlägget)
"Har ni nåt tips på ett bra och billigt ställe att fira nyår/förvara sig över nyår utan att må dåligt?"

 

[Intejag]

Även jag kommer fira nyår "ensam" i år, även jag är nyseparerad och kommer inte ha mina barn hos mig under nyårshelgen.( barnen 8 och 12 år )
Efter 26 år ihop med en och samma person, som jag alltid firat nyår ihop med under den tiden så känns det "konstigt" minst sagt.
Nu har jag själv valt att lämna, så i sig inget jag sörjer, men annorlunda blir det.
Vi brukade för det mesta umgås med vänner, och de finns väl kvar, men mestadels var det hans vänner sas, de var liksom de vi umgicks med som par, mina vänner fanns i stallet och andra hästrelaterade miljöer, och de var han inte så intresserad av att umgås med som par ( inte hästintresserad själv så han tyckte det blev så tråkigt)
Nu har jag vänner som jag redan blivit inbjuden till (), så kommer inte fira helt själv som TS har som situation , jag har även min släkt jag kan vara med om jag vill.
Men förstår fullkomligt den där känslan av att vara själv, när alla andra gör det parvis, för det är ganska markant under nyårshelgen att det är nåt man gör ihop familj och familj antingen för sig själva eller ihop med andra som har samma typ av familj man själv har.

 

[Lampan]

Va? Är det sant??

Upplysningsvis - här är mitt första drag för att "göra något åt det" (kopierat från inledningsinlägget)
"Har ni nåt tips på ett bra och billigt ställe att fira nyår/förvara sig över nyår utan att må dåligt?"

Oavsett vilka svar du har fått i tråden. Återkommer du hela tiden till att du vill fira med vänner. Vilket du själv har sagt är omöjligt...

Vad vill du då gör istället
Finns det något tips i tråden du tycker lockar dig?

 

[tott]

Oavsett vilka svar du har fått i tråden. Återkommer du hela tiden till att du vill fira med vänner. Vilket du själv har sagt är omöjligt...

Vad vill du då gör istället
Finns det något tips i tråden du tycker lockar dig?

Jag har fått en del tips i tråden - sådana som kan passa mig.

Utser dock ingen "vinnare" till det bästa tipset...

 

[a1agnlju]

Va? Är det sant??

Upplysningsvis - här är mitt första drag för att "göra något åt det" (kopierat från inledningsinlägget)
"Har ni nåt tips på ett bra och billigt ställe att fira nyår/förvara sig över nyår utan att må dåligt?"

Jag tror nog att folk börjar få slut på idéer som kan passa. Det blir ju lite konstigt när du vill umgås med dina vänner som då, enligt dig, redan har andra aktiviteter fixade. Du önskar att de ska bjuda in dig, men du vill inte behöva fråga. Jag förstår helt att det känns trist/jobbigt/skämmigt att inte kompisarna har haft dig i åtanke kanske. Men nu är det så i år och då finns det några varianter. Antingen hoppa över tanken på "fira med kompisar" och hitta på något annat (som t ex. singelfest, kryssning, grilla korv i skogen etc. etc. som föreslagits) alternativt bjuda in dig på fest i alla fall trots att det kanske inte känns jättekul att "tränga sig på".

Sedan är det ju så att man får inte roligare än man gör sig så att säga. Något som verkar heltokigt idag kanske inte alls blir så heltråkigt om man bara intresserar sig för det.

Jag kan ta ett exempel:
Jag var 16 eller 17 år och missade mina kompisar som skulle på en fest som jag inte var bjuden till (inte gemensamma vänner) andra kompisgänget fick jag inte tag i (fanns ju inte mobiler på den tiden). Du kan ju tänka dig vilken katastrof det är för en tonåring som annars alltid var ute på helgerna att missa fester på NYÅRSAFTON! Jag var alldeles förstörd (måste jag ju varit eftersom jag minns det än, 30 år senare). Papsen med fru var på en annan fest så jag var själv hela nyårsafton.
Det var inte mycket man kunde göra åt saken så jag ställde mig och bakade en kladdkaka, satte mig framför tv:n deppade en stund och åt upp kladdkakan och spenderade resten av kvällen framför tv:n. Trots att jag absolut inte hade tänkt mig att spendera nyårsafton för mig själv så var det faktiskt inte så tokigt kände jag även då. Man får det som man gör det med andra ord.

Numera firar jag inte nyårsafton alls, men det är ju en fråga som inte hör hit.

Jag tycker att du ska fundera över de förslag som du fått och försöka tänka på vad du kan tänka dig att göra eftersom du inte kommer spendera nyår tillsammans med vänner i år. As simple as that Inte krångla till saker eller undra "varför vill ingen bjuda mig", för det vet du säkert att det inte är sant.

 

[Snurrfian]

Det där upplevde jag en övertydlig variant av på ett bröllop också för många år sedan. Jag hade turen att få en så vansinnigt trevlig och sympatisk man till bordet. Vi pratade och hade kul hela middagen igenom. Och minsann om inte hans partner med jämna mellanrum kom och kramade honom och annat som jag omöjligen kunde tolka som annat än att hon så att säga markerade ägande, eller "ägande", beroende på vad man vill kalla det. (Om jag var ensamstående eller inte offentliggjordes inte på festen, men jag var där utan medföljande sällskap av det enkla skälet att min partner inte var bekant med brudparet.)

Men det är ju din tolkning av det hela, kvinnan kanske tyckte att hela festgrejen var jättejobbig och sökte stöd hon sin partner för att orka med situationen, hon kan även som har hänt mig vid ett par tillfällen, fått en helt olidlig bordskavaljer som hon helt enkelt försökte hitta en ursäkt att smita undan ifrån en stund. Värst på den avdelning var den som talade om för mig hur fruktansvärt tråkig och festförstörande jag var som inte drack alkohol, att såna som jag borde förbjudas på fester Att personen dessutom när vi slapp ifrån borden fortsatte att följa efter mig och tala om hur tråkig jag var var nästan mer än jag stod ut med... Då kan jag ärligt erkänna att jag hängde mig på min make för att slippa undan.

 

[Jeffery]

Japp det är en nymodighet
Jag har jobbat hårt för att få in det i skrift, muntligt är det svårare, det är så lätt att säga "man" av ren vana

Tillägger, att jag gillar könsneutralt

Här är det lite dags att undra, tycker jag.
Om du nu byter ut ordet man för att du gillar könsneutralt, varför byter du då ut det könsneutrala kvantitativa pronomenet man mot det könsneutrala kvantitativa pronomenet en?

 

[Lampan]

Men det är ju din tolkning av det hela, kvinnan kanske tyckte att hela festgrejen var jättejobbig och sökte stöd hon sin partner för att orka med situationen, hon kan även som har hänt mig vid ett par tillfällen, fått en helt olidlig bordskavaljer som hon helt enkelt försökte hitta en ursäkt att smita undan ifrån en stund. Värst på den avdelning var den som talade om för mig hur fruktansvärt tråkig och festförstörande jag var som inte drack alkohol, att såna som jag borde förbjudas på fester Att personen dessutom när vi slapp ifrån borden fortsatte att följa efter mig och tala om hur tråkig jag var var nästan mer än jag stod ut med... Då kan jag ärligt erkänna att jag hängde mig på min make för att slippa undan.

En brukar döma andra efter sig själv, sägs det...

Jag tycker också det är märkligt att dra dessa slutsatser om hur andra har det i sin relation. Efter 1 timmes bekantskap

Det säger mer om den som drar slutsatsen, än om paret i sig...

 

[Lampan]

Här är det lite dags att undra, tycker jag.
Om du nu byter ut ordet man för att du gillar könsneutralt, varför byter du då ut det könsneutrala kvantitativa pronomenet man mot det könsneutrala kvantitativa pronomenet en?

Man är inte könsneutralt i alla lägen

En (som i "en människa") tycker jag är trevligare och är i alla lägen oavsett könsneutralt
Jag föredrar det ordet helt enkelt

Den enda gången jag bryr mig om vad en människa har mellan benen, är om jag tänker ha sex ihop med denne. Då är helt säker på vad jag vill ha

 

[tott]

Jag tror nog att folk börjar få slut på idéer som kan passa. Det blir ju lite konstigt när du vill umgås med dina vänner som då, enligt dig, redan har andra aktiviteter fixade. Du önskar att de ska bjuda in dig, men du vill inte behöva fråga. Jag förstår helt att det känns trist/jobbigt/skämmigt att inte kompisarna har haft dig i åtanke kanske. Men nu är det så i år och då finns det några varianter. Antingen hoppa över tanken på "fira med kompisar" och hitta på något annat (som t ex. singelfest, kryssning, grilla korv i skogen etc. etc. som föreslagits) alternativt bjuda in dig på fest i alla fall trots att det kanske inte känns jättekul att "tränga sig på".

Sedan är det ju så att man får inte roligare än man gör sig så att säga. Något som verkar heltokigt idag kanske inte alls blir så heltråkigt om man bara intresserar sig för det.

Jag kan ta ett exempel:
Jag var 16 eller 17 år och missade mina kompisar som skulle på en fest som jag inte var bjuden till (inte gemensamma vänner) andra kompisgänget fick jag inte tag i (fanns ju inte mobiler på den tiden). Du kan ju tänka dig vilken katastrof det är för en tonåring som annars alltid var ute på helgerna att missa fester på NYÅRSAFTON! Jag var alldeles förstörd (måste jag ju varit eftersom jag minns det än, 30 år senare). Papsen med fru var på en annan fest så jag var själv hela nyårsafton.
Det var inte mycket man kunde göra åt saken så jag ställde mig och bakade en kladdkaka, satte mig framför tv:n deppade en stund och åt upp kladdkakan och spenderade resten av kvällen framför tv:n. Trots att jag absolut inte hade tänkt mig att spendera nyårsafton för mig själv så var det faktiskt inte så tokigt kände jag även då. Man får det som man gör det med andra ord.

Numera firar jag inte nyårsafton alls, men det är ju en fråga som inte hör hit.

Jag tycker att du ska fundera över de förslag som du fått och försöka tänka på vad du kan tänka dig att göra eftersom du inte kommer spendera nyår tillsammans med vänner i år. As simple as that Inte krångla till saker eller undra "varför vill ingen bjuda mig", för det vet du säkert att det inte är sant.

Som jag skrev:
Jag har fått en del tips i tråden - sådana som kan passa mig.

Utser dock ingen "vinnare" till det bästa tipset...