Bildtråd inredningskaos!

[Stefffie]

På vems initiativ? Dina föräldrars eller gästernas?

Jag har aldrig varit med om det. Småbondehem på landsbygden. Varken hemma hos oss eller hos andra. Och jagär betydligt äldre än du.
Kan det vara geografiska skillnader?

Jag ar ocksa uppvuxen med nagon typ av husesyn nar gaster kom over.
Vart att namna ar att vi sallan hade gaster, sa det var ofta forsta gangen de var i huset, och de fick da/forvantade sig en tur av huset - inte pa nivan att garderober inspekterades tror jag direkt, men absolut att det visades runt i alla rum.
Foraldrarna ar alltsa fran vastergotland, men mycket av detta hande ocksa nar vi bodde i Skane

 

[Görel]

Jag växte upp med föräldrar som jag uppfattade som pedanter och hade en konstant hög stress för att jag inte lyckades leva upp till kraven och inte såg oredan.

När jag flyttade hemifrån lyckades jag hålla en relativt hög nivå på städningen eftersom det var så skönt att själv ha kontrollen och så bodde jag så litet att det var lättstädat. Sen köpte jag häst. Med ett krävande arbete och hästar orkade jag helt enkelt inte ha rutiner, jag la bort det kravet på mig själv för att inte galoppera rakt in i väggen.

För vissa är det enkelt att hålla ordning och hitta naturliga platser för saker, för andra blir det trafikstockning i hjärnan när vi försöker red ut stök. Jag ser verkligen inte sånt som andra tycker är självklart. Jag försöker öva upp mig. För mig ställer dessutom ryggproblem till en hel del, i perioder kan jag knappt böja mig och ta upp saker från golvet, och dammsuger jag ett rum måste jag vila innan jag kan ta nästa.

Nu har jag varit hemma med förkylning i en vecka och har därför haft mycket tid att plocka och fixa så just nu kan jag inte bidra med någon stök-bild, men det blir säkert läge snart

 

[Exile]

Alltså... det skulle aldrig falla mig in att klaga på någon annans hem (oavsett om det är minimalistiskt pedantstädat eller vad jag brukar beskriva mitt eget hem som, ett bombat kaos). Det är inte min ensak förutom att det är extremt oartigt.

Edit: Mitt hem är som sagt oftast ett bombat kaos vilket jag inte tycker om men nu är det så.

Jag antar att det är en föräldra/uppfostransgrej. Mina föräldrar skulle aldrig drömma om om att påpeka något negativt om någon annans hem oavsett hur stökigt det var, men antar att det finns något behov av att få mig att växa upp.. trots att jag är 34.

Mina föräldrar är väldigt bra på många sätt och vi har en god relation. Men de har väldigt dålig förståelse för det där med att alla inte har energi till alla måsten jämt, eller hur mycket depression kan påverka en.

Tror inte det är ovanligt att föräldrar liksom fortsätter.. föräldra, oavsett hur gammalt barnet blir. Jag har ju även haft körkort i typ 16 år men fortfarande finns behovet av att påpeka sådant som "tänkt på att det är ett övergångsställe här" osv, går fortfarande i körskola ibland..

 

[snorp]

Jag tror att man är olika bra på att hålla ordning helt naturligt. Precis som vissa är bättre på att ta sig iväg och träna medan andra verkligen måste anstränga sig för att komma iväg.

Hemma hos oss är det blandat, vissa ställen är det ordning på och vissa är rörigare. Huvudsaken är väl att vi som bor här trivs med hur vi har det.

 

[zassoo]

Nu tycker jag det behövs lite fler bilder! Den här bilden är från förra året och tagen i något uppgivet tillstånd från undertecknad... Dottern, som precis fyllt ett år, var (och är) en hejare på att dra fram saker och stöka till snabbare än man hinner blinka Just då var hon helt galen, så fort jag öppnade ett skåp eller en låda rafsade hon ut allt på golvet

Jag la faktiskt upp den här på instagram då och fick flera igenkännande kommentarer

Det är alltså diverse matvaror, tuber med solkräm och handkräm, en tröja med intorkad korv stroganoff, en stor kartong, och diverse andra pryttlar.

Som sagt, ibland lägger andra familjemedlemmar krokben för ens goda städintentioner

 

[Teilani]

Nu har resten av familjen åkt iväg över jul, och då kan jag orka göra ett röj så jag får ha det fint en stund. Men gå och plocka efter de andra är ett jobb för Sisyfos, så det gör jag bara inte.

Grundproblemet är för mycket grejer, eller ett för litet hus, det liksom bara svämmar över hela tiden. Om man inte aktivt står och ständigt motar sakerna tillbaka till sina platser.

 

[_Taggis_]

Jag antar att det är en föräldra/uppfostransgrej. Mina föräldrar skulle aldrig drömma om om att påpeka något negativt om någon annans hem oavsett hur stökigt det var, men antar att det finns något behov av att få mig att växa upp.. trots att jag är 34.

Mina föräldrar är väldigt bra på många sätt och vi har en god relation. Men de har väldigt dålig förståelse för det där med att alla inte har energi till alla måsten jämt, eller hur mycket depression kan påverka en.

Tror inte det är ovanligt att föräldrar liksom fortsätter.. föräldra, oavsett hur gammalt barnet blir. Jag har ju även haft körkort i typ 16 år men fortfarande finns behovet av att påpeka sådant som "tänkt på att det är ett övergångsställe här" osv, går fortfarande i körskola ibland..

Hade kunnat skriva det där själv. När jag var drygt 20 och bodde 3 mil från mina föräldrar, brukade morsan komma hem till mig och klaga på hur stökigt det var i köket och även ställa sig och diska. Och så såklart klaga över att det var så hemskt hos mig så att hon var tvungen att diska när hon kom dit. Jag blev galen. Kom för fan inte till mig då om det är för att städa liksom??? Stanna hemma istället. Vet inte om nåt ord gick in. Jag bor numera så långt bort så det är ingen som kommer hit spontant. Jag städar inför allas besök oavsett vem det är, men såklart gnager det där kvar just när det är föräldrar som ska hit.
Det ska alltid plockas och fixas och organiseras. Och så ska jag involveras i deras projekt också såklart. Visst fattar jag att det är hjälpsamt osv och att det blir gjort om vi gör det tillsammans, men det gör ju att man känner sig som ett evigt barn som inte kan rå sitt eget. Jag har dock släppt det där att mamma ska städa när jag är på jobbet eller i stallet. Gör det då, det är ju en sysselsättning iaf. Och så slipper vi bli osams hur hur hemskt det är...

Ännu värre är hon hos min syster som har ett stort hus, barn och hund. Där är det inte bara stökigt utan rejält smutsigt, på nivån mögel bakom skåpar i badrum osv. Måste ju bli fullständig panik för en som tycker det är hemskt att diskbänken inte är röjd.

Nu kommer mor och far hit nästa vecka och jag vet redan med mig vad som kommer påpekas - 1. Att utebelysningen hänger kvar på balkongen trots att ingen vistas där på vintern 2. Att en låda utrensat husgeråd från husvagnen står kvar i hallen. Jag skulle ha kört det på återvinningen/Myrorna redan i höstas och tyvärr var hon här och såg lådan stå där då. Och nu kommer hon säga att den är kvar. Ja jag vet att jag borde ha tagit tag i det. Men jag har fullt upp med överlevnaden, och har glömt bort den. Nu jobbar jag alla dagar framöver och hinner inte forsla undan skiten för husfridens skull.

Ja jag tror också det handlar om att de aldrig ser barnen som fullt ut vuxna. Och att man ska fostras. Men ju äldre jag blir ju mindre bryr jag mig, alla utvecklas vi på olika sätt. Ibland kan jag tom tänka fula tankar som att ja det är klart att hon kan fokusera på såna där saker som aldrig haft ett eget stort tidskrävande intresse utöver ett jobb som är heltid och nu har jag tom två jobb och är ensam. Dom har alltid varit två, dom har haft gemensamma intressen och därmed faktiskt vart lediga och hemma samtidigt och kan ägna tid åt städning på två pers och sedan roa sig tillsammans. Jag är ensam med jobben, djuren och mina eviga depressioner. Det enda jag inte har som dom haft är barn, men de har å andra sidan aldrig haft hästar som tagit 3-5 tim dagligen.

 

[_Taggis_]

Kan det vara en generationsgrej kanske? Att det för äldre generationer var hög status i att ha det städat och därför var det superviktigt? Tänker god hemmafru osv.

Ingen aning. Min farmor var en föregångsfeminist så den där hemmafrugrejen köper jag inte riktigt. Jag tror att det bara är ett sätt vissa har, att de anser sig ha rätten att tala om för andra hur de tycker att de sköter sig. Eftersom vi var barn var vi lägre stående.

 

[MJLee]

På vems initiativ? Dina föräldrars eller gästernas?

Jag har aldrig varit med om det. Småbondehem på landsbygden. Varken hemma hos oss eller hos andra. Och jagär betydligt äldre än du.
Kan det vara geografiska skillnader?

Jag satt och funderade på det efter att jag skrivit i tråden. Jag växte upp i ganska speciella hus/lägenhet bl.a ett hus från 1600-talet, timrat som min mamma (som är arkitekt) varsamt restaurerat i samråd med riksantikvarien. Möjligtvis ville gästerna se huset och rummen pga av det. Samma sak när jag var liten så var det en ganska speciell lägenhet också restaurerad (på Södermalm innan det blev Södermalm) i ett äldre hus med mycket historia.

Så möjligtvis var det så att gästerna var nyfikna. Det var definitivt inte så att mamma erbjöd husesyn men de frågade har jag för mig.

 

[Sonic76]

Ah ok. Ja det kan säkert vara så också. Men jag tycker nånstans att städning är lite som personlig hygien och mat. Det är basala saker som ingår i ett drägligt liv. Städar man inte leder det till slut till sanitär olägenhet och är faktiskt direkt hälsovådligt. Precis som att inte duscha. Jag köper för min egen del inte resonemanget "jag tycker inte det är roligt att städa" - nej det är inte roligt att betala räkningar heller, men man måste göra det. Att inte hålla en hyfsad lägstanivå på renlighet i ens hem är för mig dysfunktonellt och ett tidigt tecken på att jag kanske gjort en "mikro-kakelkörning" i livet. Då är jag såklart inte inne på lägstanivån "hemnetstandard" utan mer "renlighetsstandard".

Jag är då grymt dysfunktionell då
Jag dammsuger varannan vecka. Torkar golv när jag orkar
Gör rent åt djuren flera gånger i veckan men inte åt mig själv.
Disken står tills jag inte har kaffemuggar eller tallrikar att äta på.
Städade oftare när jag hade astmakatt.
Men nu orkar jag inte

 

[hastflicka]

På vems initiativ? Dina föräldrars eller gästernas?

Jag har aldrig varit med om det. Småbondehem på landsbygden. Varken hemma hos oss eller hos andra. Och jagär betydligt äldre än du.
Kan det vara geografiska skillnader?

Mamma och pappa var fran Vasterbotten, men vi bodde i Stockholm sa de som kom hem till oss och ville ga husesyn kom liksom overallt ifran ... utom Moster Ada da. Hon kom fran Vasterbotten, men jag tror inte det hade nagon betydelse, hon var naturligt "over the top" bara.

Jag satt och funderade på det efter att jag skrivit i tråden. Jag växte upp i ganska speciella hus/lägenhet bl.a ett hus från 1600-talet, timrat som min mamma (som är arkitekt) varsamt restaurerat i samråd med riksantikvarien. Möjligtvis ville gästerna se huset och rummen pga av det. Samma sak när jag var liten så var det en ganska speciell lägenhet också restaurerad (på Södermalm innan det blev Södermalm) i ett äldre hus med mycket historia.

Så möjligtvis var det så att gästerna var nyfikna. Det var definitivt inte så att mamma erbjöd husesyn men de frågade har jag för mig.

I mitt fall sa var det inte alls sa att Mamma inbjod till husesyn, det var snarare sa att gaster ibland riktigt tjatade om att fa ga husesyn. Jag minns hur jag som tonaring argt sa att INGEN gar in pa mitt rum ... medan gasten stod och glappade med hakan och mamma med roda kinder lite forsiktigt sa "Men Hastflicka" ... innan jag slangde igen ytterdorren och gick hem till en kompis.
Hade inte gasten i fraga (som jag inte minns alls vem det var) varit dar hade mamma stoppat mig sa jag passade pa att smita.

 

[Sel]

Jag är då grymt dysfunktionell då
Jag dammsuger varannan vecka. Torkar golv när jag orkar
Gör rent åt djuren flera gånger i veckan men inte åt mig själv.
Disken står tills jag inte har kaffemuggar eller tallrikar att äta på.
Städade oftare när jag hade astmakatt.
Men nu orkar jag inte

Jag prioriterar också djuren, så länge de har allt de behöver och rent och snyggt kan jag leva med att det står framme ett par påsar med reptilbark eller kattsand, eller disk i diskhon. Eller en rot på köksbordet.
Sedan tycker jag att jag plockar leksaker och tvättar filtar och sängkläder i parti och minut, men mitt hus är fortfarande inte prydligt.

 

[_Taggis_]

Jag är då grymt dysfunktionell då
Jag dammsuger varannan vecka. Torkar golv när jag orkar
Gör rent åt djuren flera gånger i veckan men inte åt mig själv.
Disken står tills jag inte har kaffemuggar eller tallrikar att äta på.
Städade oftare när jag hade astmakatt.
Men nu orkar jag inte

Vad som är dysfunktionellt för dig och för mig är förmodligen olika saker. Samma med nerskräpningsnivå så att säga. Man lever olika liv. På hösten och våren måste jag ganska ofta hålla undan grus och sand och tassavtryck från hunden. Utan hund hade jag kunnat städa betydligt mer sällan. I perioder med mkt jobb är jag knappt hemma och stökar ner alls, eller så stökar jag bara ner då jag är hemma lite för jag inte hinner städa utan bara sover och äter dvs genererar smutstvätt och disk. Det kan vara lite hur som helst med rutinen. Men gemensamt är att ju sämre jag mår ju stökigare är det, mer disk på bänken, fler tassavtryck på golvet....

 

[Sonic76]

Mitt soffbord just nu

 

[SkorpSmulan]

Min säng just nu för att jag drar ner madrasserna på golvet och sover där med hunden på natten.
Just nu har herr Prinsen på ärten the Time of His life

 

[SkorpSmulan]

Mitt vardagsrumsbord, min halvdöda fikus och min fotölj med tillhörande klädhög i bakgrunden.

 

[SkorpSmulan]

Mitt vardagsrumsbord, min halvdöda fikus och min fotölj med tillhörande klädhög i bakgrunden.
Visa bifogad fil 82270

Tavlorna som står i fotöljen skulle upp på väggen för ganska exakt ett år sedan.
Och så är där ju en hylla med väldigt mycket "bra ha" grejer också.

 

[lizzie]

Jag är en sådan person som inte gillar att ha stökigt omkring mig. Gillar ordning och reda. Korta perioder av stök står jag ut med, men sedan måste jag styra upp. Däremot så anser jag att städning är förspilld kvinnokraft. Tillbringar tiden hellre i stallet . Men med 9 katter, 1 schäfer och hästarna hemma så behöver ju hålla en grundstandard när det gäller städningen. I vårt fall är det varannan vecka - då sopar vi av golvet i hall och kök varje dag.

Dock funderar vi allvarligt på att skaffa städhjälp. I alla fall köpa en storstädning av huset. Anledningen är att jag mitten av september - mitt i en hallrenovering - drabbades jag av diskbråcket från helvetet . Jag blev sängliggandes i en vecka innan jag fick smärtlindring via vårdcentralsläkare. Släpade mig fram på kryckor och trots smärtlindring så hade jag smärtan från helvetet och jag är smärttålig.

Som tur var hade jag medryttare till unghästen och fick tag på en medryttare även till min gamla häst. Maken fick ta över stallsysslorna. Jag är fortfarande dålig och går med hjälp av kryckor. Kan inte böja med framåt. Maken måste hjälpa mig med duschning och påklädning. Kommer knappt upp ur sängen utan hjälp. Så han har fullt upp med att hjälpa mig, sitt heltidsjobb, fixa stallsysslor och laga mat - för det kan jag inte heller göra - och diska. Däremellan ska städning skötas för att inte tala om rengöring av kattlådor.

Så även om det inte är stökigt i huset just nu - trots att hallen fortfarande inte är färdigrenoverad - så är det allt annat än skinande rent. Och jag orkar inte bry mig det minsta just nu. Maken fixade fram ljusstakar och julgardiner i början av december. Dessa placerades i fönster som inte blivit putsade sedan maj - men det blir jul i alla fall.

Men som sagt. Det lutar åt att vi kommer köpa en storstädning framåt våren.

/Lizzie

 

[escodobe]

Jag är då grymt dysfunktionell då
Jag dammsuger varannan vecka. Torkar golv när jag orkar
Gör rent åt djuren flera gånger i veckan men inte åt mig själv.
Disken står tills jag inte har kaffemuggar eller tallrikar att äta på.
Städade oftare när jag hade astmakatt.
Men nu orkar jag inte

Det där är långt ifrån vad man skulle kalla sanitär olägenhet

 

[bitta]

Jag och min hälft har i dagarna nu skrubbat något så in i vassen. Synd bara att det var i mitt föräldrahem som ska hyras över jul av de som ska köpa, bara avstyckningen blir klar.
Så här ser det ut i vårt badrum, efter den städningen.