Bildtråd inredningskaos!

[Vassi]

Jag stryker ingenting, inte ens mina kläder, men jag blir otroligt trött av massa intryck och av att behöva lets efter grejer.
Därför har jag jämförelsevis lite grejer (är inte minimalist, inte ens nära - men mina föräldrar har 50 olika kaffekoppar hemma, jag har 2...) och allting har sin plats.
För mig är det väldigt svårt att slappa av I ett rörigt rum - rörigt rum, rörigt huvud typ. En massa grejer blir alldeles för övermäktigt för mig.

Bryr mig absolut inte om hur andra har det hemma, men som någon annan påpekade känns det lite tråkigt om man menar att stökiga och röriga hem på nått sätt är mer äkta och "levs" I på ett annat sätt än mer ordnade hem

Kan så relatera till det där! När jag var på väg mot utmattning för några år sedan, komplett med glömska, sömnstörning, hjärtklappning, yrsel osv var det som var tydligast för mig själv att jag kunde brinna av fullständigt på sambon för att han hade tv'n på för hög volym (enligt mig) och att jag en dag rev undan typ varenda prydnadsgrej i lägenheten ner i skåp och lådor för att intrycken gav mig panik. Är verkligen inte heller minimalist och allt behöver tack och lov inte ligga undanstopppat längre, men det är mindre framme nu än det var innan. Tråkigt om andras inställning skulle vara att det är sterilt och opersonligt för det.

 

[Sel]

Jag kommer ihåg fasan när jag var liten och det kom hem folk och man skulle 'gå husesyn', eg man kunde inte bara slänga in allt i sovrummet och stänga dörren, utan det skulle inspekteras och tom dras ut byrålådor och tittas i garderober. Egentligen helt bisarrt.

Något så gränslöst har jag aldrig varit med om, jag minns däremot (förmodligen med något mindre fasa) att det var öppet hus för folk att komma och hälsa på utan att ringa och höra av sig först. Bara dyka upp sådär.
Det är det nog forttfarande både hemma i mina föräldrars hus och hemma hos bror min, men jag tycker att det är jättehemskt!

 

[Voeux]

Jag kommer ihåg fasan när jag var liten och det kom hem folk och man skulle 'gå husesyn', eg man kunde inte bara slänga in allt i sovrummet och stänga dörren, utan det skulle inspekteras och tom dras ut byrålådor och tittas i garderober. Egentligen helt bisarrt.

Men vad obehagligt! Jag kan få husesyn om någon är nyinflyttad men då blickar man ju bara runt i all hast, och nyinflyttad brukar dessutom ofta även innebära lite flyttkaos och/eller oinredda rum. Har aldrig varit med om att någon skulle gå runt och inspektera, och absolut inte om det inte är just i samband med flytt. Verkligen bisarrt!

 

[MJLee]

Men vad obehagligt! Jag kan få husesyn om någon är nyinflyttad men då blickar man ju bara runt i all hast, och nyinflyttad brukar dessutom ofta även innebära lite flyttkaos och/eller oinredda rum. Har aldrig varit med om att någon skulle gå runt och inspektera, och absolut inte om det inte är just i samband med flytt. Verkligen bisarrt!

Nu i efterhand fattar jag inte hur det kunde ske, men ja, när jag var barn och det kom hem gäster så gicks det husesyn.

 

[Stefffie]

Utan att citera ett specifikt inlägg utan rent allmänt om sociala medier. Jag tror inte man såg fler ostädade hem innan internet, jag tänker på hur folk städat hemma innan de får gäster i alla tider. Ordning och reda har nog alltid symboliserat ett välordnat liv och vi har nog alltid jämfört oss med andra. Däremot ser man nog fler städade hem nu för tiden i och med sociala medier. Personligen ser jag dock ingen större skillnad på sociala medier och valfri katalog. Folk visar saker de tycker om, och inte att förglömma att många tjänar pengar på att visa det som andra tycker om. Så även om det kan vara svårt ibland så tror jag man mår gott av att tänka att sociala medier är just uppvisning, inte normen och inte vardagen. Likväl som att folk klär upp sig och sminkar sig när de går på fest, och inte ser likadana ut en hemmakväll i soffan.

Sen även om jag mestadels fyller mina flöden med vacker inspiration så tycker jag också att det är befriande med kontraster ibland. Det är kul, och viktigt, med folk som utmanar den här rosaskimrande bubblan som många har i sina telefoner.

Jag tror inte heller att fokuset pa rena hem kommer ifran sociala medier. Jag laste nagon intressant artikel eller analys for nagra ar sedan som menade att det var mycket ett klassperspektiv, det har att visa upp ett stadat rum/hus, och kommit ur den svenska arbetarklassen - "Jag kanske inte har mycket, men mitt hus ar iallfall rent och stadat" (och darmed ar jag en god, valfungerande och hart arbetande person som fortjanar respekt, antar jag forlangingen gar).

Tyvarr kommer jag inte ihag nagot meningsfullt nog for att kunda soka efter artikeln igen, men hennes analys stammer iallfall med min egen upplevele - mina foraldrar och deras foraldrar i tur var alla svunna ur arbetarklassen i vastergotland, och de kunde alla skura hela lagenheten topp till ta om nagon skulle komma over pa kaffe typ. Nu som vuxen med egen lya kanns stadfokuset fran barndomen nastan absurd. Det var inte det att det alltid skulle vara stadat, men bannemig om nagon skulle komma pa besok!

 

[Angel]

Jag stryker ingenting, inte ens mina kläder, men jag blir otroligt trött av massa intryck och av att behöva lets efter grejer.
Därför har jag jämförelsevis lite grejer (är inte minimalist, inte ens nära - men mina föräldrar har 50 olika kaffekoppar hemma, jag har 2...) och allting har sin plats.
För mig är det väldigt svårt att slappa av I ett rörigt rum - rörigt rum, rörigt huvud typ. En massa grejer blir alldeles för övermäktigt för mig.

Bryr mig absolut inte om hur andra har det hemma, men som någon annan påpekade känns det lite tråkigt om man menar att stökiga och röriga hem på nått sätt är mer äkta och "levs" I på ett annat sätt än mer ordnade hem

Jag gillar också när det är relativt lite saker framme. Jag är inte heller någon minimalist på något sätt men gillar att ha stora skåp och byråar där man kan stoppa undan saker på ett ordnat sätt och där max någon möbel eller få saker i varje rum ”sticker ut” och kräver uppmärksamhet. Fullkomligt hatar saker som ligger framme och samlar damm och småsaker som uppfattas ”plottrigt” och orkar max torka av öppna ytor, någon ljusstake, duscha lite blommor och starta dammsugaren så ska det vara klart sen. Sen blir det förstås stökigt ändå med tvätt som ingen orkar ta hand om eller hundhår överallt men det går snabbt att snygga till och jag har lättare att koncentrera mig med färre synintryck.

Tror på ett sätt att jag är lite påverkad av mina föräldrars hus. Det är absolut inte stökigt utan allting är väldigt välordnat och dammfrit men de fullkomligt älskar böcker så det är bokhyllor överallt och när de är fulla så blir det kubikmeter med travar av böcker på golvet. När jag pratar om att vi kanske kan se över om det verkligen behövs fem böcker om finsk lagstiftning kring kulturminnen eller om det kanske inte kan köras till tippen så blir de helt förskräckta

 

[Eli]

Jag har haft mycket ångest kring städning och mitt hem. Har tyckt att det varit jättejobbigt att ta hem folk och låta dem "se mig". Hade alltid kliniskt rent och städat när jag bodde ensam. Bäddade sängen och diskade undan frukosten innan jag åkte till jobbet. Skurade golven för hand..
Är fortfarande ganska noga men har släppt väldigt mycket. Var liksom tvungen när jag skaffade man och barn som FÖRSTÖR Vore ett heltidsjobb att hålla hemmet städat hela tiden. Jag har också insett att jag har haft problem och KBT:at mig till att ingen dör av lite stök.

Här då till exempel:

Handfatet alldeles nyss. En brandbil, en hammare för små barn, tvål, tvål, inhalator för astmamedicin, en Alvedonsupp och... KETCHUP. Den hittade jag i lådan med badleksaker när jag skulle stoppa minsta barnet i badet, sen ställde jag den där

 

[MJLee]

Jag tror inte heller att fokuset pa rena hem kommer ifran sociala medier. Jag laste nagon intressant artikel eller analys for nagra ar sedan som menade att det var mycket ett klassperspektiv, det har att visa upp ett stadat rum/hus, och kommit ur den svenska arbetarklassen - "Jag kanske inte har mycket, men mitt hus ar iallfall rent och stadat" (och darmed ar jag en god, valfungerande och hart arbetande person som fortjanar respekt, antar jag forlangingen gar).

Tyvarr kommer jag inte ihag nagot meningsfullt nog for att kunda soka efter artikeln igen, men hennes analys stammer iallfall med min egen upplevele - mina foraldrar och deras foraldrar i tur var alla svunna ur arbetarklassen i vastergotland, och de kunde alla skura hela lagenheten topp till ta om nagon skulle komma over pa kaffe typ. Nu som vuxen med egen lya kanns stadfokuset fran barndomen nastan absurd. Det var inte det att det alltid skulle vara stadat, men bannemig om nagon skulle komma pa besok!

Intressant, min familj var akademisk medelklass, vet inte riktigt varifrån det kom, om det inte var ett sätt att få mig och min syster att städa

 

[_Taggis_]

Jag kommer ihåg fasan när jag var liten och det kom hem folk och man skulle 'gå husesyn', eg man kunde inte bara slänga in allt i sovrummet och stänga dörren, utan det skulle inspekteras och tom dras ut byrålådor och tittas i garderober. Egentligen helt bisarrt.

Random folk har aldrig gjort så hos oss. Men jag minns att farmor alltid gjorde det. Gick in i mitt och syrrans respektive rum och inspekterade städningen och kommenterade den med. Alltid när de kom och hälsade på.. Fattar inte alls grejen, jag har aldrig kommenterat andras städning, utom pojkvänners då såklart när jag ska bo med dom. Inte när jag bara är på besök.

 

[Tranan]

Random folk har aldrig gjort så hos oss. Men jag minns att farmor alltid gjorde det. Gick in i mitt och syrrans respektive rum och inspekterade städningen och kommenterade den med. Alltid när de kom och hälsade på.. Fattar inte alls grejen, jag har aldrig kommenterat andras städning, utom pojkvänners då såklart när jag ska bo med dom. Inte när jag bara är på besök.

Fy minns med terror när mostrar och fastrar skulle se ens rum!
Som oftast inte var super städat.
Hur de kommenterade hur slarvig jag var.
hur dålig jag var som inte håll allt ordnat.
och efteråt när mamma berättade hur besviken hon var.
men men, jag har uppenbarligen inte lärt mig

 

[Voeux]

Random folk har aldrig gjort så hos oss. Men jag minns att farmor alltid gjorde det. Gick in i mitt och syrrans respektive rum och inspekterade städningen och kommenterade den med. Alltid när de kom och hälsade på.. Fattar inte alls grejen, jag har aldrig kommenterat andras städning, utom pojkvänners då såklart när jag ska bo med dom. Inte när jag bara är på besök.

Kan det vara en generationsgrej kanske? Att det för äldre generationer var hög status i att ha det städat och därför var det superviktigt? Tänker god hemmafru osv.

 

[hastflicka]

Jag kommer ihåg fasan när jag var liten och det kom hem folk och man skulle 'gå husesyn', eg man kunde inte bara slänga in allt i sovrummet och stänga dörren, utan det skulle inspekteras och tom dras ut byrålådor och tittas i garderober. Egentligen helt bisarrt.

Yep, det har jag ocksa varit med om. Jag hade ocksa nagra aldre slaktingar och vanner till min mormors generation som gick runt och strok fingret pa oversidan av tavlor (och andra liknande stalled) for att Kolla hur nova man damma. Sedan pratades det friskt om hur tjockt dammlagret var i bygden.

En Av de aldre slaktingarna var hemma hos mig som ung Vuxen. Hon satt I soffan nar jag gick for att satta pa kaffet, nar jag kom tillbaka med kaffe brickan forklarade hon hur valdigt nojd hon var att jag minsann visste hur man stadar. Men, fortsatte hon, med en sAdan mamma sa… och sa skrattade hon glatt..
Under Tiden rorde mamma frenetiskt I kaffekoppen och var 100% focuserad pa sitt rorande. Just nu nar jag tanker pa det forstar jag ju varifran mammas pedanteri kom… men jag hade svart att forlata henne for att hon inte stoppage “gammel moster” (ingen vagade dock kalla henne gammel… Det var helt enkelt moster Ada, som inte bara jag var radd for.
Aven om mamma aldrig gick med pa det var det ju sa att hon ocksa var radd for Moster Adas vassa tunga.

 

[Enya]

Nej jag menar mest att man kanske får känslan av att man "borde klara av att hålla det snyggt" eftersom det är så folk gör.

Jag mår dåligt när mitt hem är stökigt. Jag skiter i borden och måsten och hur andra har det, men jag mår dåligt när det är rörigt och stökigt i mitt hem. Så för att inte må mer dåligt så har jag strategier för att hålla en någorlunda ordning.
Numera är jag noga med att lägga tillbaka saker där det hör hemma. Det gjorde jag inte förr, det blev stökigt och rörigt, jag brydde mig inte, men nu spelar det roll för mitt mående så därför fick jag ändra på det.
Jag tar temuggen ut till diskbänken när jag ändå lyfter på rumpan från soffan, skrivbordet eller köksbordet osv. Jag har en låda för posten annars hittar jag inte den när jag ska betala så den hamnar alltså alltid där och inte på köksbordet. Har man en gång snubblat över en dammsugare som låg framme och skadat sig, fick ett megastort blåmärke från hela knät och ner till foten och knät mådde inte bra, så är det nog sista gången den står framme i onödan. Så var det för mig.

 

[aiquen]

Jag skulle egentligen vilja ha dem där permanent, men det är inte praktiskt.

Det kan jag i och för sig förstå! Om man vill ha plats att kunna använda köksbänken till sådant det hävdas att den kan vara lämplig för. ”Matlagning”?

 

[Youma]

Jag har haft mycket ångest kring städning och mitt hem. Har tyckt att det varit jättejobbigt att ta hem folk och låta dem "se mig". Hade alltid kliniskt rent och städat när jag bodde ensam. Bäddade sängen och diskade undan frukosten innan jag åkte till jobbet. Skurade golven för hand..
Är fortfarande ganska noga men har släppt väldigt mycket. Var liksom tvungen när jag skaffade man och barn som FÖRSTÖR Vore ett heltidsjobb att hålla hemmet städat hela tiden. Jag har också insett att jag har haft problem och KBT:at mig till att ingen dör av lite stök.

Här då till exempel:
Visa bifogad fil 82201
Handfatet alldeles nyss. En brandbil, en hammare för små barn, tvål, tvål, inhalator för astmamedicin, en Alvedonsupp och... KETCHUP. Den hittade jag i lådan med badleksaker när jag skulle stoppa minsta barnet i badet, sen ställde jag den där

Alttså, ketchupen ! det är inte bara en bild, det är tillräckligt med story för att skriva en kort novell.

 

[Exile]

Den kan man ju spekulera i varför man vill ha det städat och fint. Är det för att det finns en norm som säger det eller för att hjärnan faktiskt mår bra av att gardinerna är strukna och matchar bordsduken.

Jag har ju mest problem med att jag aldrig orkar dammsuga eller damma och det är definitivt något jag mår fysiskt sämre av. Jag har aldrig fått det utrett men har misstankar om att jag eventuellt kan ha någon form av kvalsterallergi (täppt i näsan, snorig när jag är hemma mycket i över 10 år nu, är nog inte en förkylning..). Skulle säkert behöva göra lite varje dag men det finns ju inte på kartan..

Vad det gäller "stök" tror jag det är 100% personlighet hur man tolererar det. Det finns ju många som har väldigt välstädade och fina hem med massor av vitrinskåp, byråer osv med prydnader, fotoramar, dukar, ljusstakar och tavlor till förbannelse. De trivs väl utmärkt med det, jag blir stressad och skulle aldrig orka bo där det är så plottrigt. Jag gillar helt enkelt inte när det är för mycket grejer överallt, sen om det är ordnat med prydnader, eller stök i högar på golvet för någon inte orkat plocka är liksom lite same-same för mig.

Jag har förövrigt också föräldrar som är väldigt pedantiska och som alltid klagar när de är på besök, innan jag flyttade var det klagande över att det var stökigt på mitt rum. Tycker de borde fattat nu att jag bara är sån men de slutar väl aldrig hoppas att jag bara ska "sluta vara så lat".

 

[athena_arabians]

Jag har ju mest problem med att jag aldrig orkar dammsuga eller damma och det är definitivt något jag mår fysiskt sämre av. Jag har aldrig fått det utrett men har misstankar om att jag eventuellt kan ha någon form av kvalsterallergi (täppt i näsan, snorig när jag är hemma mycket i över 10 år nu, är nog inte en förkylning..). Skulle säkert behöva göra lite varje dag men det finns ju inte på kartan..

Vad det gäller "stök" tror jag det är 100% personlighet hur man tolererar det. Det finns ju många som har väldigt välstädade och fina hem med massor av vitrinskåp, byråer osv med prydnader, fotoramar, dukar, ljusstakar och tavlor till förbannelse. De trivs väl utmärkt med det, jag blir stressad och skulle aldrig orka bo där det är så plottrigt. Jag gillar helt enkelt inte när det är för mycket grejer överallt, sen om det är ordnat med prydnader, eller stök i högar på golvet för någon inte orkat plocka är liksom lite same-same för mig.

Jag har förövrigt också föräldrar som är väldigt pedantiska och som alltid klagar när de är på besök, innan jag flyttade var det klagande över att det var stökigt på mitt rum. Tycker de borde fattat nu att jag bara är sån men de slutar väl aldrig hoppas att jag bara ska "sluta vara så lat".

Alltså... det skulle aldrig falla mig in att klaga på någon annans hem (oavsett om det är minimalistiskt pedantstädat eller vad jag brukar beskriva mitt eget hem som, ett bombat kaos). Det är inte min ensak förutom att det är extremt oartigt.

Edit: Mitt hem är som sagt oftast ett bombat kaos vilket jag inte tycker om men nu är det så.

 

[lykke]

Jag har alltid haft det stökigt hemma. I mitt barndomshem var det välstädat och ordning och reda, men mitt rum var ofta ett bombnedslag eftersom jag fick ha det hur jag ville. Jag har aldrig märkt någon skillnad i mitt mående beroende på hur städat jag har det hemma. Innan pandemin hade vi städhjälp varje eller varannan vecka, vilket gjorde att vi också plockade undan allt stök innan städerskan kom och den enda skillnaden i mitt mående var att jag inte tyckte att det var jobbigt när grannar och vänner kom förbi lite spontant utan förvarning eftersom det alltid var någorlunda städat.

 

[bitta]

Visa bifogad fil 82110

Badrumsskåpet. Saknar bara skåp! En liten postpåse eftersom att jag öppnar alla brev på dass så fort jag kommer hem. En KAFFEKOPP! Vem hade kunnat ana!

Det som förundrar mig är om allt står kvar vid centrifugering?

 

[tanten]

Nu i efterhand fattar jag inte hur det kunde ske, men ja, när jag var barn och det kom hem gäster så gicks det husesyn.

På vems initiativ? Dina föräldrars eller gästernas?

Jag har aldrig varit med om det. Småbondehem på landsbygden. Varken hemma hos oss eller hos andra. Och jagär betydligt äldre än du.
Kan det vara geografiska skillnader?