När mamma kommer ner till banan och börjar fotografera oss spontant - då vet man att det ser bra ut!

Han var skitdryg när vi värmde upp; stark och övertaggad. Hade verkligen inga förhoppningar alls på passet, men oj vad bra det blev tillslut!

Jobbade på volt med ställning (mot/rätt), tempoväxlingar inom gångarten samt längning och uppkortning av steglängden. På slutet var han riktigt alert och härligt mjuk i kroppen - bådar riktigt inför helgens och nästa veckas äventyr!

Och ja, jag är för lat för att rida i "riktiga" ridkläder på hemmaplan, särskilt när jag inte vet om innan att jag ska bli fotad.
Bonusbild - det går visst alldeles utmärkt att variera dressyrpassen med uteritt längs bergshällarna iklädd enbart grimma och grimskaft.

(Exakt vad vi gjorde häromdagen!)